Jag undrar hur det står till med vår sjö. Den verkar sig lik på alla sätt utom ett: islossningen. Den brukar alltid kasta av sig istäcket så här års med en svepande gest, så snabb att man oftast inte ser när det händer.
Plötsligt är all is borta och om han tur får man se den där första timmen utan is. Då är vågorna fria individer, varje liten våg kan välja sin egen väg och gör det. De svalpar, hoppar och krockar och det ser ut som om de är lite förvirrade. Efter en stund börjar de samsas i stället. De hittar en gemensam rytm över hela sjön.
Den här bilden till höger tog jag strax efter islossningen 2007. Vågorna börjar hitta ett enhetligt mönster, men är fortfarande ganska uppsluppna.
I år vet jag inte vad som pågår. Det har varit kallt och isen har retirerat väldigt långsamt. Men nu borde det vara dags. Regn och vind har tagit bort all is utom en strimma. Sjön borde dansa. Men den bara ligger där. Om den orkar göra några vågor alls, blir det rätt lama samordnade rörelser mot stranden, trots att det blåser en hel del. Den verkar lite gammal och trött. Men det är nog bara kylan.
Vem vill dansa när temperaturen ligger kring nollsträcket? Eller är det isflaket därborta som håller tillbaka dansglädjen?
Du får trösta sjön, klappa om den litet, blåsa bort isflaket.
Snart dansar den igen:)
Hoppas det! Nu verkar den lite deprimerad, eller nåt.
Det är bra om våren tar det lite lugnt för då hinner insekterna med att pollenera och då blir det bär. Och det vill vi ha.
Du kan kanske dansa lite på bryggan för att visa hur man gör?
Men på det här sättet blir det ju en sån där snabbvår. Allt bara dröjer och dröjer och så trampar häggen hälarna av syrenen och sen är det höst… Dansa på bryggan – tror du verkligen att det funkar? Jag väntar nog lite och ser hur det går.
Och snart jul också. Jag brukar bli deprimerad så fort de första vitsipporna visar sig. Då är det inte långt kvar tills nästa vinter. Tänkte på de berömda raderna av Lars Wivallius (var det väl?) när jag läste din kommentar ovan: ”En lång och kall vår gör sommaren kort”…
Ingrid
… och fortsätter: si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Fast riktigt så illa att man inte kan glädjas när vitsipporna kommer är det väl ändå inte!
Varför dessa bekymmer? Vad som hänt är ju bara att våren är ovanligt tidig. Det är väl bra (utom för Branäs)?
Islossningen är ju ett EVENEMANG. Men nu känns det mest som att titta på solförmörkelse en mulen dag.
Den var bra!
Ofint av sjön att inte leverera, som det heter.
Kanske sjön sov när isen försvann, den har kanske inte märkt att täcket glidit av, liksom.
Gammal och trött eller tonåring och trött, det är frågan.
Nu fick du mig att längta efter att se en islossning, det har jag aldrig upplevt.
Håll utkik i ditt närområde – sjöar har sina egna idéer om när det är dags att befria sig från isen!