Dygdens belöning

Nu är det dags för belöningsresa. Målvikten är uppnådd (Ok det fattas sju hekto, men eftersom jag ”vägdes in” direkt efter en rejäl lunch och inte före den, räknar jag med att det är OK). Så det blir en veckas simma, träna, promenera, kanske cykla och möjligen yoga.

Och så tänker jag försöka ta reda på något om Concepcion Unamuno. Hon var gift med filosofen Unamuno och fick tio barn (jo hon hette Concepcion, vilket betyder befrukting), men det är nästan omöjligt att hitta något om henne. Men på Unamunomuseet kanske det finns något spår. Och därmed har jag givit en ledtråd om målet för resan.

Publicerat i Att tolka | Etiketter , | 21 kommentarer

Lördagstema konsumtion. Eller: It’s not the having, it’s the getting…

imagesShopoholics – köpgalna personer, blir det väl ungefär på svenska – har anammat ett berömt citat av Elizabeth Taylor som sitt motto: ”It’s not the having, it’s the getting.” Det är själva shoppandet som är grejen. Att köpa, inte att ha. Shop till you drop. (Det finns andra tolkningar också, men inte om du frågar en shopoholic.)

Det anses vara ett typiskt kvinnligt beteende, men det stämmer dåligt med mina erfarenheter. Upphovet till den föreställningen är kanske de studier som gjorts på olika personer i julhandeln. En rejäl felkälla med de metoder man använt. Men har helt enkelt skickat in män och kvinnor på några större varuhus i värsta rusningstid, med en köplista. Efter en timme kollade man stresshormonerna. Hos männen brukar de ligga i nivå med stridsflygare under strid, medan kvinnorna ofta har normala nivåer.

Åh, nej! Det där är ju en sidavbitare. Ändavbitare står de ju på köplistan. ÄNDAVBITATE!

Åh, nej! Det där är en sidavbitare. Ändavbitare står det ju på köplistan. ÄNDAVBITATE!

Vad säger detta test egentligen? Just inget mer än att kvinnor har större vana än män att handla på Åhléns och NK. Men hur hade stressnivåerna blivit om man i stället fått en i uppdrag att gå till Clas Ohlson och köpa lite saker som skruvdragarbits, dykert i lämpligt dimension för nya panelen, ett slangvattenpass och en enklare ändavbitare, Det är inte omöjligt att stressnivåerna hade sett lite annorlunda ut då.

Själv är jag en ganska medioker shoppare. Jag kommer mig sällan för och det händer att det går så långt att redaktörn klagar på att jag aldrig handlar kläder. (Ska han säga!)

Någon enstaka gång kan jag, gärna med hjälp av inspirerande sällskap, tycka att det är riktigt kul att handla kläder. Men för det mesta lämnar jag affärerna ohandlad. Som idag. Massiva reautbud, där det känns och märks att det handlar om kläder med mycket kort livstid gör mig bara nedstämd. Och får mig att fundera på om det inte skulle kunna gå att sy om något av det jag har liggande. Och kanske rentav stoppa strumpor! Och så har vi ju all annan konsumtion av klotets knappa resurser… När ska vi börja spara på allvar, tro?

trasig hylla rea

 

Tack Karin på Pettas för riktigt inspirerande teman i januari!

Här finns övriga lördagsbloggare: Byfånen Gnuttan HeLena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt. I februari är det HeLena som tar över, tror jag.

Publicerat i Lördagstema | 11 kommentarer

Galleri Fredag: På väggarna

Penny är temavärd för i Galleri Fredag och den här veckan är det På väggarna. Det borde ju vara lätt, men det svåra är att välja. Eftersom mina föräldrar startade en målarcirkel när jag var barn och eftersom den fortsatte i bortåt tjugo år är jag uppväxt med ett provisoriskt förhållande till vad man har på väggarna. En halvfärdig tavla, för att se hur den egentligen ser ut. En lånad tavla, en målning som man funderar på att ge bort och plötsligt behövs en ram till den och den tar man från någon annan tavla… och så där håller det på. Det vi har på väggarna känns som ett tillfälligt arrangemang. Att det sedan kan bli hängande något årtionde är ju en helt annan sak.

Här är en tavla som hängt med länge, den med hyttan i mitten av bilden, som jag målade när jag var sexton. Till höger en målning av Georg Bohlin, från Falun, som deltog ibland i målarcirkeln. Och till vänster några schackpjäser som barnbarnen använder för att iscensätta fantasifulla historier (och oj vad svajig tavellisten är, ser jag nu!).

hytta o bohlin

schackpjäser

Så här ser några av schackpjäserna ut på nära håll. Redaktörn, som tar schack på allvar, tycker inte att de är riktigt seriösa. Figurerna flyttar omkring lite varje gång barnbarnen är på besök och just nu bor de så här (schackpjäserna, alltså).

Den där hyttan kämpade jag med i många år. Det var ett komplext motiv, många byggnader i konstiga vinklar. Jag har ritat den i tusch och blyerts, målat den med kritor, akvarell och olja. Jag blev aldrig riktigt nöjd, men så revs den och jag är glad att jag i alla fall har lite skisser kvar från dess glansdagar.

hyttskisserna

Varje år, på skyltsöndagen, hade målarcirkeln utställning. Utställningsaffischerna gjordes ofta av Rune Bergström, som växte upp i Horndal och som var en av de första deltagarna i målarcirkeln. Pappa brukade se till att samla in affischerna när utställningen var över. Rune tyckte inte att det var något att spara. Idag är jag förstås glad över allt pappa sparade på, både Runes affisch och skissen som han gjorde först. Den frejdiga konstnären som vet precis vad han vill måla. Och så den modstulna uppsynen när han tvivlar på sin förmåga.

griffelutställning2

griffelutställning

Båda bilderna hänger i arbetsrummet som en påminnelse om – ja, det ena och det andra. Och så kan man titta in hos de andra fredagsgalleristerna och se vad de har på väggarna. De finns listade i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.

Publicerat i fredagstema, konst | Etiketter | 20 kommentarer

Omvärlden avskuren

En mycket citerad brittisk tidningsrubrik från 1940-talet lyder: ”Fog in Channel: Continent cut off.” Dessa kaxiga engelsmän. När det är så dimmigt att det inte går att se tvärs över engelska kanalen är det inte England som är avskuret från omgivningen utan självklart omvärlden som är ”cut off”. Kom jag att tänka på i kväll när jag lyssnade till delar av Camerons tal om att England kanske lämnar EU. I alla fall ska engelsmännen få folkomrösta om saken.

Klart att Englands hållning till EU har varit lite kluven. Inte minst för att Frankrike inte ville ha med England, eftersom man tyckte att de var för nära allierade med USA. På presskonferensen 1963, då Frankrike meddelande att England inte var välkomna sade de Gaulle: ”Talet om att England skulle kunna tillhöra Europa är meningslöst. England är en ö och Europa en kontinent som sträcker sig från Atlanten till Ural. England får klara sig självt.” Men tio år senare gick de i alla fall med, om än med undantagsregler av olika slag. avskuren

Och vad ska vi då säga om denna vy som mötte mig i morse? Omvärlden är avskuren från Södermalm?

Publicerat i Debatt | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Logisk som en treåring

kommer kopiaTreåringen (eller i alla fall väldigt-snart-treåringen) satt i vardagsrummet med sin far och ropade att jag också skulle komma. Jag på väg uppför trappan till övervåningen för att hämta något, så jag ropade lugnande tillbaka att ”jag kommer” och fortsatte uppför trappan.

Treåringen tittade lite bekymrad på sin pappa, och konstaterade: ”Farmor är inte så duktig på att komma”.

Publicerat i Ord, Språk | Etiketter , | 10 kommentarer

Första

Vad sägs om lite historia? Idag är det 293 år sedan vi (alltså Sverige) förlorade delar av Pommern, söder om floden Peene och öster om Oder, samt öarna Usedom och Wollin. Det var i fredsavtalet med Preussen i Stockholm den 21 januari 1720, i den allmänna uppstädningen efter Karl XII:s krig.

presidented

Och så har vi ju det här med den amerikanske presidentens ed i dag. Egentligen är det ju redan avklarat, eftersom den 20 januari är ”rätt dag”, men det var en söndag så Obama genomförde en miniceremoni i går och så körde han det igen, mer publikt, idag.

Förr i tiden var det den 4 mars som gällde, fram till Franklin Roosevelt, som var den första som svors in i januari. Han bytte från den 4 mars till den 20 januari 1937, eftersom alla började tycka att det annars blev lite väl långt mellan valet i november och presidenteden.

första capitol hillUSA:s första president, George Washington, svor presidenteden i New York (eftersom Washington ännu inte blivit huvudstad) den 30 april, 1789, på en balkong vid Wall Street i New York.

Thomas Jefferson var 1801 den första som avlade eden i Washington, D.C. och hans tal var det första som trycktes i tidningarna.

John F. Kennedy var den första som lät en poet att läsa vid ceremonin. Robert Frost skrev en dikt särskilt för tillfället, ”Dedication”. Men i det skarpa solljuset kunde han inte läsa den utan tog något som han kunde utantill i stället:  ”The Gift Outright”*. Dålig tonträff, kan man tycka, eftersom dikten kan uppfattas som kolonialistisk och hänsynslös mot Nordamerikas urbefolkning.

Bill Clinton var 1997 den första president vars ceremoni sändes på internet.

Och så har det förstås varit en uppmärksammad nyhet att Barack Obama blev den första afro-amerikanska presidenten, vilket dels – förstås – är en god nyhet och dels inte borde vara en nyhet överhuvudtaget.

*The Gift Outright

The land was ours before we were the land’s.
She was our land more than a hundred years
Before we were her people. She was ours
In Massachusetts, in Virginia,
But we were England’s, still colonials,
Possessing what we still were unpossessed by,
Possessed by what we now no more possessed.
Something we were withholding made us weak
Until we found out that it was ourselves
We were withholding from our land of living,
And forthwith found salvation in surrender.
Such as we were we gave ourselves outright
(The deed of gift was many deeds of war)
To the land vaguely realizing westward,
But still unstoried, artless, unenhanced,
Such as she was, such as she would become.

Publicerat i Att tolka, historia | Etiketter , | 10 kommentarer

En fin funkismöbel

funkismöbel 3Slussen invigdes 1935, med mycket pompa och ståt, kungen var närvarande, folkmassorna hurrade, KF bjöd på champagne och tidningarna gillade vad de såg.

Det var modernt, spännande och funktionellt. Den 16 oktober 1935 fanns den här teckningen i Svenska Dagbladet, med texten:

”Mälardrottningen har fått en fin funkismöbel”.

Allt var genomtänkt ner till minsta skylt, räcke och fönsterdetalj. Svenska Dagbladets konstkritiker Gotthard Johansson berömde särskilt Blå gången och Blå bodarna med ”den av ett ovanligt vackert glasbetongtak övertäckta butiksrundan”. Här låg Aftonbladets och Stockholmstidningens depeschebyrå, med stora fönster ut mot de förbipasserande.

blå bodarna

Foto från Stockholms Stadsmuseum

blomsterutställning

Bild från Blomsterutställning i Rotundan, foto Carl Gustav Rosenberg.

Här låg också en mängd småbutiker som blomsterbutik, fruktaffär, handskaffär, café och biljettkontor för teatrarna. Åhlén och Holm hade en filial vid kupolen, Hamnstyrelsen hade sina kontor i närheten och kring slussrännan fanns verkstäder och garage.

Vid Gula gången planerades en biograf och restaurang. Stockholms-Tidningens konstkritiker, Gustav Näsström berömde detta  ”fantasieggande koncentrat av storstadens tekniska funktioner – ett strålande motiv för en modern Zola”.

Varför fick allt detta bara förfalla? När började förslumningen och varför har det fått gå så långt?                                                      blå bodarna åhlens

Nu finns några spännande Slussen-utställningar på Konstakademien i Stockholm, Fredsgatan 12, nära Tegelbacken. Bilderna är hämtade ur katalogen med Slussenmiljöer.

Gruppen bakom det alternativa Slussenförslagat – Plan B – ställer också ut sina förslag till en varsammare och billigare ombyggnad av Slussen, samtidigt som Slussenbacken presenterar sitt.

Dessutom ställs många fina konstverk från Slussen ut i tre salar. ALLA är där: Gideon Börje, D Carlberg, Svenolov Ehrén, Sven X-et Erixson, Randi Fischer, Edith Fischerström, Einar Forseth, Isaac Grünewald, Eric Hallström, John Hedberg, Lars Hillersberg, Sigrid Hjertén, Tor Hörlin, Einar Jolin, Kurt Jungstedt, Bo Larsson, Carl Larsson, Hans Lindroth, Hilding Linnqvist, Johan Mauritzson, Inga Möllerberg, Axel Nilsson, Vera Nilsson, Gunnar Pers, Olof Thunström, Tore Wideryd och min personliga favorit: Götrik Örtenholm. Jösses, vilken utställning!

Götrik Örtenholm, Södermalmstorg, 1942

Götrik Örtenholm, Södermalmstorg, 1942

Inga Möllerberg, Slussen, 1947

Inga Möllerberg, Slussen, 1947

snöskottare på katarinahissens gångbro, Holger Almqvist

Holger Almqvist, Snöskottare på Katarinahissens gångbro, kring 1960?

Uppdatering Januari 2025. Här har jag hittat en (odaterad) film om slussenprojektet.

Publicerat i Debatt, konst | Etiketter , , , , | 33 kommentarer

Lördagstema: Världens nav

Karin på Pettas föreslår Världens nav som dagens lördagstema. Och då måste man ju kolla vad det heter eller har hetat i olika delar av världen. Om man läser de kryptiska beskrivningarna i Hellquists etymologiska ordbok hamnar man snart i både fornhögtyska (naba) och sanskrit (nabhi). Och eftersom man kan spåra ord för både nav och vagnsaxel till de riktigt gamla indoeuropeiska språken måste man ha använt hjul och vagnar i språkens dimmigaste forntid, menar Hellquist. Intressant. Vilket kom först, hjulet eller språket?

Nej då, jag skojade bara. Människans språk anses ha minst 150 000 år på nacken och hjulet kanske 3 500 5 500 år. (Förklaring: Det gick lite fort där. De första bevisen på att hjulet uppfunnits är från 3 500 år före vår tideräkning.) Men ändå, rätt spännande att tänka sig de där första personerna som kom på att fixa till ett hjul, en hjulaxel och ett fäste. De måste ju kalla det för något och så uppstår en diskussion om vad uppfinningarna ska heta. Och eftersom man kanske inte har så värst många ord att välja på blir det samma ord för navel, nav och sköldbuckla… företäller jag mig. Jodå, ”navle m. fl. är att betrakta som en avledning av nav med grundbetydelsen ’det nav- el. bucklelika’”.

Här har vi ett hjul med nav, en sköld (eller bucklare som den här modellen heter) med mittbuckla, framifrån och bakifrån, samt en samtida navkapsel.

hjulnavsköldnavkapsel

 

vattenhjul3

Vattenhjul Uppfordringsverk i Indien, fotograferat på 1970-talet

 

vtenhjul2

Vattenhjul i troligen Horndal, fotograferat i början av 1900-talet.

De övriga lördagstemabloggarna är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt. Nästa lördag skriver vi om Konsumtion.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , | 14 kommentarer

Galleri Fredag. Tema: accessoarer

Penny (Myhrans) ger oss fredagsteman och den här veckan vill hon att vi ska associera till accessoarer. I brist på egna sådana – om man inte räknar yllevantar, dubbkängor och andra vintertillbehör – visar jag några berömda personers mest berömda accessoarer.

Just precis. Monas väska och Fredriks klocka. Svenska Dagbladet hade kommit på att det vore käckt med en gruppbild av alla partiledare. Eftersom det var 2010 hette partiledarna Ohly, Eriksson, Wetterstrand, Sahlin, Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund. gruppen

Fotografen, Yvonne Åsell (bilden har återgivits på en mängd hemsidor och bloggar och jag hoppas det är OK att jag använder den här!), tyckte att det behövdes en färgklick på den gråmelerade vänsterkanten och föreslog att Mona Sahlin skulle ställa fram sin klatschiga, hallonröda väska så att den syntes.

bengt m plastkasse2

Och oj vilket liv det blev. Det är inte vilken bärkasse som helst, utan en Louis Vuitton-väska för 6000, som Sahlin fått i 50-årspresent.

En väskdebatt utbröt, som sedan utvidgades till en klockdebatt: men Reinfeldts Longines-klocka kostar ju över 60 000 kronor! Ja, jo, men… Ja, och så har vi ju Bengt Göranssons ABF-kasse också, som han troligen fick gratis. Hmmm. Muta?

Eftersom jag är lite nyfiken på vilka accessoarer som gäller idag har jag gjort en liten utredning om saken (alltså googlat lite). Och ser man på. Yacht och golf är sååå 1990-tal. En egen herrgård var nytt och fräscht på 00-talet, men känns lite gubbigt idag.

Men det nya svarta, eller rättare sagt de accessoarer som man bara måste ha till den lilla svarta, är muskler. Gärna så att man kan delta i någon extremsport. Att springa New York City Marathon är ett minimikrav.muskler

Ser man på. Jag som trimmat och gymmat sedan oktober, kanske kan skaffa mig de rätta accessoarerna framåt vårkanten om jag sköter mina träningspass. Det är bara att hålla tummarna för att trenden ska hålla i sig tillräckligt länge för att jag ska hinna bli muskulös innan det är något helt annat som gäller.

Publicerat i Att tolka, fredagstema | 31 kommentarer

… och etsad!

Sydd i går och etsad i dag; undrar vad det ska bli i morgon. Man skulle kunna tro att jag behandlades på sjukhus i går och var föremål för konstnärlig behandling idag, men det är precis tvärtom. Etsning är, fick jag lära mig idag, den korrekta termen för att ”bränna av” ett blödande blodkärl som inte låter sig hejdas på annat sätt. Så efter fyra dygn av ganska rikligt näsblod frågade jag min husläkare vad hon tyckte jag borde göra. ”Stoppa det”, var hennes bestämda order och så fixade hon omedelbart en tid på Rosenlunds sjukhus.

Och om jag nu vore gjord av bättre bloggvirke än jag är, skulle ni naturligtvis få se lite bilder av den blodiga hanteringen. Ni får försöka föreställa er den i stället. För att hjälpa er fantasi på traven kan jag nämna att det hela började med att läkaren drog på sig ett heltäckande plastskynke och så gav han mig ett likadant. Tänk plastburka.

skoskydd

Här kommer i stället en väntrumsbild. Om mottagningen tillhandahåller fräscha skoskydd precis vid ingången, hur svårt är det då att ta på sig ett par? Det gör folk alltid snällt på lägenhetsvisningar, men på läkarmottagningen klafsar man in med joxiga skor vilket innebär att småbarn kryper omkring i hundbajsblandad geggamoja på golven. Jag torkade upp det värsta med pappershanddukar.

Publicerat i Livet, Ord | Etiketter , , | 4 kommentarer