Nyckeldrama – igen

Jag kanske ska skriva en nyckelroman. Vid det här laget innehåller mitt liv så pass många nyckelhändelser att det skulle räcka till en hel bok. Tillfällen då jag låst mig ute eller inne, eller då jag väckt munterhet på bilverkstaden genom att försöka använda cykelnyckeln till bilen, eller då en fågel hjälpt mig hitta en borttappad nyckel, mm.

Nu kan jag lägga till en ny nyckelepisod, en allhelgonarysare.  Om någon får höra rykten om att det spökar på en kyrkogård i södra Dalarna kan kanske följande redogörelse vara lugnande. Eller inte…

Det här är mina föräldrars grav i Horndal, eller en familjegrav egentligen, för farmor och farfar och pappas syster och hennes man också.

Jag var där och fixade lite i allhelgonahelgen, ganska sent på eftermiddagen, så det hann bli mörkt innan jag var klar. Jag plockade ihop diverse skräp och slängde i soptunnan, gick till bilen för att åka till stugan och förbereda för en kvällsträff med några Horndalsbor.

När jag kom till bilen hittade jag inte nyckeln. Hmmm… Bilen var olåst, så jag letade först i bilen, sedan runt bilen och under den. Hann tänka en hel del ologiska tankar som att jag kanske kan backa bilen så att jag kan lysa upp marken där den står – nejvisstnej, ingen bilnyckel! Så gick jag tillbaka, sakta, uppför gången till graven igen och lyste så gott det gick med mobiltelefonen. Sökte av graven. Hukade mig ner och kände mig fram, eftersom det var svårt att urskilja något i det klena mobilljuset. Och det är här jag tänker mig att det kan ha uppstått rykten. Om någon såg en böjd gestalt, med ett svagt ljussken som rörde sig långsamt av och an på en grav… vad kan de ge upphov till för tankar undrar jag.

Klockan gick och jag måste avbryta letandet för att åka hem till min träff. Nej, attans! Jag måste ju GÅ hem. Bråttom, alltså. Träffen blev trevlig och vi funderade lite hit och dit på hur nyckelproblemet skulle lösas. Har någon en metalldetektor? Ringa polisen? Åka till Stockholm och hämta reservnyckel?

Efter träffen kom jag på att jag ju tagit några bilder från graven som jag tänkt skicka till syskonen, men bilderna blev så dåliga i mörkret att jag slängde dem. Nu plockade jag upp dem igen ur papperskorgen för att se om det gick att ana någon nyckel på bilderna. Och där, DÄR, tänkte jag, kan det du faktiskt ligga en svart bilnyckel.

Så jag gick hela vägen upp till kyrkogården igen, denna gång med en riktig ficklampa, och sökte av graven på nytt. Nehej. Det där som eventuellt kunde vara en nyckel var bara lite lav som hamnat på ett blött löv. Jag gick några vändor igen, sökte av gångvägen upp till kyrkan och ner igen, i och kring bilen, i soptunnan, men nej. Ingen nyckel.

Så det var bara att knalla hem igen, beställa tågbiljett till Stockholm, ladda elcykeln och försöka sova. Nästa morgon, i gryningen, cyklade jag upp till graven och där låg nyckeln och såg ut som om ingenting hade hänt! Den låg en meter utanför det område som jag sökt av så noga kvällen innan. Jag hade lagt ifrån mig min väska, när jag skulle plantera och troligen har nyckeln glidit ur när axelremmen trasslade in sig i väskan, då jag lyfte upp den. Jag blev så glad att nyckeln fick en puss och jag bad bilen om ursäkt för att den fått stå ensam och olåst hela natten vid kyrkogården. Sedan kunde jag köra den till bilverkstaden på överenskommen tid för byte till vinterdäck.

Tågbiljetten? Nä, det var en sistaminutenbiljett som inte gick att boka om, så den kostnaden betraktar jag som lärpeng. Det är till exempel en bra idé att söka problemlösningar lite utanför det givna området och jag ska nog ta för vana att dra igen dragkedjan på väskan i fortsättningen.

Publicerat i Livet, otur, Tur | Etiketter , | 17 kommentarer

Flyttat – helt och hållet

Hej bloggen, det var länge sen! Jag tänkte att det kanske kunde passa med ett sommarlov. Men nu verkar sommarlovet vara över; bytet från sommartid till vintertid ger kanske en liten vink om det.

Sen sist har jag hunnit byta adress. Det kändes lite ödsligt i den stora femrumslägenheten vid Mosebacke. Samtidigt var dotterns lägenhet för liten för henne, när hon återvände från Brasilien i somras med en familj som växt till fyra personer. Så vi bytte helt enkelt. Smidigt och rätt självklart, tyckte jag och det höll många med om. Men det fanns också andra intressanta synpunkter på bytet, som att: ”Är du inte riktigt klok!?” Eller ”Det skulle jag aldrig göra!” Eller den kommentar som gjorde mig allra mest förbryllad: ”Men vem blir du då, om du inte bor i den här lägenheten?”

Ja, vem blir jag då? Jag märker ingen skillnad, så jag tror jag fick med mig det mesta av mig själv. Med tanke på att jag flyttat ett oräkneligt antal gånger i mitt liv kanske ett inslag i min identitet är att flytta. Den klokaste kommentaren fick jag av en mycket god gammal vän: ”Äsch, det spelar väl ingen roll var man bor, så länge man trivs med att bo i sig själv.”

Nuförtiden ser utsikten ut såhär. En av de första dagarna i lägenheten hörde jag ett välbekant ljud men fick fundera en stund innan jag kom på vad det var: Mattpiskning!

Längst bort på gården, bortom lekplats och grill och utemöbler finns en rejäl piskställning.

Vad mina mattor blev förvånade – något sådant var det länge sedan de upplevde.

Bortom piskställningen går en liten stig ner till Mälaren och det går utmärkt att gå ner dit i baddräkt och badrock. Fem minuter från lägenheten till ett dopp i sjön. Ja, kanske inte nu, men för fyra veckor sedan kunde jag hoppa i och det var fortfarande nästan 18 grader.

Publicerat i bostad, Livet, Slussen | 26 kommentarer

Slussenbygget fortskrider?

Slussenbygget pågår för fullt, men riktigt vad som händer eller om det verkligen går framåt undandrar sig min bedömning. Ibland undrar jag. Den där bron, till exempel, som enligt projektpresentationerna ska se ut så här och liknas vid Golden Gate. Hmmm…

”Den nya bron kommer byggas i ett enda stycke. Den kommer att levereras via vattnet och kommer att skjutas på plats år 2019”, kunde man läsa för några år sedan. Bygget sker i Kina där man är van vid stora dimensioner, men för något år sedan började det gå rykten om förseningar. Den bro som hade byggs var för kort? För smal? Fel dimension på någon ledd och bygget måste göras om. Sägs det. Hursomhelst kommer bron inte att vara på plats 2019 utan först i slutet på 2020. Vad hände?

Här har vi en megastor lyftkran, eller vad det nu kan heta, som ett jättemekano. Den har just parkerat vid mitt köksfönster och jag undrar vad den kommer att göra när den börjar jobba. Precis vid den röda pilen kan man se en kille som klättrat upp hela vägen och kollat (tror jag) att alla skruvar och muttrar sitter där de ska.

Jag är glad att han stannade till en stund och tittade ut över utsikten mot Östersjön. Där uppifrån kan han kanske se Åland!

Publicerat i Debatt, Efterlyst, otur, Slussen | Etiketter | 10 kommentarer

Oartificiell ointelligens eller mänsklig dumhet

Först fick jag ett meddelande att eftersom jag sagt upp ett telefonabonnemang som tillhört redaktörn när han levde, fanns det ett tillgodohavande som skulle kvittas mot sluträkningen. Det skulle gå ungefär jämnt upp, med några kronor tillgodo. Sedan kom ändå en räkning, men jag tänkte att det där behöver jag ju inte bry mig om. Efter ett tag kom en påminnelse, med extra påminnelseavgift och allt sånt.

Jag ringde upp telefonbolaget och frågade vad som hade hänt. Jo, det hade inte gått att kvitta tillgodohavandet mot räkningen så nu måste räkningen betalas. Systemet klarade inte kvittningen (artificiell ointelligens). Men tillgodohavandet då? Det hade skickats till ett konto som tillhört redaktörn, som jag inte utan vidare har tillgång till. Jag undrade förstås vad som händer om jag inte betalar räkningen. ”Då blir det inkasso.” Och om jag ändå inte betalar? ”Då blir det kronofogden och utmätning.” Utmätning av vad? ”Ja det får ju Kronofogden ta ställning till.” Men snälla människa, försökte jag en sista gång, den person som hade abonnemanget är död och äger alltså ingenting. ”Ja, men det påverkar ju inte något.”

Jag är osäker på om jag sa, eller bara tänkte, att det faktiskt påverkar en hel del. Men jag insåg att jag hade att göra med oartificiell ointelligens och avslutade samtalet. Sen skrev jag till Kronofogden och frågade vad det är som gäller. Hoppas på lite mer intelligens från det hållet. Klart jag kan betala räkningen. Och med viss administrativ möda kan jag nog till och med få den betalad från redaktörns konto. Men någon på telefonbolaget skulle behöva gå en charmkurs, tror jag.

Publicerat i Livet | Etiketter , | 11 kommentarer

Fint!

Så här ser en riktig önskehelg ut för mig: Gärna lite extra lång, dvs helgdag på torsdagen, klämdag på fredagen och så lördag och söndag på det. Och gärna riktigt varmt och skönt, med försommargrönska och ljumma vindar. Regn på natten, men inte på dagen. Besök av barn och barnbarn. Nyservad, besiktigad och godkänd bil som äntligen fått på sommardäck och nypumpad cykel.

Och precis så har det varit! Vilken toppenhelg. Vintern är glömd och förlåten, den kunde väl inte bättre. Och nu är det riktigt långt till nästa vinter. Med denna fina långhelg känns det som om sommaren kan få bli lite hur den vill, för den här dosen sol och värme räcker långt. Men det får förstås gärna fortsätta på samma sätt hela sommaren.

När jag cyklade förbi den gamla bagarstugan i bruksparken häromdagen såg jag att det rykte ur skorstenen. Det är alltid ett gott tecken så jag cyklade dit och visst var det bak på gång.

Jag fick köpa både mjuka och hårda tunnbröd. De mjuka fungerar fint till fredags-tacos och de hårda är goda som chips.

När man passerar ån som rinner genom bruksområdet måste man förstås leka Puh-pinnar. Det är en lek som Nalle Puh var förtjust i, och det är vi också. Man kastar i varsin pinne på uppströms-sidan av en bro och så går man till andra sidan bron och ser vems pinne som kommer först.

De riktigt tävlingsinriktade nöjer sig förstås inte med det utan springer efter pinnarna så långt de kan (i det här fallet till fallet) för att se om ställningen kanske ändras.

Och gott om kirskål är det också; bra att ha ifall jag skulle få lust att göra en kirskålspesto. Och det som blir kvar kör jag bara över med gräsklipparen.

Efter några år blir den så uttröttad att den släpper fram gräs i stället. Men innan den blir för gammal och innan man mejar ner den med gräsklipparen kan man testa att äta den – förvånansvärt gott!

Om man har plats kan man gott ha en liten kirskålsodling på några kvadratmeter.

Publicerat i Livet, Trädgård | Etiketter , , , , | 7 kommentarer

Ännu grönare?

Ännu grönare?! Här har vi inte ett enda grönt strå i sikte, så det borde ju inte vara så svårt att få det grönare.

 

 

Publicerat i Att tolka, Debatt, färg | 8 kommentarer

Badorgier och minield på Valborg

Jag har haft ansvar för fem blandade barnbarn av och till och i olika konstellationer de senaste fem dagarna, tills jag sorterade upp dem i går på respektive föräldrar. Det ger oväntade bonusinslag, som till exempel att jag får hjälp med Pokemonjagandet så att jag nu levlat till 27 (vilket är mycket imponerande).

Dessutom är Eriksdalsbadet ett populärt besöksmål med barnbarnen, så det blev många timmar där vid ett par tillfällen. När det var dags att torka håret kunde kunde jag inte hitta en fungerande hårtork och stoppade huvudet under handtorken så att jag kom ut som ett vanvårdat penntroll.

När vi åt tillsammans efter allt badande bad jag barnbarnen om ursäkt för min yviga frisyr. Åttaåringen tittade förvånat på mig och utbrast: ”Men jag tycker att det är fint.”

På själva Valborgsmässoafton åkte vi ut till välkända trakter vid Vinterviken i närheten av Aspudden. Där bodde vi i många år och dit gick man på Valborg för att träffas och njuta av den stora kasen. Dottern och jag hade berättat för näst yngsta barnbarnen om den stora elden och hon var förväntansfull. MEN. Förra året var det någon som fick eld i håret, så i år var det nästan ingen eld alls. Ingen Valborgsmässokase. Treåringen tyckte att den lilla elden i ett eldfat var helt OK. Hon skulle bara veta! Min besvikelse var stor, eftersom jag är lite smygpyroman. Va? Ingen kase? Nästa år är det jag som åker till landet och eldar.

Banne mig!

PS. Nu har jag vårstädat sidan och tagit bort vinterbilden i huvudet. Körsbärsblommorna blommar i Kungsträdgården igen och när solen skiner är det riktigt fint!

Publicerat i Efterlyst, Livet, otur | Etiketter | 10 kommentarer

Om snön ligger kvar vid midsommar…

Ständigt aktuella nyheter. Jag minns inte när jag klippte ur den här bilden. Kan ha varit ungefär närsomhelst på året, känns det som…

Idag är det Skåne som får mera snö. Uppåt landet är det fortfarande höga drivor och till och med här i Stockholms innerstad ligger det förvånansvärt mycket snö kvar i parker och i lite skuggigare lägen. På terrassen nedanför oss till exempel.

Det är nog därför min novemberkaktus blommar igen. Den är mycket tjänstvillig och har lite vag identitetsuppfattning. Ofta blommar den i början november, men så fort den ser en julgran börjar den om igen och så håller den på över trettonhelgen också.

Nu måste den ha kastat en blick ut genom fönstret, sett snön här nedanför och tänkt: ”Jösses, vinter igen!”

Om snön ligger kvar vid midsommar blir det en sen vår, som vi brukar säga hemma i Dalarna.

Publicerat i Att odla, Efterlyst, Livet | Etiketter | 13 kommentarer

Alternativa fakta

När man då och då tittar på Till salu-annonser för bostadsrätter i Stockholm häpnar man över alla dumheter mäklarna kan hitta på. En klädkammare, eller egentligen en lite rymligare garderob, presenteras som ”en möjlighet till litet mysigt barnrum”. Den ungen skulle väl kvävas ihjäl på 1,6 kvadratmeter, är jag rädd. Ett ”Charmigt sovrum” är egentligen kökets matplats som balkats av. Minsta kokvrå uppgraderas till ”högfunktionellt kök”.

En lägenhet som ligger en halvtrappa ner, med mycket små, högt placerade fönster där man (om man kliver upp på en stol) möjligen har utsikt över de förbipasserandes fötter, presenteras i annonsen som ”Mycket charmig med fin markkontakt”.

I annonserna har man det något förbryllande valet mellan att läsa ”beskrivning” eller  ”fakta”.

Förmodligen är det för att slippa åtal för falsk marknadsföring som mäklarna lagt till den där fliken för fakta.

Där står i bästa fall – men långt ifrån alltid – om det finns hiss i huset, hur många trappor det är frågan om och huruvida bostadsrättsföreningen äger marken eller om man har att göra med en svårbedömd tomträtt.

I beskrivningarna flödar det av lite udda begrepp. Mäklarbranschen har en svårförklarlig fäbless för ordet ”bedårande”. Söderpulsen är ett populärt mantra. Den har allt möjligt för sig. Den flödar, myllrar, flyter, sorlar och någon enstaka gång pulserar den faktiskt också.

Allt befinner sig ett stenkast bort, ligger runt hörnet eller åtminstone på några minuters gångavstånd. Stor charm, otrolig potential i det absolut trendigaste området. Alltid. Oavsett vilket område det handlar om.

Men bland alla dessa mysterier är det ändå bildvalet som är det mest obegripliga.

Här ser vi ett av paradnumren i annonsen för en Södermalmslägenhet. INGÅR tekopparna? Nej, troligen inte, men om lägenheten är i uselt skick verkar mäklarna tro att det hjälper att bildbomba med bilder på olika inredningsdetaljer och husgeråd. Suck.

Jag vet att detta är ett väl nagelfaret och utforskat område, mycket ofta diskuterat och kritiserat.

Men jag lovar: Det har blivit värre vartefter. Det verkar inte finnas några språkliga spärrar alls längre och behovet av korrekturläsare är minst lika stort som frånvaron av denna yrkeskategori.

Det är nog därför bostadspriserna sjunker!

Publicerat i Att tolka, Debatt, Foto, Ord, Språk | Etiketter , | 11 kommentarer

Vår. Bra gör-det-själv-tips!

Våren är veckans tema, men den är lika sällsynt här som blogginläggen blivit på denna sida.

Jag lånar en bild från nätet, som cirkulerat de senaste dagarna. Fint tips från vårt östra grannland om hur man kan få det lite vårligt i alla fall!

Därmed är det slut på teman för denna månad och det verkar också som om temaskrivandet börjar ebba ut. Det kanske är dags att pausa? För OM nu våren skulle råka hitta hit i april blir det ju ett intensivt vårbruk i stället.

Hursomhelst brukar vi ta tidigt sommarlov och det kanske blir så i år också. Lite tidigare än vanligt.

Och så får vi se om vi tar nya tag i höst. eller inte. Bloggandet fortsätter ju i alla fall på våra olika håll och det är trevligt att få besök, eller att titta in hos alla de bloggare som deltagit. Tack Livsrummet för marsteman!

Seså, ut och måla tulpaner nu! Här är de som deltagit i vecko-temabloggandet: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt Musikanta,  Yvonne, och Paula

Publicerat i Att måla, Efterlyst, färg, Lördagstema | Etiketter | 7 kommentarer