Händer den bäste

Ibland kan jag vara lite tankspridd. Särskilt i situationer när jag har mycket att sprida mina tankar på, som min mamma påpekade en gång. Det är i sådana lägen som glasögonen hamnar i besticklådan, i bästa fall, och nycklar förväxlas.

Men nu har jag nog mött min överman i tankspriddhetsväg. En supersmart ung man med många järn i elden. Och – dessvärre – med en mobiltelefon i mikron. dont

kaffe på mikronOm man är mitt uppe i något, med mobilen i handen och bara ska värma på en kopp kaffe, då lägger man ifrån sig mobilen ovanpå mikron, medan man sätter in kaffekoppen och vrider på full effekt i 30 sekunder.

Eller kanske inte. Det kan också råka bli tvärtom och det är inte alls bra. Kallt kaffe är ju en styggelse…

För mobilen är det inte heller något vidare. Det far ut små ploppar som man inte alls visste att de fanns där och det sprakar och blixtrar och mobilen blir sig aldrig lik igen. Till och med SIM-kortet tar så mycket stryk att det inte går att använda i någon annan mobil. Dött och kaputt.

Mikron, däremot, verkar ha överlevt förvånansvärt bra.

Publicerat i Livet | Etiketter , | 16 kommentarer

Grattis Jenny!

I SVT:s Godmorron tipsar Yukiko Duke om tre bra böcker inför sommaren. Alla tre får fyra guldstjärnor.

Det är en novellsamling (eller egentligen två novellsamlingar) av Junot Diaz, författaren till Pulitzerprisbelönade Oscar Waos korta förunderliga liv. Den nya novellsamlingen heter Det är så du förlorar henne och ges ut tillsammans med en tidigare novellsamling Sjunk.

Nästa bok som Yukiko lovordar är Patrick deWitts Bröderna Sisters om två yrkesmördarbröder som reser västerut. Mycket udda ämnesval, kan man tycka, men i USA har den så klart sorterats in i sin speciella genre: Western Noir. Den verkar rätt rolig, trots det sinistra upplägget (det mördas tydligen en hel del, både i jobbet och på fritiden, så att säga). Tandborstning blir en symbol, både för samhällets framsteg och individens utveckling.

jennys bok

Yukiko Duke och Marianne Rundström samtalar om Jennys bok i SVT:s morgonprogram

Och så till en svensk debutant: Jenny Åkervalls Jag tjänar inte. Idel lovord för spännande intrig, trovärdiga inblickar i politikens och politikernas vardag. Grattis Jenny. Fyra guldstjärnor i mycket gott sällskap, måste man väl ändå säga!

Här finns lite mer att läsa om Jennys bok Jag tjänar inte.

Och hela klippet med Yukiko Dukes tips om sommarböcker finns här.

Publicerat i Att läsa, Böcker | Etiketter , , , , | 8 kommentarer

Om ni inte läser något annat…

Hanteringen av slussenombyggnaden är inte bara är en fråga för stockholmare, eftersom området klassats som riksintresse. Min inställning var till en början ”Det blir nog bra” och ”Det är är ju en fråga för experter”. Men den har gradvis förändrats till ”Men vänta nu, hur blev det så här?” och ”Nej, stopp, nu ljuger ni ju”.

Och ju mer man sätter sig in i denna härva, desto mer förfärad blir man. I går hade Svenska Dagbladet en artikel om hur konsekvenserna för olika kulturvärden har hanteras. Den är mycket intressant och om man bara läser en enda artikel om Slussenprojektet är denna artikel ett bra val.

I korthet handlar den om hur man gjort sig av med de experter som anlitats för att skriva utlåtanden om kulturmiljökonsekvenser. De har tyckt fel, nämligen. Först på tredje försöket fick man tag i en expert, Carl-Gustav Hagander,  som tyckte som han skulle, nämligen att det där är väl inte så farligt. Riv på bara och det där tjafset om att det skulle vara en bra idé att i stället renovera bevara en miljö som klassats som riksintresse är inget att bry sig om. Det finns andra miljöer från samma tid: ”LM-staden vid Telefonplan och Norra och Södra Ängby och Ålstensgatan i Bromma”.

ÅlstensgatanJapp, det är hans allvarliga mening, att den som är intresserad av en trafiklösning i centrala Stockholm i stället ska åka till Bromma och kolla på de här radhusen. Visst är de fina och visst bodde Per Albin Hansson där, men det är liksom en annan sak.

Gösta Blücher deltog i arbetet när riksintressen introducerades i svensk lagstiftning. Han säger såhär till Svenska Dagbladet om Haganders bedömning: ”En helt lagvidrig tolkning. Man kan inte säga att man kompenserar rivningen av Slussen med att Telefonplan finns kvar. Det ska inte gå att godta påtaglig skada på ett enskilt riksintresse med hänvisning till att andra riksintressen finns kvar.”

Det allvarliga i hanteringen är att hela förberedelsearbetet verkar ha gått ut på att politikerna ska slippa ta obehagliga beslut. Det vore bättre, menar Blücher, att säga som det är: ”Ja, riksintressen kommer att skadas allvarligt, men det är ändå viktigt att genomföra detta för att… ” Och så motivera varför man gör det ändå.

I stället verkar stadsbyggnadskontoret vilja riva och bygga nytt till varje pris och då får man inte oroa politikerna. För då finns det nämligen risker att: ”politikerna backar från att gå vidare med vald gestaltningslösning pga tryck från meningsmotståndare, media o/e allmänhet”, som en av de projektansvariga skriver i ett internt mejl.

Ja. Det hade väl varit ett rimligt alternativ?

 

Publicerat i Debatt | Etiketter , , | 10 kommentarer

Det här var väl ingen konst…

Den där månskenstavlan som jag skrev om igår sätter i alla fall min fantasi i rörelse. Inte för sina konstnärliga kvalitéer. Men för den tänkbara (om än tämligen osannolika) kopplingen till ett par konstnärer.

Tavlan kommer (troligen) från vinden till mitt barndomshem, en före detta skola. När det var skola undervisade Frida Åslund där. Hon var känd på bygden både för sina nymodiga undervisningsidéer och för sin bror, konstnären Helmer Osslund, som hälsade på ibland. De var också samtida med Carl Larsson, som letat sig till Dalarna och Sundborn, några mil bort.

Så om man hittar en målning på hennes vind som är signerad C. L. vad ska man tro då? Man vill ju gärna tro att det är en tavla av Carl Larsson. Kanske en present någon gång då han och Helmer hälsade på Frida, eller hur?

fejkcl

Mot den teorin talar att den inte alls ser ut som en Carl Larsson. Men då skulle man kunna ta fram ett citat av en av hans lärare, som uppmanade honom att:  ”Måla en studie, helt enfaldig, så att du måste blygas över densammas brist på originalitet, under det du dock tycker att den ser ut som ett stycke verklighet”.

”Men kolla på perspektivet”, invänder någon, ”stugan är ju alldeles skev”.  Visserligen. Men det finns de som hävdar att Carl Larsson egentligen inte alls kunde det där med perspektiv utan alltid utgick från en fotoförlaga när kan målade. Han kalkerade över motivet på akvarellpapper och sedan färglade han det helt enkelt. Det ska vara förklaringen till hans säregna stil, med tydliga konturer, lite målabokskänsla. Så när han försöker sig på en olja blev det som det blev.

Eller kanske någon lyckades kränga en förfalskad Carl Larsson till Frida? Vilket får mig att tänka på ett citat: ”Det här var väl ingen konst”, sa han som förfalskade en Picasso.

Men sanningen är kanske en helt annan, vad vet jag. Gissningar och förslag mottages tacksamt.

Publicerat i Att tolka, historia, konst | Etiketter , , | 12 kommentarer

Tålamod – fort!

På torsdagarna brukar vi diskutera tålamod, barnbarnet och jag. På väg hem från veckans stund i stallet suckar hon alltid: ”Åååå, nu är det en hel vecka till nästa torsdag! Varför kan det inte vara torsdag jämt?” Jag försöker med att det kan vara bra att ha något att längta till, att se fram emot, men det förstår hon inte alls. ”Det är väl bättre att ha roligt hela tiden.” Jag har ännu inte hittat något resonemang som övertygar henne om att det kan bli tråkigt att ha roligt jämt.

tålamodNär hon blir äldre kanske jag kan sätta Lasse Erikssons lilla tänkebok i händerna på henne. Jag läste den för några år sedan och fastnade särskilt för resonemanget om tålamod som en form av tajming. Det är bara en aspekt av tålamod, men den tål att tänka på.

Han skriver också om tålamod som en träning i tolerans. Det kan vara särskilt bra i trafiken. I stället för att hetsa upp sig och”…den där jävulen ska inte få tränga sig in här framför mig!”, kan man tagga ner lite, släppa fram någon bil extra, inse att så förtvivlat bråttom har man väl inte. Man kan ju lyssna på radion, fundera på något trevligt, eller prata med medpassagerare om man har några. Att sitta i bilkö och vara otålig gör det ju bara värre. Ska nog sätta upp en lapp i bilen om det där, som påminnelse till mig själv.

Och så har vi det där andra tålamodet, som kan sammanfattas: UNDERARBETE. Förberedelser. Gör om och gör rätt. När man syr, stickar, snickrar, målar eller vad det nu kan vara. Jag VET ju att planering och underarbete är allt. Att det kräver tålamod. Att inget blir klart fortare för att man hoppar över viktiga moment.

Ändå fick jag en tankeställare häromdagen när jag tjuvlyssnade till en konversation på tåget. Två väninnor i mogen ålder avhandlade den enas tämligen nya manliga vän, som verkade vara godkänd på alla sätt. ”Men”, sade kvinnan vars karl det handlade om ”han är liksom alltid så planerande.” Väninnan undrade om hon menade intrigant. ”Nej, för sjutton, men du vet. När han ska klippa gräs, till exempel. Då plockar han undan alla trädgårdsmöblerna först!”

Det är en lysande idé! Jag ska nog börja tillämpa den. Att lyfta bord med ena handen,  knuffa undan en hammock med höften och samtidigt försöka komma åt med gräsklipparen med andra handen är varken effektivt eller ergonomiskt. Och resultatet blir mycket, mycket bättre om man plockar undan först. Ja, giv mig tålamod. Fort!

Mer tålamod finns hos de övriga lördagsbloggarna, som är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten. Olgakatt har försett oss med ämnen denna månad, ämnen som verkligen fått mig att fundera en hel del. Tack Olgakatt! Vet vi vem som tar över i Juni?

Publicerat i Böcker, Lördagstema | Etiketter , | 16 kommentarer

Ack om jag kunde måla vatten!

Redan fredag! Galleri fredag har vatten som tema denna vecka och jag funderade på att skriva om hur man förr lyckades använda kraften i varje bäck och strömmande vatten. Men nu ser jag att syrran tagit hand om den aspekten på ett mycket bättre sätt och ser mig om efter annat vatten.

Se där ja, där ligger ju den där bunten med vattenförsök. Men dom är ju inte… Det är ju bara… Okej, då, ni får ta det som det är. Jag har då och då  försökt måla vatten. Det går sisådär. Och hur jag än skapar raka horisonter med hjälp av en vattendroppe som man snabbt låter rinna över den lutade pappersytan, så händer något sedan när jag målar, så att horisonten blir buktig. Ibland åt fel håll. Här några exempel.

havsyta

Försommar, Korsika – väldigt svajig horisont

vattenvågen

Juli, Il Brigantino – borde vara mer djup och sug i den där vågen

vågorna

Juni, Skagen – var är blänket?

 

kärr

Augusti, kärrmark – inte tillräckligt vått

silhuett

Äsch, det här är ju knappt ens vatten, bara en blåaktigt yta!

Kanske skulle ta tag i det där igen, det där med vatten…

Och för att ni ska förstå hur jag menar skickar jag med ett utsnitt av Zorns målning Sommarnöje. Han kunde det där med vatten, han!

sommarnöja

Övriga Fredagsgallerister finns listade hos månadens temavärd, Annika.

Publicerat i fredagstema, konst | Etiketter , , | 29 kommentarer

Ack, om jag kunde sy!

Nu blir det banne mig lite reklam. Inte för Barbie, för jag gillar inte den där überrosa stilen. Jag gillar inte heller dyra pysselböcker och ”aktivitetshäften” som består av en i bästa fall bara torftig och i sämsta fall både torftig, stereotyp och obegriplig historia.

barbiePysslet handlar mestadels om att placera olika klistermärken som föreställer outfits, smycken, sminkprylar, pudlar och andra tillbehör på valfria ställen.

Vad alla dessa Barbierprodukter verkar göra är att vädja till småtjejers förtjusning i allt som är ”kawai”, gulligt, glittrigt och rosa. Vad de gör med deras föreställningar om vad som är rimligt att förvänta sig av framtiden vågar jag inte tänka på.

Jag vet att det finns flickor som ändå lyckas leka på ett ganska kreativt sätt med dessa stela uttryckslösa dockor, men de skulle säkert kunna göra det med så gott som vilken slags dockor som helst.

väska

Kolla detaljerna!

I helastället faller jag pladask för Liberty Jane, som jag träffade på syjuntan i går. Tänk om sådana dockor och dockkläder kunde bli högsta mode i stället.

Möjligen är det ännu roligare för mammorna än för tjejerna (och killarna, för sjutton, fast det verkar gå lite trögt det där med att få killar att leka med andra dockor än Action Man och hans sentida efterföljare).

syinstruktion

Hmmm, bara att följa mönstret… Här är en sida ur den ungefär tjugosidiga intruktionen.

Mönster till Liberty Janes kläder finns att köpa på nätet och på gårdagens syjunta kunde vi beundra ett par jeansjackor, tillverkade av avlagda jeans och med de mest bedårande (det är ett ord som jag använder högst en gång per årtionde!) små jeansknappar köpt i en specialaffär.

jeansjackornaPyttesmå detaljer och hur gulligt som helst. ”Äsch” sade jeansjackornas skapare, ”det är bara att följa mönstret så blir det bra”.

Hon hade återbrukat döttrarnas utslitna och avlagda jeans för att skapa dessa små fulländade jackor. Det är inget man sitter på en syjunta med, för det behövs en bra symaskin, men man kan efterarbeta, fästa trådar, sy i knappar och annat. Nedanför finns en annan Liberty Janemodell, en riktig gubbtröja. Och ännu fler finns här.

Jag vet att jag inte är tillräckligt bra på att sy eller sticka för att ge mig på detta. Men för dem som kan måste det ju vara hur roligt som helst.gubbtröja

Själv glömde jag min stickning i går, men det är ingen panik. Det ska bli en julklapps-halsduk (i år igen, samma halsduk) så jag har ganska gott om tid.

Övriga juntamedlemmar var flitiga som vanligt och ett av alstren ska föreställa Staffan Stalledräng, men nu när jag granskar bilden undrar jag om jag ska våga berätta för brodösen att det fattas en fåle.

Han vattnade sina fålar fem… eh, fyra?

fålar fem

Publicerat i konst | Etiketter , , | 16 kommentarer

Batteri, någon?

verbatimJag har städat i ett sällanförråd, vars innehåll inte flyttats sedan nittiotalet (1990-talet alltså, det finns nog förråd som är rätt oflyttade sedan 1880-talet också). Och då hittade jag dessa diskett-etiketter och blev lite nostalgisk.

Känns som en evighet sedan, trots att det bara är en två-tre datorer sedan jag hade ett diskettfack. En trave disketter finns också kvar med oläsliga etiketter. Dokument som jag en gång såg som omistliga, vars innehåll var så självklart att man knappt behövde märka dem alls. Undrar vad det kan stå där?

Undrar också hur många det är som har det likadant och hur många brev, foton, högtidstal, PM och romanutkast som går förlorade i den stora digitala glömskan. Man borde skriva ut mer på papper. Det borde man allt.

Och nu över till något delvis annat: är det någon som vill ha ett extra sprillans oanvänt batteri till en Macbook Pro, 17-tum? Jag trodde det var batteriet som var slut, men det var datorn som tvärdött. Innan jag hann lämna tillbaka det nyköpta batteriet hade butiken bytt ägare och nu ligger det här till ingen nytta. Men å andra sidan, vem har en 17-tums Macbook med utbytbart batteri idag? Den sortens Macar är ju inte heller purunga precis.

Publicerat i historia | Etiketter | 21 kommentarer

Tänk er för innan ni åker till USA

david2davis föreDen här fina skulpturen av Michelangelo föreställer David, som står där samlad och orädd inför striden med Goliat.

david efterEftersom 2013 har utropats till italienskt kulturår i USA har ynglingen varit över på besök ett tag. Och när han nyligen reste hem igen hade han lagt på hullet. På videoklippen här nedanför får ni hela historien. Där kan ni se hur det blev som det blev.

Och själv ska jag på invägning i morgon, för första gången på länge. Det har liksom kommit annat emellan. Men jag har inte varit i USA i alla fall, så jag ligger nog inte riktigt lika illa till som den hemvändande David.

Publicerat i konst | 9 kommentarer

Timelleffekten

timell

Timellbild lånad från nätet.

Byggjobbare och inredningssnickare gillar inte Martin Timell, den saken är klar.

En snickare som hjälpte oss med ett renoveringsjobb beklagade sig att Timell- programmen på TV gör att folk får en konstig  uppfattning om vad hans jobb innebär:

”Folk hänger över axeln på en och säger: ’Så där gör inte Timell.’ Eller: ’Timell brukar jobba mycket fortare.’ Det gör han ju INTE!”

Nej han jobbar inte alls fortare, han har en stab som gör det mesta och inspelningen från ett bygge sträcker sig över rätt lång tid. Men i det färdiga programmet ser man takstolarna resa sig i rask takt, tjoff, tjoff, tjoff. Och så på med takpannorna, fix, fix, fix – simsalabim är taket klart!

I arkivsammanhang har det populära TV-programmet om släktforskning ”Vem tror du att du är” fått en liknande Timelleffekt. Under arkivveckan dök samtalsämnet upp gång på gång. Besökarna blir fler, och några förväntar sig samma service som kändisarna som söker sina rötter i TV-programmet. Och de inser inte alltid hur mycket förberedelser och reseach som ligger bakom ett kort programavsnitt. Tjoff, tjoff, tjoff finns de stora liggarna där på bordet. Och vips har man släkthistorien klar ett par hundra år bakåt.

Det är såklart glädjande att intresset för arkiven ökar och visst är det kul att allt fler får lust att leta efter sina förfäder. Men i verkligheten är det är ju inte så många som hittar något spektakulärt. Arkivsökande är en långsam och tålamodsprövande process och det kan ta några år att konstatera att… ja, att det inte går att hitta något.arkivboxar

Det skulle kunna bli bra TV-program det också. Med eller utan kändisar kan sökandet i sig vara spännande. Det gäller oavsett om man hittar en mördare, en okänd släkting i Ulan Bator eller ingenting spektakulärt alls. För man stöter alltid, alltid på intressanta saker när man börjar bläddra.

personbilderfolkbladet

Och bläddra måste man, för det finns bara – och kommer bara att finnas – en liten, liten del av alla arkivbestånd på nätet. Men har man riktig tur kan man rentav bli stalkad av ett arkiv. Det har jag blivit.

Publicerat i Att tolka, historia, Livet | 10 kommentarer