”Kommer någon att minnas den här dagen?”

Den 16 juni 1924, 2 år efter att James Joyce bok Ulysses kommit ut, var det 20 år efter den dag som bokens handlingen är förlagd till. Bokens huvudperson Leopold Bloom vandrar runt i Dublin, lite på måfå under en dag. Joyce skrev då i sin dagbok ”Kommer någon att minnas den dagen om 20 år?” Det kan man ju lugnt säga att någon gör, för idag firas ”Blooms day” världen över.

Men fiskargubben med sin lilla besättning, som har tagit sig igenom Hammarbyslussen, är inte så intresserade av att äta njure, eller hylla Joyce på annat sätt. De letar upp sin lånta kajplats på Söder Mälarstrand och lägger till.

Söder Mälarstrand-motivet är roligt, men inte så lätt. Jag återvänder alltsomoftast till det för nya versioner. Nu blev det den här.Jag hade tänkt ta med båten där ute på Riddarfjärden, lite till höger, men jag hoppar nog över det. Dom har inte riktigt hunnit fram ännu. Det kanske gör bilden lite obalanserad, men om man tar med i beräkningen att det där (på bilden lilla) höga vita huset bortom Västerbron är en tidigare statsministerbostad, kanske det väger jämnt?

Där bodde Tage Erlander i många år i en femrummare fem trappor upp och när hans fru Aina skulle till jobbet skjutsade hon först Tage, för dom hade bara en bil. Jag brukade se dem på morgnarna, för jag bodde i en studentbostad i samma hus. När jag sommarjobbade som guide på turistbåtarna brukade jag berätta det. De utländska turisterna trodde mig inte. Statsministerbostad! Det där?

Det här är en annan, tidigare variant på samma motiv, som jag egentligen gillar bättre, men det kan ta några dagars experimenterande innan det lyckas med den här mer chansartade metoden.

Det här inlägget postades i bostad, historia, Jubileum och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på ”Kommer någon att minnas den här dagen?”

  1. LupusLupus99 skriver:

    Frågan är väl snarare om någon kommer minnas detta år (2020) mer än för att det är året som uteblev (p.g.a Coronapandemin).

    • Karin skriver:

      Mycket kommer nog att drunkna i Coronaminnen. Men man kommer definitivt att minnas 2020, som det besynnerligaste året i mannaminne.

  2. skogsgurra skriver:

    Jag tycker mycket bra om den första bilden. Mycket igenkänning från kanotturer på Riddarfjärden.

    • Karin skriver:

      Ja Riddarfjärden är stämningsfull på något sätt. Kan det vara att den är lagom stor för att vara spännande och lagom liten för att vara överblickbar?

      Bakom udden till höger där vid Västerbron låg en gång vispråmen Storken. Och Smedsuddsbadet. På den tiden nästan som en privatstrand för oss som bodde i dragspelshuset på Fyrverkarbacken.

      • skogsgurra skriver:

        Ja, Storken. Där snubblade man ner några gånger. Fred Åkerström och alla andra. Men ingen Carl-Anton vad jag kan minnas. Han hade väl fullt upp med sin kylskåpskalla fil i Vita Bergen.

        Vi har en liten fil från Filöberg i Eskilstuna i kylen. Om nån behöver en kylskåpskall fil.

      • Karin skriver:

        Fred Åkerström ja, Carl Anton nej. Men, ganska ofta och mycket minnesvärd, Cornelis Vreeswijk.

  3. Paula skriver:

    Alltså jag känner mig väldigt obildad nu, men jag känner överhuvudtaget inte till James JOyce Elysses….ja till namnet möjligen, men innehållsmässigt inte alls. Klassiker är jag otroligt dålig på. En del har jag sett på film men läst dem har jag inte, förutom de finska Runeberg och Linna och en del av de ryska som jag tyckte var så tråkiga.
    Då tittar jag hellre på dina målningar, du har åter ett härligt ljussken i Riddarfjärden!

    • Karin skriver:

      Alltså, Paula, nästan INGEN har läst Ulysseus. Inte hela i alla fall. (Fast den är rätt kul bitvis.) Jag gillar tanken att den där Bloom företar en odyssée under sin planlösa dag i Dublin. Joyce var väldigt förtjust i berättelsen om Odysseus och gjorde sin egen version. Men jag slår vad om att hälften av alla som samlas idag för att äta stekt njure till Joyce och Leopold Blooms ära inte har läst boken!

      • skogsgurra skriver:

        Jag gör gärna njurstuvning, men är mindre förtjust i helstekt njure (à l’ancienne) och när vi en gång beställde njurstuvning (au sauce moutarde, som är en riktig favorit) kom kocken ut och talade om att såna fasoner kunde han inte tolerera och att det var han som bestämde. Med blodigt förkläde och kniv modell större hade han alla argument på sin sida. Så då fick det bli två bamsenjurar (inte kalv utan mera åt tjurhållet). Tänkte rätt mycket på Bloom medan vi sakta åt oss igenom de kolossala urinavskiljarna.
        Kocken tittade till oss emellanåt och mot slutet undrade han sadistiskt om vi ville ha un remplissage. Jag hade tänkt att vi kanske kunde få en doggy bag men det vågade jag inte. Ska jag vara ärlig så hade den troligen fått tjänstgöra som en puke bag.

        Jag har inget minne av att jag läst boken från början till slut. Det blev ibland lite för likt Ramels visa där Karl Nilsson redovisar sitt liv. Men spridda anteckningar och bokmärken tyder på att jag måste ha försökt. Och där ser jag att jag bör revidera min uppfattning om Blooms köttsliga favoriter. På sidan 55 står: ” . . Bloom åt med förkärlek inälvor av fyrfotadjur och fågel. Han tyckte om tjock kråssoppa, en saftig fågelmage, fyllt griljerat hjärta, panerad stekt lever, stekt torskrom. Mest av allt tyckte han om griljerad fårnjure som förmedlade en fin och svag urinarom till hans gom”.

        Ein Feinschmecker! Inte alls som jag trodde mig minnas honom och som han nog uppfattas av de flesta. Jag känner att jag måste isolera mig ytterligare lite och ge Bloom en chans nu i sommar. Det är ju för fan ren poesi!

        Thomas Warburton skriver i en efterskrift från 1992 (på sidan 747 i vår utgåva) att han gjort cirka 4000 ändringar i den ursprungliga översättningen (från 1946) av texten och hoppas att den kanske ska överleva hundraårsdagen av dess födelse. När den nu kan sägas ha inträffat. 1920 är ju ett bra förslag som man kan ta fasta på. Men det finns andra.

        Jag hade ingen aning om Bloomsday – men nu har jag.

      • Karin skriver:

        Så det blev lite njurstuvning i går kanske?

        Min franska är lite rostig, men remplissage måste rimligen betyda påfyllning. Elak kock, det där!

        Tack för komplettering med citat och allt. Jag letade efter Ulysses i bokhyllan, men mitt ex är nog på annan ort. Det finns de som läster en annan Karl Nilsson-författare på somrarna, nämligen Proust, men jag tycker att Joyce är ett fullgott alternativ.

        Ett jubileumsalternativ är ju 2022, 100 år efter att boken kom ut. Då kan man samtidigt fira Joyce’s 140-årsdag.

  4. Kicki Englund Frost skriver:

    Tak och ytor är kul, gillar Philip von Schants omutliga lador

  5. Staffan skriver:

    Den undre, kvadratiska, bilden… Ja, vad säger man? Mästerverk känns helt ok.
    Ju färre detaljer, desto starkare blir dina bilder.

  6. Cecilia N skriver:

    Är han släkt med n’Orlando?
    Den ständigt förekommande på Skebokvarnsvägen.

    • Karin skriver:

      Bloom som Bloom – ja vem vet? Det var ju lite vingligt med n’Orlandos härstamning vill jag minnas. Och döpt efter en boktitel är han dessutom!

Kommentarer inaktiverade.