Historien om någon, av av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen är en trevlig barnbok där olika spår gradvis avslöjar vem som varit i farten. Jag säger inte vem, för det skulle ju förstöra för eventuella nya läsare.
Jag kom att tänka på den boken när jag öppnade dörren till bastun på landet, för första gången sedan i höstas. Där var en röra utan like, med en massa saker slängda på golvet, huller om buller, en hylla, tallrikar och glas, grillspett, flaskor och hushållspapper och …
Jag har ju hört talas om inbrottstjuvar som stökar till när de letar efter eventuella undanstoppade kontanter. De tömmer mjölpåsar, kaffepaket och flingförpackningar i hopp om att det ska ramla ut några tusenlappar. Det gör det troligen sällan. På bilden har jag hunnit plocka undan det värsta. Det ska man ju inte göra på en brottsplats, men jag tänkte mig inte för.
Men varför bara bara vräka ner allt från bara en hylla av tre? Och vad är det där för kladd? På nästa bild har jag lagt tillbaka översta hyllan och lite av sakerna som låg där. Några papperstallrikar har hamnat på elgrillen.
Efter att noga ha studerat brottsplatsen kom jag fram till följande hypotes: under den nedfallna hyllan stod det en flaska alkoholfri öl, som nådde precis upp till nästa hylla. Flaskan stod till vänster en bit in på hyllan (på bilden har jag flyttat fram den) och när flaskan frös i vintras sköt innehållet upp med sådan kraft att den välte hyllan ovanför och både hylla och allt som stod på den föll ner i rummet. Bitar av flaskan syns längst ner till vänster på bilden. Folkölen klarade sig, liksom plastflaskan, halvfull med vatten.
Vad är då sensmoralen av detta? Dels att ingen har varit här, dels att man kanske ska skruva fast hyllorna trots allt. Det finns skruvhål i konsolerna för det ändamålet, men jag brukar säga att det är onödigt att skruva fast dem, de hoppar väl inte ner av sig själva?
Jo, tydligen gör de det.
Det är förmodligen en släktkrämpa eller kanske familjetradition. Vår fader snickaren hade ju för vana att inte göra riktigt klart. Bordsskvor satt fast lite tillfälligt ifall man skulle byta skiva. T ex.
Japp, så är det nog. För tänk om jag skulle vilja byta ut hyllorna mot djupare hyllor? SÅ jobbigt att skruva loss dem!
I sommarhuset har jag haft besök av både ejder och mink. De kom genom skorstenen och lämnade förutom sotiga fotspår efter sig, en förfärlig röra som min hyggliga granne tog hand om.
Här hemma har jag haft två nattliga inbrott den senaste månaden — inte så kul, då föredrar jag både mink och ejder!
Margaretha
Nej inte ett inbott till!!! Jobbigt. Jag vet ju att du inte jagar upp dig i första taget, men två inbrott på en månad är minst två för mycket!
Inte kul med mink- och eiderinbrott heller och du får ursäkta att jag tycker att det ändå på något sätt låter lite gulligt med sotiga fotspår .
Det hade varit roligt att se när det hände men inte så roligt att plocka upp. Tur att det mest var plast och trä. Jag tror på din teori, vi hade en öl i frysen som vi glömde och den exploderade på ett imponerande sätt
Om jag bara varit placerad på säkert avstånd från skottlinjen hade det nog varit ett intressant skådespel att följa. Eller till och med filma, men sådan sinnesnärvaro har man sällan.
Hoppas att er frys inte for alltför illa!
Vilket drama!
Det där med icke fästa hyllplan på konsoler känner jag så väl igen… I mitt fall ströddes hela mitt spik- och skruvförråd ut på golvet. Att efter det sortera dem efter gänga och tum tog mycket lång tid…
Vi lär oss aldrig.
PS. Hyllan gör fortfarande tjänst men utan fastskruvade hyllplan.
Det BORDE ju inte hända, eller hur? Att en hylla hoppar av på det där sättet. Och detta var första gången för mig. Min slutsats, efter att ha funderat på saken, är att man inte ska förhasta sig. Möjligen låter jag bli att förvara frysbenägna flaskor på de där hyllorna i fortsättningen, men att skruva fast dem känns som överkurs.
Det här var rysligt spännande! Jag hann klura på möss, råttor, Dunder-Karlsson & Blom samt luffare innan den högst oväntade lösningen avslöjades!
Ja, jag med! VEM har ställt till det på detta viset, undrade jag. Och VARFÖR!? Nu har jag röjt, torkar av och slängt sprängda flaskan. Frystorkad öl är seg, kan jag meddela.