När jag hängde tvätt i går började jag nynna på Bandiera Rossa, eller Röda fanan som det heter på svenska. 
Jag kan bara lite här och där av den italienska texten, liksom den svenska originaltexten. Men den hemmasnickrade versionen sitter, den som jag skrev till en kompis som doktorerade på arbetarrörelsens fanor. Franzen, Mellgren och Lindblad som nämns i texten var framstående fanmålare på sin tid, mästarna vars fanor man har lite koll på. Många fanmålare och framförallt kvinnliga fanbroderare var helt anonyma.
Textraden om att ”vi har gott om fanor” handlar om Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, där Margereta arbetade, som nog har en av världens största fansamlingar. (Under en period förvarades fanorna i en depå i Grängesberg.) Fanan på bilder var stuckatörarbetarnas fana. Eller fana är det ju inte, utan ett standar.
Så det var den här texten jag nynnade på igår när jag hängde tvätt:
Franzén och Mellgren och Viktor Lindblad/Är våra hjältar med sin talang
De målar kvinnor och krans med ekblad/För var förening och röd falang
Röda fanor har vi gott om vi/Har ett riktigt jättestort parti
Röda fanor exporterar vi /Till en säker plats i nån periferi
Demonstrationer och första majtåg /Med frygisk mössa och frihetsvåg
Det måste vara en fana bara /Med semoitisk arbetarhåg
Röda fanor kan bli en mani /Röda fanor kan man forska i
På röda fanor kan man doktor bli/Leve respondenten, leve vårt geni!
Emblematiken och heraldiken / i varje fana och vart standar
har Margareta setts genomleta / för innebörder och gåtors svar
Röda fanor kan bli en mani / Röda fanor kan man forska i
På röda fanor kan man doktor bli/ Leve Margareta, leve vårt geni!
(Margareta Ståhl doktorerade på arbetarrörelsens fanor den 22 oktober 1999.)
Uppdatering lite senare
Den där rutiga färgen i Kalle Anka-programmet på julafton får ofta kommentarer som antyder att det inte finns sådana färger i verkligheten.
Bland akvarellfärgerna finns också hjälpsamma sorter. Om man vill måla en sten som är lite grov i strukturen kan man ta Mars black, som granulerar snällt. Till en gammal kopparhink tar man bränd sienna med lite ultramarin, så fixar färgerna nyanserna.
Och om man vill måla ett enkelt litet landskap kan man blanda ett par färger ganska slarvigt, t.ex. ultramarin och ockra, som man lägger på tvärs över pappret. Sedan lite vatten ovanför och nedanför så att färgerna flyter ut till något landskapsaktigt. Om man dra med änden på penselskaftet i färgen innan den torkat, får man stammar och grenar, där det ska se ut som träd.
På femhundratalet (f.v.t) fanns en kung i Lydien som hette Croesus. Han var både rik och maktlysten. Han utvidgade sitt rike riket österut och söderut och var uppriktigt sagt odrägligt skrytsam.


Då upptäckte jag, precis bakom hammocken, en julros som troligen kommit dit med en tuva från rabatten. (Ibland kan min kantskärningsiver bli för stor.) Jag brydde mig inte om att förklara för julrosen att det är påsk. 
OK. Det ÄR april. Glad påsk i alla fall!
Historien om någon, av av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen är en trevlig barnbok där olika spår gradvis avslöjar vem som varit i farten. Jag säger inte vem, för det skulle ju förstöra för eventuella nya läsare.



Till och med New York, med sina rutnätsgator har speciella datum då Manhattan omvandlas till Manhattanhenge, men då handlar det om sommar -och vintersolstånden. Solen går ner i gatunätens öppningar kring sommarsolståndet och vintersolståndet. Breda gator som fjortonde, trettiofjärde, fyrtioandra och femtiosjunde är bäst. Det verkar som om New York-borna är sugna på kollektiva upplevelser, för då flockas de i massor på de bästa gatorna.

Själv är jag nöjd bara jag hittar några små krokusar, snödroppar och vintergäck. Och det gör man ju så här års.
Här är Jessica Fryckstedt, som omvandlade sitt hem till ett Pop-up galleri så att åtta utställare fick plats med textilkonst, foto, skulptur, bokbinderi, akryl och akvarell.

Vi stannade länge vid miniatyren ”Ful men viktig – Kepsgrillen” av Viktor Tornfors. Barnbarnet hittade fina detaljer: ett fastlåst cykelhjul (resten av cykeln har stulits), affischer som hon kände igen, tomma ölburkar och en liten parkeringsskylt som vi måste fotografera och förstora upp för att kunna läsa texten.


Minns ni den här killen? Han heter Thomas Fugate och har jobbat med lite av varje, medan han studerade. Lite trädgårdsjobb, en supermarket där han verkar ha haft ansvar för godisautomaterna och en praktikperiod på tankesmedjan Heritage foundation. När han blev klar med studierna förra året blev han hux flux, vid 22 års ålder, utnämnd till Director of Terrorism Prevention vid Department of Homeland Security. Alltså ansvarig för terrorismbekämpning vid Departementet för inrikes säkerhet.
Strålande vinterdag idag, lagom kallt och ett fint lager nysnö av bästa kvalitet – då måste jag ju bara leta fram långfärdsskidorna och ta en tur på sjön. Tänkte jag.



På vinden hittade jag tre par pjäxor, anpassade till två olika bindningar. Det finns inga pjäxor till de gamla träskidorna med kabelbindning, till vänster. Tyvärr. Dessutom saknas kabelhållaren till vänsterskidan. Bindningen till skidor nummer två förstår jag mig överhuvudtaget inte på. Pjäxorna i mitten passar till skidor nummer tre. Pjäxorna har en platta framtill med hål under som passar nabbarna på bindningen. Men de är storlek 36 och passar inte mig. De andra två pjäxparen funkar med skidorna längst till höger, MEN de är också fel storlek. De minsta är också storlek 36 och de största 44. De stora pjäxorna är så långsmala att jag nästan skulle kunna använda dem som de är, som skidor.


