Ovan i stan

Postat den 22 augusti, 2025 av Karin


Tillbaka i huvudkommunen efter en sommar i och vid sjön. Fortfarande 20 grader i vattnet när jag lämnade den efter en sista simtur i förrgår.

Grönt eller rött ljus spelade ingen roll, bilen stod kvar oavsett.

Det känns lite ovant och annorlunda med stadslivet. Brukar det verkligen vara så här mycket folk på stan?

Och varför kör aldrig den där bilen, trots att det är grönt ljus, undrade jag när jag stod och väntade på att gå över Östgötagatan. Till sist blev orolig att det hänt chauffören något och gick fram till bilen. Den var tom och när jag såg mig om upptäckte jag att gatan var avstängd helt och hållet för biltrafik. Den där bilen var bara parkerad så där, mitt i gatan. Lyckligtvis gick det ändå att krångla sig fram till Hammarströms fisk, stans bästa fiskaffär.

Eftersom det är planeringsdagar på förskolan så här års fick jag också en chans att hänga med treåringen, Lilla T. Han behöver sova en stund mitt på dagen och då har det fungerat bra i sommar med sovpromenader i vagnen. Men det är skillnad att gå på småvägar på landet och på gatorna i stan. Han är – liksom jag – ovan vid stadslivet och för honom, som älskar bilar, är varje fordon intressant och måste kommenteras. När jag såg  en skylt om bilfri gata svängde jag därför in där och kollade skylten lite extra att det verkligen var bilfritt så dags. Samtidigt kom en bil in på gatan, föraren saktade in, lutade sig ut genom det öppna fönstret och ropar: ”Se inte så sur ut. Jag bor här och får köra här!” Ingen idé att försöka förklara att det var skylten jag tittade på, så jag svarade bara: ”Sorry men jag har sådana ögonbryn. Peace and love!” Det verkar ha skrämt honom ordentligt för jösses vad han gasade sig ur situationen!

Men i övrigt har det varit trivsamt att komma tillbaka till stan. Folk är i regel hjälpsamma och trevliga och mina försummade krukväxter gav mig ett oväntat välkomnande.

Jag hade oroat mig lite för krukväxterna, eftersom det varit si och så med skötseln och vattnandet under sommaren. Men det verkar som om en smula vanvård är precis vad de längtat efter. Alla mådde förhållandevis bra och den här orkidén, som bara blivit kvar något år efter att jag trodde att den blommat ut för gott, den bestämde sig plötsligt för att blomma igen. En trevlig överraskning, när jag hade förväntat mig vissna och ledsna växter.

Publicerat i Att odla, Att tolka, Livet | Etiketter , , , | 10 kommentarer

Johan-Olov? Vem är det?

Postat den 14 augusti, 2025 av Karin

En av de sista fasta hållpunkterna på sommaren är Johan-Olov-dagen, då författaren Johan-Olov Johanssons födelsedag firas en lördag så nära hans födelsedag, den 12 augusti,  som möjligt.

Idag är han väl en av Sveriges mest bortglömda författare, men på 1940- och 50-talen var han extremt populär, inte minst genom radio-uppläsningar av sina noveller.

Han är fortfarande läsvärd och hans noveller om livet på en bruksort i södra Dalarna är intressant samtidshistoria.

Om vädret tillåter hålls Johan-Olov-dagen vid hans barndomshem, dvs vårt Tvåbo. Så även i år. Årets program var en bokpresentation och en teaterföreställning.

Annika Hansson berättade om sin bok om morfadern Georg Holmgren, samtida med Johan-Olov, medlem i samma fackföreningsstyrelse och – till skillnad från Johan-Olov – kvar i Horndal under storstrejken 1909. Annika skildrade de dramatiska händelserna i Horndal under storstrejken, med både polis och militär utkommenderade. De strejkande hade många sympatisörer som reste till i hundratal.  Horndal kunde ha blivit ett Ådalen, om inte Arbetarbladets redaktör, Fredrik Ström, ingripit och varnat för handgripligheter, som stenkastning. Han påminde om att militären var där, skarpladdade.

Sedan fick vi en dramatisering Johan-Olovs novell Änglaknäpp, där kampen står mellan smeden Bjurbäckens kärlek till sin hustru och till fiolen, som dömts ut som ett djävulens instrument, en djävulsplanka, till skillnad från de gudomliga guitarerna.

Skådespelaren Lars Hjertner som är ordförande i Johan-Olov-sällskapet lyckades spela alla rollerna på ett övertygande sätt, såväl Bjurbäcken, som hans hustru och den domderande och fiolhatande pastorn.

Här berättar Annika om sin bok, utan att veta att hon också ska få sällskapets utmärkelse, Årets mästersmed.

Och så bjuds det på fika förstås, med kringlor, kakor, tårta och en chans att prata med bekanta som man inte sett på ett tag. En trivsam tillställning i all sig enkelhet!

Publicerat i Böcker, Bygden, Debatt, historia, Politik, Porträtt | Etiketter , , , | 13 kommentarer

Man gör en liten pöl …

Postat den 5 augusti, 2025 av Karin

”Hur var det på blomstermålarkursen?” frågar en kompis. ”Riktigt lärorikt!” svarar jag och tänker samtidigt att javisstja, det var ju blommor vi målade. Mest handlade kursen om tekniker, pigmentegenskaper och vilka konster man kan få det olika färgerna att utföra.

Man gör en pöl, eller våt fläck med vatten på akvarellpappret och duttar i en färg. Sen får den sköta sig på egen hand en stund. Sen duttar man i en färg till och lutar pappret lite och då har man en tulpan, med stjälk. Eller två.

Här har ett par transparenta färger fått jobba: röd alizarin (med lite gult i för att mjuka upp) och gul quinacridon. Så långt är det ju rätt lätt, men sen ska man tillämpa detta i storformat och tänka på hur olika färger trivs med varandra och vilka som är aggressiva och sticker iväg och ockuperar grannfärgerna och vilka som är transparenta och passar till ett extra lager när man vill ha en annan nyans på en del av målningen, eller över hela och hur kompositionen funkar och…  Som vanligt alltså, mycket att hålla reda på!

Metoden med en blöt fläck funkar såklart med nästan alla blommor, utom vita, till exempel margeriter, som jag gick bet på. Där är det bakgrunden och grönskan som ska måla sig själv; blommorna får uppstå genom att man inte målar dem.

Vallmo och pioner är betydligt lättare, även om det känns ovant att måla så stort. Båda målningarna här nedanför är drygt en halvmeter på bredden, respektive höjden.

Pionerna ska jag jobba lite mer på, alternativt börja på en ny målning.

Utsikt från den stora terrassen på kursgården.

Så lyxigt att inte behöva tänka på något annat än att måla hela dagarna och att se till att hinna ta en simtur innan middagen serverades. Vi deltagare var överens om att det var en välbehövlig vila framförallt från ett alltmer deprimerande nyhetsflöde (som vi ändå var tvungna att diskutera mellan varven – något annat är ju inte möjligt). En påminnelse om hur privilegierade vi är som lever i ett fredligt fungerande land, fortfarande med mycket tillit mellan människor.

Fjorton personer, de flesta nya för varandra, kan tillbringa fem dygn tillsammans kring ett gemensamt intresse och samarbeta, uppmuntra varandra och även diskutera politik från olika utgångspunkter utan att bli osams. Det är därför jag alltid hävdar att studiecirklar, kurser och hobbyverksamhet kring vilket intresse som helst är en viktig del av demokratin.

Publicerat i Blommor och bin, Debatt, Livet, Planering, teknikövning | Etiketter , , , | 12 kommentarer

Finns Nisse Håkansson från Håkanstorp? I så fall har jag honom att tacka för mycket.

Postat den 30 juli, 2025 av Karin
Kamelresan

Jag tänker ofta på Nisse Håkansson i Håkanstorp. I en barnbok som jag läste för mycket länge sedan lyder inledningsmeningarna så här, om jag minns rätt:

”Nisse Håkansson i Håkanstorp satt på kökstrappan och åt sirapssmörgås. Han tyckte väldigt illa om sirapssmörgås, men nu satt han där och tränade för han gillade inte att det fanns saker som han inte tycke om.” Fritt återgivet ur mitt minne, som läste boken på 1950-talet. Den meningen tog tag i mig. Det är klart att det är hindersamt att det finns maträtter och annat som man inte tycker om. Krångligt och mindre utbud. Bra att träna bort. Möjligen, möjligen är det inledningen till boken Kamelresan, av John Lennart Linder, som kom ut 1948.

I morgon, (MYCKET TIDIGT) åker på akvarellkurs i ett någorlunda närbelget Malingsbo.

Läraren är från Frankrike och heter Christine Berlinson-Esser. Kursen handlar om att måla blommor, något som jag dragit mig för, eftersom jag tycker att de är så fantastiska som de är. Svårt att nå upp till deras skönhet och uttrycksfullhet.

Men den här kursen verkar vara lite fri i sitt blomstertolkande och då är jag beredd att göra som Nisse Håkansson i Håkanstorp, sätta mig på verandatrappan och testa en sirapssmörgås. Eller blommålning.

Uppdatering den 2 augusti. Bilderna är målade av kursledaren Christine Berlinson-Esser.

Publicerat i akvarell, Att måla, Att resa, Att tolka, Blommor och bin, Natur, Teknik, teknikövning, Trädgård | Etiketter , , , , | 13 kommentarer

Slånkvicku. Vecka 30, vecka 40 eller vecka 44?

Postat den 26 juli, 2025 av Karin

Jahaja, nu har jag lärt mig något nytt. Under en stor del av mitt liv har jag trott och tolkat ”slånkvicku” som slå-dank-veckan. Den vecka som inföll när höet var bärgat och alla kunde få ta det lite lugnt några dagar. Men så är det tydligen inte alls. Slånkvicku kan lika gärna stå för slankveckan, då det var dåligt med inkomster och mat. Jag ber om ursäkt för de irrläror jag har spridit, för så här verkar det vara, egentligen:

Fram till 1833 var den 29 september sista dagen för att sluta sin tjänst som piga eller dräng, sedan hade de en vecka på sig att hitta en ny arbetsgivare, om de ville byta. Den veckan kom att kallas slankveckan,  eftersom de inte fick någon lön utan måste klara sig på det de hade. 1833 flyttades slankveckan genom en ny legohjonsstadga till sista veckan i oktober, med start den 24 oktober. Avtalet gällde alltid ett år i taget. En piga eller dräng kunde inte säga upp sig om de vantrivdes under det år som avtalet gällde.

Flyttdags någonstans i Uppland. Bild från Upplands museum.

I By socken i södra Dalarna, där jag växt upp, firar man trots det ”slånkvicku” vecka 30, med ett imponerande program i hela socknen med konst, musik, högläsning, traktor-race, loppis, marknad, keramikdrejning, kolmila, caféer och mycket, mycket annat.

Den som har starka ben kan gå upp i tornet på den vackra By kyrka och beundra utsikten.

Det gjorde inte jag, i stället köpte jag en ovanligt bra osthyvel på loppis.

I morgon blir det snärjigt. Stort loppis som börjar klockan tio i centrala Horndal

Och samtidigt börjar försäljningen av tunnbröd som bakas i den gamla bakugnen i bagarstugan i Horndals brukspark. Jag hoppas med tiden kunna 1. lära mig hur man gör och 2. så småningom få fart på familjens gamla bakugn av samma modell som i bagarstugan.

Publicerat i Bygden, Traditioner | Etiketter , , , , | 12 kommentarer

Humlesurr och förvirrad fjärilspuss

Postat den 19 juli, 2025 av Karin

Tack vare min farbror Erland kan jag njuta av humlesurr och fjärilsfladder om dagarna. Trädgården som han skötte om hela livet är robust och insektsvänlig. Och trots att det är 35 år sedan hans omsorger upphörde prunkar trädgården på.

Just nu blommar två av humlornas storfavoriter, stjärnflocka och axveronika. Den långa perennrabatten blommar hela sommaren och fungerar som humlebar och fjärilshäng.

På den här bilden sticker axveronikan upp i rabatten och stjärnflockan skymtar bakom den. Längst fram finns en grupp med lysing, som gör skäl för sitt namn i kvällssolen.Lysingen kallas också torparglädje och är mycket lättodlad, snudd på invasiv. Å andra sidan är den lätt att rycka upp när den sprider sig för mycket. Den får stå kvar och lysa upp, även om pollinerarna verkar välja de andra blommorna i första hand.

I morse mötte jag en förvirrad fjäril inne på verandan. Dörren till verandan var stängd så den måste ha tillbringar natten där.

Jag hade inte kameran redo, men det kan eventuellt ha varit en sån här amiralfjäril.

Vi var båda lite nyvakna, men jag öppnade dörren för att den skulle kunna flyga ut. Det gjorde den efter lite kringirrande, men sen kom den tillbaka och gav mig en fjärilslätt puss på sidan om munnen innan den flög ut igen!  En fin start på dagen!

Här och nu har jag alltså inte någon anledning att känna mig orolig för humlor, bin och fjärilar; det finns gott om dem. Myggen däremot … Jag trodde väl aldrig att jag skulle sakna att få myggbett så här års, men det känns faktiskt ganska konstigt att kunna sitta ute hela kvällen utan att det kommer en enda mygga. Vad har hänt med alla myggorna?

Publicerat i Att odla, Blommor och bin, Efterlyst, Miljö, Natur, Trädgård | Etiketter , , , , | 18 kommentarer

Blame games

Postat den 11 juli, 2025 av Karin

Den 4 juli, på USA:s nationaldag, svämmade en av de största floderna i Texas över med över hundra döda och många saknade som följd.

Genast skyller alla på alla och Vita husets pressekreterare skyller på Gud. ”Floden kom när alla låg och sov. Det var Guds vilja” sa hon (leende) på en presskonferens häromdagen.

Vidare berättade hon att alla ansvariga hade gjort det de skulle. FEMA, Federal emergency management agency – den statliga krishanterings-myndigheten – hade enligt pressekreteraren handlat snabbt och korrekt. (Det är lätt att söka upp hennes pressträffar på Youtube. Dessutom finns en skicklig satiriker, Lisandra Vazquez, som har ett tufft jobb när hon parodierar pressekreteraren. Att göra satir på en verklighet som satiriserar sig själv är inte lätt!)

Vad hon inte nämnde var att den ansvariga ministern för Home security sedan en tid tillbaka kräver att få signera alla FEMA-beslut för utgifter på mer än 100 000 dollar.

Det innebar en försening på 72 timmar innan den statliga myndigheten kunde rycka ut till katastrofområdet.

Samma minister har gjort konstiga uttalanden om att krishantering sköts av delstaterna. Men FEMA betyder bokstavligen att krishanteringshjälpen också är ett federalt åtagande, inte enbart ett delstatligt.

Demokraterna å andra sidan förklarar det katastrofala resultatet av översvämningen med de omfattande nedskärningar inom administrationen som genomförts under det första halvåret 2025, till exempel på USA:s motsvarighet till SMHI. ”Fel”, säger Vita huset. ”Det gick ut varningar om flodvågen i god tid.”

Det gjorde det, men i Texas dröjde det innan man skickade ut varningar lokalt och regionalt. Varför? Jo, en person som hade som uppgift att vara länk mellan nationella väderlekstjänsten och de lokala myndigheterna hade slutat och inte ersatts. I den svepande DOGE-vågen med uppsägningar och erbjudanden om pensionsavgångar hade han lämnat sitt jobb och aldrig ersatts. Mellan den första nationella varningen om stormfloden och de lokala varningarna, hann det gå över fem ödesdigra timmar, som innebar många människors död.

Jag är osunt fixerad vid den politiska situationen i USA; jag har dock avstått från att skriva om det här på bloggen, eftersom den extrema situationen och alla spektakulära utspel är riggade för att vi alla ska prata om USA:s president hela tiden – eller för att vi ska glömma den förra skandalen för nästa. Men ibland, som nu, bubblar det över.

Publicerat i Att tolka, Debatt, Politik | Etiketter , , | 8 kommentarer

Får jag lämna några blommor …

Postat den 4 juli, 2025 av Karin

Häromdagen var det konfirmation för ett av barnbarnen i den fina Markuskyrkan i Björkhagen. Jag startade på morgonen från ”landet” och kunde passa på att ta med mig blommor till konfirmanden både från våra farföräldrars stuga och våra föräldrars.

För ungefär 100 år sedan, eller kanske mer, hämtade min farmor den här rosen hos min farmorsmor i Björknäs.

För ungefär sjuttiofem år sedan började min farbror Erland anlägga en stor perennrabatt i stället för att odla potatis över hela tomten.

En av blommorna som fortfarande prunkar av bara farten är den här stjärnflockan.

För precis femtio år sedan flyttade min mamma de här pionerna från mitt barndomshem, till det hus som mina föräldrar flyttade in i då och där står de fortfarande och verkar trivas bra. Lite nedslagna av gårdagens regn, men annars i fin form.

Och för tjugofem år sedan planterade Redaktör’n den här vita rosen vid den lilla paviljongen bredvid föräldrarnas hus.

Den är ganska vildvuxen av sig, men jag har inte riktigt hjärta att ge mig på och tukta hans ros. Den får hållas.

Jag plockade en av varje av dessa ”historiska” blommor till konfirmanden, plus allt annat jag kunde hitta som passade. Jag tog både ängsklocka och blåklocka, eftersom det råder olika meningar om vilken som är Dalarnas landskapsblomma. Prästkragar förstås, eftersom det var en konfirmationsbukett. Några kvistar från paradisbusken passade också in i temat för dagen.

Här ska buketten få åka bil till tåget. Min farmorsmors ros skymtar i mitten, övriga huvudpersoner hamnade på baksidan i hastigheten när jag passade på att ta en bild innan buketten fick på säkerhetsbältet. Konfirmanden uppskattade uppvaktningen från tidigare generationer.

Publicerat i Återvinning, Att odla, Blommor och bin, historia, Trädgård | Etiketter , | 7 kommentarer

Hur gick det sen?

Postat den 27 juni, 2025 av Karin

Sist jag skrev ett inlägg var Ändringskommittén i full färd med att sätta krokben för mina planer. Trasig bil och stopp i avloppet till exempel, två ganska viktiga funktioner i mitt liv på landet. Och då undrar ni förstås: Hur gick det sen?

Det är svårt att hitta tid för kamremsbyte. ”Slutet av juli går bra”, sa min vanligaste bilverkstad.  Det kändes avlägset, för det är ju kul att kunna använda bilen under sommaren. Så jag ringde till olika bilfirmor i Stockholm, men där var första möjliga tid i augusti. Men då tipsade en av de upptagna verkstäderna om en annan som hade fått återbud och kanske skulle kunna ha tid och det hade den, redan på tisdag, den 1 juli. Perfekt!

Sen var det avloppet som utvecklar sig till en följetong. Slamsugningsbil tillkallades och trekammarbrunnen tömdes. Det hjälpte inte. Rörmokare tillkallades och konstaterade att det är inte från golvbrunnen och nedåt det är stopp, det är någonstans i inälvorna, liksom. Då behövs en spolbil i stället. Spolbil tillkallades och fick ordning på stoppet.

MEN, killen som fixade det konstaterade att det var något som verkade konstigt i rören från huset till brunnen. Han plockade fram lite instrument som verkar vara avloppssystemens motsvarighet till koloskopiutrustning. Han gick så att säga in i rumpan på avloppssystemet och kollade hur det såg ut.  Det såg inte bra ut. Genom sättningar i jorden under rör och brunnar har rören halkat snett och bildar en kant som stoppar upp flödet. Med tiden byggs det upp en barriär där, framförallt av toapapper och till sist blir det stopp. Så nu blir det att gräva upp och fixa rören … Sen tycker jag att Ändringskommittén kan ta semester!

I övrigt ägnar jag mig åt att inte klippa gräs; i stället jagar jag lupiner.

Och öser båten varannan dag. Det är riktigt annandagsväder. Strålande sol en dag och ösregn nästa. Det gäller att ha några bra inomhusaktiviteter på lager. Där tryter min fantasi. Tips?

Publicerat i Blommor och bin, kaoskordinator, Livet, När det skiter sig, Planering, Vardagsedge | Etiketter , , , | 8 kommentarer

Ändringskommittén i högform!

Postat den 23 juni, 2025 av Karin

Ändringskommittén är enligt min mamma den högre makt som styr våra liv och ser till att det ofta blir annorlunda än vi tänkt oss. När vi t.ex. kommit överens om tågordningen för jul- eller midsommarfirandet och nöjt konstaterade: ”Vi har en plan!” log vår mor milt och påminde oss om att Ändringskommittén kanske hade andra idéer.

Med andra ord har det varit lite snärjigt på senaste tiden, men midsommar blev det i alla fall. Och dessutom, strax innan själva midsommaren, en dugnad som heter duga. Dvs en gemensam arbetshelg, som vi inte riktigt har något bra ord för på svenska. Dugnad i Norge, talko i Finland.

Här inspekterar delar av arbetsstyrkan en av arbetsuppgifterna. En väderbiten bastu i stort behov av ny färg.

Här inspekteras resultatet av tre av de sju dugnadsdeltagarna. Godkänt tycker de. Jättefint säger jag.

Det syns bäst på de vita partierna, men de röda är lika illa medfarna. När jag skaffade Falu rödfärg till väggarna, funderade jag lite på vilken sorts vit färg jag skulle ha. ”Falu, såklart!” sa färghandeln. Det finns alltså vit Falu rödfärg också, toppen!

Det klipptes också gräs, rensades rabatter, bakades bröd, lagades en diskmaskin och en åkgräsklippare och allt avlöpte utan att Ändringskommittén ingrep.

”Så kan vi inte ha det”, sa Ändringskommittén och såg till att bilen plötsligt tog oroväckande hoppsasteg, ungefär som när bensinen är slut (men det var den inte). STOP sa instrumentpanelen och jag stannade. Efter att ha konsulterat två bilverkstäder och några bilkunniga personer vågade jag starta igen, körde försiktigt hem och parkerade bilen. Man kan uträtta många midsommarförberedelser med hjälp av en cykel också

Dottern och minstingen, Lilla T, ville komma lite i förväg till midsommaren, medan lilla T:s syskon var på fotbollsträning och annat i stan. De hittade en perfekt förbindelse med tåg och buss hela vägen till stugan; tur när bilen inte funkade för hämtning i Krylbo.

”Ha, ha!” sa ändringskommittén och såg till att tåget blev så försenat att sista bussen hann gå. Det löste sig dock, tack vare snälla grannar som lånade ut sin bil.

I stället för att åka tillbaka till Stockholm idag sitter jag på en bilverkstad och väntar på bilbesked. Spännande!

Och under tiden försöker jag få någon rätsida på min avloppssituation. Det är översvämning i källaren och det handlar tydligen INTE, som jag trodde, om att jag överdoserat tvättmedel i tvättmaskinen. Tvättvattnet rann ut på källargolvet och jag tänkte att det kanske stoppades upp av en massa lödder i systemet. Det löste jag med hjälp av farmors matt-tvättbalja, som jag ledde tvättvattnet till.

Men sedan upptäckte jag att ALLT vatten rinner ut på källargolvet, från dusch, från diskmaskin, från kökskran, badrumskran och från toaletter.

Åsså lite midsommarhelgbilder:

Midsommarstången är en rejält hög färsk björk, till skillnad från i andra trakter där man gärna använder en lättare torraka till stång. Den här har dessutom en rejäl lösvruska kvar längst upp. Ett bra vindfång som gör resningen extra spännande. Det gick bra i år också!

Lilla T utforskar den enda krans vi hade i år, till skillnad från tidigare år då vi tillverkat överdådiga kreationer.

Ungdomarna dansar faktiskt kring midsommarstången. Och kan de olika danserna dessutom!


Tro inte på dem som säger att nu vänder det! Sommaren har nyss börjat!

Publicerat i Midsommar, När det skiter sig, Planering | Etiketter , , , | 13 kommentarer