Just idag, den 15 april 1802 gick William Woodsworth och hans syster Dorothy en lång promenad längs stranden till Ullswater Lake. Plötsligt stötte de på ett fält med påskliljor. Dorothy blev så förtjust att hon skrev en detaljerad skildring av blommorna och hur de dansade i vårvinden.
Den beskrivningen använde William (tillsammans med sitt eget minne av händelsen) fem år senare, till en av de mest populära dikterna i den engelsktalande världen. Här i Sverige har den inte blivit lika populär, trots översättning av Anders Österling. Så här börjar den.
I wandered lonely as a cloud
That floats on high o’er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.
Och så här ser översättningen ut:
Jag gick så ensam i min ängd,/så bortom allt som själva skyn/– då stod med ens en härlig mängd/ av gula liljor för min syn/ med bris från insjön strax intill,/ en fladderdans, som ej stod still.
Översättningen är nästan hundra år, så det kan vara dags för ett nytt försök, kanske?
Här är i alla fall några påskliljor som min mamma broderade i sin ungdom. Det är en hel stor duk med påskliljor och blåsippor i en vid ring. Mycket arbete bakom, men den har lyst upp som påskduk i många, många år. Oavsett om våren hunnit i kapp eller ej.
Uppdatering: Jag har försökt fotografera hela duken, men det blir inte så bra. Så jag har koncentrerat mig på detaljerna i stället. Hela den stora fyrkantiga linneduken har en rund krans av påskliljor, videung och blåsippsbuketter. Och så det eleganta olivgröna bandet som fogar samman. Så vackert!
Vintern kom liksom smygande och det var hyfsat bra väder en bit in i november vill jag minnas.
