Får man vissla?

Vi bor i medieskugga, när det gäller prinsessbröllopet. Helgens tidningar kommer först i morgon och några TV-sändningar har inte nått oss. Men jag har kommit över en 16-sidig bröllopsbilaga som Aftonbladet producerade dagen före bröllopet.

Jag tycker lite synd om journalisterna som skickas ut med order att fylla en hel bilaga före evenemanget, särskilt som allt verkar hållas hemligt in  i det sista. Men har man inget att skriva om får man vara desto ordrikare om det man kan förmoda och gissa, samt om de gäster som börjar anlända.

Man får läsa att bröllopsmiddagens hemliga meny är hemlig (men sannolikt med svenskt tema) att bröllopstårtans utformning kommer att vara något alldeles extra (”signerad med Stefano Catenaccis signum”) och att gästerna har med sig bröllopspresenter (i form av överraskningar!!).  När det gäller talen kan Aftonbladet avslöja att värdfolket tänkte inleda med att hälsa gästerna välkomna. En helgarderad gissning, måste man väl säga.

madeleine

Mycket glad prinsessa

Men de där gissningarna räcker ju inte till 16 sidor. Därför får vi också veta att miljardärer, jetsettare och kungligheter minglade runt på Grand Hôtel, att de ”var iklädda vackra hattar, små pälsar och fantastiska sidentyger” och att de ”rörde sig ledigt och åt och drack…” Prinsessan Stephanie ”var på glatt humör och vinkade till åskådarna som började samlas utanför hotellet”. Någon celebritet ”verkade vara på väldigt gott humör. Han tänkte gå fram till reportrarna för att snacka men hejdade sig i sista stund. Han pekade, vinkade, skrattade och verkade väldigt avslappnad…”

Det är i stort sett den information man kan utläsa av bilagan. I övrigt har jag fått nöja mig med information från Facebook och där framgår att prinsessan Madeleine är mycket glad.

Samt att det inte gick för sig att busvissla vid kungliga korteger förr i tiden. En Birger Svahn arresterades den 15 juni 1908 för att ha busvisslat åt en kortege med kungafamiljen. Platsen för brottet var hörnet av Hamngatan och Kungsträdgårdsgatan. Svahn fick böta 75 kronor för denna sin ”missfirmliga gerning”. Det blir bortåt fyra tusen kronor i dag.

Sådant kan man få tips om via Facebook och nu är frågan förstås vad som händer om man busvisslar nu för tiden när kungliga korteger drar genom stan. Se där en journalistisk uppgift för alla hovreportrar att ta ett samlat grepp om!

Det här inlägget postades i Debatt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Får man vissla?

  1. Pysseliten skriver:

    Om det är en busvissling borde man få applåder, men om det är en vanlig vissling måste man vara noga med att den är välstämd. Tror jag. Hur är det med träskor på lokal nu för tiden? Är det ok? Inte för att det har med bröllopet att göra eller att jag tror att någon av gästerna gick i träller, men det är ju ganska vanligt med sådana igen.

    • Karin skriver:

      Det ansågs visst vara en försvårande omständighet att hr Svahn hade busvisslat med fingrarna i munnen. Och visst hade det varit tjusigare att kunna busvissla ändå, bara så där.

      Träskor kanske skulle kunna infogas i någon folkdräktskategori? Då är allt tillåtet har jag förstått.

  2. Pysseliten skriver:

    Fast det här var ju intressant!

    • Karin skriver:

      Verkligen! Och att inte alla blöjbarn får urinvägsinfektion har alltid förundrat mig. Men man får hoppas att det inte krävs busvisslingar, för det är inte alla som behärskar den tekniken.

  3. Kicki skriver:

    Åhå jag trodde det var reklam för tandblekning. Och böter på busvissling tycker jag vi återinför, Det är ju akustisk tortyr, som en kniv rakt i örat.

  4. Karin på Pettas skriver:

    Jag behöver också träna busvissling. Skulle knappt få böter för mitt fjuttande…eller kanske just därför?
    Tandreklam trodde jag också…
    Men hoppas att de lever lyckliga i alla sina dar trots det.

  5. Anna skriver:

    Jag ser på bilden och vill utbrista ”Burr! sa Kasper när han fick se en naken häst” vilket kan verka orättvist mot M. Men ändå.

    Sällar mig till skaran av obildbara trots Lottens busvisslarskola.

    • Karin skriver:

      Det är det sällan någon som utbrister nuförti’n. I mitt barndomshem förekom det ofta; undrars var det kommer ifrån.

    • Pysseliten skriver:

      Det lät ju kul, men jag har aldrig hört uttrycket. När passar det att säga?

      • Karin skriver:

        Lite närsomhelst när man blir förskräck, tror jag. Det var i alla fall så vi använde det hemma. Kanske skulle skriva till Spraket och höra om de har någon förklaring till uttrycket.

  6. Eva skriver:

    Mina döttrar, oj vad de kan busvissla. Då blir jag stolt. Tror jag har någon konstig defekt som gör det omöjligt för mig att busvissla. Roligt du skriver om hovtramsandet och ickenyheterna, Karin! Glad är jag att jag inte är journalisten som måste skriva om detta. För övrigt såg jag lite av bröllopet på min ipad, tyckte klänningen var överdådigt vacker, det kan jag väl få säga, men bilden du har i bloggen, den är så iskall att man kan skrämma barn med den.

    • Karin skriver:

      Visst blir man svårt avundsjuk på busvisslade. Oj vad jag beundrade min äldre kusin för hennes busvisslingar när jag var barn. Och oj vad jag försökte, alldeles förgäves.

      Det finns ju en möjligheten att vägra journalistiska uppdrag som man känner sig obekväm med, men jag undrar om den möjligheten någonsin används i dag.

    • Cecilia N skriver:

      En vänlig kommentar om bilden skulle kunna vara att diademet och tänderna samspelar.

      Någon kommenterade i mitt sammandragssällskap att kungen såg sur ut när det var dags att gå ut från kyrkan och att kungligheter kunde se sura ut när de inte kopplade på smajlet. Det föreslogs också att de borde sträcka upp smajlet så att det alltid satt där.
      Men då blir det väl som på bilden. Ögena är inte med. Tur att diademet är det.

      • Karin skriver:

        Ja, det måste vara jättejobbigt att alltid behöva glittra och le. Det är därför det behövs lite diamanter också, som fixar glittret. Och kungakrona, kanske? Eller lite diskret tejp för att hålla mungiporna på plats? Kan inte vara så lätt att vara kunglig. Någon jämförde dem med jättepandor: Fina att se på men dåligt anpassade till ett modernt liv. Och rätt så dyra i drift…

Kommentarer inaktiverade.