Om det är så att 1816 års Reglemente för vaccination i riket fortfarande gäller kommer alla klockare att få bråda dagar framöver. Där står nämligen att
5 § De som antas till klockare skall inte bara kunna slå åder utan också vaccinera och bistå vid mindre läkargöromål. (Detsamma gäller även barnmorskor, men de verkar ha väldigt bråda dagar ändå, födelsetalen har inte gått ner, snarare tvärtom).
Tanken är att betrodda medborgare, samhällets stöttepelare, ska ställa upp och vaccinera när det fanns ett sätt att stoppa framförallt smittkopporna. Min enda farhåga här är att klockaryrket kanske inte finns längre, i och med automatiserad klockringning. Vem ska då göra det?
Jag hittade häromdagen i en låda på landet ett litet vaccineringskit. Där finns en minikniv att rista med (det brukar vara två sådana knivar i dessa kit), en nål att sticka med, och ett par igenkorkade glasrör med suspekt innehåll. Jag vågar inte ens tänka på vad det små glasrören innehåller, eftersom ingen vet hur länge ett smittkoppsvirus kan överleva. De tål både hetta torka och tid.
Jag skulle inte haft en susning om vad detta är för något om inte min kloka moster Frida insett att detta lilla kit kunde behöva en förklaring. Därför stoppade hon i en hopvikt liten lapp i det tomma lilla facket där det skulle ha legat ytterligare en minikniv.
Min mormorsmorfar var alltså betrodd att vaccinera församlingsmedlemmarna i Färila. Man skulle ju gärna vilja veta hur det gick. För samtidigt som vaccinet kom, växte motståndet. Den första vaccineringen i Sverige ledde till 50% dödlighet. Nils Rosén som genomförde de första smittkoppsympningarna i Sverige började med sina egna barn tvillingarna Johanna Maria och Nils födda 1752. Johanna Maria dog, Nils överlevde. Men det var egentligen inte vaccinering, utan variolisation, som innebar att man ristade upp ett litet sår och kletade in äkta virus. Vaccineringen (av latinets vacca, för ko) innebar att man gick en omväg via andra djur.
Nåväl. Idag finns också vaccinmotståndare. Det är svårt att förstå, tycker jag, eftersom de inte bara utsätter sig själva för fara utan också andra. Det finns mängder av anti-vaxxare-skämt på nätet. Svårt att välja, eftersom de flesta är ganska morbida. Men jag fastnade till sist för den här bilden av hur det var förr i tiden när tonåringarna smet ut för att få ett shot. Och hur det är idag i vaccinmotståndarfamiljer.
Men åter till 1816 års vaccineringslag. Om det är ont om klockare, vilka betrodda medborgare kan vi då skicka ut i vaccinationsärenden?
Det finns listor på nätet om detta, så jag tar inte upp plats med det här.
Eftersom skyarna ofta är både gula och blå och liksom flyter ihop, är det svårt att måla utan att det bli grönt av alltihop. Det går att parera, någorlunda, om man undviker rena gula och blå färger. Här är det i stället Paynes grey som är det blåaktiga, tillsammans med neapelgult, blandat med lite orange.
Här har jag bara använt svart bläck till himmel och hav. Lite bränd sienna på de främsta öarna och så en liten, liten dutt orange på ett av tygtaken, för det tyckte jag behövdes. Vissa dagar stiger diset mellan bergen så att det är svårt att se vad som är berg och vad som är himmel och moln.
I tysktalande länder har man ett trevligt uttryck: ”Guten Rutsch!” Eller ”Guten Rutsch ins Neue Jahr!” Alltså: God skjuts in i det nya året!
Fina dekorationer runt om, med hjärtan och girlanger, så gulligt!
Som den här decemberbilden från Slussen, i väntan på mera fotovänliga vyer. (Den fick hänga med ett tag men är nu utbytt).
Och så har jag fortsatt med bläckexperimentet. Här är det bläcket Parker Quink igen. Först tecknade jag huset med en vanlig billig Pilotpenna och suddade till linjerna lite med vatten. 
Här har jag målat med ett svart Parker-bläck som heter Quink. Lättjobbat och trevligt.
Här har vi ett annat bläck, ett österrikiskt som heter Leipziger Schwartz. Där dominerar rosa och blått, när det löses upp. Riktigt vad man ska ha just de här egenskaperna till hos dessa bläcksorter är jag osäker på. Just nu nöjer jag mig med att ha lockat fram lite färg ur svärtan.
Så här inleder han en liten videosnutt om vad man ska tänka på när man målar akvarell:
Och eftersom det lär bli gott om tid kan det bli av att skicka julkort, något som annars blivit en sorgligt försummad syssla.
