Sömntablett? Ja, men bara när jag ska köra bil!

I mina hemtrakter i södra Dalarna brukar vi använda ett begrepp för den där sömnlösheten som beror på att man ska göra något i ottan nästa morgon. Man ska kanske med ett tidigt tåg, eller plan, eller på ett viktigt möte som man inte bör missa. Då sover man inte natten innan, för man ”ligger på åga”.

När jag kollar ser jag att ordet finns med i Svenska akademiens ordbok och förklaras så här: ”Ligga sömnlös av rädsla för att inte vakna i rätt tid.” Precis så är det!

Sedan jag slutat jobba har begreppet ”tidigt” förskjutits kraftigt och jag bokar helst inte in tågresor före klockan tio på morgonen. Eller bilresor, om det är jag som ska köra. Jag vill ju vara utsövd.

Men det händer ibland att logistiken kräver att jag kör tidigt på morgonen och då finns det bara en lösning: sömntablett kvällen innan.

Om jag halverar minidosen av en insomningstablett funkar det hur bra som helst. ”Åga”-känslan slås ut, jag sover som en stock i nio timmar, vaknar pigg och fräsch som en nyponros och kan köra många mil utan att bli det minsta trött.

Men då gäller det att välja sina ord när man talar med läkaren som skriver ut sömntabletterna. Jag klantade mig häromsistens när jag träffade en ny läkare och påpekade att mina sömntabletter höll på att ta slut. Hon såg bekymrad ut och undrade hur pass beroende jag var av dem.

”Inte alls beroende”, sa jag. Jag har ju som bekant sömn som hobby. ”Jag tar dem bara när jag ska köra bil”. Då såg min läkare riktigt orolig ut. Men vi redde ut det hela och hon kollade upp hur min konsumtion sett ut de senaste åren och konstaterade att ungefär en tablett i månaden inte kan klassas som riskbeteende.

Jag har verkligen försökt andra alternativ. Jag har skaffat både digitala och analoga väckarklockor, samt beställt telefonväckning, för att sluta oroa mig för att jag ska försova mig. Det hjälper inte. Hjärnan kopplar på ”ågan”, kopplar bort sovfunktionerna och jag ligger klarvaken tills det är dags att gå upp. Och då känner jag förstås hur trött jag är.

Jag har pratat med en KBT-psykolog, specialist på sömnstörning, som konstaterade att mitt fall är svårbehandlat. Sömnsvårigheter i allmänhet brukar gå bra att behandla. Men mitt sömnproblem är en sällangrej som kan vara en svår nöt att knäcka. Till sist fick jag rådet att fortsätta med sömntabletterna, eftersom det faktiskt funkar.

Så då gör jag väl det då. Men bara när jag ska köra bil!

Det här inlägget postades i Att resa, Livet, Planering och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Sömntablett? Ja, men bara när jag ska köra bil!

  1. hyttfogden skriver:

    Oj vad jag känner igen mig! Precis så är det, så när jag ska gå till frissan eller käftis eller nåt som är förutbestämt ber jag alltid om en tid efter klockan tolv. Men när jag fick vänta i fem månader på en tid för renovering av mina hörapparater och fick tiden 09.30 i Lindesberg (4 mil dit) ansåg jag att jag nog måste ge mig iväg i ottan, annars kanske det blev lika länge väntan som förut. Då var det nervöst och klockan (det tar drygt en halvtimme) sex var jag ute och provstartade bilen.
    SG hade ju samma problem men han löste det så att vaknade han fyra på morgon och skulle vara t ex i Stockholmstrakten eller Gävle så åkte han direkt och hittade en mack
    på lämpligt och nära ställe till sitt mål, fikade, satte sig i bilen och sov några timmar.

    • Karin skriver:

      Ett underrapporterat problem i samhället? Det finns ju morgonmänniskor också. Kanske man skulle lägga till en siffra i personnumret som anger om man överhuvudtaget är bokningsbar före lunch? Så småningom har jag fått de där återkommande begivenheterna (som tandläkaren, vårdcentralen och ögonläkaren) att inse att det inte är någon idé att föreslå något före lunch. Jag jobbar på att uppfostra bilbesiktningen att inse det också.

      Skogsgurra klarade ju att köra bil även med få sömntimmar i kroppen och han klarade dessutom – som du skriver – att ta någon extra sömntimme i bilen. Jag är lite kinkigare på den punkten. Om jag inte sovit nio timmar kör jag inte.

  2. Kicki Englund Frost skriver:

    Blir du inte lite duven efter sömntabletten?
    Det finns många riskabla sömnbeteenden, häromkvällen var jag jättetrött och gick till sängs en timme tidigare än vanligt, somnade och sov en timmen och sen var resten av natten sabbad. Visserligen var det fullmåne men den påverkas jag inte av, tror jag.
    Inget kaffe på kvällen, fast en kompis häller i sig en stor kopp kaffe innan hon ska lägga sig.
    Ingen mat sent på kvällen, fast inte går det att somna om man är hungrig.
    Osv
    Men sömntabletter har jag aldrig prövat, trots att jag ligger på åga rätt ofta.

    • Karin skriver:

      Eftersom jag tar en löjligt liten sömntablettsdos (= en halv tablett av minsta dosen insomningstablett) känner jag inte av den nästa dag. Annat än att jag är ovanligt utsövd och pigg. Möjligen är det delvis en placeboeffekt, vilket är helt OK, så länge det funkar.

      Kaffe, ja. Det är tydligen ett mycket komplicerat kapitel, som det behövs mer forskning på. Somliga kan inte sova om de dricker kaffe, andra kan bara sova om de dricker kaffe. Jag kan inte sova om jag dricker kaffe på kvällen, men somnar om och sover gott tre-fyra timmar till om jag dricker kaffe klockan fem på morgonen. Sonen hävdar att det har med hjärnvågornas dygnsrytm att göra.

  3. Gabrielle skriver:

    Javisst, så där är det för mig med. Jag kanske ska åka till stugan nästa dag. Har förstås gjort det fler gånger än som går att räkna. Har koll på packningen, koll på nycklar till båten och stugan – kort sagt: bra rutiner jag följer varje gång. Känner mig därför trygg och säker när jag går och lägger mig. Men en del av mig som jag inte kan kontrollera är tydligen orolig i alla fall! Eftersom jag har svårt att somna.
    Så jag gör som du – tar kanske en halv (ibland 1/4) insomningstablett och får sova.

    • Karin skriver:

      Intressant! Det hjälper inte hur välbekanta rutiner det handlar om, eller hur många personer det finns som är beredda att väcka en i tid. Hjärnan kopplar ändå in på sitt ”Åga”-spår. Jag trodde att jag var lite ensam om mitt knäppa beteende, men tydligen är det vanligare än jag trodde.

      Det borde finnas en särskild insomningstablett för oss, med en lagom avpassad minidos!

  4. hyttfogden skriver:

    Nu är det väl dags att kasta fram en önskan om en GLAD och Trevlig och Fin Påsk till er alla som läser i Karins blogg.

  5. Staffan Lagerström skriver:

    Läkarkåren i landet har fått fnatt. Man ska nästan vara död av dålig sömn innan man kan nämna ordet sömntablett. Allt i Sverige görs enligt Följa-John-leken. Tycker en läkare att man dör av en insomningstablett följer alla andra efter.
    – Du vet väl att du blir missbrukare och dör för tidigt om du tar en sömntablett.

    Nä, tacka vet jag en underbar läkare jag hade för några år sen. Hon kom från Ukraina och talade ”lagom bra svenska”. Jag hade sömnproblem och sa som det var: Jag har svårt att somna.

    Hon tänkte en sekund. Så sa hon: – Vil du ha huntdra tabletten elle fyrhundre?

    Jag trodde jag hörde fel så jag kontrade med: – Vi tar dom sistnämnda.

    – Bra, sa hon. Nu kan du hemte fyrhundra Imovane på appåteke. Men som tack kan du vel bereta en rålig historia för mik?!

    • Karin skriver:

      Åh, vilken bra läkare! Skulle man kunna få ett tps om var man hittar henne?

      Och så undrar man ju om du hade någon rålig historia på lager.

Kommentarer är stängda.