Ge dig hän – ta steget fullt ut, till ruinens brant och så ett steg till!

Håll inte på att dutta och småsnåla. Du måste inse att en snygg trädgård kräver att du blir ruinerad på kuppen. Det må vara dyrt, men ack så värt det!

Medan jag hämtar mig från chocken över priset på gräsfrö, (en halv tusenlapp för en liten påse!) bläddrar jag i gamla trädgårdsreklamblad som ligger i köket på landet. Stannar för en rubrik som matchar min sinnesstämning och ekonomi perfekt: TA STEGET TILL RUINERAD! Fortsättningskurs dessutom. Precis rätt för mig.

För vad håller jag på med? Halvhjärtade försök att få fjolårets timjan och lavendel att återuppstå från de döda. Ängsliga kontroller av klematisplantornas mycket eventuella välbefinnande. När handelsträdgården erbjuder lösningar på alla problem, bara man är beredd att ruinera sig. Det borde jag satsa på. Because I’m worth it! Eller i alla fall trädgården.

ruinerad 2

Hoppsan! Rutinerad stod det visst. Jamen då behöver jag verkligen en fortsättningskurs!

Publicerat i #blogg100, Att odla, Att tolka, Livet | Etiketter | 24 kommentarer

Makterna är emot oss – men storlommen är på vår sida

regntunga skyar

Jag skulle ju bara ta en bild på regnmolnen…

Typiskt aprilväder med strålande sol, men mörka skyar rakt föröver när vi for mot landet och påsken. Jag tryckte ner sidorutan på bilen för att ta en bild av de gråblå molnen, men då hakade något upp sig och det gick inte att få upp rutan igen. Det surrade lite hjälplöst inuti bildörren, men rutan var försvunnen i djupet.

Och just då brakade värsta skyfallet loss. Det blev rätt så blött i bilen, så vi svängde in på en brädgård och fick plast och gaffatejp, för att täcka rutan hjälpligt. ”Vi får värma oss när vi kommer fram” tröstade vi varandra ”hett kaffe, torra kläder och upp med fötterna på varma elementet!” Men när vi kom fram var det elavbrott. Kalla element, inget ljus, inget vatten och frysen läckte (ja vi borde ha frostat av för länge sedan). Inget kaffe, inget att värma fötterna på.

Och vi till att klaga och kolla med Vattenfall och bete oss. Tills vi sansade oss och sa att tre strömavbrott på en månad visserligen är illavarslande och tyder på dåligt underhåll, men det finns många ställen på jorden där elavbrotten är vanligare än motsatsen. Och att många skulle vara glada om de fick limpmacka och mjölk till middag.

Just då pekar redaktörn ut över sjön: Är det inte storlommen?

Visst är det det. Men så trevligt! Storlomparet håller till på andra sidan vattnet, vid ön. Men det händer att de kommer över till vår sida. De brukar dyka upp precis efter islossningen och säga hej. Jag hann inte få tag i kameran och hitta stövlarna och ta mig nedför slänten förrän de givit sig av en bit ut mot ön. Ena lommen dök, den andra kan anas på denna bild.

lom 14Jag har en speciell relation till storlommarna i vår sjö, sedan den där sommaren då jag nästan höll på att bli adoptivmamma till en storlomunge. Ser fram mot att de ska komma till bryggan och presentera årets unge. Och det ska bli fint att höra deras stillsamma ”orrrp” när de patrullerar strandkanten i sommar och deras rop om kvällarna.

Publicerat i #blogg100, Att resa, Livet | Etiketter , , | 21 kommentarer

Tur att den diagnosen inte fanns då!

Idag grattar jag Noah Webster på utgivningsdagen av hans storartade American Dictionary of the English Language.

stavning

Som lärare var han bekymrad över att elevernas språk var så torftigt och stavningen så ostandardiserad. Dessutom saknades det läroböcker,  ja rentav ord, för amerikanska förhållanden. Han började med att skriva grammatik- och stavningsläror.

Det var han som plockade bort ”u” ur ord som colour och honour och ändrade ändelsen re till er i till exempel theatre och centre och lite annat smått och gott.

Webster ville att amerikanarna skulle ha en egen identitet, fri från engelska idéer och med ett språk anpassat till den nya världen. Dessutom behövde språket verkligen jämkas ihop i ett land där olika landsdelar hade så skilda dialekter att de nätt och jämt kunde förstå varandra.

Så han satte igång med sitt stora verk, American Dictionary of the English Language, som fortfarande är mycket användbart. Han såg till att få med ord som inte fanns i något engelskt lexikon från England, många av dem från olika indianspråk, som wigwam, squash och hickory. Samt nya ord som republik, presidential och caucus. Han höll på i nästan trettio år med sitt lexikonprojekt tills det kom ut den 14 april 1828.

Det sägs i skildringar av honom att man nog skulle diagnosticera honom som manisk med en ”obsessive-compulsive personality disorder” idag. Tur för oss att man inte försökte bota honom från det då, på 1800-talet, för i så fall hade vi nog inte haft tillgång till detta utmärkta lexikon på drygt 1100 sidor.

webster

Publicerat i Att läsa, Att översätta, Ord, Språk | Etiketter , | 6 kommentarer

Äntligen! Eller redan?

Våren tjuvstartade lite i mars och det rapporterades om att körsbärsblommorna var på gång, men sedan kom våren av sig och det blev frostnätter med allt vad det innebär av oro för knoppar som haft för bråttom. körsbärsbom 14

Men nu, nu kan jag presentera årets upplaga av körsbärsblommorna. Det är till och med lite för tidigt, eftersom Körsbärsblommans dag firas den 26 april i Kungsträdgården, tillsammans med Japanska Föreningen. Så, äntligen har de slagit ut – fast lite för tidigt.

Och det är inte bara blommorna som slår ut. Mycket folk på stan, fullt på uteserveringarna och schackpjäserna har kommit fram. schach

Publicerat i färg, Livet | Etiketter , , | 10 kommentarer

Lördagstema: Rim och ramsor

 Musikanta föreslår rim och ramsor som lördagstema. Sådana hittar man i mängd och på olika språk på en sida med tungvrickarramsor, en del bekanta, andra mer besynnerliga. Den här swahiliramsan är trevlig och användbar: 

Kikujiacho kitakachokuondoka. Det är motsvarigheten till vår ”Lätt fånget, lätt förgånget.” 

En av de norska ramsorna satte jag dock frågetecken för: 

langesundsfjorden

Langesundsfjordens Indremisjonsselskaps hundreårsjubileum. Eh? Inte särskilt tungvrickande för en nordbo, men kanske för andra.

Så har vi förstås ramsornas ramsa: Hokus Pokus Filiokus som är vad folk tyckte prästerna sa när de mumlade på latin där framme vid altaret. Hoc est corpus, sa de (detta är kroppen) och hävdade att oblaten var Jesu kropp. Vilket hokuspokus!

treenighet

Filiokus kommer från striden mellan den romersk-katolska kyrkan och den grekisk-ortodoxa om hur pass gudomlig Jesus var. Var han Guds son, fast människa, eller var han också gud? Kan man ha två gudar? I väst lät man den helige ande knyta ihop säcken genom filioque-tillägget till trosbekännelsen. Den helige anden utgår från Fadern och Sonen ”filoque” på latin. Hokus pokus filiokus! Om man söker på ”filioque” och ”picture” på nätet hittar man många olika försök att illustrera detta trepartsförhållande.

Här försöker St Patrick förklara för ett par irländska munkar hur det hänger ihop. Jag skulle gärna vilja ha en version på svenska också av deras samtal, för det är kyrkohistoria i mycket pedagogisk och komprimerad form.

Vad Jesus ansåg om detta vet vi inte för filioquestriderna utspelade sig några hundra år efter hans död.

Här hittar ni de andra lördagsbloggarna: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.

Publicerat i #blogg100, Att översätta, Lördagstema, Ord, Språk | Etiketter , | 13 kommentarer

Välkomna till påskverkstaden!

Här är det lite påskverkstad, så det blir nog inte så mycket bloggat just idag.

DSCN1664

Förr i tiden hade målare (konstnärer såväl som målarmästare) en assistent som hjälpte till med praktiska saker som att mala färgpigment, rengöra penslar och sådant.

Det har jag också, när jag målar påskkort. Assistenten och jag räcker varandra de färger vi behöver, enligt det färgschema som vi gjort tillsammans. Mycket praktiskt. Det ska nog bli lite påskkort om vi får hålla på ett tag till. Hejdå!

påskverkstad

Publicerat i färg | Etiketter | 18 kommentarer

Senaste fiskgjusenytt

Från Skogsgurra kom nyss den här bilden på fiskgjusar i ett av de bon i Baltikum som man kan följa i direktsändning.Gjuse 2014 landar på partner 1

Här är länken till ”urboet” och till Kalakotkas 2. Till detta nytillkomna bo har jag ingen länk. Ännu. Hallå, SG eller andra som har koll!

…. Där kom den länken, till boet här ovanför, som ligger i Lettland. Seså, tre olika bon att hålla reda på och sannolikt blir det ägg inom kort och så ungar som man ska ängslas för och hur ska det gå med flyglektionerna! Ser ut att bli fullt upp framöver!

Publicerat i #blogg100, fiskgjusarna | 14 kommentarer

Grand Budapest Hotel

budapstJag har också bott på The Grand Budapest Hotel. Och det ligger förstås inte i Budapest, som man skulle kunna tro utan lite varstans i Mellaneuropa. Det har en skranglig hiss, för hårda kuddar, goda kakor till eftermiddagsteet och mycket charm.

Filmen med samma namn dryper av nostalgi, återberättad av en (fiktiv) sentida författare som fått berättelsen direkt från en av dem som var med, nämligen den uppmärksamme piccolon.

Ves Andersson har gjort en en fin tidsskildring, med väldigt mycket känsla för stil och framförallt tidstypiska miljöer. Trettiotalet i kubik, på ett elegant lyxhotell det påhittade landet Zubrowka.

lobby boyHan bygger sin story på böcker av Stefan Zweig, han som älskade att skildra livet i Habsburgsmonarkin.Det förfinade, diskreta väluppfostrade, välbärgade…

Om det inte vore för piccolon Zero Moustafa (Tony Revolori) skulle jag nog tycka att The Grand Budapest Hotel är en överskattad film.

Men den där lilla godhjärtade invandrarkillen som flytt från ett obestämt krigshärjat land i mellanöstern gör filmen mänsklig i allt sitt slapstickande, sin stundom James Bondaktiga, snudd på Jönssonliga-liknande handling, med inslag av Orientexpressen. Värd att se? Ja, verkligen!

 

Publicerat i #blogg100, film, historia | Etiketter , , | 10 kommentarer

Dum gräns – eller dålig konsumentupplysning

Miyazaki har gjort ännu en mycket vacker tecknad film. Den här gången handlar det om flygplanskonstruktören Jiro Horikoshi.skog,jpg

Huh? Miyazaki, kanske någon undrar, vem är det? Jo, han som brukar ha kvinnliga huvudrollsinnehavare och pacifistiska och miljövänliga budskap. Han som gjorde den fina filmen Min granne Totoro 1988, dundersuccén  Kikis expressbud 1989 och Spirited Away, som vann en Oscar för bästa animerade långfilm 2003.

japanplanEn en film om denne flygplanskonstruktör verkar lite okaraktäristiskt. En sådan måste ha en manlig huvudperson och handla om stridsflygplan och det gör den. Mycket o-Miyazakiskt. Och en mycket annorlunda film, som tycks förutsätta kunskaper både om modern litteratur (Paul Valéry och Thomas Mann) och samtidshistoria, framförallt tiden före och under andra världskriget.

Den goda, omtänksamma, flitiga och hängivna huvudpersonen ritar finfina stridsflygplan på löpande band och alla går åt i kriget, tillsammans med sina piloter.

japanplan2Visst finns det en scen där han går och plockar bland flygplansskrotet och tycker att det är lite synd att det gick som det gick. Men på det hela taget känns inte alls som Miyazaki.

Huvudpersonens fru har ingen annan roll än att hålla maken i handen när han sitter och jobbar om nätterna med sina plan. Och sedan dör hon. Den manliga huvudpersonen samarbetar med tyska konstruktörer och drömmer om den italienska legendariska flygplanskonstruktören Caproni.

Lite svårsmält, tycker jag som vuxen. Helt fel att marknadsföra den som en barnfilm från sju år. Textat dessutom, med japanskt tal! Den nyblivna sjuåringen satt tappert kvar hela filmen, trots att jag föreslog att vi skulle pausa och fundera på om vi ville gå hem i stället. Men när han fick frågan efteråt om filmen var bra svarade han ett ärligt och koncist: ”Nej!”

Statens Biografbyrå sätter sina åldersgränser utifrån vad som kan anses vara skadligt i olika åldrar. Det fanns en gång ett barnfilmråd som också utarbetade råd om vilka filmer som passade för vilken ålder, vilket är något annat än gränser för filmernas minimiålder. Sjuåringen tog väl ingen skada av att se en långtråkig film som han bara förstod en bråkdel av. Men nog hade det varit praktiskt för alla vuxna om det hade funnits en varudeklaration med en liten vink om att filmen främst är avsedd för vuxna och man måste kunna läsa textremsan själv.

Publicerat i #blogg100, film | Etiketter , , , , , | 17 kommentarer

Ack, gjusarna, gjusarna…

I april 2012 tipsade Niklas om ett fiskgjusebo som man kunde följa i direktsändning. Och det var vi rätt många som gjorde. Någonstans i Baltikum fanns en kamera monterad vid boet och där lades ägg på våren, föddes upp ungar under sommaren och undervisades i flygning på höstkanten.  Och så gav de sig iväg, mamma Piret, pappa Madis och de tre ungarna, Uno, Elo och Nori. På vintern kunde man följa fiskgjusemammans färd i Afrika, via Egypten och neråt Södra Sudan.

nu kommer han visst

Våren 2013: Här har Piret just kommit tillbaka från sin långa Afrika-flygning, hittat en annan hona i boet och slängt ut henne. På ryggen sitter radiosändaren kvar.

Hon hade en liten radiosändare på ryggen som gjorde det möjligt att se var hon var. Kanske den fördröjde hennes hemfärd. Innan hon hann tillbaka till boet förra våren hade pappa Madis redan hunnit komma hem och träffat en ny kvinna, förlåt, fågelhona. När Piret till sist dök upp blev det slagsmål och dramatik och det hela slutade med att boet stod sorgligt tomt hela förra sommaren. Men nu är kanske Madis tillbaka i sitt bo. Eller är det någon av ungarna som återvänt hem? Kameran är vinklad så att man inte kan se märkningen. I Facebookgruppen Kalakotkas som följer fiskgjusarna diskuteras vem det kan vara.

Och här är länk till själva boet. När jag kopplade upp mig nyss för att se vad som händer fanns en fågel där. Jag smög fram till bokanten, stängde av ljudet på datorn så att den inte skulle höra något klickande från tangenterna… innan jag insåg att det nog inte behövs. madis 4

Den här fågeln verkar välbekant, men kanske lite för ung för att vara Madis? Kanske någon av ungarna? Jag har försökt att sammanfatta fiskgjusarnas liv och leverne på den här sidan. Kolla gärna på den fina videon, som någon (jag hittar ingen upphovsman) sammanställt. Men tänkt på att det kan vara beroendeframkallande att följa fiskgjusarna!

Uppdatering: Den här fågeln har identifierats som Madis i går. Visst är det väl samma?madis apr 14

Publicerat i #blogg100, Att resa, fiskgjusarna | Etiketter , , , , , | 27 kommentarer