”Målar du aldrig några människor?” undrade en bloggintresserad kompis. Va! tänkte jag, jag ritar ju pinsamt mycket människor. Fast så kom jag på att det är ju tuschteckningar, inte akvareller och jag bloggar inte om mitt telefonklotter.
Så, det är ont om människor bland mina hittills 53 akvareller, det har kompisen rätt i. Det måste ju åtgärdas. Här kommer ett helt gäng arkivarier på konferenscentret i Uppsala.

Jag har gjort om lite. Det blev pillrigt att måla utsikten i panoramafönstret, som går hela vägen ner till golvet, så jag byggde en betongramp längst ner. Och så ser jag till att arkivarierna håller avstånd från varandra.
Idag skulle Arkivveckan ha startat i Uppsala, eller AVEC, som det förkortas i arkivsvängen. Det är ett arrangemang som hålls vart tredje eller fjärde år och som samlar hela arkivvärlden: Riksarkivet, med landsarkiven, folkrörelsearkiv, näringslivsarkiv, kommunala arkiv, regionarkiv och så UFO-arkivet i Norrköping, som är lite svårt att placera i någon kategori. Eller AFU, som det heter numera Archives for the unexplained. Mycket tyder på att det är världens största i sitt slag.
Det brukar vara mycket trevliga och lärorika tillställningar med fyra- femhundra deltagare och många framstående föreläsare, nationellt och internationellt. Man får lära sig att när arkivet drabbats av en översvämning är det bra att ha en lista till hands på ställen där man fryser ner saker: glassfabriker, slakterier, frystransportfirmor och sånt, för det bästa man kan göra med vattenskadade arkivalier är att frysa ner dem tills det går att hantera dem mer individuellt. Till exempel. Men årets AVEC-tillställning är uppskjuten till nästa år av lätt insedda skäl. Att samla fyra hundra arkivarier vore helt enkelt olagligt.