Då och då muttrar jag motsvarigheter till Lasses i Bullerbyn: ”Om det blir sillsallad åker jag hem!” Det kan gälla lite av varje, som att jag faktiskt går i pausen om det är en dålig teaterföreställning, eller att jag inte tvingar mig att äta upp mat som jag misslyckats med.
För ett tag sedan, när min akvarellgrupp diskuterade kommande träffar fick jag anledning att tänka: ”Blir det collage åker jag hem.” Jag har aldrig förstått mig på collage. Jag plockade fram några målningar i våras som skulle slängas, men som kanske kunde räddas med collageteknik. Då lovade jag att rapportera hur det gick. Det blev inget av med det, varken collage eller rapport.
Lite blandade akvareller som kan bli ett collage.
Men strax före jul var det dags för en collage-session och jag påminde mig att det fanns mycket annat att äta på det där annandagskalaset hos moster Jenny, så Lasse kunde stanna kvar.
Jag kunde ju gå dit i alla fall till akvarellgruppen, kanske göra något annat. Titta vad de andra gjorde och bara måla på.
Men när vi väl satte igång med diverse akvareller, tidningar, snören, silkespapper, wellpapp, klister, tygbitar och en massa annat, drogs jag med. Det var oväntat roligt att leta igenom tidningarna och hitta bilder som kunde bli en berättelse. Eller som bara passade ihop i med en akvarell i någon slags komposition. Som den här till exempel:
Tre olika akvareller, två olika tidningsbilder och lite silkespapper. Jag tror att den heter ”Jag lovar, det här är rätt väg.” Rätt knäpp, men kul att göra, tills jag fick för mig att snygga till lite här och där och numera har den återgått till att vara möjligt collagematerial.
Eller den här som också består av tre olika akvareller och två tidningsurklipp. 
Titeln är kanske ”Mission accoplished”. Kanske en hemvärnsman som hjälpt till att samla ihop skräp i skogen? Kanske något helt annat…
Collage är ett bra sätt att få igång fantasin. Själva collaget är kanske inte så mycket att spara, men det kan kicka igång idéer och skaparlust.
Men oj vad kul att du gillar sillsallad
Jag hade konstnär Guy Frisk som teckningslärare
Och det första vi fick göra var collage. Jag gillade det. Det du har gjort är super i mina ögon.
Men hur i allsindar hamnade du i spamhögen? Ny dator? Jag upptäckte det först idag och har lirkat loss din kommentar.
Vad lyxigt att ha en konstnär som Guy Frisk som teckningslärare! Jag kände inte till honom, men nu har jag njutit av hans målningar en lång stund. Härliga akvareller! Jag tror det var klokt av honom att börja med kollage, för det är verkligen ett bra sätt att komma igång och våga skapa bilder. upptäckte jag nyligen!
Som lapptäcken ungefär, eller trasmattor, i så fall kan jag nog förstå grejen med kollage. Men nja, sånt gör man ju mest för att göra nåt tills man kommer på vad man ska göra, ja som inspiration då. I så fall är det ju nästan samma sak.
Precis så! Jag har visserligen bara gjort ett lapptäcke och knappt ens det. På jobbet stickade vi 396 lappar i olika färger, var 10 x 10 cm, och sydde ihop till en filt åt en uppskattad chef. Det roligaste var plockandet med lappar hit och dit tills alla var nöjda med kompositionen. Samma här, oavsett om det bara är färgytor eller figurer, att plocka runt och se vad som händer när man flyttar en bit och vilka kedjereaktioner det kan leda till.
Märker du/tycker du som jag att så snart det handlar om collage blir bilderna mer ”litterära”, alltså motsatsen till ”l’art pour l’art” – konsten för konstens egen skull?
Det är lite olika. På några collage bildade skrynkligt silkespapper och snören motiv mot en turkos-orange-gul akvarellbakgrund. Ett annat var en Baertling-parafras med mycket färgglada akvarellbitar. Fast de blev lite tråkiga, så jag valde att visa de här som blev med anekdotiska.