Hanteringen av slussenombyggnaden är inte bara är en fråga för stockholmare, eftersom området klassats som riksintresse. Min inställning var till en början ”Det blir nog bra” och ”Det är är ju en fråga för experter”. Men den har gradvis förändrats till ”Men vänta nu, hur blev det så här?” och ”Nej, stopp, nu ljuger ni ju”.
Och ju mer man sätter sig in i denna härva, desto mer förfärad blir man. I går hade Svenska Dagbladet en artikel om hur konsekvenserna för olika kulturvärden har hanteras. Den är mycket intressant och om man bara läser en enda artikel om Slussenprojektet är denna artikel ett bra val.
I korthet handlar den om hur man gjort sig av med de experter som anlitats för att skriva utlåtanden om kulturmiljökonsekvenser. De har tyckt fel, nämligen. Först på tredje försöket fick man tag i en expert, Carl-Gustav Hagander, som tyckte som han skulle, nämligen att det där är väl inte så farligt. Riv på bara och det där tjafset om att det skulle vara en bra idé att i stället renovera bevara en miljö som klassats som riksintresse är inget att bry sig om. Det finns andra miljöer från samma tid: ”LM-staden vid Telefonplan och Norra och Södra Ängby och Ålstensgatan i Bromma”.
Japp, det är hans allvarliga mening, att den som är intresserad av en trafiklösning i centrala Stockholm i stället ska åka till Bromma och kolla på de här radhusen. Visst är de fina och visst bodde Per Albin Hansson där, men det är liksom en annan sak.
Gösta Blücher deltog i arbetet när riksintressen introducerades i svensk lagstiftning. Han säger såhär till Svenska Dagbladet om Haganders bedömning: ”En helt lagvidrig tolkning. Man kan inte säga att man kompenserar rivningen av Slussen med att Telefonplan finns kvar. Det ska inte gå att godta påtaglig skada på ett enskilt riksintresse med hänvisning till att andra riksintressen finns kvar.”
Det allvarliga i hanteringen är att hela förberedelsearbetet verkar ha gått ut på att politikerna ska slippa ta obehagliga beslut. Det vore bättre, menar Blücher, att säga som det är: ”Ja, riksintressen kommer att skadas allvarligt, men det är ändå viktigt att genomföra detta för att… ” Och så motivera varför man gör det ändå.
I stället verkar stadsbyggnadskontoret vilja riva och bygga nytt till varje pris och då får man inte oroa politikerna. För då finns det nämligen risker att: ”politikerna backar från att gå vidare med vald gestaltningslösning pga tryck från meningsmotståndare, media o/e allmänhet”, som en av de projektansvariga skriver i ett internt mejl.
Ja. Det hade väl varit ett rimligt alternativ?
