Karin Englund

Man matas ständigt med bilder av olika platser, i nyhetsflödet, i litteraturen, på film och i reseannonser. Jag tycker det är spännande att se hur de bilder man skapar sig, med hjälp av fragment, stämmer med verkligheten. Här kommer några bilder från förra veckans tripp till Israel, några som liknar min föreställning om platsen och några som inte gör det.

Precis så här hade jag föreställt mig Tel Aviv: Nybyggt, ljust och havsnära.

Men den här sortens bebyggelse finns också, låga hus och ”äldre” kvarter, dvs drygt hundra år gamla.

Jag hade inte väntat mig en så cykelvänlig stad, med fina breda cykelbanor överallt. Dessutom finns det bra hyrcyklar med ett smidigt system med cykeldepåer utplacerade tätt i hela staden.

Man tar en cykel där man behöver den och lämnar tillbaka när man är framme. Och så tar man nästa cykel när man ska tillbaka.

Man ska alltså inte göra som jag gjorde. Jag bokade heldagspass för en cykel och lade beslag på den hela dagen.

Parkbänkarna står ofta två och två vända mot varandra så att man kan sitta och prata några stycken. Eller bara två, som här. Den gröna cykeln är hyrcykel, välskött och lättrampad.

Jerusalem motsvarade mina förväntningar på många sätt, en kompakt, tätbyggd stad med de där lokala, ljusa byggstenarna som ger hela staden en mild färg.

Men jag hade inte väntat mig på många flaggor överallt. Jag vet inte om jag färgas av förväntningar här, men nog kändes det mycket mer som en revirmarkering än ett vänligt: ”Hej, här är vi!”

Just denna flagga råkar vara Vatikanstatens, men det fanns alla andra sorters också.

De smala gränderna i Gamla Jerusalem såg ut som jag förväntat mig, men där fanns också öppnare kvarter.

Den Heliga Gravens kyrka blev en fullständig överraskning. Kyffig, trång och full. Många vassa armbågar. Efter ett tag kom jag på mig själv med att nynna en psalm som jag måste ha lärt mig i skolan någon gång i forntiden:

Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

Det var väldigt många som tog den texten på blodigaste allvar, kan jag berätta. Utanför kyrkan fanns månglare i mängd. Det som jag först trodde var ett hav av färgglada blommor framför kyrkan visade sig vara gympaskor…

Överraskad blev jag också av att en kollega till Karamellkungen har butik i Gamla Jerusalem. Jag trodde att sådant där lösgodis var en typiskt svensk företeelse. Och att Via Dolorosa är en nedförsbacke var verkligen en nyhet för mig.

Klippdomen motsvarade förväntningarna. Det är dock ingen moské, som jag trodde, eftersom man inte har några gudstjänster här, men det är en av islams heligaste platser. Domen byggdes på slutet av sexhundratalet, på den plats där man ansåg att Abraham skulle ha offrat sin son, om inte högre makter ångrat sig i sista minuten. Hit ska också Mohammed ha tagit sig under en av sina nattflygningar på sin burak, vid något tillfälle för att be tillsammans med Moses och Jesus (tror jag det var). En intressant ekumenisk tanke, som man gärna skulle vilja se mer av i denna uppdelade stad.