När man är missnöjd med en akvarellmålning finns det minst fyra alternativ: 1. Släng. 2. Måla på baksidan. 3. Åtgärda. 4. Lägg på en kanske-hög för eventuella senare åtgärder.

Urtvättad målning i kanske-högen.
Slängmetoden tillämpar jag flitigt, eftersom dåliga målningar tar plats, både rent fysiskt och mentalt.
Det där med att måla på baksidan händer sällan eftersom jag trivs bättre med fräscha, obuckliga papper utan fläckar och slitage.
Överarbetade målningar åtgärdar jag rätt ofta, mest genom att tvätta av dem för att se vad det går att göra med det som blev kvar. Alternativt kan jag fortsätta att trampa i klaveret, så att det blir själva klavertrampet som blir grejen.
Ibland lägger jag dem på kanske-högen, tillsammans med övriga tveksamheter.
I en av mina akvarellgrupper fick vi i uppgift att befolka undanlagda målningar som vi inte avslutat. Målningar med intetsägande motiv, bakgrunder utan innehåll, acceptabla men ointressanta akvareller som kanske (kanske inte) vinner på att det dyker upp några människor. Så här:

Husen ser lite vilsna ut. Då kanske det passar med en vilsen gubbe? Jag glömmer ofta att ta ”före”-bilder. Här är skillnaden från innan att har ljusat upp en trekant vid gaveln och målat dit gubben.
Njae. Fortfarande rätt ointressant.
Då är nästa försvarslinje att beskära ordentligt. Kanske såhär? Tveksamt.
Det finns mer att göra. Beskära ännu mer? Eller lägga till ett träd som kastar skuggor mot den vita gaveln? Fixa till skuggorna så att ladugaveln blir mörkare? Eller slänga.

Oj, oj, den här har varit med om mycket. Jag tappade en droppe vatten i himlen så att det blev en stor måne. Det var svårt att få till en bra himmel efter det. Till sist knäskurade jag den, men det hjälpte inte. Då försöker jag avleda intresset med ett par personer på höjden och en liten flock nere på vägen…

Risken är att det blir anekdotiskt. Här kan man, om man tittar noga, se någon i dörren på det största huset, som står och väntar på en grupp människor på väg ner från berget. ”Före”-bilden? Glömde…

Den här saknar också ”före”-bild. Men även här är enda skillnaden att jag satt dit ett par personer.

Nästa man (eller bild) till rakning är de här träden, där jag smugit in några personer till höger. Svårbedömt, tycker jag, om det faktiskt tillför något. Lärdomen av den här övningen är väl framförallt att det är bra att ta bilder på målningarna innan man sätter igång och ”förbättrar” dem.