På Kommandorans tid

Det här är fattigstugan i Julitta. Det ser idylliskt ut idag, men var nog rätt tufft att hamna där en gång i tiden. Fönstren var små för att det skulle gå att hålla varmt i stugan. Norrväggen är lite lägre än söderväggen och där finns inga fönster alls.

Idag läste jag en artikel om hur resurserna stramats åt de senaste årtiondena för äldreboende och hemtjänst. Artikelförfattarna är förvånade att någon är förvånad att coronasmittan hittat till de gamla.

Jag har också på nära håll kunnat konstatera att det finns mycket som kunde bli bättre. I ett hyreshus med många hjälpbehövande gamla är det tät trafik med hemtjänst från många olika företag. På äldreboenden är det splittrade scheman, många deltider eller timanställda, stor personalomsättning, och ibland knackigt med arbetsledning. De anställda gör sitt bästa, men deras förutsättningar är inte goda. Förhoppningsvis kan det bli en ändring på detta, när vi ser tillbaka på 2020, vad som hände och varför.

Det här inlägget postades i Debatt, Livet, När det skiter sig och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på På Kommandorans tid

  1. Ja, fattigstugan ser vacker ut, men det hjälpte nog inte de som var tvungna att bo där.
    De äldre är så viktiga, det är de som byggt upp vår välfärd, nog borde de belönas med bra boende och bra vård. Detta borde vara givet.
    Trevlig helg!

    • Karin skriver:

      I den där artikeln jämför man siffror på 2010-talet. Om man går tillbaka ett par årtionden till blir bilden ännu dystrare. Dags att tänka om!

      Trevligt Wales-helg!

  2. Karin Eklund skriver:

    Dags att tänka om, gärna många gånger om så det blir bättre.
    Akvarellen är finstämd trots att det kanske inte var så roligt att befinna sig i huset när det begav sig.

    Trevlig Stockholmshelg!

    • Karin skriver:

      Det var ruggiga förhållanden och det pågår (eller pågick i alla fall när jag jobbade med sånt) en diskussion i museikretsar om hur man ska göra. Rusta måste man ju, för att dessa gamla vittnesmål om hur det var förr inte ska försvinna. Men hur? Helst vill man återskapa eländet som det var, men då blir husen i stort sett oanvändbara.

      Trevlig Pettashelg!

  3. Lotten skriver:

    Vilket vackert ljus det är i akvarellen!!!

    När det gäller äldreboendena så tror jag på samma sätt som vi idag tittar på forna tiders fattigstugor och säger ”men huuu, sådana tider”, kommer vi att titta på 2019 års äldreboenden och förfasas och säga ”men hur jävla omänskliga var vi?”.

    Med bättre arbets- och levnadsvillkor på äldreboenden kommer säkert fler att söka jobb i den branschen också – det är så givande. (Säger jag, som inte har jobbat med di äldre sedan 1987, när alla gamla var födda på 1800-talet.)

    • Karin skriver:

      Jag tror du prickade in en hyfsat bra period i äldreboendebranschen. Sedan dess har personaltätheten minskat, gamlingarnas hälsa försämrats (dvs man hamnar inte på äldreboende förrän man har i snitt tre månader kvar att leva) och splittringen av scheman, deltider och timanställningar ökat. Mycket! Så det blir nog som du förutspår – Hur kunde vi! – men förhoppningsvis någorlunda snart. Det vore en corona-effekt att stilla bedja om. Eller högljutt kräva!

Kommentarer inaktiverade.