Bilden från Dramatens hemsida.
I dag var det genrep på Dramatens stora scen med den nya uppsättningen Chéri, med Lena Endre. Just som alla hunnit sätta sig och föreställningen skulle börja, så hördes ett otrevligt ljud.
– Jahaja, säger vi till varandra, någon slags piffig ljudeffekt. Men måste det vara så högt?
– Det kanske är brandlarmet, skämtar jag.
Då säger en speakerröst att vi måste lämna byggnaden på grund av brand. Hmmm… tänker jag. Undrar om det hör till pjäsen? För på teatern är man ju så inställd på föreställning och förställning att man har svårt att tro på att brandlarmet skulle gå, precis på det klockslag då dramat ska börja.
Men visst var det brandlarm och den evakuerade publiken på Dramatentrappan gissade på allt från flamberade persikor i restaurangen en trappa upp, till tjuvrökning eller sabotage från någon kulturfiende. Margareta Krook stod som vanligt i sitt hörn och funderade, men hon verkade inte bry sig särskilt mycket om brandbilarna som omgav teatern.
Så avblåstes larmet när man upptäckte en rökmaskin, som någon glömt att stänga av och alla kunde gå in och sätta sig igen. Och föreställningen? Det kan konstateras att Lena Endre är en otroligt skicklig skådespelare och att Colette är en vass författare. Men hela upplägget, med det chockerande kärleksparet, där hon är dubbelt så gammal som han, tappade lite av sin laddning, eftersom Endre är vacker, vältränad, smidig och snabb som vilken tjugofemåring som helst. ”Branden” försenade det hela och jag blev tvungen att gå i pausen. Jag missade alltså andra akten, så nu vet jag ju inte om de fick varandra heller!
Vad glömska kan ställa till!
Jag har t ex glömt att jaga fram en frivillig till decembers lördagsteman. Du kanske?
Karin har det lite körigt just nu och kan inte svara. Men det är klart att hon ställer upp! Jag kan nästan lova det. Jag är ju för tillfället utom slaghåll och du vet hur dåligt hennes minne är.
Jamen så trevligt SG. Jag utgår att det är din hustru Karin som avses och inte jag!
Ajdå. Blev alldeles fel, det där.
Jag skulle bara hjälpa till lite…
Rörd och tacksam över ditt engagemang!
Inte skakad och tveksam, då?
Jo, lite…
Fel svar på den frågan, Arin.
Kommentera inte. Bäst så.
Fel fråga till det svaret, menar du nog…
Dubbelfel. Over-and-out.
Kicki, jag hörde just ryktesvis att Olgakatt tar december. Tack för roliga novemberteman!
Ja, jättebra.
Brandlarm kommer alltid som en överraskning och känns overkliga. Jag har upplevt flera ”på riktigt” och ett likt det du var med om, men då var det disputation och respondenten tvekade om det verkligen var ett skäl för att få lämna lokalen …
Jamen verkligen! När man håller på med något så viktigt som sin disputation, då är det väl bara tunnisar som bryr sig om någon sketen liten eldsvåda.
Brandvarnaren på Dramaten verkar vara lite darrig. Jag minns en lunch där tillsammans med kompisen Annika, på terrassen eller vad det kallas. Plötsligt gick brandlarmet, alla störtade på dörren och vi samlades nere runt Maggan Krook, med våra halvätna luncher kvar på terrassen. Så kom nån snäll person och sa att det brann inte, vi kunde återvända till vår mat och Dramaten bjöd, eftersom vi hade blivit så störda. Annika, som är en teknisk dam, tänkte genast kolla hur man satte i gång brandlarmet på Dramaten, så att vi skulle kunna äta gratis lunch där i alla våra dar. Sen fick hon annat för sej och framgent har vi alltid betalat för våra luncher, även på Dramatens balkong.
Hej Ökenråttan och välkommen hit!
Jag tycker att din tekniska väninna kan ta upp den där idén igen. Till våren när det blir trevligt att sitta på terrassen igen skulle det väl sitta fint med lita brandlarm! Fast då bör man nog beställa in en sallad eller något liknande, så att det inte gör något om det blir ett litet avbrott.