I helgen var det julmarknader och saffransskorpor och brasmys och annat första-advents-aktigt. När vi fikade framför brasan hemma hos dottern konstaterade en Londonbo på besök att det där med brasor var det länge sedan man kunde njuta av i London. ”The great fog” för precis 60 år sedan gjorde att man förbjöd alla brasor i stadshemmen.
Det var ovanligt kallt i London i början av december 1952 och Londonborna gjorde som de brukade: eldade ännu mera kol för att hålla värmen uppe. Den 5 december rullade dimman in över staden och blandade sig med sot och andra partiklar från skorstenarna och resultatet blev ett ogenomträngligt lock över hela staden. Solen orkade inte tränga igenom, så den kalla täta grågula luften låg kvar i fem dagar och fällde ut små droppar av surt regn. Men Londonborna var ju vana vid sin smog och tog det hela rätt lugnt. Det var först när man insåg att begravningsentreprenörerna hade slut på kistor och blomsterhandlarna på blommor som man började ana katastrofens vidd. Fyra tusen människor dog under de fem dagarna och ytterligare några tusen efteråt, av sviterna från foggen. Så man förbjöd brasor. Sen kunde Evelyn Waugh säga vad han ville. Han som hävdade att Englands förfall började när man slutade med kol och att London inte tålde ett fog-fritt klimat. ”Vi byggde en stad som det var meningen att man ska se i dimma.”
Här är det inte lika illa och Stockholm tål mycket väl strålande sol. I dag ser man knappt popplarna nere vid Slussen.
Uppdatering klockan 11.35: Och nu har det blivit ännu värre. Visserligen bor vi på Urvädersgränd, men så här brukar det verkligen inte se ut utanför fönstret.
