Om snön ligger kvar vid midsommar…

Ständigt aktuella nyheter. Jag minns inte när jag klippte ur den här bilden. Kan ha varit ungefär närsomhelst på året, känns det som…

Idag är det Skåne som får mera snö. Uppåt landet är det fortfarande höga drivor och till och med här i Stockholms innerstad ligger det förvånansvärt mycket snö kvar i parker och i lite skuggigare lägen. På terrassen nedanför oss till exempel.

Det är nog därför min novemberkaktus blommar igen. Den är mycket tjänstvillig och har lite vag identitetsuppfattning. Ofta blommar den i början november, men så fort den ser en julgran börjar den om igen och så håller den på över trettonhelgen också.

Nu måste den ha kastat en blick ut genom fönstret, sett snön här nedanför och tänkt: ”Jösses, vinter igen!”

Om snön ligger kvar vid midsommar blir det en sen vår, som vi brukar säga hemma i Dalarna.

Publicerat i Att odla, Efterlyst, Livet | Etiketter | 13 kommentarer

Alternativa fakta

När man då och då tittar på Till salu-annonser för bostadsrätter i Stockholm häpnar man över alla dumheter mäklarna kan hitta på. En klädkammare, eller egentligen en lite rymligare garderob, presenteras som ”en möjlighet till litet mysigt barnrum”. Den ungen skulle väl kvävas ihjäl på 1,6 kvadratmeter, är jag rädd. Ett ”Charmigt sovrum” är egentligen kökets matplats som balkats av. Minsta kokvrå uppgraderas till ”högfunktionellt kök”.

En lägenhet som ligger en halvtrappa ner, med mycket små, högt placerade fönster där man (om man kliver upp på en stol) möjligen har utsikt över de förbipasserandes fötter, presenteras i annonsen som ”Mycket charmig med fin markkontakt”.

I annonserna har man det något förbryllande valet mellan att läsa ”beskrivning” eller  ”fakta”.

Förmodligen är det för att slippa åtal för falsk marknadsföring som mäklarna lagt till den där fliken för fakta.

Där står i bästa fall – men långt ifrån alltid – om det finns hiss i huset, hur många trappor det är frågan om och huruvida bostadsrättsföreningen äger marken eller om man har att göra med en svårbedömd tomträtt.

I beskrivningarna flödar det av lite udda begrepp. Mäklarbranschen har en svårförklarlig fäbless för ordet ”bedårande”. Söderpulsen är ett populärt mantra. Den har allt möjligt för sig. Den flödar, myllrar, flyter, sorlar och någon enstaka gång pulserar den faktiskt också.

Allt befinner sig ett stenkast bort, ligger runt hörnet eller åtminstone på några minuters gångavstånd. Stor charm, otrolig potential i det absolut trendigaste området. Alltid. Oavsett vilket område det handlar om.

Men bland alla dessa mysterier är det ändå bildvalet som är det mest obegripliga.

Här ser vi ett av paradnumren i annonsen för en Södermalmslägenhet. INGÅR tekopparna? Nej, troligen inte, men om lägenheten är i uselt skick verkar mäklarna tro att det hjälper att bildbomba med bilder på olika inredningsdetaljer och husgeråd. Suck.

Jag vet att detta är ett väl nagelfaret och utforskat område, mycket ofta diskuterat och kritiserat.

Men jag lovar: Det har blivit värre vartefter. Det verkar inte finnas några språkliga spärrar alls längre och behovet av korrekturläsare är minst lika stort som frånvaron av denna yrkeskategori.

Det är nog därför bostadspriserna sjunker!

Publicerat i Att tolka, Debatt, Foto, Ord, Språk | Etiketter , | 11 kommentarer

Vår. Bra gör-det-själv-tips!

Våren är veckans tema, men den är lika sällsynt här som blogginläggen blivit på denna sida.

Jag lånar en bild från nätet, som cirkulerat de senaste dagarna. Fint tips från vårt östra grannland om hur man kan få det lite vårligt i alla fall!

Därmed är det slut på teman för denna månad och det verkar också som om temaskrivandet börjar ebba ut. Det kanske är dags att pausa? För OM nu våren skulle råka hitta hit i april blir det ju ett intensivt vårbruk i stället.

Hursomhelst brukar vi ta tidigt sommarlov och det kanske blir så i år också. Lite tidigare än vanligt.

Och så får vi se om vi tar nya tag i höst. eller inte. Bloggandet fortsätter ju i alla fall på våra olika håll och det är trevligt att få besök, eller att titta in hos alla de bloggare som deltagit. Tack Livsrummet för marsteman!

Seså, ut och måla tulpaner nu! Här är de som deltagit i vecko-temabloggandet: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt Musikanta,  Yvonne, och Paula

Publicerat i Att måla, Efterlyst, färg, Lördagstema | Etiketter | 7 kommentarer

Kvarta

Kvarta, kinesa, törna in, hit the hey, slagga, slafa… Sova helt enkelt. Kvarta är veckans tema och det passar ju fint eftersom det  i morgon är internationella sovdagen, enligt World Association of Sleep Medicine. Dom vill upplysa om viktiga frågor som rör sömnen och hjälpa människor med sömnproblem att förebygga och hantera sömnstörningarna.

Tackar för vänligheten, men jag känner mig lite grann som Pippi Långstrump när hon såg en skylt utanför en skönhetssalong där det frågades: Lider ni av fräknar? Pippi stegade in och svarade bestämt ”Nej, jag lider inte av fräknar!”

Skönhetssalongdamen utbrast förskräckt: ”Men kära barn, du har ju ansiktet fullt!” Pippi förklarade att hon inte alls led, utan gillade sina fräknar.

I den mån jag har sömnproblem är det att jag sover ovanligt mycket. Till mitt försvar brukar jag säga att jag har sömn som hobby. Sent omsider har jag (med alltfler vetenskapliga rapporter i ryggen) accepterat att jag behöver sova många timmar varje natt, för att må bra. Det har ju vanligtvis ansetts lite töntigt att sova mycket och väldigt coolt att klara sig på fyra – fem timmars sömn per dygn. Nu börjar det bli mer vedertaget att det är bra att sova åtta timmar eller mer, varje dygn.

Att kvarta hos någon är kanske inte idealiskt ur sovsynpunkt, eftersom det antyder lite provisoriskt övernattande, ofta i lite obekväma former. Det är Livsrummet som föreslagit temat och hon bor i Moratrakten. Där kan jag tänka mig att många familjer fått frågan den senaste tiden om det går bra att kvarta hos dem under Vasaloppsveckan.

Här finns övriga veckotemabloggare: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt Musikanta,  Yvonne, och Paula

Publicerat i Att tolka, Debatt, Livet, Lördagstema | Etiketter | 14 kommentarer

Fel spårvidd!

Förra söndagen föll jag för frestelsen att köpa en hel låda full med akvarellfärger. Även om några av färgerna kanske inte kommer till användning i första taget är den en stor och bra låda, med utrymme mellan färgkopparna så att det inte blir så joxigt med färgblandningar som inte är meningen.

Här är min minsta låda, för fältbruk, och så den nyinköpta ryska lådan.

Jag plockade bort några onödiga färger i den ryska lådan, för att i stället fylla några tomma koppar med favoritfärger från tub.

Men vad krångligt, kanske någon tänker, varför inte använda tubfärgerna direkt i stället? En rimlig fråga och svaret är helt enkelt att jag är för otålig för tuberna. När man väl är igång och målar kan det bli för tidsödande att plocka fram en tub, skruva av hatten – som ofta fastnat, så att man måste ha en tång till hands – trycka ut lagom mycket färg och så skruva på hatten igen. Mycket smidigare med färgen i koppar, om det inte handlar om mycket stora målningar, då man behöver massor med färg från tuberna.

Här är de tio färger som jag gav ledigt tills vidare, efter att jag testat igenom hela lådan. De kommer nog till användning när jag får färgbrist någon dag.

Så plockade jag fram de tomma plastkopparna, köpta för ändamålet och fyllde med färgerna som saknades i lådan, till exempel en rolig gul (New Gamboge), några blå och bränd Sienna. Men när jag skulle sätta i färgkopparna i lådan var de för stora! Annan spårvidd, liksom, på den ryska lådan. Precis som med tågen.

Lite rådvill undrade jag om jag skulle försöka stoppa tillbaka färgen i tuberna, men avstod från det experimentet. I stället pillade jag loss färgen ur några av de ryska koppar som jag plockat undan och fyllde på med mina färger, samt kompletterande med några halvkoppar, som gick att trycka dit. Nu har jag en startklar rysk-tysk-engelsk  blandlåda med färger som jag är van vid.

Och så började jag förstås att undra över spårvidd och samordning i världen och hittade den här intressanta kartan med världens alla spårvidder. Ett pussel som man kan fundera mycket över!Och som skulle behöva uppdateras, tror jag. Nya järnvägen från Mombasa till Nairobi, till exempel, har ”normal” spårvidd, dvs 1,435 mm, och då borde Kenya kanske vara blått, åtminstone delvis.

Publicerat i Att måla, färg, historia, otur | Etiketter , | 12 kommentarer

Lopp

Veckans tema är lopp. Eftersom jag inte är så bra på sånt – varken Vasalopp eller maratonlopp – kör jag en (förkortad) repris på det enda lopp jag deltagit i på senare tid. Förra året, tänkte jag. Det visar sig att det är snart tre år sedan! Men allt annat stämmer. Missade yogapass och raserad kondition efter vintern.

Så här års är det dags att ta itu med spänsten, konditionen, formen, allt det där som vintern gör sitt bästa för att rasera. Så hej och hå, till yogapass vi gå! tänkte jag. Om man väl hittat ett yogaställe som man gillar är det så enkelt. En drop-in-lektion på lagom nivå och så är man igång igång, trots ett alldeles för långt uppehåll. Det är mjukisbyxor, tisha och barfota som gäller. Billigt, bekvämt och lättfixat.

Men det gick det inte så bra. Jag var sen till yogapasset, som redan var fullt. Inte en ledig fläck på golvet. Det blir en speciell situation när mattorna ligger kant i kant, för då krävs det samordning med grannarna så att man inte petar varann i ögonen, eller nåt.

ångestloppet2På hemvägen fick jag i alla fall en chans till lite motion, för jag lockades att delta i Ångestloppet. Världens kortaste stadslopp! Det fixar jag nog tänkte jag, hivade in yogamattan därhemma och tog på mig springskor. Och så fäste jag min nummerlapp på jackan. Nummer 209.

Starten gick i Götgatsbackens nedre del, nära Slussen – masstart, alla på en gång – och UPPFÖR backen förstås. Då upptäckte jag något konstigt. Alla hade samma startnummer som jag.jaktstart ångestloppet

Jag kollade lite närmre på en rygg framför mig. Då såg jag att det står 209 meter på ”nummerlapparna”, loppets längd. Och då var vi framme. Det går fort att springa 209 meter. Men det var rätt kul ändå.

Ja, så såg det ut för tre år sedan. Jag noterar särskilt att det är barmark, eller vad det heter när gatorna är snöfria. Snart dags att hålla utkik efter årets Ångestlopp!

Publicerat i Lördagstema, Träning | 8 kommentarer

Marsteman

Vi har fått förslag på veckoteman för mars:

Vecka 10 Lopp
Vecka 11 Kvarta
Vecka 12 Troll
Vecka 13 Vår

Tack Livsrummet!

Publicerat i Lördagstema | Lämna en kommentar

Arga akvarellisten är tillbaka…

Nu är det dags för arga akvarellisten igen. Fast inte så arg idag. En kurs om is, snö och vatten har gjort mig försonligt stämd mot vintern som ger oss sådana fantastiska motiv.

Jodå den har sina brister, denna akvarell. Snöskuggorna kunde till exempel ha varit mer varierade, men det tänker man nog inte så mycket på (sa hon förhoppningsfullt).

Sedan en kurs om himmel, vatten och klippor, som var mycket var svårare. Tre olika strukturer att fånga: himlens luftighet, vattnets blöthet och klippornas fasthet. Den här bilden är åtminstone ett lärorikt misslyckande. Den var först tre gånger så hög. Det mesta bestod av himmel och hav som var alldeles för bleka. Nästan ingen färg kvar när den torkat. Så jag klippte bort hela himlen och den gamla horisonten, gjorde om hav till himmel och en ny horisont en bra bit ner i havet.

Himlen fick lite mera färg med en lavering. Lite roligare så. Havet fick behålla sin blekrosa ton. Att horisonten böjer sig är ju inte så lyckat, förstås, eller att det är lite vagt längst fram i bilden, men jämfört med den första versionen är det ändå bättre så här. Egentligen kan man ju inte ändra och förbättra så värst mycket när man målar akvarell. Men beskära kan man alltid, tack och lov!

Och här då? Är jag nöjd med denna? Ingalunda! Bortsett från att vattenglittret ligger för långt åt höger, klippan till vänster kunde fått en bättre spegling i vattnet och den där odefinierade klunsen på högersidan borde bestämma sig om den föreställer klippor eller buskage – bortsett alltså från det, är motivet råtråkigt och kompositionen obefintlig.

Uppdatering 6 mars. Här kommer exempel på blomning som syrran frågar om i kommentarsfältet, dvs de där rimfrostbjörkarna (kan vi väl låtsas att det är?) till höger i bild. Att dom lutar beror på fotografen, inte på akvarellisten.

Publicerat i Att måla, färg | Etiketter , , , , | 12 kommentarer

Tecken

Tecken föreslår Olgakatt som tema denna vecka och då kom jag att tänka på den här bilden som jag inte kan komma på var jag hittade. Nätet måste det ju vara, men jag vet inte vem som ska ha cred för den.

Intressant är den i alla fall och för mig som är mycket sparsam med emojis är det lite av en tankeställare.

Det är ju så vi kommunicerar numera. Risken är att jag framstår som riktigt surmulen och otrevlig om jag inte ler lite  emellanåt

🙂

eller visar hur arg jag blir om någon behandlats illa

😡

Jag gissar att det smyger sig in vartefter. När man använder mobilen för att kommunicera är det ju lätt att skriva fel och då kan ett OK kanske lika bra uttryckas såhär:

👍🏽

Peace and love hörni ❤! Här är listan på veckotemabloggarna: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, OlgakattUlla-Minnatur Musikanta,  Yvonne, och Paula

Publicerat i Att läsa, Att översätta, Att tolka, Lördagstema, Språk | Etiketter , | 10 kommentarer

Inte ska ni sitta här ensamma!

Vi åt lunch i går, en tjejkompis och jag. Lunchstället är trivsamt och prisvärt med gott om plats. Just som vi var mitt i vårt intensiva samtal styr en man kursen mot vårt bord, med beslutsamma steg. Det fanns visserligen ett par lediga platser vid vårt bord, men det fanns också helt lediga bord intill. ”Jag slår mig ner här”, meddelande mannen när han kom fram till oss. Det var ingen fråga, bara ett konstaterande.

Vi blev lite förbluffade, men ganska snabbt fann jag mig och sa att det var väl OK, men att vi pladdrade på så förfärligt; kanske skulle han välja ett annat bord för att få lite matro. ”Det går ju bra att sitta där också”, föreslog jag med en gest mot det lediga bordet bredvid. Och då satte han sig där.

En bagatellartad händelse, som dock skaver lite såhär i efterhand. Å ena sidan: Det kanske var ovänligt och onödigt avvisande att inte låta honom slå sig ner hos oss. Vi avhandlade ju inte några statshemligheter, precis. Men å andra sidan: Sociala som vi är hade vi säkert ansträngt oss för att få honom att trivas, vilket hade gått ut över våra gemensamma samtalsämnen. Vi hade makat undan oss, mentalt, för att ge honom plats.

Det är inte så att jag ligger sömnlös för detta, men ändå. Jag tror att min lite taggiga reaktion kan bero på minnen från förr. På möten och konferenser satt vi ofta några kvinnor tillsammans i pauserna för att gå igenom ett eller annat, eller helt enkelt för att vi trivdes ihop.

Då hände det emellanåt att det kom fram en man, eller oftast två i sällskap, som utbrast: ”Men flickor! Inte ska ni väl sitta här ensamma!”

Det tog mig ett tag innan jag insåg vilken besynnerlig replik det var. Tre, fyra kvinnor tillsammans är ”ensamma”, så länge det inte finns en karl där.

 

Publicerat i Att tolka, Debatt, Livet | 8 kommentarer