Nu när beskedet kommit att vi får resa fritt i landet från den 13 juni känns det plötsligt som en fantastisk frihet. Jag vet att jag troligen inte kommer att utnyttja resmöjligheterna, mer än jag redan gjort, dvs inom Tegnellradien på två timmar (lite drygt). Men den där mentala bromsen som funnits tidigare vid alla tankar på längre utflykter är borta. Jag skulle ju till och med kunna ta bilen till Skåne!
Jag lever bara upp till uppmaningen ”Paint a sky a day” ibland. Det här är kanske en landskapsbild från Skåne.
Men så hör jag på radion att skåningarna verkligen inte vill ha dit några Stockholmare, för då kommer det troligen inte att gå så bra att komma överens med Danmark om resor över gränsen.
Ja, ja, det kan jag förstå och jag hade troligen inte åkt ändå. Men jag SKULLE KUNNA och det känns i alla fall som någon slags frihet. Och eftersom jag är så karantänad som jag är och troligen inte medför några farliga virusar kan jag kanske ändå våga mig ut på lite utflykter
Men man glömmer ju och då är det bara att återknyta bekantskapen med färger som man inte använder så ofta. En bra övning är att göra pausblommor, enkla blommor med fem, sex penseltryck med en färg, gärna med en riktigt stor pensel och sedan dutta i någon annan färg innan det första hinner torka. Här har jag testat om den aggressiva gula färgen gamboge rår på turkos. (Gamboge är syntetisk och ersätter hartsfärgen gummigutta som har dålig beständighet.)
Här är det i stället två snällingar, Turner’s yellow och Scarlet red. Den röda kryper bara ut lite försiktigt, trots att den gula är alldeles våt.
Grattis cykeln och tack för lång och trogen tjänst!
Akvarellveckan i Dalarna som skulle hållits i mitten juli är inställd. Läraren vågar sig inte hit från Tyskland. Men det inställt också förstås av allmänna försiktighetsskäl.
Så vad bidde det då? Jo det bidde några magnolior från närområdet.
Bakom lås och bom, brukar jag tänka när jag stänger boddörren på kvällen, när jag jobbat klart utomhus.
Innan en häst släpps ut på grönbete måste den få handbeta lite lagom mycket, så att den inte föräter sig på färskt gräs när den väl släpps ut för sommaren. En lite längre stund varje dag tills den har vant sig vid färska grönsaker. De stod stilla länge så det gick bra att sätta sig på närmaste sten och skissa motivet. Hästträning för mig också … Lite trind var den faktiskt, den där hästen. Och välryktad så att den glänste.
Om man inte ser upp när man målar akvarell kan det bli förargliga blomningar. Sådana där mönster som det gärna blir när man är oförsiktig med ett nytt lager färg på ett tidigare, som inte hunnit torka helt. Inte så snyggt på en lugn vattenyta, men användbart i andra sammanhang. Det finns akvarellister som praktiskt taget bygger upp sina akvareller på blomningar.
Men lite retfullt att bryta serien nu när jag kommit till nummer sjuttio. Så här kommer en snabbskiss på ett motiv som jag tänker hålla på med ett tag. I alla fall vattnet. Det kommer nya försök.
