En kall blöt årstid

Jag undrar hur det står till med vår sjö. Den verkar sig lik på alla sätt utom ett: islossningen. Den brukar alltid kasta av sig istäcket så här års med en svepande gest, så snabb att man oftast inte ser när det händer.

Plötsligt är all is borta och om han tur får man se den där första timmen utan is. Då är vågorna fria individer, varje liten våg kan välja sin egen väg och gör det. De svalpar, hoppar och krockar och det ser ut som om de är lite förvirrade. Efter en stund börjar de samsas i stället. De hittar en gemensam rytm över hela sjön.

Den här bilden till höger tog jag strax efter islossningen 2007. Vågorna börjar hitta ett enhetligt mönster, men är fortfarande ganska uppsluppna.

I år vet jag inte vad som pågår. Det har varit kallt och isen har retirerat väldigt långsamt. Men nu borde det vara dags. Regn och vind har tagit bort all is utom en strimma. Sjön borde dansa. Men den bara ligger där. Om den orkar göra några vågor alls, blir det rätt lama samordnade rörelser mot stranden, trots att det blåser en hel del. Den verkar lite gammal och trött. Men det är nog bara kylan.

Vem vill dansa när temperaturen ligger kring nollsträcket? Eller är det isflaket därborta som håller tillbaka dansglädjen?

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

13 svar på En kall blöt årstid

  1. Karin skriver:

    Du får trösta sjön, klappa om den litet, blåsa bort isflaket.
    Snart dansar den igen:)

  2. Kicki skriver:

    Det är bra om våren tar det lite lugnt för då hinner insekterna med att pollenera och då blir det bär. Och det vill vi ha.
    Du kan kanske dansa lite på bryggan för att visa hur man gör?

    • Karin skriver:

      Men på det här sättet blir det ju en sån där snabbvår. Allt bara dröjer och dröjer och så trampar häggen hälarna av syrenen och sen är det höst… Dansa på bryggan – tror du verkligen att det funkar? Jag väntar nog lite och ser hur det går.

  3. Musikanta skriver:

    Och snart jul också. Jag brukar bli deprimerad så fort de första vitsipporna visar sig. Då är det inte långt kvar tills nästa vinter. Tänkte på de berömda raderna av Lars Wivallius (var det väl?) när jag läste din kommentar ovan: ”En lång och kall vår gör sommaren kort”…
    Ingrid

    • Karin skriver:

      … och fortsätter: si våren går bort
      och liten glädje oss giver.

      Fast riktigt så illa att man inte kan glädjas när vitsipporna kommer är det väl ändå inte!

  4. Skogsgurra skriver:

    Varför dessa bekymmer? Vad som hänt är ju bara att våren är ovanligt tidig. Det är väl bra (utom för Branäs)?

  5. Kicki skriver:

    Kanske sjön sov när isen försvann, den har kanske inte märkt att täcket glidit av, liksom.

  6. Maj Korner skriver:

    Nu fick du mig att längta efter att se en islossning, det har jag aldrig upplevt.

Kommentarer inaktiverade.