Häromdagen var det konfirmation för ett av barnbarnen i den fina Markuskyrkan i Björkhagen. Jag startade på morgonen från ”landet” och kunde passa på att ta med mig blommor till konfirmanden både från våra farföräldrars stuga och våra föräldrars.
För ungefär 100 år sedan, eller kanske mer, hämtade min farmor den här rosen hos min farmorsmor i Björknäs.
För ungefär sjuttiofem år sedan började min farbror Erland anlägga en stor perennrabatt i stället för att odla potatis över hela tomten.
En av blommorna som fortfarande prunkar av bara farten är den här stjärnflockan.
För precis femtio år sedan flyttade min mamma de här pionerna från mitt barndomshem, till det hus som mina föräldrar flyttade in i då och där står de fortfarande och verkar trivas bra. Lite nedslagna av gårdagens regn, men annars i fin form.
Och för tjugofem år sedan planterade Redaktör’n den här vita rosen vid den lilla paviljongen bredvid föräldrarnas hus.
Den är ganska vildvuxen av sig, men jag har inte riktigt hjärta att ge mig på och tukta hans ros. Den får hållas.
Jag plockade en av varje av dessa ”historiska” blommor till konfirmanden, plus allt annat jag kunde hitta som passade. Jag tog både ängsklocka och blåklocka, eftersom det råder olika meningar om vilken som är Dalarnas landskapsblomma. Prästkragar förstås, eftersom det var en konfirmationsbukett. Några kvistar från paradisbusken passade också in i temat för dagen.
Här ska buketten få åka bil till tåget. Min farmorsmors ros skymtar i mitten, övriga huvudpersoner hamnade på baksidan i hastigheten när jag passade på att ta en bild innan buketten fick på säkerhetsbältet. Konfirmanden uppskattade uppvaktningen från tidigare generationer.