När jag skrev om returpapper i går kommenterade Karin på Pettas om återbruk av gamla räkenskaper. Och DET leder ju tankarna osökt till Gustav Vasa och hans användning av konfiskerade arkiv från kyrkor och kloster. Handlingarna var ofta fina dokument på kraftigt pergament och eftersom den gamle rikshushållaren var ekonomiskt lagd använde han dem till omslag för sina räkenskaper.
Gustaf Klemming hette mannen som hittade dessa medeltidshandlingar. Han föddes 1823, fick ingen egentlig skolgång, men blev en passionerad bokälskare. Som tolvåring började köpa böcker på auktion.
Han byggde upp ett imponerande bibliotek hemma hos föräldrarna på Drottninggatan 40 i Stockholm, framförallt i vedboden.
När han var 38 år hade det hunnit bli över 10 000 volymerna ”dels sv tryck o dels tryck om Sverige”. Det började bli trångt i vedboden, så han erbjöd Kungliga Biblioteket att ta över samlingen. I utbyte blev han bibliotekarie på KB och med tiden dess överbibliotekarie.
På 1860-talet gick han igenom Kammarkollegiets arkiv med räkenskaper från äldre Vasatid och det var då han hittade medeltidsomslagen.
Som handskriftsexpert kunde han lätt konstatera att det handlade om sensationella fynd och han menade att de där omslagen nog var väl så intressanta som de räkenskaper som de skulle skydda.
Han tog hand om dem för KB:s räkning och satte dit enkla pappersomslag i stället. Inte helt enligt regelboken, kanske, men rätt ändå, för annars hade vår medeltidshistoria varit bra mycket dokumentfattigare.
Fler exempel på de medeltidsdokument som han räddade kan man se här. Gustaf Klemming och hans alltmer excentriska livsstil kan man läsa mer om i Svenskt Biografiskt lexikon.

































