Arbetslägret i stugan firade elvaårsjubileum i helgen med en kärntrupp som åstadkom häpnadsväckande resultat. Lotten, Pysse (Ulrika) och PK (Pysses Karlslok) slet upp gamla golv, fällde ett dött träd, röjde småsly och plymspirera, ansade häcken, grävde fram stentrappsteg, tömde och knäskurade båten, målade fönsterfoder och … och … säkert mycket mer som jag inte hann med att se. Jag kollade när våra arbetsläger startade och hittade denna bild från 2015 där arbetsstyrkan tar ett kvällsdopp. Lite svåridentifierade, men jag tror att det är Pysse, PK, Lottens barn Moa och Sigge och jag.
I år var det dags att ta itu med köksgolvet, som varit ett sorgebarn i några år, sedan en tillfällig hyresgäst lade in ett fult, fläckigt och trasigt plastlaminatgolv. Det var så fult att det inte ens finns en bild på det! Under det golvet fanns ett golv med överblivna linoleumbitar från skolbänkstillverkningen på Bröderna Englunds möbelverkstad. På varje bänklock fälldes linoleum in för att ge en bra skrivunderlag. Småbitarna som blev över fick bli golv. Delvis OK, men alldeles för vattenkänsligt i fogarna
Under linoleumpusslet ser golvet ut så här. Fint tycker jag, men jag undrar vad som är bästa sättet att behandla det. Jag har misslyckats förr med ett liknande golv, som jag såpskurade, länge, länge, innan jag gav upp och mattlackade i stället. Men det här ser ju ut att vilja bli såpskurat, eller hur?
Sporrade av framgången tog Lotten och Pysse itu med golvet i vardagsrummet som också hade det där hemska plastgolvet. Under det ett besynnerligt golv av något kristidsmaterial, där möblerna lämnade djupa märken. Bort med det också och det mycket ordentligt fastspikade masonitlagret. Lotten har skildrat processen i ett blogginlägg här.
Sen var det dags för trädfällning. Utrustad med en mycket liten handsåg började Lotten kapa en gren på det döda trädet. Sen var det dags för resten av det ganska kraftiga trädet. Det kanske rentav går att knuffa omkull det? Japp, almsjukan angriper hela trädet och går hårt åt rötterna, så träden har knappast något fäste i marken.
Här ligger det och den genomruttna roten syns längst ner till vänster på bilden. Pysse och PK i bakgrunden.
PK snickrade en odlingslåda för snittblommor. Vi fyllde med skrufs och jord och sådde diverse fröer. Såhär är det tänkt att bli, men eftersom den sortens fröer hävdar sig dåligt bland gräs och ogräs fick de en egen bädd. Dagen efter sådd hade det fortfarande inte kommit upp en enda blomma …
Ja jösses vad mycket vi fick gjort och då har jag ändå inte visat det nyskurade båten, eller nymålade gavelfönstret på boden eller nyklippta häcken, eller, ja alla annat. SÅ nöjd! Det konstiga är att arbetslägerdeltagarna också säger sig vara helnöjda. Kul!
Här ser vi ett tidigt fall med kala grenar, från 2015, precis intill ”fotbollsplanen” på vår tomt och alldeles utanför tomtgränsen. Trädet strax till höger mår inte heller så bra.
Det visar sig att Googles AI-version är lika opålitlig som alla andra. Faktafel och överdrifter står som spön i backen.
Jag kan bara lite här och där av den italienska texten, liksom den svenska originaltexten. Men den hemmasnickrade versionen sitter, den som jag skrev till en kompis som doktorerade på arbetarrörelsens fanor. Franzen, Mellgren och Lindblad som nämns i texten var framstående fanmålare på sin tid, mästarna vars fanor man har lite koll på. Många fanmålare och framförallt kvinnliga fanbroderare var helt anonyma.
Uppdatering lite senare
Den där rutiga färgen i Kalle Anka-programmet på julafton får ofta kommentarer som antyder att det inte finns sådana färger i verkligheten.
Bland akvarellfärgerna finns också hjälpsamma sorter. Om man vill måla en sten som är lite grov i strukturen kan man ta Mars black, som granulerar snällt. Till en gammal kopparhink tar man bränd sienna med lite ultramarin, så fixar färgerna nyanserna.
Och om man vill måla ett enkelt litet landskap kan man blanda ett par färger ganska slarvigt, t.ex. ultramarin och ockra, som man lägger på tvärs över pappret. Sedan lite vatten ovanför och nedanför så att färgerna flyter ut till något landskapsaktigt. Om man dra med änden på penselskaftet i färgen innan den torkat, får man stammar och grenar, där det ska se ut som träd.
På femhundratalet (f.v.t) fanns en kung i Lydien som hette Croesus. Han var både rik och maktlysten. Han utvidgade sitt rike riket österut och söderut och var uppriktigt sagt odrägligt skrytsam.
Då upptäckte jag, precis bakom hammocken, en julros som troligen kommit dit med en tuva från rabatten. (Ibland kan min kantskärningsiver bli för stor.) Jag brydde mig inte om att förklara för julrosen att det är påsk. 
OK. Det ÄR april. Glad påsk i alla fall!
Historien om någon, av av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen är en trevlig barnbok där olika spår gradvis avslöjar vem som varit i farten. Jag säger inte vem, för det skulle ju förstöra för eventuella nya läsare.
