Försämring, förskitligande, skitifiering?

I USA har  ”Enshittification” utnämnts till årets nyord 1923, av American Dialect Society. Det är svåröversatt. ”Förskitligande” ligger väl närmast till hands. Det myntades av författaren Cory Doctorov för att beskriva hur digitala appar och plattformar försämras vartefter.

Om du inte betalar för det är du inte kund. Du är produkten som säljs.

Först är de bra och drar till sig många användare, sedan ökar mängden annonser, eller kraven på ”uppdateringar” som innebär att du måste lämnar ifrån dig uppgifter, som kan säljas vidare.

I andra fall kan det vara en användaravgift, som till en början är en struntsumma, men som efter ett par år höjs med 25-30 %. Då är man såpass fast att man betalar, om än under protest.

Facebook är kanske det tydligaste exemplet, där algoritmernas styrning och det tilltagande annonsflödet gör tjänsten alltmer ointressant. Men å andra sidan: många kompisar finns där, man får ett och annat användbart tips, vissa grupper är intressanta, så visst, jag fortsätter med Facebook, dock som ganska passiv användare.

Jag har blivit erbjuden allehanda innovativa digitaliserade produkter. När det gamla kylskåpet i stugan på landet pajade, tyckte kylskåpsförsäljaren att jag skulle unna mig ett interaktivt kylskåp som kunde hålla reda på vad jag behövde köpa.

Jag fick just ett meddelande från vår spis. Tydligen undrar den varför vi överhuvudtaget köpte den, när vi beställer hem färdiglagat hela tiden.

Jag sa att jag inte ville ha ett kylskåp som tjatar på mig. Men försäljaren gav sig inte så lätt: ”Du kan till och med starta tvättmaskinen via kylskåpet!”

Tack, men nej tack. Jag vill inte ha kylskåp, spisar, andra vitvaror eller prylar, som lägger sig i mitt liv.

Ett bra exempel på förskitligande är mina nya kökslampor. Tidigare brukade jag byta glödlampor varje gång jag skulle måla, så att jag fick ett starkare, mer dagsljusliknande ljus.

De här nya lamporna ställer jag om med hjälp av en app: mysbelysning eller fullt dagsljus och allt däremellan. Till skillnad från en dimmer kan jag alltså inte bara växla mellan svagare och starkare ljus utan också mellan varmare och kallare. Mycket praktiskt. MEN nyligen dök det upp ett meddelande att jag måste uppdatera lamporna för att kunna använda dem. Uppdatera lampor!? Det innebar att jag måste lämna fler uppgifter om mig själv än jag är riktigt bekväm med. Men å andra sidan: de är så praktiska att jag vill kunna fortsätta att använda dem.

Jag för en lågintensiv kamp mot onödig digitalisering och appifiering. Jag tjatar på parkeringsgaraget om att få en nyckel till dörren, i stället för den app som jag måste använda nu. Om jag tappar bort min mobil eller när den laddar ur kommer jag inte in i garaget.

Jag titta gärna på DVD-filmer i stället för strömmade filmer på nätet. Jag har en CD-samling som täcker en stor del för mina musikbehov, resten får jag via FM-radio. Mina förstärkare och högtalare är inte interaktiva. Min dammsugare är helt ouppkopplad. Min bil har de funktioner jag behöver, utan att jag prenumererar på olika tjänster.

Mitt mål är att kunna klara mig hyfsat även om olika digitala tjänster pajar. Jag har en bra bit kvar, som till exempel betalningsfunktioner av olika slag. Swish, till exempel,  är ju oslagbart smidigt …

Det här inlägget postades i Debatt, När det skiter sig, Ord, Planering, Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Försämring, förskitligande, skitifiering?

  1. Så bra skrivet! Så där går våra diskussioner vid matbordet många gånger om. Vi för också en lågintensiv kamp mot allt det onödiga som man försöker påföra oss med olika utpressningsmetoder, för det finns ju också den biten inbakad i det mesta…om man nappar.
    Swish kommer även här men på annat sätt än i Sverige. Tack och lov används alla betalmedel här . Tillsvidare. Även kontanter är välkomna i samma omfattning som allt det nya modernare är det men alltmera ser vi hur människan försvinner och apparaterna tar över. Vi gör oss sårbara vi människor.
    Pratande kylskåp har jag till den delen att det säger till när jag har lämnat dörren öppen..och det är jag förstås tacksam för.
    Dammsugaren är också ouppkopplad här, ganska bortglömd t.om. Jag har blivit väldigt madeiransk märker jag, sopborste och tvättmoppe används oftare, Sahara gör sitt till för det.

    • Karin skriver:

      Det finns utrymme för konspirationsteorier här! Vad ska man tro om en app-styrd dammsugare som far omkring och fotograferar ens hem och vars ”urplattform” ligger i Kina? Eller uppgifter om att hackare kan komma åt information i ditt hem, via kylskåpet som i sin tur är kopplad till en router, dit även din dator är kopplad…

      Sopborste och mopp känns tryggt!

  2. Brorsdottern skriver:

    Swish heter Vips i Norge, visst är det otroligt gulligt!?

  3. hyttfogden skriver:

    Jag har inget emot ”atomklockor” dvs sådana som styrs från Braunschweig för då sover man gott även vid skifte från sommartid till vinter och tvärtom. Det jag har emot sådana anordningar är när väckarklockan är inkapslad och att det nånstans ska finnas ett hål där nån liten pinne ska stickas in och peta runt i maskineriet. En sån klocka hade jag för nåt år sen och blev helt galen på den jäkeln när jag skulle ändra tiden, så eländet for i golvet med en smäll och jag rusade till min byrå och letade reda på ett trevligt litet väckarur med batteri som jag köpt från Clas Ohlson för många år sedan. Det har en liten lampa också så man vet vad klockan är slagen och detta urverk är jag mycket nöjd med.

    Vi köpte oss SG och jag en liten robotdammsugare och i skrivande stund kommer jag ihåg att vi skickade med ett sådant exemplar hem till dig. Våran var en riktig mammagris och det dröjde inte lång stund sedan den startat innan den skulle hem till morsan och käka så vi tröttnade på den och stoppade den i en plastpåse på väg till skrotinsamlingen. Var din lika mammig? Nä, golvmopp och sopborste och dammvippa och kanske nån gång den klumpiga dammsugaren är vad som gäller.

    Jag har också funderat på om det skulle ringa nån bedragare att jag skulle påstå att medan den personen försökte lura mig så skulle kameran i min telefon ta bilder och skicka till polisstationen i Lindesberg till en särskild skojaravdelning. Och skulle då busen bli orolig och sända några stadiga pòjker att ta mobilen ifrån mig så skulle jag säga till busen att han behövde inte bry sig för i och med att fotot var taget så skulle det vara ute ur min telefon och ligga hos polisen. Så det var ingen idé att komma och hälsa på mig.
    Undrar om det finns sådana funktioner i mobiler nu för tiden. Det kanske det gör ….

    • Karin skriver:

      Visst fick jag en rund liten robot, som bor på landet och som framförallt uppskattas av barnbarnen. Den är lite korkad, men med en fjärrkontroll kan den förmås att sopa under köksbordet. Sedan vill den mycket riktigt tillbaka till mammans trygga famn för att få mat. Eftersom jag inte har någon router på landet, som den kan koppla upp sig till och eftersom den inte styrs via min telefon känns det hyfsat riskfritt.

      Vet du, jag tror faktiskt den där ta-bild-på-skurken-funktionen finns. Eller skulle kunna finnas. Det finns ju berättelser om hur anställda på företag eller elever i skolor kan övervakas via sina datorer. Jag har klistrat en liten lapp för kameran på min dator. Känns lite knäppt, men min IT-guru nickade gillande åt den åtgärden.

  4. Bra att du tar upp detta och dessutom på ett roligt sätt.
    Jag håller med dig om mycket och är glad att det inte bara är jag som känner så.
    Tack!

    • Karin skriver:

      Jag blev lite beklämd över hur pass illa det är, när jag läste om ”skitifieringen”, men samtidigt lättad över att min känsla av att vara lurad faktiskt är berättigad.

  5. Nilla skriver:

    Haha, intressant! Och bra att bli påmind om att man endast är ett rö för vinden i den digitala världen. Håller med fullständigt om att det är olustigt att kartläggas så som man gör. Samtidigt; jag har gjort mig lite beroende av facebook och grupperna som finns där, pedagogiska t ex. Dock är jag också passiv användare.
    Förstår inte hur människor kan ha klockor på armen som piper så fort någon skickar ett meddelande el dyl. Jag skulle bli knäpp.

    • Karin skriver:

      Facebook-grupperna är svåra att klara sig utan. Både lokala grupper (hur skulle man annars kunna få tag i en extra lång stege?) och grupper om olika ämnen, som till exempel akvarell. Tack och lov piper de inte!

  6. Margaretha skriver:

    Digital diktatur hörde jag nyss en dam kalla fenomenet att det är svårt att klara sig utan en snart telefon.
    Jag gör så gott jag kan gör att inte fastna i digitala fällor — och när min uppkoppling inte funkade var jag enormt tacksam för att inte vara beroende av datorn för att betala mina räkningar.
    Margaretha
    som på ren trots
    inte har fallit för swish

    • Karin skriver:

      Digital diktatur – mycket träffande!

      Jag känner mig mot min vilja inmotad i de här digitala betallösningarna, bland annat för att varje räkning skulle kosta 40 kronor extra på papper. Kanske mer nuförtiden, med kraftigt höjda porton. Med ett tiotal räkningar varje månad blir det ju en slant. Swish försökte jag stå emot i det längsta, men, men – det är ju så bekvämt!

  7. Kicki Englund Frost skriver:

    Tvångsanslutning kan man väl kalla det. Jag har just gjort slut med Kivra, dom hade den dåliga smaken att sälja ut delar av sin verksamhet så att man måste logga in med dig.id igen och igen… Tack och ajö sa jag.
    Jag träffade ett par bekanta på en parkering, dom stod där med börsen i handen och skulle betalar p-biljett. Jag visade och förklarade att man ska ha en app (eller många) i mobilen för att kunna betala. Dom åkte därifrån.
    Häromdagen postade jag ett brev till banken åt en kvinna, hon betalar sina räkningar så. Det blir dyrt men en dator är dyrare och den hinner hon inte tjäna in. När hon ska köpa biljetter till konserter mm rycker jag in. Osv.
    Det är några tappra som vägrar leva digitalt, vi andra var för lata för att orka vägra. Eller?

    • Karin skriver:

      Så mycket krångel och irritation. Och så svårt att slippa undan. Visst är vi tvångsanslutna. Och bekväma. Och inlurade i allt möjligt. Jag har försökt rensa så gott det går, särskilt bland parkeringsapparna. Men som sagt, utan app kan jag inte komma in i parkeringsgaraget.

      Artikeln om enshittification går på ett intressant sätt igenom de olika stadierna hur vi blir lurade: först en jättebra digital tjänst. Sedan en uppdatering som kräver en massa uppgifter om dig. Sedan smyger sig reklamen in, vilket irriterar och är hindersamt. Då dyker möjligheten att betala en liten avgift för att slippa reklamen, någon tia i månaden bara, det är ju OK. Sedan höjs avgiften till 18 kronor. Till att börja med. Om du då har vant dig vid tjänsten och har svårt att klara dig utan, ja då är du fast!

  8. hyttfogden skriver:

    Jag vägrar fortfarande BankId och Swish och det är irriterande med vilken självklarhet alla institutioner och företag utgår ifrån att man ”hänger med”
    Klarna hade jag ett fint förhållande med i flera år och det var aldrig tal om att logga in med BankId utan det gällde att via små luriga bilder identifiera saker och ting för att visa att man inte var en robot. En behändig betalmetod som många e-företag anlitade och jag såg alltid till att Klarna hade hand om det när jag anlitade en firma.

    Meeeeen! I juni förra året introducerades ”Det nya säkra Klarna” som inga busar i världen kunde rå på, sa dom. Första gången jag efter denna ny säkerhetsspärr skulle ta fram min aktuella faktura för betalning, ska ni inte tro att jag som var gammal trogen kund hos Klarna och alltid betalt i tid och gjort rätt för mig, jag skulle nu även jag bli tvungen att prestera bevis via BankId att jag var jag.

    Först fick jag för mig att det var e-handlarn som krånglade men sedan förstod jag att det var nya käcka och säkra Klarna som skulle bekämpa busarna. Nåväl det kom upp
    en fråga: ”Har du inte BankId? Skriv in ditt telefonnummer så får du en sifferkod att skriva in å särskilt ställe här!”

    Så jag fick SMS med sex nuffror, slog in dom och så började den där otrevliga lilla snurran att fara runt, den där som man förr eller senare inser att den inte tycker om mig. Snurr,snurr i flera minuter varpå jag klickade bort allt och började om i tron att di hade fått en bug, nya program brukar ju råka ut för sånt. Tre försök resulterade i samma snurr varpå jag drog mig ur affären och tömde varukorgen. Försökte igen dan därpå men nähä då!

    Blev skitsur och skrev ett långt klagobrev till Klarna och sände med PostNord. Fick svar efter en vecka. De hade slarvat med att upplysa mig om att man måste ju i alla fall ha BankId på datorn för att få vara med i svängen. BankId på dator kan jag tänka mig men jag är i vissa fall lite betänksam att ge mig in på Swedbank och etablera den kontakten.
    Men jag har ju dotra som kan fixa hem saker åt mig och så sparar jag ju massor av pengar då jag inte kan handla.

    Vi är väldigt många som nu diskrimineras genom att inte ha BankId och Swish och det borde väl så sakteliga gå upp för e-handelsföretagen som så bekvämt anlitar Klarna, att e handlarna faktiskt missar en del kunder som fortfarande trilskas, vill inte, kan inte, törs inte ha BankId. Har du det är jag övertygad om att busen står i farstun nån dag sedan detta identifikationssätt trätt i kraft hos mig och så vill busen lura mig.
    Jag ska sätta Nerikes Allehanda på Klarna om det här vid tillfälle.
    Nu har ni läst mitt bekymmer, nu är jag klar. Det är härligt att strida lite ibland!

    • Karin skriver:

      Digital diktatur, som sagt. Och alldeles uppåt väggarna om man ska vara beroende av barn och barnbarn för att klara olika transaktioner.

      Tele2 är ett bra exempel på enshittification. Jag tecknade ett abonnemang för länge sedan, bland annat för att de lovade en stabil och bra e-posttjänst på köpet. För några år sedan fick jag besked att e-posten skulle upphöra. Mina e-postkontakter och alla ställen där e-postadressen fungerar som del-identifiering skulle bli obsoleta. Jag ringde Tele2 och bad att få behålla e-postadressen, mot betalning om nödvändigt. ”Nej”, blev svaret. ”Vi lägger ner tjänsten helt och hållet. Vi räknar med att användarna är rätt få och kommer att dö ut snart.” Tack för den, liksom! Jag sade upp telefonabonnemanget och har alltsedan dess förtalat Tele2 så mycket jag orkar. Bajs-Tele2!

  9. Staffan Lagerström skriver:

    Mitt exempel: Viner.
    Man hittar ett gott vin. Det smakar prima i tre månader. I sex. Men så plötsligt är det inte lika gott. Och ett halvår senare smakar det pyton.

    Teorier? Jag har inga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.