Högsommardagar

Oj då, det blev visst en liten oavsiktlig bloggpaus här; en hel vecka. Det kan i bloggsammanhang uppfattas som att verksamheten upphört. Men det tror jag väl ändå inte – det kom bara lite högsommar emellan. För första gången i sommar har jag plockat fram trädgårdsslangen och vattnat.

Redaktörn berömde mig för mina odlingar häromdagen: ”De där vackra vita blommorna” frågade han ”vad heter de?”

kirskål

Jag tror att det är kirskål och det är kanske inte just den blomsterprakten som jag eftersträvat, men visst, de lyser ju upp där de står, så de får väl vara kvar. Dårå.

Publicerat i Att odla | Etiketter , | 17 kommentarer

Saba-saba, Saab och skivat bröd

Jag får en försynt förfrågan norrifrån hur det blir med inlägg om Saba-saba i år. Hade jag inte ett sådant förra året? En snabbkoll ger vid handen att jag under motsvarande tid förra året skrev dels om hur jag tack vare en Saab lyckades bli dagen samtalsämne på Björkmans bil i Avesta (bilen har varit försvunnen ett tag, men har numera återfunnits) och just den 7 juli skrev jag om uppfinnandet av skivat bröd som sedermera givit upphov till talesättet ”the greatest invention since sliced bread”.

tempelblommaMen det ser inte ut som att jag skrivit om Saba-saba vilket är pinsamt. Här brer jag ut mig om USA:s nationaldag och ibland också om Sveriges och Frankrikes, men jag skriver inget om mitt favoritland Tanzania! (Det är nog en allmänmänsklig regel att man får speciella band till det land där man får sitt första barn. I mitt fall var det alltså Tanzania.)

Rent formellt är nationaldagen den 26 april, den dag då Tanganyika och Zanzibar förenades till ett land, men Saba-saba, den 7 juli är den dag då man firar. (Saba betyder sju på swahili.)

Det var då TANU-partiet bildades, det parti som Julius Nyerere ledde under många år och som bidrog till en framgångsrik och fredlig självständighetskamp. Eftersom Tanzania numera har ett flerpartisystem har man valt att inte ha Saba-saba som nationaldag. Men man firar i alla fall på olika sätt.

julros

Jag letar bland mina bilder efter foton från Tanzania, men det är magert. Inte hann jag fotografera då.

RolleiflexEller kanske det berodde på att min kamera var en ganska omständlig sak, en spegelreflexkamera  vid namn Rolleiflex.

Allt gjordes för hand.  Bländare, slutartid, fokus. Inga möjligheter att zooma. Dessutom var färgfilmerna på den tiden av usel kvalitet och tappade färg rätt snabbt.

Det är konstigt att jag har några bilder alls.

buffelsimba

twiga

jakaranda

Jakarandablommorna är från Iringa och giraffungen, lejonet och buffeln från Serengeti.

Tanzania är ett vänligt och trevligt land att besöka. När jag har varit där på senare år har jag förvånats att det ändå är sig så likt. Fler hus, många fler människor, men samma vänliga stämning.

Publicerat i Att resa, historia | Etiketter , | 7 kommentarer

Kompetent, hjälpsam, pedagogisk och med gott självförtroende = tre år

Treåringen vill ha vatten. Jag undrar hur och varför och till vad. Det kan ju handla om att han vill ha ett glas vatten att dricka, att han vill ha något att ösa ur vattentunnan med eller kanske att han vill ta sig ett bad. Inte så lätt att veta, så jag försöker få honom att precisera sig. ”Hurdå, vatten, hur vill du ha vattnet?”

Han tar min hand och säger ”Kom ska jag visa dig”. Han leder mig ut i köket och pekar på vattenkranen. ”Man skruvar där och då kommer det vatten!”

beväpnad

Han delar frikostigt med sig av sina kunskaper till dem som eventuellt inte riktigt har förstått hur det fungerar. ”Men så bra”, tycker jag, ”och vad för slags vatten vill du ha?” Jag tar fram ett dricksglas på försök. Då skrattar treåringen gott.

”Nääej, farmor! Sånt här vatten.” Och så tar han fram en stor plastbunke som jag fyller och han dirigerar mig ut på gården.

Aha. Vattenpistolsvatten, var det som han ville ha! Och det fick han också.

Publicerat i Att tolka, Livet, Språk | Etiketter , | 12 kommentarer

Rätten till liv, frihet och strävan efter lycka – men störst av allt är yttrandefriheten

Jodå, jag tycker att den amerikanska självständighetsförklaringen är ett viktigt dokument. Mer här. Jag tycker också att man får skoja med födelsedagsbarn och det här gänget lyckas bra med det. Tipset kommer från Annika i kommentarsbåset hos Lotten.

Men jag tycker att det är mycket obehagligt, det som nu kommer fram om USA:s intrång i andra länders säkerhetssystem. Upprördheten är inte särskilt stor i USA, verkar det som. ”Så där gör väl alla?” Och där undrar man varför vi hetsar upp oss här i Europa. Det tycker jag inte att vi gör – vi borde vara mycket argare. Angela Merkel är visserligen rasande att USA buggar EU-datorer och på så sätt kanske fått fram information inför de kommande förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Ja, vem skulle inte bli förbannad om motparten i en förhandling redan tjuvtittat på alla ens kort! Men frågan är ju större än så.

Den amerikanska självständighetsförklaringen slår fast att när en regering inte kan garantera medborgarna sina oförytterliga rättigheter som ”rätten till liv, frihet och strävan efter lycka” så har folket rätt att ”förändra eller upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny, enligt de principer som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet och lycka”.

För att det ska fungera krävs en öppen debatt och då krävs en fungerande yttrandefrihet. Även för de hemliga verksamheter som olika regeringar anser sig nödsakade att ägna sig åt (och som eskalerar i dessa terrorbekämpningens tider) ska det finnas rättssäkra rutiner och demokratisk insyn. Fungerar inte det, behövs personer som Edward Snowden, som vågar slå larm.

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 10 kommentarer

Underhållsfritt

”Nu vet jag”, utbrast sonen och blickade ut över tomtens gräsytor och ut över sjön ”nu vet jag varför det är så rofyllt med vatten.”underhållsfritt

Vi väntade alla intresserat på förklaringen. Att det är rofyllt var vi ju överens om, men varför?

”Det bara finns där! Underhållsfritt!”

Och det har han ju alldeles rätt i. Det behöver inte klippas som gräsmattorna, eller skyfflas som grusgångarna, eller rensas som trädgårdslanden och rabatterna. Det bara finns där och kluckar lite förnöjt mot båtens sidor. Mycket rofyllt!

Publicerat i Att odla, Att tolka | Etiketter , | 4 kommentarer

Nu är det juuuuli. Ju! Ut och njut, för sjutton…

Stjärnflockan möter mig tidigt på morgonen och slår ut med armarna och utropar. Ut och njut. Det är juuuuli! Det är NU det är sommar.

It's July, folks! Enjoy!

Paradisbusken instämmer. Den klarade sig nätt och jämnt i vintras och jag borde ha varit här och skakat av den snötyngderna, men det var jag inte. Men den överlevde och firar med lite extra blomprakt.

paradisklasar

Farmors ros från Björknäs verkade dock ha tagit så mycket stryk att den givit upp. Jag kapade döda kvistar och ryckte upp kirskål och kvickrot för att jämna marken för gräsklipparen. Men längst inne i alla snår av ogräs och döda kvistar fanns några friska skott! Heja Björknäs! Här är allt det som inte var den levande Björknäsrosen.

ex-ros

Och här ser vi det som kanske kan bli en ros i alla fall nästa år.farmors2

 

taggarKanske har rådjuren varit där och puffat undan snön med sina nosar? Men sedan har de insett att det kanske inte var riktigt vad de var ute efter.

Just den här rosen har ovanligt kraftiga taggar, formade som hullingar. Den klamrar sig fast vid allt som kommer i närheten och en känslig rådjursnos gör klokt i att hålla sig borta.

praktnäva

Lupinerna har blommat över, praktnävorna är praktfulla och betonika och lysing håller på för fullt. Var och en för sig är kanske inte så spännande men tillsammans kan de pigga upp!betonika

Och som sagt, stjärnflockan är i högform!

stjärnflockorna

 

Publicerat i Att odla | Etiketter , , | 20 kommentarer

Äntligen loppis!

my little pony

Åttaåringen har varit fokuserad ända sedan förra året och sorterat ut sina urvuxna leksaker.

Idag var det dags igen för den lokala loppmarknaden och dags att avyttra barnsligheter som ljusblå och rosa plasthästar av märket My Little Pony. ”Dom ser ju inte riktigt ut som hästar brukar se ut.”

Inkomsterna från loppisen gick oavkortat till inköp av hästar i något mer realistisk utformning: porslinshuvuden, keramikreliefer och glashästar med glasvagn.

tiderman

Själv tänkte jag att det var en bra chans att passa på att rensa i överfyllda förråd, samtidigt som jag kunde fylla ut lite på åttaåringens loppisbord.

Så jag gjorde en raid i förråden och hittade en hel del som inte använts på länge, däribland en alldeles utmärkt mjölkkanna på fem liter som var märkt Tiderman, Manhem.

Den, tänkte jag, borde någon annan kunna ha mer glädje av. Någon i Manhem. Någon som känner Tidermans. Eller kanske Tidermans själva. Den hamnade på loppisbordet och redan innan jag hann ta mig dit i morse var den såld. Någon hade upptäckt den lilla mässingsplåten på krukan, med namn och adress och entusiastiskt förklarat att den måste han bara ha! Så, oavsett vem det blev var det någon som fattade att värdet framförallt låg i den lokala anknytningen. Bra!

En fin keramikvas från Österfärnebo (som hamnade på loppisbordet enligt principen: Har vi använt denna de senaste tio åren? Nej. Well i så fall…) fann också en entusiastisk köpare. En kvinna hade varit på jakt i evigheter efter keramik just av denna Österfärnebokeramiker och det är just precis så det ska vara på loppis. Man tar med sig något som är OK, till och med fint, men som man själv inte använder, för att någon annan som är på jakt efter just precis det, ska hitta just precis det. Själv hittade jag förra året den sjätte koboltblå desserttallriken med gulddekor, som jag saknade.

Och vad kom jag själv hem med i år? Jo en jättefin, lång, smidig skiftnyckel från Bacho.skiftnyckel

Publicerat i Livet | Etiketter , , , , | 11 kommentarer

Halvårskoll

Annika och Musikanta svarar för Galleri Fredag respektive Lördagstema denna sista junivecka och det är gemensamt tema: Halvårskoll. Det innebär att det blir en bildkavalkad över det senaste halvåret. Men hur ska man kunna välja bland alla de bilder som man hinner ta under ett halvår? Vi ni se alla 937? Nähä, inte det.

självporträtt 15Då gör jag i stället så att jag väljer ut olika konstverk som jag sett det senaste halvåret.

I januari var det en stor utställning med Helene Schjerfbeck på Waldemarsudde. Hon är en av de där konstnärerna som man gärna ser om och om igen och här fick man chansen att se många av hennes skickliga och gripande självporträtt samlade på en plats.

Från ungdomsporträttens runda, rosiga kinder fram till ålderdomens askgrå, urgröpta ansikten, de sista nästan som kranier. Här är ett från ungefär mitt i livet.

I februari hade Konstakademien flera stora utställningar om Slussen: målningar från Slussen-miljöer, som konstnärer fångat genom åren, foton och modeller över alternativa lösningar på ombyggnaden. febDen här eleganta miljön har fått förfalla och är idag ren slum.

I mars var det Liljevalchs Vårsalong och det är inte lätt att välja en endaste bild från alla spännande målningar, skulpturer, applikationer och installationer. Här är i alla fall en – av många – som jag fastnade för, Randi Leirnes ”Längtan”.Randi Leirnes Längtan

I april var det dags för yngsta dottern att flytta till Brasilien och i avskedspresent fick hon med sig ett stycke svensk natur, en målning av den spännande konstnären Lina Stenqvist.

april

I maj var det Arkivveckan, denna gång förlagd till Västerås och ”alla” var där. Här är det inte ett gäng arkivarier på väg till Västerås, utan arbetare på väg till ASEA. Konstverket heter ”Aseaströmmen” och är gjort av B G Borgström, 1989. maj

Och så juni, med naturfotografer och naturmålare på Waldemarsudde. Samt en utställning med tavlor av Eva Bonnier. Här en först en detalj ur en tavla av Bruno Liljefors, med väldigt mycket juni-känsla.juni Mer om tavlan finns här.

Och så en tavla av Eva Bonnier, Trädgård i Paris, 1885. Så där skuggande sval är grönskan just nu. Ut och njut!juni bonnier

Fredagsgalleristerna finns listade hos Annika i Reston. Lördagsbloggarna är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten. Men Byfånen har varit lite osynlig på sistone. Hallå! Någon hemma?

Publicerat i fredagstema, Lördagstema | Etiketter , , , , , , , | 14 kommentarer

Människor på tåg, del två

Gårdagens tågresa resulterade i dåligt samvete för att jag lät en tonåring bli så hunsad av tre kostymklädda män, som ansåg att han skulle flytta på sig, att han troligen glömde sitt fina metspö på tåget. Den resulterade också i några anteckningar från deras samtal. Vad tror ni? Är det på riktigt eller är det en ambulerande teaterföreställning, kanske?

I rollerna:
Kostym 1. Ledare. Lätt grånad. Glasögon som ser dyra ut. Kostym i tunt ylle, som har lite för breda slag (maffiavarning) och en välstruken vit skjorta med manchettknappar. Glansig slips.
 
Kostym 2. Idéspruta. Ledigare stil, modernare kostym, ingen slips.
 
Kostym 3. Portföljbärare och uppskattande publik. Kostym av anonymt snitt (Åhlens?).
 
Jag. Oförarglig typ av ordinärt tantsnitt. Reagerar långsamt, men är i gengäld rätt långsint.
 
Scenen: Tidig morgon i en andraklasskupé på ett SJ-tåg mellan Stockholm och Falun.
 
(I brist på bättre använder jag parenteser och den numera vanliga metoden med asterisk för scenanvisningar. Bakgrunden till scenen finns i förra inlägget.)
 

K 1: Jahahörninini boys, då sätter vi igång. Bring it on. Ni får stå för newsfeed och troubleshooting. Jag svarar för summing up. Afterthoughts. Recommendations. Vad har ni med er?

K 2: Jag tänker matriser. Jag tänker analysnivåer.

K 3: Matriser funkar alltid.

K 2: Jag tänkte preambla lite kring vikten av empirinära presentationsplan.

K 3: Bra där!

(Jag tänker att empirinära låter som Alice i Underlandet – nästan som verkligheten, men lite skevt.)

K 1: *För samman fingertopparna, stöter dem mot varandra på ett sätt som signalerar otålighet. Höjda ögonbryn. Tystnad*

K 2: Vi har lite olika målbilder här, målanalyserna måste differentieras, målstrukturen styras upp och det är där jag vill koppla in en en tydligare medvetenhet om evidensbaserade utvecklingsmodeller.

K 3: *Sitter tyst*

(Jag börjar förstå att ingen förstår något.)

K 1: Var har du där i vänsterhörnet av matrisen?

K 2: Innovationsförmåga!

K 1: Extern eller intern?

K2: Outsourcing måste vägas mot managementmöjligheter. Det centrala är kompetens att kravställa utvecklingen. Upphandlingskompetens i fokus! Parad med resourcingtänk och en öppen co-sourcing-attityd.

(Jag tänker att han har en poäng där, att man inte kan lägga ut för mycket beställningar om man inte kan hålla koll på hur de genomförs, att man bör använda de resurser man har och att det kan vara en bra idé att hitta några att samverka med.)

K 3: Just det, vi ska hamra in co-sourcingconceptet så att det rasslar om polletterna när de trillar ner.

K 1: (Till K 2) Implicit säger du att externa input är en komplicerande faktor.

K 3 *ser lite förvirrad ut*

K 1 (fortsätter): Integreringsprocesserna är underanalyserade. Måste highlightas bättre.

K 3 (alldeles för ivrigt): Just precis, någon måste ta hand om skiten!

(Jag tänker att det var tammfan de första riktigt äkta orden under samtalet, men vad betyder de? Och vad handlar verksamheten om, som de analyserar. Ingenting har hittills avslöjat något alls om verksamhetens innehåll. Sophantering?)

K2: Trafiknära kommunikationssystem, uppgraderad sorteringsmekanism och intensifierad lateral dialog. Ökad emfas på en generisk innovationskultur.

(Jag tänker: Det där generisk, som dyker upp överallt nuförtiden, vad betyder det egentligen? Allmän, generell, likartad… Men varför säger man i så fall inte det?)

Och jag tänker avslutningsvis innan jag går av tåget i Krylbo att om ni nu är så in i norden välstrukturerade och uppstyrda och empirinära så skulle ni kanske kunnat beställa biljetter intill varandra och då hade vi sluppit delta i ett morgontidigt ofrivilligt hela-havet-stormar, bara för att ni inte kan styra upp er egen lilla verklighet. Grrrr…

Publicerat i Att resa | Etiketter , , , | 13 kommentarer

Människor på tåg

Trots att jag är i god tid till tåget sitter det redan en välklädd herre på min plats. Jag ska jobba och tycker det är bäst att jag får min plats från början, så att jag slipper flytta runt vartefter som andra sittplatsbiljettinnehavare kräver sina platser. Det tycker inte han. ”Nej du förstår att jag väntar på ett par personer till.” Konstigt argument tänker jag och tar en annan plats, som förstås någon annan har bokat, så det blir flytt igen, med väskor, dator, sladdar och modem för uppkoppling.

Kostymmannen, som sitter kvar på sin (nej MIN) plats, får sällskap av ytterligare en kostym, men när en tredje person ansluter i sista minuten blir det ny rockad, för herrarna måste ju sitta tillsammans. Nu är det en tonåring som jagas bort från sin fönsterplats vid ett bord som männen behöver. Och då kommer damen som har platsen som tonåringen förvisats till och… ja, sådär håller det på, medan kostymkarlarna ägnar sig åt sitt Mycket Viktiga Samtal.

Jo, jag borde säga något. Tonåringen borde säga något. Damen borde… Men jag har börjat lyssna på deras samtal undrar om det kanske är en liten teaterföreställning vi bevittnar. Ni vet sån där miniteater som spelas upp ibland på tunnelbana eller tåg. Vad ska man tro? Jag kan inte låta bli att anteckna deras repliker. Men det får jag återkomma till, för nu är jag strax framme i Krylbo! krylbo stn

Krylbo station i går kväll strax innan jag hoppade på tåget söderut.

PS. Avkliven av tåget slår det mig att tonåringen ställde ett metspö i hörnet bakom det där sätet som han blev bortmotad ifrån. Och inte tog han med det till nya platsen, vad jag kunde se. Måtte han komma ihåg det; det såg väldigt fint ut och han hanterade det så varsamt!

Publicerat i Att resa | Etiketter , , | 13 kommentarer