Party… eller café… eller…

party”Nu var det kalas och du var inbjuden” sade småtjejerna med det lektempus som verkar gå i arv generation efter generation. ”Nu var du…” säger ungarna och förflyttar sig till sina fantasivärldar. Och de där fantasivärldarna kan snabbt ändra karaktär:

”Nej, du hade café och då fick jag jobb där.”

tårta

äggVackra tårtor producerades i rask takt och ibland hann jag inte riktigt med i svängarna. Förmodligen för att cafédamerna inte ville att jag skulle upptäcka var de norpade blommorna. Det verkar som om praktnäva och paradisbuske fått bidra med material, utöver granskott, midsommarblomster och smörblommor. Well, det blev ju snyggt, så varför inte?

”Det här var en äggkopp”, sade åttaåringen och satte i ett lagom kokt ägg. Men hur har ni kunnat plocka den där näckrosen undrade en förbluffad farmor som vet att de växer rätt långt ut i sjön. Cafédamerna fnissade lite.

Och här, här var det servering för dem som ville vara lite i fred. Hyacinter så här års? Jamen nu var de tidigt på våren, så den konstgjorda hyacinten från lekstugan får också vara med…avskilt

 

Det här inlägget postades i Att odla, Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 svar på Party… eller café… eller…

  1. Pysseliten skriver:

    Dom där café- och affärlekarna fick jag inte uppleva med mina tjejer. Det var mer dinoraurievärldar och resa-på-tåg äventyr. Jag försökte introducera några lekar som jag kunde, men icke. Hur leker man dinosaurie? Jag var en helt värdelös lekmamma och hoppas såååå på att jag en gång får leka med barnbarn.
    (Förresten minns jag begränsningen i vilka blommor man fick ta, vilka tyger man fick klippa i och hur långt bort man fick gå – det testades alltid!)

    • Karin skriver:

      Vägrar att tro att du var en värdelös lekmamma! Resa-på-tåg-äventyr, till exempel borde vara en av dina bästa grenar! Och det är klart man måste testa om reglerna gäller ALLA blommor av samma sort, eller alla bitar av det där förbjudna tyget…

  2. Skogsgurra skriver:

    ”Nu säger vi att du hade järnhandel”

    Så inleder vi en av våra åka-riktigt-långt-och-vad-ska-vi-hitta-på-nu-då-lekar. Observera, inga barn i bilen. Bara Hyttis och jag.

    Då ska det gå till så här:

    Kunden, ”Gudda”

    Bodbetjänten, ”Gudda – vad kan jag stå till tjänst med?”

    Ja, sedan gäller det att styra så att den fräcke kunden kan få ihop det med järnhandelsexpediten genom att ställa frågor som leder till att det måste göras ett besök i källaren, ute i skjulet på gården eller på bodvinden. Expediten ska mota så gott det går och får inte försätta sig i en situation där det är uppenbart att skjul, källare eller vind måste besökas.

    Ibland kan det räcka från Puttgarten ner till Kassel eller ännu längre.

  3. Karin skriver:

    ”Nu säger vi att…” låter som ett specialfall av lektempus. Femåringar skulle säga. ”Nu hade du en järnhandel…”. Fast det finns variationer har jag förstått av en länk som jag fick. Där gäller det pojkar som etablerar lekvärlden i presens och sedan använder den i preteritum. http://filosofiforum.com/diskussionsforum/Lekens-tempus-tidsformer-10270 Själv har jag mest iakttagit tjejer och då är lektempus i nuförfluten tid som gäller rakt igenom: ”Nu var du…”

Kommentarer inaktiverade.