Nej, någon plan för mitt 100-akvareller-på-100-dagar-projekt finns inte. Den 18 mars framstod det som bra karantänsysselsättning, och det är det ju. Jag tyckte att det var i överkant att planera för 100 dagars karantän, men där hade jag fel och troligen skulle jag kunna lägga till ett par hundra akvareller till, men det tänker jag inte göra. I alla fall inte en om dagen, efter de 100.
Nu har fiskargubben och hans besättning försvunnit utom synhåll och tills jag siktar dem igen tänkte jag tipsa om sånt de kan göra när de kommer till Stockholm.
Det finns till exempel en utställning på Bonniers konsthall som heter ”Det finns en plan för det här”. Konstnären Éva Mag ställer ut sånt som hon hämtat i hos sin pappa, på tomten och i förråden. Det är lätt att förstå hur titeln på hennes utställning kom till.
Det här är bara en bråkdel av utställningen, som fraktades till konsthallen på en lastbil som fick åka sju vändor. Det är mycket igenkänning på det där, måste jag erkänna, både för egen del och för min far.
Jag skulle kunna starta egen utställningsverksamhet genom att bara öppna boddörrarna på landet. 
Pappa samlade på allt som eventuellt kunde vara bra att ha. Boden fylldes vartefter med saker, fådda, hittade, och inropade på auktion. Besökare brukar undra vad den där konstiga balkongen på gaveln används till och samtalet kan låta ungefär så här:
”Trappen och balkongen är för att bära upp saker på övervåningen.”
”Finns det ingen trapp inuti?”
”Jo, men om man ska bära upp stora saker är det bättre att ta det på utsidan.”
”Varför ska man bära upp stora saker på övervåningen?”
”?”
Varför inte, liksom, när det finns plats att ställa dit saker.
Ja, nu får vi se hur det går för fiskargubben, fiskarhustrun och lilla barnbarnet.
Här svänger gubben in till hemmabryggan för att plocka upp fiskarhustrun och barnbarnet. I väskan har hon packat lite matsäck och övernattningsprylar. Flytvästar finns ombord.
Men man glömmer ju och då är det bara att återknyta bekantskapen med färger som man inte använder så ofta. En bra övning är att göra pausblommor, enkla blommor med fem, sex penseltryck med en färg, gärna med en riktigt stor pensel och sedan dutta i någon annan färg innan det första hinner torka. Här har jag testat om den aggressiva gula färgen gamboge rår på turkos. (Gamboge är syntetisk och ersätter hartsfärgen gummigutta som har dålig beständighet.)
Här är det i stället två snällingar, Turner’s yellow och Scarlet red. Den röda kryper bara ut lite försiktigt, trots att den gula är alldeles våt.
Grattis cykeln och tack för lång och trogen tjänst!
