Källa

Postat den 28 juni, 2020 av Karin

Och nu är det dags för målgång med akvarell nummer hundra! Hundragubbejubileum, liksom, men inte gubbar (jo, fiskargubben förstås!) utan akvareller.

Det blev inte riktigt som jag tänkt, men det hade jag kanske inte tänkt heller. Jag håller på med ett nytt slags motiv – interiörer – men det får ta sin tid. Idag blir det i stället ett försök att fånga något kring begreppet Källa. Och det har faktiskt med fiskargubben att göra.

När jag målade min gråtande fiskargubbe försökte jag ta reda på lite mer om målningens ursprung och hittade utöver Wikipedia-artiklar och några konstsidor en artikel i Bohuslänningen, både om vem konstnären är och vem fiskargubben var.

Idag fick jag en i intressant kommentar till det inlägget:

Fiskargubben är målad av Harry Haerendel och föreställer Dorus Rijkers (1847-1928). Du kanske har läst artikeln i Bohuslänningen? Den har tyvärr fått och ett och annat i denna väldigt mystiska historia om bakfoten. ”Den Helder” är inte namnet på en konstnär. Det är helt enkelt orten vid Nordsjön där Dorus Riijkers levde och verkade fram till sin död. Det är en skröna att målningen föreställer en Karl Axel Rydberg. (Liknande skrönor finns även i Danmark och Norge, som gör gällande att porträttet föreställer en dansk respektive norsk fiskare.) Även om porträttet inte föreställer en fiskare från vår västkust, så tycker jag att målningen är en fin symbol för sjöfarten och fisket på Nordsjön. Mvh Erik

Lärorikt. Tankeväckande. Man kan aldrig kolla källorna tillräckligt noga och det är alltid värt en extra koll. Vilket innebär att akvarell nummer hundra på sitt sätt blir fiskargubberelaterad. Även om fiskargubben inte är någon fiskargubbe utan en  känd och omtyckt nederländsk kapten.

I stället för någon av de interiörer jag kämpat och kämpar med får det helt enkelt bli en källa. Den kanske ser lite disig ut på ytan efter regnet (tack för det!) men tar man djupa tag i källan är den ren och klar.

Akvarell nummer 100!

Publicerat i Att tolka, historia, Jubileum | Etiketter , , , , , , , | 23 kommentarer

Man ska inte förhasta sig …

Postat den 27 juni, 2020 av Karin

Gårdagens akvarell var nummer nittionio, av de hundra som jag planerat att måla i mitt en-om-dagen-projekt. Då är det alltså dags för akvarell nummer hundra, men den dröjer lite. Jag har en plan. Men den kanske är för svår. Jag hade tänkt måla en interiör. Gärna ett rum där solen skiner in genom fönstret och en stol, eller kanske ett litet bord kastar skuggor på brädgolvet. Alternativt – och det är ännu svårare – ett rum som man ser in i genom ett fönster, där det samtidigt finns lite speglingar av himmel och kanske lite grenar i glaset. Man ser alltså både in genom och speglingar i samma fönster, men speglingar upptill och insyn nertill. Krångligt? Jajamensan! Det är därför det inte blev någon akvarell idag. Ingen som jag kan visa upp, alltså. Den där planen kan ta ett tag att förverkliga. Det kanske blir en annan akvarell som nummer hundra, men det där med interiör vill jag inte släppa helt.Nu får ni i stället nöja er med en bild på nittioåtta av målningarna (den nittinionde låg på tork när jag tog bilden). De är i storlek ungefär A3 och några A2 och jag har ingen aning om vad jag  ska göra med dem.

Publicerat i #när det skiter sig, Jubileum, Planering | Etiketter , , | 16 kommentarer

Lyxklimatflyktingar

Postat den 26 juni, 2020 av Karin

Akvarellfärgerna har varit någorlunda snälla och lydiga under 98 målningar men nu vill de släppas loss ett tag. Bara färger och vatten, inget motiv och så får man se vad det blir.

Liiite motiv verkar det som om dom ändå vill ha, dom där färgerna … Spansk bergsby?

Sedan börjar örtkryddorna i det tillfälliga kryddlandet på balkongen protestera: Vi vill inte vara här längre!

OK, det är söderläge och ganska gassigt. De har gjort nytta i stan sedan i början av maj, levererat alldeles lagom vartefter och till och med förlåtit mig ett ganska hårdhänt skördande för pesto och annat. Särskilt den finbladiga grekiska basilikan är väldigt bra med sin milda smak och sin snabba återväxt.

Nu kan de också behöva komma ut på landet. Persilja, både småbladig och storbladig basilika, oregano, mynta …

Och det är väl lika bra att luktärterna och krassen får följa med också för säkerhets skull.

Tuffingar som pelargoner får stanna i stan, dock inte på balkongen.

Dessutom har det dykt upp konstiga småkryp i sjöarna i närområdet. Vattenloppor? Nån slags parasit? Hursomhelst känns det som rätt läge att ta en liten sväng norrut och fixa ett lagom skuggigt sommarland åt mina klimatflyktingar till kryddväxter. (Ja, jag inser att de är klimatflykt av det lyxigare slaget.) Och själv längtar jag efter ett dopp i en parasitfri sjö. Mot norr!

Publicerat i Att odla, Böcker, Trädgård | Etiketter , , , , | 10 kommentarer

Hemmahamn

Postat den 25 juni, 2020 av Karin

Minns ni barnbarnet Sofia, hennes farfar, den gråtande fiskargubben och farmor Valborg som seglade iväg till Stockholm, medan Sofias föräldrar var på retreat i skogarna kring Nora, med strikt mobilförbud.

När fiskargubben och hans besättning vände hemåt hörde de på skeppsradion att det var några från deras hemtrakter som anmälts försvunna. Farmor letade fram sin mobil och satte den på laddning, för nu när de var nästan hemma, ville hon veta vad som hänt i världen under deras seglats. Hon stirrade förvånat på displayen.

”När skulle dina föräldrar lämna det där reträtt-stället” frågade hon Sofia.

”Inte förrän i morgon” sa Sofia.

”Men jag har över trettio missade samtal från din mamma här.”

”Tihi, då har hon ringt fast hon inte får!”

”Bäst jag ringer upp henne.”

Och så fick de veta att Sofias föräldrar tröttnat på retreaten, att de längtade efter Sofia, att de hade åkt hem till farfar och farmor och ringt sjöräddningen när de upptäckte att alla var försvunna, även båten.

”Bäst att ni ringer sjöräddningen igen och berättar för dem att vi är räddade så att de inte skickar ut någon helikopter eller så! Och kom ner på bryggan så ses vi strax!”Ja, sedan levde de förstås lyckliga i alla sina dagar!

Publicerat i Att resa, Efterlyst | Etiketter , , , | 11 kommentarer

Världsberömd våg

Postat den 24 juni, 2020 av Karin

Det här är nog världens mest kända avbildning av en våg. Det är den japanska konstnären Hokusai som har fångat en så kallad monstervåg i träsnitt.

Den är från  1830-talet, en Meisho-e-målning, som målningar av kända platser kallas.

Den mest avbildade av alla platser är förstås Fuji, som brukar dominera bilderna.

Här är det havet som är huvudperson och ett litet Fuji-berg syns i bakgrunden.

Dessutom har Hokusai tagit med några fiskebåtar, med vettskrämda fiskare som hukar inför monstervågen.

Det gör träsnittet samtidigt till en ukio-e (ungefär ”ögonblicksbilder”), en konstform som blev populär när japanska konstnärer började skildra medelklassens vardagsliv i färgglada tryck. Eftersom arbetarklassen sällan avbildades är Hokusais konstverk ovanligt även på det sättet.

Monstervågor finns och är något annat än tsunamivågor. Man vet inte riktigt hur de bildas, även om det finns gott om teorier i ämnet. På något sätt (eller på olika sätt) samverkar kraften i vågrörelserna så att de samlas i en gigantisk våg 30 meter hög eller mer, stor nog att sänka ett skepp.

Nåväl, jag börjar i mindre skala med mina vågövningar. Här ser vi en välbekant fiskarbåt på havet vars vågor bara är små dyningar, även om de bryter när de kommer in mot en flack strand.

I morgon kanske vi får veta hur det går för fiskargubben, fiskarhustrun och barnbarnet. Och barnbarnets föräldrar, förstås.

Publicerat i Förebild, historia, konst | Etiketter , , , , | 8 kommentarer

Mera vatten

Postat den 23 juni, 2020 av Karin

Den uppmärksamma bloggläsaren har kanske noterat att jag är lite fixerad vid vatten. Vi kom att diskutera det häromdagen också, sexåriga barnbarnet och jag. ”Egentligen är det ju inte havet blått”, påpekade hon ”mera som grönt. Fast blått ibland. Eller gult”.

Så jag lovade att öva på hav idag, medan hon är på förskolan.

Publicerat i färg, teknikövning, Träning | Etiketter , , , | 9 kommentarer

Farligt vatten

Postat den 22 juni, 2020 av Karin

Idag blir det nog inte så mycket akvarellande för egen del, men desto mer team-work. Eller beställningsjobb, egentligen. Sexåringen vill ha en fiskarbåt (man skulle kunna tro att hon har läst min blogg om fiskarfamiljen på äventyr). Treåringen vill ha en segelbåt. Och en sol. De hjälper gärna till med målandet, så det fick bli akvarellpennor som man kan rita med och sedan tar man en akvarellpensel med vatten i och akvarellar till det hela.

Och så måste det förstås vara en bläckfisk, som ser lite rädd ut. Varför? Jo, för det kommer en haj, såklart. Bläckfisken försöker peka med en av sina alla armar så att fisken ska förstå att den bör simma åt andra hållet.

Vi håller till utomhus, med gott Tegnellavstånd och skickar inte pennor eller penslar emellan oss och ser till att ha varsin arbetsplats vid det stora bordet. Till och med treåringen vet numera vad som gäller!

Publicerat i Att måla, kaoskordinator, Midsommar | Etiketter , , , | 6 kommentarer

Midsommarannandag

Postat den 21 juni, 2020 av Karin

Hundra akvareller på hundra dagar, var det ja. Men jag tror inte riktigt att jag har sagt vilka dagar det handlar om, eller har jag det? Idag blir det i alla fall en hoppa-över-dag, pga av diverse. I stället hittade jag en gouache från förr i tiden, en stjärnflocka, som jag förenklat lite. Jag målade av den i min farbrors trädgård på 1960-talet.Trevlig midsommarannandag!

PS. Hittade en bild från trädgården på den tiden då den vann priser.

Publicerat i Trädgård | Etiketter , | 14 kommentarer

Lite trött idag …

Postat den 20 juni, 2020 av Karin

Det vanliga midsommarfirandet i Bruksparken var inställt i år, eftersom det är ett evenemang som drar flera hundra personer.

Så då blir det mera ”envar sin egen midsommar” och det funkar ju det också. Den här midsommarstången totade vi ihop. Barnbarnen plus ett par kompisar till dem bidrog ivrigt med en blomma eller ett grässtrå i taget: ”Blir den här bra?”

Det fick bli mest löv och lupiner, eftersom sommarblommorna trots allt gör sig bäst där dom står.

Den hemmagjorda stången fungerade i alla fall utmärkt för allehanda lekar och upptåg, där jag förstås fick hålla mig på lagenligt avstånd. Idag ser den lite trött ut.

Och de här blommorna får stå kvar i gräset så länge och locka till sig fjärilar och bin. Sen får dom vissna ner och fröa av sig innan det är dags att ta fram lien eller trimmern.

Diskussionen om vilken som egentligen är Dalarnas landskapsblomma rasar vidare: blåklocka eller ängsklocka? Själv har jag alltid hävdad blåklockelinjen, men på senare år har jag börjat vackla. Visst är ängsklockan på många sätt en elegantare blomma? Fast blåklockan är förstås jättegullig, med sina lite bulligare former.

Publicerat i Blommor och bin, Midsommar, Okategoriserade, Trädgård | Etiketter , , | 16 kommentarer

Glad midsommarafton!

Postat den 19 juni, 2020 av Karin

Favorit i repris

Trevlig midsommarafton önskar jag alla och grattis till alla grodor som slipper känna sig som mobboffer denna midsommar.

Den lilla fina gröna grodan, som vi lärt känna som Kermit, dyker upp på allt fler ställen i Sverige, med början i Skåne. Den är ätlig, men jag tycker man ska avstå från att äta dem. Så här trivs den bäst, med lite gräs omkring sig och en damm att plaska i. Enligt grodinnehavare är den ett underhållande sällskap vid dammen i trädgården.

Fiskarfamiljen har jag för tillfället förlorat ur sikte. Men det är inget att oroa sig för, dom har det bra i sin båt och kommer nog att angöra en brygga innan kvällen.

Alternativ midsommarstångsdesign:

Publicerat i Midsommar | Etiketter , , | 10 kommentarer