Jag blir så glad när någon frågar om vägen

Som dysdirektiker (= inget lokalsinne) blir jag alltid lika förvånad och lite full i skratt när någon frågar mig om vägen. Va?! Frågar du MIG? Och när jag faktiskt kan hjälpa till känner jag mig rätt nöjd. Numera kan jag så gott som alltid ge råd om riktning och färdväg.

Tidigare hade jag för det mesta en liten karta med mig var jag än var, även hemma i Stockholm. Oftast kompletterade jag med en kompass. Utmärkta handikapphjälpmedel, smidiga att stoppa i handväskan.

Men nu har livet blivit ännu lättare. Tack vare karta och GPS i telefonen har jag alltid med mig vad jag behöver och om någon frågar om vägen är jag alltid beredd att svara.

I dag var det två tjejer som såg mycket uppkopplade och datorvana ut, som ville veta hur de skulle hitta från Slussen till Mariatorget.

– Vi vet hur vi ska gå, men inte åt vilket håll, sade de och höll upp sin smartphone, med vägen tydligt utmärkt med ett kraftigt grått streck.

Gissa om jag känner igen det problemet! Man har en noggrann beskrivning av vägen och man vet precis var man ska svänga höger och vänster, men hur börjar man? Åt vilket håll? Nåväl, numera finns det ett smidigt svar även på den frågan.

– Såhär, sade jag, och tryckte två gånger på den lilla pilen nere i vänstra hörnet. Kolla här; när man trycker på pilen blir kartan en kompass på samma gång, så att ni ser åt vilket håll ni ska gå. Plättlätt. Ditåt!

Pilsymbolen till vänster på skärmen omvandlas till riktningspil och kartan vrider sig på skärmen så att man kan följa färdmarkeringen rakt fram. Tjejerna var vederbörligen imponerade av att jag visste mer om deras telefon än de själva.

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

19 svar på Jag blir så glad när någon frågar om vägen

  1. Kicki skriver:

    Vill ha, ta hit!
    Fast nje, jag vet inte, jag har svårt att skiljas från min gamla ångmobil utan allt, nästan. Jag får väl finna mig i att inse att jag är på väg åt fel håll när jag kommit för lång. Och varför är det så omöjligt att komma ur Falun åt rätt håll? Jag köpte för all del en GPS i våras men den var laddad med en gammal karta som dessutom var fel.

    • Karin skriver:

      GPS med gammal karta är nog sämre än ingen GPS alls. Men med någorlunda uppdaterade kartor fungerar de fint även för gångtrafik. Det gäller bara att välja rätt så att man inte har den inställd på promenad när man ska köra bil. Kan bli väldigt krångligt och tidsödande annars, vilket det blev för oss en minnesvärd midsommarnatt. Ack ja.

      • Skogsgurra skriver:

        Våra GPSer har varit till nytta. Nästan jämt. Men de gånger de jävlerats med oss kan man nog säga att de fyllt på minussidan så rejält att det hade varit lika bra att vara utan.
        En mäktig Stau utanför Dortmund är ett sådant tillfälle. Efter ett par timmars färd i 2 – 3 km/h meddelade Ellen (vår dåvarande GPS kallades så på grund av sitt egenartade uttal av Rond-Ellen) att vi skulle ta av österut. Vi gjorde givetvis som hon sa. Glada att komma ur kön.
        Sedan tog hon oss söderut och efter cirka 10 km tyckte hon att vi skulle svänga in i början av den kö som vi just tillbringat ett par timmar i. Då åkte hon ut. Där kunde hon ligga på Autobahn och babbla om sina rondeller.
        Några år senare tog en annan GPS oss ofelbart till den lilla orten Knokke-Heist. Vi hade skämtat om just den orten. Undrat hur den kunnat få ett sånt namn och varit lite nyfikna på hur det kunde vara i Knokke-Heist. Vi skulle inte alls dit men den apparaten hade tydligen hört hur vi skojat om K-H och bestämt sig för att ta oss dit så vi kunde stilla vår nyfikenhet.
        När vi förstod vad hon ställt till med åkte hon också ut på vägen där hon blev ordentligt överkörd av förbipasserande trafik. Så småningom kom vi på att det satt ett minneskort i den och att vi kunde ha användning för det. Jag skuttade ut och hämtade in den nu ganska demolerade apparaten. Skärmen var i smulor men högtaleriet fungerade fortfarande. Och när jag hörde hennes bjäbbande om att ta andra avfarten i rondellen åkte hon ut för gott.

        • Karin skriver:

          Precis så var det för oss den där midsommaraftonen! Men det berodde alltså på att vi ställt in den på promenad, inte bilväg. Kanske er valde småvägar? Det finns sådana inställningar också.

          Vår har inte åkt ut ännu. Möjligen borde vi uppdatera kartorna, för den nuvarande har inte riktigt klart för sig att det finns en massa nya rondeller mellan Enskede och den ridskola som June ska till på torsdagarna. Normalt en färd på 18 minuter. Vi tog en timme på oss första gången, inklusive en liten skogspromenad, när jag gav upp om att hitta dit per bil.

        • Kicki skriver:

          Rond-Ellen känner vi ja, hon uppmanade oss att köra IN i rondellen med sådant eftertryck så man blev lite fundersam hur hon menade. Pensionären tröttnade och sa Stäng av den där! och sedan körde vi fel som vanligt.

          • Karin skriver:

            Jag blir också lite nervös av det där ”kör IN i rondellen”, särskilt när det är någon riktigt fin rondell med vackra planteringar. Tänk om någon får för sig att ta det bokstavligt. Men annars så, med någorlunda färska kartor, är det en välsignelse med denna tålmodiga dam som vägleder. Och som alltid har ett nytt förslag när man missat en avfart: ”Gör om rutt. Kör 700 meter…”

    • Pysseliten skriver:

      Åh, vilket vackert och användbart ord: ångmobil!

  2. Eva skriver:

    Med tilltagande ålder har jag upptäckt att allt fler frågar mig om vägen även när jag är i främmande länder … Lustigt! Har jag uppnått ett allnationalitetsutseende? Ser jag snällare ut nu?

  3. Pysseliten skriver:

    Jag är så nöjd med min mobil och litar nu blint på vad den säger. När det gäller längre sträckor där man behöver ta buss, eller tunnelbana kan jag varmt rekommendera en app: Resrobot. Den funkar även i städer som inte är Stockholm!

    Igår betalade jag en onödig fartbot från Schweiz, som jag drog på mig för att: jag hittar så erbarmerligt illa, GPS inte funkar i Schweiz och för att jag var så pass vilse att jag var helt säker på att jag skulle missa flyget hem. Nästa gång jag ska dit tar jag med mig en kartläsare, eller tar tåget.

    • Karin skriver:

      Jag ställer gärna upp som kartläsare, för det är jag bra på. Därtill nödd och tvungen så att säga.

      Resrobot låter intressant, så länge den inte ger sig iväg på resor på egen hand! Vad gör den mer än talar om hur man kommer dit man ska och visar vägen?

      • Pysseliten skriver:

        Resrobot tar dig från A till B, du anger antingen avgångstid eller önskad ankomsttid. Sträckorna som ska promeneras ges på en kart som man kan följa (pricken är du, så du ser direkt om du går på rätt ställe och åt rätt håll), busstider och bussnummer anges. plättlätt att följa helt enkelt!

    • Skogsgurra skriver:

      Funkar inte GPS i Schweiz generellt sett? Eller är det för att alptopparna skymmer för många satelliter? Det senare har jag upplevt. Samma problem som i städer med höga hus och trånga gator. Men på plattlandet brukar det funka. Tycker jag att jag minns.

      • Pysseliten skriver:

        Jag är faktiskt osäker på om det är TomTom och jag som inte kommer överens (Garmin är lättare att hantra), eller om GPS generellt funkar dåligt i Schweiz. Närmat tänker på det är det ju konstigt att hyrbilsfirman hyr ut dem, om det inte skulle funka. Jag ringde i alla fall hem, läste på vägskyltarna i korsningen där jag stod, så fick Karsloken där hemma hjälpa mej till hotellet. Det var nog bara tur att det var bara 200 meter bort.

        • Karin skriver:

          Så Karlsloken fungerade som ett sådant där call center i Indien! Såg en rolig serie från ett sådant, där callcenterpersonalen tränats i brittisk accent och instruerats att låta som om mycket väl kände till varje lite bykyrka i England. Väldigt underhållande.

  4. Musikanta skriver:

    Mirren, som uppvisar samma symptom som du, vilket jag har berättat om tidigare, blir också jämt och ständigt tillfrågad om vägen! Eftersom hon har ett bra bildminne hittar hon vanligen om hon har varit på ett ställe förut och hittat dit tidigare. Men det där med att solen står i söder och går upp i öster och sånt, begriper hon sig inte på. Jag ska tipsa henne om kompassen och GPS:en i smartphonen om hon inte redan vet om det.
    Ingrid
    PS. Yngsta dottern Lissan (ett och ett halvt snart) visste precis var hon skulle svänga av hem till huset när vi gick från lekplatsen förra gången jag var uppe i Mälarhöjden. Hon gick nämligen 10 m före mig på trottoaren…

  5. Musikanta skriver:

    Barnbarnet menar jag förstås :-).

    • Karin skriver:

      Barnbarnet brås alltså inte på sin mor, verkar det som. Det där med kompassfunktionen i mobilen verkar det vara få som känner till. Jag har förstås börjat dela med mig av denna kunskap till höger och vänster och alla säger samma sak: Det hade jag ingen aaaaning om! Kartfunktionen ja, men att man med två snabba tryck får kartan att vrida sig i rätt väderstreck, nej.

Kommentarer inaktiverade.