Knappsats

Knappsats vill Tove att vi ska skriva om som lördagstema. Då kan jag berätta om min kamp för att få använda knappsatstelefon.

För många (väldigt många!) år sedan upptäckte jag hur lätt de var att använda de telefoner med knappsats som fanns i en del utländer, till exempel USA. Här hemma hade vi då fortfarande sån här snurrskiva, som på den här gamla fina kobran, som fortfarande fungerar.

DSCN3283DSCN3282Fördelen med knappsats i stället för snurrskiva var både att det gick fortare att ringa och att det blev med precist. Om man släppte snurret för tidigt med den där snurrskivan blev det fel nummer.

Så, när jag flyttade hem till Sverige igen försökte jag köpa en telefon med knappsats . Då blev jag uppläxad av Telia. Eller Televerket var det nog på den tiden. Knappsats var INTE lämpligt. När jag hänvisade till goda erfarenheter utomlands antyddes det att om jag försökte koppla in någon utomlands köpt telefon på Televerkets nät kunde jag riskera dryga böter.

dialogDäremot borde jag naturligtvis köpa den utmärkta telefonen Dialog som gick att få i många trevliga färger. Jag frågade förstås varför det inte var någon bra idé med knappsatstelefoner och Televerket sa att det inte skulle fungera, för folk skulle knappa fel.

120px-Diavox_1975_beigeBara något år senare kom den nya knappsatsförsedda telefonen Diavox, framtagen av Televerket. Jag tror dock inte att det var för att de lyssnat på mina önskemål. Det var nog snarare så att den var utvecklad och klar sedan länge, men de ville sälja slut på så många Dialogtelefoner som möjligt innan de släppte Diavoxen.

Mina föräldrar hade samma svarta bakelittelefon i drygt trettio år. Sedan köpte de en beige Dialog som fortfarande är i tjänst på landet. Den hade de livet ut. Två telefoner på sextio år. Medan jag har tappat räkningen på hur många mobiltelefoner jag haft.

bf8f5430-5fde-4bee-8fee-26385c98594a (1)Visst är mobiltelefonerna något helt annat och visst tycker jag det är bra att de finns. Men jag gillar inte att en telefon som jag köpt ”alldeles nyss” ses som en antikvitet.

Den här Nokian höll jag fast vi så länge att det hände att folk blev lite tårögda när de såg den. En man i yngre medelåldern lutade sig fram mot mig på tunnelbanan och sa med darr på stämman:

”Åh, en sån där hade min mor!”

Och nu är det snart dags att köpa ny iPhone. Den nuvarande har ett uråldrigt operativsystem, vilket innebär att det är fyra fem år gammalt. Det går inte att uppdatera det mer, så det blir väl att leva på vattgröt och välling ett tag, så att jag har råd att köpa en ny. De nyare modellerna har röststyrning och det är bara att be telefonen ringa upp den man vill prata med. Och då behövs ju ingen knappsats…Button-Tree-Wall-Art1-550x426Det behövs däremot om man vill göra knappträd. En hel sats med knappar behöver man.

Här finns övriga lördagsbloggares knappsatser: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Middag för två

En fiktiv middag för två är Toves utmaning denna vecka för oss lördagstemabloggare. Det var sannerligen inte lätt. Ska man bjuda ihop ett par trevliga författare från olika århundraden? Eller ska man passa på och bjuda in någon favoritperson? DSCN3240

I går eftermiddag när jag strosade omkring i Söderhallarna och förfasade mig över priserna (ÄR det inte ovanligt dyrt där – dyrare än de andra hallarna i Stockholm?) kom jag på det. När jag såg abborre för 455 kronor kilot… Jag ska förstås bjuda in mig på middag med farfar! Jag har skrivit om honom tidigare i några inlägg, till exempel här, om när han tyckte att han mådde som en sockenprost.

khem-1911-1024x768Jag har visat den här bilden också tidigare, med farfar, farmor och deras fem barn framför stugan, som vi har nu.

DSCN3245Då var det potatisland överallt och äppelträden stod tätt på tomten. Nu är det rabatter och gräsmattor i stället.

Då bodde grisen i svinstian, hönsen i hönshuset och koa i ladugården. Idag är det gästrum där.

Till vintern måste förråden vara fulla, för det var ganska knapert i hushållet. Potatis, vinteräpplen, äppelmos och lingonsylt i källaren.

Jag önskar att jag kunde få äta middag med farfar, en lyxmåltid av det slag som var möjlig då. Med färskpotatis och nyfiskad fisk ur sjön. Kanske kräftor, för det fanns det också gott om en gång i tiden. En omelett på smakrika ägg. Hembakat knäckebröd med hemkärnat smör.Och om vi ses i augusti blir det hallon och grädde till efterrätt.

Version 2

Så här såg han ut, min farfar. Sympatisk, tycker jag.

Min farfar dog när jag var ett år, så jag har inga minnen av honom. Eller jo, det finns ju hans fina minnesbok på vers. Några bilder och ett och annat brev finns också. Och det vore så trevligt att få träffa honom och prata om hans liv. Han var engagerad i Svenska freds- och skiljedomsföreningen och i olika arbetarrörelseorganisationer. Han var egenföretagare och hade ett snickeri där min pappa och farbror också arbetade.

Det var slitsamt, men han verkade ändå alltid rätt nöjd med sitt liv.

Det vore intressant att få höra mer om hur han såg på samhällsutvecklingen. Han ser ju dessutom ut att vara en gullig och humoristisk person. Tänk om det gick att fixa på något sätt, en middag med farfar!

Här kan man hitta övriga lördagstemabloggare: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur.  Tove har visserligen aviserat att hon tar en paus från lördagstemat, men eftersom hon är temavärd denna månad står hon kvar i listan.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , | 27 kommentarer

Livsmedels(s)ocker!

Inte blir man tjock av socker inte! Inte om man får tro den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, i alla fall. De har undersökt saken och slår fast att det är ingen fara. Man blir inte fet av godis och läsk, visar fem vetenskapliga rapporter (fyra av rapporterna är betalda av socker-, läsk- och godisproducenter).

Varför frågar dom inte mig i stället? Om jag vill gå ner i vikt avstår jag från allt sött utom frukt i måttliga mängder. Det är tufft men effektivt.

livsmedelsocker-1024x768

Fana från första världskriget då livsmedelsbristen gjorde det lönsamt att hamstra och sälja dyrt. Livsmedelsocker var ett problem, inte minst sockerocker.

Det finns anledning att hålla ett öga på sockret i EU. Jag minns att man hade en omgång kring 2005 då man tyckte att subventionerna till sockerproducenterna inom EU borde sänkas. Sockerproducenter inom EU får subventioner, medan importrestriktioner gör sockerproducenter i tredje världen chanslösa. Så om jag förstått rätt har vi betalat 17 miljarder årligen (siffrorna är från 2005) för till överproduktion av socker i Europa.

Förslaget att sänka subventionerna gick inte igenom då. Subventionerna fick ligga kvar på höga nivåer och gör det kanske än idag? Inte konstigt att man vill att vi ska äta godis och dricka läsk, så att det blir lite avsättning för allt subventionerat socker. Ned med sockerockret, i så fall!

Publicerat i Att tolka, Debatt, vikten | Etiketter , , | 12 kommentarer

Maskeringsförbud

Kriminell lynchmobb vore kanske närmre sanningen? Vi har dessutom en lag (2005:900) om förbud mot maskering. Såvitt jag förstår är den i högsta grad tillämplig på just sådana situationer. Hur många av dem har tagits fast, undrar jag.

1 § Den som på allmän plats deltar i en allmän sammankomst, som utgör demonstration eller som annars hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet, får inte helt eller delvis täcka ansiktet på ett sätt som försvårar identifikation, om det vid sammankomsten uppkommer en störning av den allmänna ordningen eller en omedelbar fara för en sådan störning. /…/
Förbudet gäller inte den som täcker ansiktet av religiösa skäl. Det gäller inte heller i deltagare i en allmän sammankomst, som fått tillstånd att helt eller delvis täcka ansiktet.

2 § Den som uppsåtligen bryter mot 1 § första stycket skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Hela lagtexten finns att läsa här.

Jag försöker hitta uppgifter om hur många av dessa maskerade våldsverkare som haffats av polisen, men jag hittar bara en notis om en person som gripits, eftersom han slog till en polis. Har de alltså fått tillstånd att maskera sig för att kunna klå upp folk? Eller åberopar de religiösa skäl? Samtidigt som de ger sig på kvinnor med slöja?

Debatten lär fortsätta. Under tiden lånar jag denna bild från FaceBook.

maskering

Publicerat i Debatt | 8 kommentarer

Ingenmansland

Oj vilket spännande ämne Helena har föreslagit som lördagstema denna vecka: Ingenmansland! Och jag som bara mellanlandar här på bloggen några minuter.

Det får bli en påminnelse om en av de bästa filmer jag någonsin sett, som heter just Ingenmansland.  Den börjar i mörker och dimma. Några soldater tar sig fram på okänd mark. När det ljusnar ser de fienderna inom skotthåll.  En av dem överlever och lyckas ta sig ner i en skyttegrav. Från fiendesidan skickas ett par soldater ut för att se om det finns några överlevande. Det är kriget i forna Jugoslavien som skildras, men samtidigt vilket krig som helst. Till sist har vi en bosnier och en serb och ytterligare en person i skyttegraven i ingenmansland. Den tredje personen ligger på en mina och om han rör sig sprängs alla i luften.

NamnlöstDet låter ju inte så kul, men filmen är gjord med värme och humor och hur eländigt det än är kan de två soldaterna finna varandra i samtal om det förslutna. När FN rycker in med sina blå hjälmar blir det både tragiskt och komiskt. ”Smurfarna kommer!” säger lokalbefolkningen oroligt när de ser de blåa hjälmarna.

De två soldaterna finnar varandra under samtalen i den hopplösa situationen.ingenmansland

De tar av sig sina uniformer så att de två sidorna inte ska veta vem som är vem och de viftat med vita tygbitar för att få slut på skjutandet. vit flagg

Här finns inga hjältar. Inga skurkar heller, bara människor med alla sina styrkor och svagheter, sin handfallenhet och sina misstag. Jag ska inte avslöja mer av handlingen. Men det är glädjande att se att filmen finns som material för grundskolans högstadium. Förhoppningsvis kan det fungera som en tankeställare och som ett fredsfrämjande debattinlägg.

Uppdatering: Ingenmansland är från 2001 och är regisserad av den bosniske regissören Danis Tanović. Filmen fick en Oscar för bästa utländska film och pris för bästa manus vid filmfestivalen i Cannes.

Här finns övriga lördagstemabloggare:  Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur Och kära nån, det var sista januaritemat och nu är det nya teman som gäller. Tack HeLena för fina januariteman. Nu är det Tove som står för inspirationen i februari.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , , , | 18 kommentarer

Att bli göstad

I Facebookflödet fiskar jag upp ett ord som sannolikt kommer att hamna på nästa års nyordslista. ”Att bli göstad”. Det myntades för över en veckan sedan och har sedan spritts till många tidningar.

Det var Helsingborgs Dagblad som myntade begreppet ”att gösta” och ”att bli göstad” i samband med Guldbaggegalan, den 18 januari. Gösta Ekman överlämnade hedersbaggen till Birgitta Andersson och förväntades säga något om varför det var så rätt att hon fick den. Kanske berätta lite om henne från deras långa gemensamma skådespelarliv. Men i stället berättade han mest om sig själv, vilket har fått många att reagera.

Många krönikor och kåserier har den senaste veckan berättat om liknande situationer; bröllopstal där varken brud eller brudgum nämns, begravningstal där den avlidne tappas bort, tal till studenter som bara handlar om föräldramödorna, inte om studenten… Men även där har det handlar mer om Gösta än om Birgitta Andersson.

BA_570Så därför kommer hela juryns motivering här:

”Birgitta Andersson är en av vår tids absolut främsta komedienner. Verksam inom svensk film i över sex decennier har hon med lysande prestationer, i t ex filmklassiker som Att angöra en brygga, Svenska bilder, Ägget är löst och Äppelkriget, vunnit publikens hjärta. Hon är i särklass en av våra mest folkkära skådespelare som blivit Hedvig, Doris, Teskedsgumman och Abbes mamma i Madicken med hela svenska folket.” Ja, det visste vi ju och juryns motivering lästes upp på galan. Men ändå, det tål att upprepas. Jag tror att ALLT hon har gjort har varit bra. Hon är mycket värd sin hedersbagge.

abf-mannenDen där med att helst berätta om sig och sitt är nog ett rätt internationellt beteende, som på denna teckning som jag just kom att tänka på.

Här hemma har Johanna Koljonen använt begreppet ”ABF-mannen” om den där personen som ställer sig upp och berättar om något som hen brukar tala om oavsett vad kvällens diskussion handlar om, oftast maskerat som en fråga.

Debattledaren på bilden säger alltså:

”Vi har bara tid för en enda omständlig, självupptagen fråga som inte har något alls att göra med det som vi har talat om”

Publicerat i Att tolka, Debatt, Ord | Etiketter , , | 7 kommentarer

Snö

Det är tydligen så att vi ser färger lite olika. Som barn fascinerades jag på vintern av alla olika färger som snön kunde få, i olika solljus och i skuggorna. Mest gult och blått, men också lila och rosa. Det hände väl att jag sa något i stil med: ”Vilka fina färger det är!” Kompisarna undrade vad jag menade. Det var ju vitt. Vitt och kanske lite mörkvitt. IMG_0335 - version 2

Såhär såg jag det i tolvårsåldern, mycket nöjd med att jag fått låna mammas pastellfärger, som hade alla nyanser jag behövde. Hon hade fem lådor med pastellkritor i en fiffig ställning, som ett höghus med färger! Med vanliga kritor och vattenfärger var det svårare att få fram de färger jag såg, men bland alla pastellfärgerna kunde jag alltid hitta rätt färg.

spår i snö2 (2)Kolla här. En oredigerad bild av spår i snön. Jag tycker det är alla möjliga färger i bilden: blått, blålila, gult, gulrosa. Och det tycker faktiskt kameran också. Om jag tar in bilden i bildprogrammet och bara drar reglaget för färgintensitet lite åt höger framträder färgerna tydligare.

Redigeringsfunktionen kan bara göra färgerna mer intensiva om det finns några färger där från början som den kan förstärka.spår i snö2 (1)

Och det gör det ju och med lite starkare färgintensitet ser bilden ut såhär. Jag tycker nog att den nedre bilden är den mest naturtrogna. Eller kanske någonstans mitt emellan, egentligen.

Men visst finns det mulna dagar då snön nästan är bara många nyanser av vitt. Version 2

Nästan.Version 2

 

Snö är Helenas förslag till lördagstema idag. Här kan man läsa om de övriga lördagsbloggarnas förhållande till snö: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur 

Publicerat i Att måla, Att tolka, färg | Etiketter , , | 32 kommentarer

Om ett år

Idag om ett år kommer USA:s nästa president att installeras i en högtidlig ceremoni med installationstal och allt.

washington 1989 (1)

Washingtons installation, som ägde rum på Wall Street i New York

När USA:s första president, George Washington, installerades 1789 blev det inte mycket till tal. Andra gången, 1793, höll han det hittills kortaste installationstalet på 135 ord där han lovade att göra sitt bästa och om han misskötte sig fick man sparka honom. Det längsta installationstalet någonsin hölls 1841, av William Harrison, som pratade i två timmar i iskallt regn utan några ytterkläder. Väldigt oförnuftigt, för han blev förstås förkyld och en månad senare dog han i lunginflammation.

lincolns andraEn ceremoni som lät tala om sig var Lincolns andra installation 1865, då hans vicepresident var stupfull, men ändå satte igång att orera tills någon tog tag i hans frackskört och drog ner honom från talarstolen. Därefter räddade Lincoln situationen med ett tal som var kort och tydligt och som anses vara ett av hans bästa.

Man skulle tro att installationstalen är späckade med one-liners, men det är ganska tunnsått. Några ofta citerade finns dock,  som i Roosevelts tal 1933: ”the only thing we have to fear is fear itself”, Kennedys 1961: ”Ask not what your country can do for you but what you can do for your country.” Och Bill Clinton 1993: ”There is nothing wrong with America that cannot be cured by what is right with America.”

Nu börjar primärvalen i Iowa den första februari. När man hör på nyheterna idag att Sarah Palin stöder Donald Trump blir man fundersam. Det kan ge många extra röster från den kristna högern. Man bävar inför tanken på en presidentkandidat som förnekar att klimatförändringarna är ett problem, som vill bygga murar runt USA och som säger saker om kvinnor som inte lämpar sig att citera. Hur skulle hans installationstal se ut? Nej, den nyfikenheten vill jag nog inte ha stillad…

Här ser vi ett inslag med Tina Fey (som är kusligt lik Sarah Palin). Många av Feys/Palins repliker är tagna ordagrant från intervjuer med den riktiga Sarah Palin. Fler finns som inslag på Youtube.

Publicerat i historia | Etiketter | 5 kommentarer

Kontraster

Kontraster är dagen lördagstema, enligt Helena. Ett klurigt ämne, eftersom allting är relativt. Här har vi en någorlunda kontrastrik bild, där den nedre biten är vit och den övre mörkgrå. Tror vi. synvillor_002Men om man tittar enbart på de grå platta ytorna är de exakt samma färg. Ni tror mig inte? Jag trodde det inte heller när jag såg bilden, så jag skrev ut den på färgskrivaren, klippte ut ena grå fältet och lade intill det andra. Jovisst. Precis samma färg och mörkhetsgrad! Det är omgivningen som lurar oss.

Det där med att jämföra kan vara både nyttigt och riskabelt, särskilt människor emellan. När man är barn är det extra tydligt, eftersom man håller på att erövra kunskaper och färdigheter med stormsteg. Då finns det alltid någon som är ofattbart duktig och behärskar sådant som ter sig som ett mysterium. Men också andra som inte har begripit någonting alls och inte ens lärt sig cykla! (Fast ett halvår senare cyklar dom om en.)

Det är en nyttig lärdom det där, att det kan hänga på omgivningen om man känner sig stor eller liten, jätteduktig eller ej. Men det förutsätter ju att man går med på att låta omgivningen definiera en och få en att känna sig lite mindre eller större, beroende på omständigheterna. synvillor_010

Men det behöver man ju inte göra. De två gulröda gula prickarna är precis lika stora. Jag lovar! Mät får ni se.

padda1Jag tror att det till exempel är när den där högra pricken glömt bort att den är precis lika stor som den vänstra som vi får uttryck som ”Stor padda i liten pöl”.

Nu ska jag se vad de övriga lördagsbloggarna har hittat för kontraster. Här finns de: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur 

Publicerat i Att tolka, Lördagstema | Etiketter , | 19 kommentarer

Små, små ord

Helenas förslag till lördagstema är Små/stora ord. Jag överlåter stororden åt andra och skriver om de små. Som till exempel dessa:

”He hit hö´t!” En väldigt användbar liten fras när man hässjar hö och vill fylla på sin halvfulla hässja.he hit kopia

Det där lilla ordet ”he” gillar jag. Man hör ibland att svenskan inte har någon motsvarighet till engelskans behändiga ”put”, som alltså kan användas för sätta, ställa och lägga. He är kanske dialektalt, men om det blir mer spritt och använt kommer det med tiden att räknas till rikssvenskan.

Temat små ord gav mig anledning att leta fram Sara Lövestams grammatikbok Grejen med verb som är väldigt rolig och dessutom lärorik.

Hon har en intressant genomgång av hur verben grupperar sig beroende på hur de böjs. Varje grupp är en konjugation, men Lövestam ser dem, av pedagogiska skäl, som samhällsklasser.

Tänk er några verb som råkar träffas på krogen. Då skulle de, enligt Lövestam, göra som stockholmare brukar göra och fråga varandra var de bor. De starka verben, med gamla anor, bor i fjärde konjugationen (bryta–bröt–brutit, finna–fann–funnit) och de tycker sannolikt att de är finast. De kommer från urindoeuropeiskan och har alltså hängt med länge.

De regelbundna verben, allmänheten, bor i de två första konjugationerna. De är ett senare påhitt som uppstod i de germanska språken. Där hakar man bara på ett ”-de” eller ”-te” (laga – lagade,  rymma – rymde, blåsa – blåste) när man böjer verbet.

Lövestam är också förtjust i ordet ”he”, bland annat för att det hör till den tredje konjugationen, som består av en liten exklusiv skara verb. De flesta ganska korta små verb, som klä, bo, sy och spy. Och he. När de böjs får de plötsligt -dde som ändelse. Sy sydde. Eller he hedde.

Den fjärde konjugationen med sina förnäma gamla verb kanske ser sig som lite adliga. Och där finns också en del knapadel, som enligt Svenska Akademien är ”halvsvaga” eller har ”defekt böjning”. Nä, säger Lövestam, så kan man väl inte behandla verb! De tillhör ju fjärde konjugationen hela bunten, ljuga ljög ljugit, såväl som dölja, dolde, dolt. Och så finns det några som fått lämna finsoffan och hamnat i de första två konjugationerna i stället, men de verkar trivas bra där också. Simma simmade simmat är idag vanligare än simma sam summit.

Dags att se vad andra lördagsbloggare har hittar för små eller stora ord. Här finns de: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur 

Publicerat i Lördagstema, Ord, Språk | Etiketter , , | 38 kommentarer