På jakt efter den bild som flytt

Den 25 april fick Aten till sist ge upp det krig som pågått i 27 år. Stadsstaten var försvagad av pest och kapitulerade för  Spartas övermakt. År 404 f kr var det Peleponnesiska kriget äntligen slut. Aten fick behålla sin självständighet, men förlorade kolonierna.

Eftersom jag jobbade som reseledare i Grekland i min ungdom var det sånt jag pluggade in för att kunna återberätta för turisterna.

Kanske jag har någon Aten-bild som jag kan använda som motiv tänkte jag och började rota efter bilder från den tiden, men det finns inga. Lite utflyktsbilder från Rhodos, men inget från Aten.

Tänk vad man inte fotograferade förr i tiden!

För säkerhets skull kollar jag på vinden också. Inget. Men det finns ju ytterligare en möjlighet: det kan finnas något på landet, men i så fall får det vänta till ett obestämt sedan.

Dagen går, som den gör när man dyker ner i gamla papper och jag hittar en hel del annat, som den här teckningen från Prag, av senare datum. Eller, nåja, – 91 står det visst.

Den teckningen leder mig in på nya spår.

Kanske det finns någon skiss i de gamla skissböcker som jag aldrig kan bestämma mig för om jag ska slänga eller behålla.

Nja, det blev lite magert resultat även där. Men ett par blyertsskisser verkar vara från Aten och en har till och med färginstruktioner, så den skulle jag kanske kunna använda?

Jag brydde mig aldrig om att göra några teckningar på Akropolis eller andra berömda byggnader, när jag var där, I stället finns lite caféskisser från Syntagman, en katt på en trapp och någon smal slingrande gränd.

Det här vill jag minnas var något från den Ottomanska tiden. Alltså det förfallna huset till höger, som mest bara bestod av en port och lite murrester. (Märkligt vad väl man minns de platser man ritat av!) Jag verkar ha tyckt att det var något att måla eftersom jag varit så noga med ljusriktning och färger.

 

Annars gjorde jag mest tuschteckningar, som var klara när de var klara. Som Vaclavplatsen här ovanför. Vi får se om jag kan göra något av min skiss från förr i tiden!

 

Om man inte riktigt vet vad man håller på med, blir åtminstone den första versionen ett evigt trevande. Jag tror att det här motivet får vila i frid. Men det blev i alla fall en akvarell idag också och en och annan lärdom.

Det här inlägget postades i #när det skiter sig, Att resa, Efterlyst, otur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på På jakt efter den bild som flytt

  1. LupusLupus99 skriver:

    Jag har fixat en Akroplismålning åt dig. ;)

    • Karin skriver:

      Wow vilken vy! Tack! Jag är dock rädd att jag inte riktigt kan göra den rättvisa. Jag tror att klipporna i bakgrunden är mer min grej.

  2. Karin Eklund skriver:

    Jag är så imponerad över din iver och ihärdighet. Efter allt letande så får du ihop två akvareller så där bara. Nu väntar jag på Akropolismålningen, hur den än blir, om det blir klipporna i bakgrunden som framträder eller….
    Heja, säger Karin åt Karin

    • Karin skriver:

      Tack för hejandet! Det kan behövas i detta maratonlopp. När jag bestämde mig för att måla hundra akvareller, en om dagen, tyckte jag att jag tog i. Nu börjar det se ut som om jag kanske behöver måla hundra till …

  3. skogsgurra skriver:

    Inte så pjåkig. Den sista bilden.

    Att den i aftonlampans sken är samma bild är svårt att tro. Gå till elaffärn på hörnet och få tag på lite ljus som motsvarar verkligheten. Om dom inte fattar vad du menar så försök hitta lampor med runt 5500 K färgtemperatur. Måste väl finnas nån specialaffär för sånt i Östra Mälardalen? Att vi inte har någon må vara oss förlåtet på grund av att bysmeden fortfarande ännu inte börjat elektrifiera sina alster.

    IKEA har numera ett riktigt bra urval armaturer och lampor från brasans långvågiga till nära UV. I de större affärerna brukar det finnas någon som är extra påläst.

    Ytan ser mysko ut. Är det den där pizzakartongen som dyker upp igen? Börjar tro att det kan vara arkmassa. Då stämmer det bättre med 800 g/m2 kanske mer.

    Googla inte arkmassa – det gjorde jag. Och hittade ingenting om pappersmassa. Men en otrolig mängd pojke-flicka, pojke-pojke, flicka-flicka och folksamlingsförlustelser som jag inte vågade öppna. Kanske kopplat till Decamerone?

    • Karin skriver:

      Same, same but different! Jo, det är samma bild. På den nedersta har jag bara fixat till/sabbat fönstret i det gula lilla huset. Det var onödigt. Samt en skugga på vägen, under taket, på samma hus. Det var nödvändigt. Pappret är bästa finpappret, så det är jag som stökat till ytan. Korniga färger och så lite salt framför trappen på den där gamla vad-det-nu-är-byggnaden.

      Jag får kanske ta till ek-tricket igen, för att köpa lampa. Eftersom jag inte släpps lös i affärer hur som helst brukar jag ringa de butiker där jag är någorlunda stamkund och be dem fixa, genom att lägga det jag behöver i närmsta ihåliga ek eller motsvarande. Funkar såväl på Mosebacke torg som i Nacka Forum.

  4. hyttfogden skriver:

    Undrar vad som skulle kunna hända om man dristar sig till att öppna och kliva in, frågar sig en som läst CS Lewis och andra fantasifulla berättelser.

    • Karin skriver:

      I bästa fall kommer du in i en medeltida matematikskola. I värsta fall finns där bara en grushög bakom. Eller tvärtom:)

Kommentarer inaktiverade.