Habemus papam! ”Vi har en påve!” ropas det från balkongen på St. Peterskyrkan, när påvevalet är klart. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av påveval, men den här gången kändes det rätt viktigt. Det handlar ju om en religion som 1,4 miljarder människor tror på. Bara i USA, till exempel, finns det 53 miljoner katoliker i den vuxna befolkningen, den fjärde största katolska befolkningen i världen, efter Brasilien, Mexiko och Filippinerna.
Eftersom det finns olika falanger inom katolicismen, som i alla religioner, betyder det mycket vad dess högsta ledare står för. Den förra påven, Fransiscus, läxade upp både USA:s president och vice president för deras hjärtlöshet och egoism.
Det har spekulerats mycket. Skulle reaktionära krafter vinna den här gången, eller skulle det bli en påve i Fransiscus anda?
Hur är då den nyvalde Robert Prevost, med påvenamnet Leo XIV? Jag får väl säga som Tegnell under corona-pandemien: ”Det är för tidigt att säga.” Han ses lite som en kompromiss-kandidat, men det kan vara listigare än så.
Det har ju hettat till mellan USA-administrationen och Vatikanen om asylrätt och immigration och där har Prevost bitit ifrån bra när han arbetade nära förra påven, som kardinal. När Trump och Salvadors president Bukele satt i Ovala rummet och flamsade om att de verkligen inte tänkte göra något åt att en person med uppehållstillstånd blivit felaktigt deporterad till Salvador skrev Prevost att de borde skämmas.
Prevosts val av påvenamn anspelar på en för sin tid samhällstillvänd påve, Leo XIII. Kring förrförra sekelskiftet oroade han sig för exploatering av arbetare under industrialismens expansion. När Leo XIV, som är från Chicago, höll sitt tal i går använde han inte engelska, utan italienska, spanska och latin. Det kan också ses som en markering av något slag.
MAGA-rörelsen i USA gillar inte den nya påven. Charlie Kirk, vd för Turning Point USA, menar att den nya påven är en ”globalist installerad för att motverka Trump.” Laura Loomer, högeraktivist och en av Trumps favoriter, skriver att man nu fått “another Marxist puppet in the Vatican.”
Ja, ja, man får vara glad för det lilla. Vi får se hur det blir.
Så är det för min del också. Jag bryr mig inte mycket om påvar alls men den nyss hädangångna gillade jag. Det är bra att de tänker till och säger ifrån, de har makt.
Som katoliker, vilket Vance och Trump anser att de är…Trump ansåg för övrigt att han också kunde tänka sig vara påve (den mannen! halleluja och knäckebröd) så borde de galenpannorna ta till sig när de blir uppläxade av Guds närmaste man på jorden enligt deras religion. Äh! De är som gäss, de rinner bara av dem och naturligtvis, inget kan fastna i ett tomrum. De är tomma…
Jag ser framemot att Leo IV också säger ifrån, vilket han tydligen har gjort. Bra att han talade sitt eget ursprungsspråk och inte föll i farstun för hejdukar som håller på Trump. Spännande är det minsann detta liv. Man får vara glad för det lilla, exakt.
Ja, det handlar ju om väldigt mycket makt. Både stora ekonomiska tillgångar, men också det som kallas ”soft power”. Makt över sinnena. Och där har ju alla religiösa organisationer en slags försprång framför den politiska makten. Ingen diskussion där inte. En påvlig encyklika käftar man inte emot (såvida man inte är Martin Luther). Så visst finns det all anledning att hålla koll på vilka som bestämmer inom dessa världsomfattande system.
Det enkla beskedet att MAGA-krafterna inte gillar den nye påven talar verkligen för honom, tycker jag. Som inte heller påverkas direkt av valet, men indirekt vet man ju inte vad hans agerande kan komma att betyda.
MAGA har tydligen (enligt USA -media) haft en total ”melt down”, när de fick reda på vem den nya påven är. Ett vanligt klagomål är att han är woke, dvs engagerad i sociala frågor som ojämlikhet, rasism och diskriminering, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt i MAGA-sammanhang. Konspiratorikern Mike Cernovich fruktar att: ”He will be pushing for abortion soon.” Jatack, säger nog många kvinnor i världen.
Kanske är vi engagerade i påvevalet efter att påve Franciskus startade ett instagramkonto 2016. Samhällstillvänt och enkelt att följa.
Både han, född i Argentina, och Leo XIV, amerikan som arbetat i Peru, har sett vad som behövs i fattigare länder. Och säkerligen mött befrielseteologin som tar ställning för de fattiga och förtryckta, för social rättvisa.
Jag vill gärna tro att det blir bra med denne påve.
Ja, Franciscus öppenhet och tillgänglighet har säkert ökat intresset. Dessutom tror jag att allt fler blivit medvetna om samspelet mellan religion och politik. Tydligast märks det kanske i USA och Ryssland. I USA är den kristna högern Trumps mest okritiska och trogna anhängare och i Ryssland är överpatriarken Kirill en hängiven Putinsupporter. Då behövs påvar som den förra och som Leo XIV.
Jag tycker ingenting om påvar. Blir bara så betryckt då jag ser alla hästtäcken och allt prål och alla tossiga mössor som dessa mogna män spökar ut sig i. Senast jag gick i körka brast jag ut i skratt då en jeppe jag känner gjorde entré i monstruös maskeradstass. Och detta trots att kyrkan vill närma sig folket…
Oj, oj, du anar inte! Schabraken och blingblinget sänder SIGNALER. Det finns ett par intressanta radioprogram i P1 om detta, Stil och Samtal med stil. Mycket påhäng=”traditionella” värderingar. Hermelinkantad mozzetta (dvs cape) = mycket traditionella värderingar. Dessa värderingar handlar både om rimliga områden, som fattigdomsbekämpning och miljöfrågor samt om områden där kyrkan alltid varit onödigt klåfingrig, dvs allt som rör sex och samlevnad.
Sett så blir påveutstyrseln riktigt spännande. Silverkors eller guldkors? Svarta eller röda skor?
Intressanta tankar ang påvevalet.
Jag har inte engagerat mig så mycket i detta, men visst är det viktigt för så många människor.
Vi får se hur det blir, det som sker det sker. Man kan bara hoppas på det bästa.
Ha det bra!
Lite otippat att jag skulle bli så intresserad av detta, men eftersom det ändå är 1,4 miljarder katoliker som mer eller mindre följer påbuden från den heliga stolen är det ju inte oviktigt, globalt sett. Av allt att döma innebär Leo IVX ett litet kliv i konservativ riktning (i förhållande till Fransiscus) , men var ändå de reformistiska kardinalernas kandidat. Vi får väl se hur det utvecklar sig.