Musikanta bjuder på lördagsteman för september och det första är Min barndoms somrar. När jag tänker tillbaka är det förstås sol och bad och kojor i skogen och kanotturer på sjön och så är det hästar.
Det började tidigt, det där med hästar. Ni tror kanske att det är ett träd på bilden, men det är det ju inte. Det är en fin brun häst som kan springa mycket fort.
Lycka var när det var dags för brukets hästar att flytta till en stor hage alldeles nära vårt hus. Då kunde man gå upp tidigt på morgonen, ta med knäckebröd och gå ner till hagen. Om man skrapade knäckebrödsbitarna mot varandra hörde hästarna det och kom fram till stättan. Och då var det ju lätt att klättra upp och få sig en fin morgonritt.
Hästar av alla modeller var intressanta och möjligen försöker jag bjuda denna sågbockshäst på en sockerbit. Syrran hänger med på vagnen. 
När man inte kunde klappa hästar eller rida på dem var det en favoritsysselsättning att försöka rita av dem. Svarta tavlan i köket var ständigt var fylld med mina hästteckningar.
Pappa ställde dit en käpphäst och fotade. Jag minns att jag tyckte det var onödigt. Det var ju bara skoj- och skissteckningar (och det där med käpphäst var bara för barnsligt), men idag är det ju rätt kul att det finns kvar ett par bilder. 
Intresset höll i sig upp i åren. Det är en bra balansträning att rida barbacka, men de få gånger jag har tagit ridlektioner har jag blivit utskälld eftersom jag tydligen gör allt fel. Jag har dock fortfarande ambitionen att lära mig rida ordentligt någon gång.
Och nu ska jag kolla de andra lördagsbloggarnas barndomssomrar. Här finns de:
Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt

































