Annika serverar februariteman för Galleri Fredag och börjar med Beroende. Tål att tänka på. Jag dricker kaffe i femtiden varje morgon, annars får jag garanterat huvudvärk. Beroende? Ja, det måste man nog säga.
Och om jag blir så simsugen på vintern att jag ger mig iväg till ett simvänligare klimat om det bara finns någon möjlighet, är det ett beroende eller bara njutningslystnad? Ja, inte vet jag, men det där turkosfärgade havet… Visst får man lust att kasta sig i. Bli kvar. Känns som minnen från en avlägsen epok då vi levde i vatten. Eller kanske i strandkanten, med havet som den trygga hemmiljön.
De andra fredagsgalleristerna finns listade i ”huvudet”.
Din bild syns inte :-(
Men det kanske är min dator som har fått en knäpp? Man vet inte så noga :-)
Kaffe är jag inte beroende av .
Men jag gillar’t!
Duktiga du som har fredagslistan i huvudet ;-))))
Ha en finfin helg!!!
Jahadu Annika, du har kanske också Safari som webbläsare, jag ser inte heller bilderna ibland och jag känner mig både nyfiken och tjatig när jag påpekar det så nu kan väl du ta hand om tjatet ett tag ;-)
Oj, oj, nu igen! Det har fungerat finfint att lägga in bilder i via Firefox ett tag, men nu har Safari tydligen bestämt sig för att bojkotta rävbilder. OK, I fix Fox.
Jag ser bilden alldeles utmärkt – har Google Chrome som webläsare. Jag är inte beroende av kaffe längre och definitivt inte klockan fem på morgonen. Men utan mitt morgonte skulle jag inte vilja vara. Menar du att du stiger upp så tidigt varje dag?
Om jag skulle nämna något som jag verkligen var beroende av så var det bilen. Skulle inte bo här på landet en dag till om jag inte hade den…
Jajamen, klockan fem varje morgon. Men det är bara en del av sanningen, för sedan lägger jag mig igen och sover gott ett par timmar till!
Bilar är beroendeframkallande, så är det ju. Tänk att det var en sällsynthet ända in på slutet av femtiotalet.
Jag försökte installera Google Chrome och fick veta att min fina lilla dator var för gammal och skraltig. Jag köpte den ju alldeles nyss, för sex år sedan, drygt.
Jag tror att datorår är ungefär som hundår. Multiplicera med sju. Eller kanske tjugo.
Så du menar att jag har goda skäl att köpa en ny dator?
Absolutely! (Var det rätt svar?)
Ja väldigt rätt svar.
Morgontidningen är jag beroende av.
Uteblir den känner jag mig avskuren från världen och blir deprimerad.
Och kommer tidningen som vanligt blir jag deprimerad över alla dumma rapporter och kommentarer.
Ett äkta dilemma!
Verkligen. Å ena sidan blir du ju deprimerad på en mer välunderrättad nivå med morgontidningarna, men å andra sidan blir det ju en deprimerande massa tidningsbuntar som ska bäras bort. Hört talas om tidningar på nätet?
Oja! Jag läser många.
Men det är lika deprimerande. Krånglar nätet blir jag sur. Fungerar uppkopplingen blir jag sur över alla dumheter jag läser.
Jag är helt enkelt på Ior-humör på morgonen men beroende av tidningar.
Men det det brukar gå över när dagen framskrider.
Jag dricker bara en mugg kaffe om dagen, och det är klockan fem på morgonen :-). Så jo, jag är nog beroende av mitt morgonkaffe, men resten av dagen klarar jag mej utan.
Jag ser bilden, underbar färg på vattnet!
Hmmm… var går gränsen för beroende? Det är frågan. Något man måste ha varje dag, eller något man måste ha flera gånger om dagen?
Åh, att få ta ett litet språng från plikter ner i böljan den blå. Underhåller diverse beroenden men har på sista veckorna klarat mig utan vetebröd och pasta i stort sett. (undersöker huruvida jag möjligen skulle må bättre utan gluten.) Midjemåttet krympt av bara farten, kaffemängden dock intakt.
Hopp i havet! Rekommenderas.
Att skippa sånt som är gjort på vitt mjöl och socker får oväntat god effekt på vågen, eller midjemåttet då. Grattis! Och kaffe är enligt vetenskapens nuvarande ståndpunkt huvudsakligen nyttigt,
All things in moderation! Lite mindre kaffe skulle förmodligen vara bra, men med det yrke jag har är plåtmagen en stor tillgång, och den ska väl underhållas.
Jag har upptäckt att jag är ganska beroende av lite mat då och då. Är det naturligt? Eller något man borde skämmas för?
Men kära SG. Nuförtiden skäms man väl inte för sina missbruk? Man räcker frejdigt fram handen och säger: Hej, jag heter Skogsgurra och jag är matmissbrukare. Sen går allt som en dans!
Jag är inte missbrukare. Bara beroende. Om jag avstår från mat en dag blir jag grinig. Två-tre dagar blir jag svag och kraftlös. Jag har inte provat längre än så. Men tror inte att det är något jag skulle klara av. Hur gör ni som inte är matberoende?
”Hej jag heter Skogsgurra och jag är matberoende. Va’ blire för käk?”
Oj, kl 05! Det var tidigt! Skriver under på det där med havet, jag skulle kunna lätt kunna bo vid ett turkost hav och bada varje dag!
Det är Skogsgurra som är i farten klockan 05.00, för han har tidiga vanor. Eller sena. Jag blir aldrig riktigt klok på vilket.
Och för min del hade det varit en bättre ordning att bo i ett lite varmare klimat, för att åka på vintersemester när jag längtar efter snö. i stället för tvärtom. Men det är lite sent att ändra på den saken nu, tror jag.