Oartificiell ointelligens eller mänsklig dumhet

Först fick jag ett meddelande att eftersom jag sagt upp ett telefonabonnemang som tillhört redaktörn när han levde, fanns ett tillgodohavande som skulle kvittas mot sluträkningen. Det skulle gå ungefär jämnt upp, med några kronor tillgodo. Sedan kom ändå en räkningen, men jag tänkte att det där behöver jag ju inte bry mig om. Efter ett tag kom en påminnelse, med extra påminnelseavgift och allt sånt.

Jag ringde upp telefonbolaget och frågade vad som hade hänt. Jo, det hade inte gått att kvitta tillgodohavandet mot räkningen så nu måste räkningen betalas. Systemet klarade inte kvittningen (artificiell ointelligens). Men tillgodohavandet då? Det hade skickats till ett konto som tillhört redaktörn, som jag inte utan vidare har tillgång till. Jag undrade förstås vad som händer om jag inte betalar räkningen. ”Då blir det inkasso.” Och om jag ändå inte betalar? ”Då blir det kronofogden och utmätning.” Utmätning av vad? ”Ja det får ju Kronofogden ta ställning till.” Men snälla människa, försökte jag en sista gång, den person som hade abonnemanget är död och äger alltså ingenting. ”Ja, men det påverkar ju inte något.”

Jag är osäker på om jag sa, eller bara tänkte, att det faktiskt påverkar en hel del. Men jag insåg att jag hade att göra med oartificiell ointelligens och avslutade samtalet. Sen skrev jag till Kronofogden och frågade vad det är som gäller. Hoppas på lite mer intelligens från det hållet. Klart jag kan betala räkningen. Och med viss administrativ möda kan jag nog till och med få den betalad från redaktörns konto. Men någon på telefonbolaget skulle behöva gå en charmkurs, tror jag.

Publicerat i Livet | Etiketter , | 9 kommentarer

Fint!

Så här ser en riktig önskehelg ut för mig: Gärna lite extra lång, dvs helgdag på torsdagen, klämdag på fredagen och så lördag och söndag på det. Och gärna riktigt varmt och skönt, med försommargrönska och ljumma vindar. Regn på natten, men inte på dagen. Besök av barn och barnbarn. Nyservad, besiktigad och godkänd bil som äntligen fått på sommardäck och nypumpad cykel.

Och precis så har det varit! Vilken toppenhelg. Vintern är glömd och förlåten, den kunde väl inte bättre. Och nu är det riktigt långt till nästa vinter. Med denna fina långhelg känns det som om sommaren kan få bli lite hur den vill, för den här dosen sol och värme räcker långt. Men det får förstås gärna fortsätta på samma sätt hela sommaren.

När jag cyklade förbi den gamla bagarstugan i bruksparken häromdagen såg jag att det rykte ur skorstenen. Det är alltid ett gott tecken så jag cyklade dit och visst var det bak på gång.

Jag fick köpa både mjuka och hårda tunnbröd. De mjuka fungerar fint till fredags-tacos och de hårda är goda som chips.

När man passerar ån som rinner genom bruksområdet måste man förstås leka Puh-pinnar. Det är en lek som Nalle Puh var förtjust i, och det är vi också. Man kastar i varsin pinne på uppströms-sidan av en bro och så går man till andra sidan bron och ser vems pinne som kommer först.

De riktigt tävlingsinriktade nöjer sig förstås inte med det utan springer efter pinnarna så långt de kan (i det här fallet till fallet) för att se om ställningen kanske ändras.

Och gott om kirskål är det också; bra att ha ifall jag skulle få lust att göra en kirskålspesto. Och det som blir kvar kör jag bara över med gräsklipparen.

Efter några år blir den så uttröttad att den släpper fram gräs i stället. Men innan den blir för gammal och innan man mejar ner den med gräsklipparen kan man testa att äta den – förvånansvärt gott!

Om man har plats kan man gott ha en liten kirskålsodling på några kvadratmeter.

Publicerat i Livet, Trädgård | Etiketter , , , , | 7 kommentarer

Ännu grönare?

Ännu grönare?! Här har vi inte ett enda grönt strå i sikte, så det borde ju inte vara så svårt att få det grönare.

 

 

Publicerat i Att tolka, Debatt, färg | 8 kommentarer

Badorgier och minield på Valborg

Jag har haft ansvar för fem blandade barnbarn av och till och i olika konstellationer de senaste fem dagarna, tills jag sorterade upp dem i går på respektive föräldrar. Det ger oväntade bonusinslag, som till exempel att jag får hjälp med Pokemonjagandet så att jag nu levlat till 27 (vilket är mycket imponerande).

Dessutom är Eriksdalsbadet ett populärt besöksmål med barnbarnen, så det blev många timmar där vid ett par tillfällen. När det var dags att torka håret kunde kunde jag inte hitta en fungerande hårtork och stoppade huvudet under handtorken så att jag kom ut som ett vanvårdat penntroll.

När vi åt tillsammans efter allt badande bad jag barnbarnen om ursäkt för min yviga frisyr. Åttaåringen tittade förvånat på mig och utbrast: ”Men jag tycker att det är fint.”

På själva Valborgsmässoafton åkte vi ut till välkända trakter vid Vinterviken i närheten av Aspudden. Där bodde vi i många år och dit gick man på Valborg för att träffas och njuta av den stora kasen. Dottern och jag hade berättat för näst yngsta barnbarnen om den stora elden och hon var förväntansfull. MEN. Förra året var det någon som fick eld i håret, så i år var det nästan ingen eld alls. Ingen Valborgsmässokase. Treåringen tyckte att den lilla elden i ett eldfat var helt OK. Hon skulle bara veta! Min besvikelse var stor, eftersom jag är lite smygpyroman. Va? Ingen kase? Nästa år är det jag som åker till landet och eldar.

Banne mig!

PS. Nu har jag vårstädat sidan och tagit bort vinterbilden i huvudet. Körsbärsblommorna blommar i Kungsträdgården igen och när solen skiner är det riktigt fint!

Publicerat i Efterlyst, Livet, otur | Etiketter | 10 kommentarer

Om snön ligger kvar vid midsommar…

Ständigt aktuella nyheter. Jag minns inte när jag klippte ur den här bilden. Kan ha varit ungefär närsomhelst på året, känns det som…

Idag är det Skåne som får mera snö. Uppåt landet är det fortfarande höga drivor och till och med här i Stockholms innerstad ligger det förvånansvärt mycket snö kvar i parker och i lite skuggigare lägen. På terrassen nedanför oss till exempel.

Det är nog därför min novemberkaktus blommar igen. Den är mycket tjänstvillig och har lite vag identitetsuppfattning. Ofta blommar den i början november, men så fort den ser en julgran börjar den om igen och så håller den på över trettonhelgen också.

Nu måste den ha kastat en blick ut genom fönstret, sett snön här nedanför och tänkt: ”Jösses, vinter igen!”

Om snön ligger kvar vid midsommar blir det en sen vår, som vi brukar säga hemma i Dalarna.

Publicerat i Att odla, Efterlyst, Livet | Etiketter | 13 kommentarer

Alternativa fakta

När man då och då tittar på Till salu-annonser för bostadsrätter i Stockholm häpnar man över alla dumheter mäklarna kan hitta på. En klädkammare, eller egentligen en lite rymligare garderob, presenteras som ”en möjlighet till litet mysigt barnrum”. Den ungen skulle väl kvävas ihjäl på 1,6 kvadratmeter, är jag rädd. Ett ”Charmigt sovrum” är egentligen kökets matplats som balkats av. Minsta kokvrå uppgraderas till ”högfunktionellt kök”.

En lägenhet som ligger en halvtrappa ner, med mycket små, högt placerade fönster där man (om man kliver upp på en stol) möjligen har utsikt över de förbipasserandes fötter, presenteras i annonsen som ”Mycket charmig med fin markkontakt”.

I annonserna har man det något förbryllande valet mellan att läsa ”beskrivning” eller  ”fakta”.

Förmodligen är det för att slippa åtal för falsk marknadsföring som mäklarna lagt till den där fliken för fakta.

Där står i bästa fall – men långt ifrån alltid – om det finns hiss i huset, hur många trappor det är frågan om och huruvida bostadsrättsföreningen äger marken eller om man har att göra med en svårbedömd tomträtt.

I beskrivningarna flödar det av lite udda begrepp. Mäklarbranschen har en svårförklarlig fäbless för ordet ”bedårande”. Söderpulsen är ett populärt mantra. Den har allt möjligt för sig. Den flödar, myllrar, flyter, sorlar och någon enstaka gång pulserar den faktiskt också.

Allt befinner sig ett stenkast bort, ligger runt hörnet eller åtminstone på några minuters gångavstånd. Stor charm, otrolig potential i det absolut trendigaste området. Alltid. Oavsett vilket område det handlar om.

Men bland alla dessa mysterier är det ändå bildvalet som är det mest obegripliga.

Här ser vi ett av paradnumren i annonsen för en Södermalmslägenhet. INGÅR tekopparna? Nej, troligen inte, men om lägenheten är i uselt skick verkar mäklarna tro att det hjälper att bildbomba med bilder på olika inredningsdetaljer och husgeråd. Suck.

Jag vet att detta är ett väl nagelfaret och utforskat område, mycket ofta diskuterat och kritiserat.

Men jag lovar: Det har blivit värre vartefter. Det verkar inte finnas några språkliga spärrar alls längre och behovet av korrekturläsare är minst lika stort som frånvaron av denna yrkeskategori.

Det är nog därför bostadspriserna sjunker!

Publicerat i Att tolka, Debatt, Foto, Ord, Språk | Etiketter , | 11 kommentarer

Vår. Bra gör-det-själv-tips!

Våren är veckans tema, men den är lika sällsynt här som blogginläggen blivit på denna sida.

Jag lånar en bild från nätet, som cirkulerat de senaste dagarna. Fint tips från vårt östra grannland om hur man kan få det lite vårligt i alla fall!

Därmed är det slut på teman för denna månad och det verkar också som om temaskrivandet börjar ebba ut. Det kanske är dags att pausa? För OM nu våren skulle råka hitta hit i april blir det ju ett intensivt vårbruk i stället.

Hursomhelst brukar vi ta tidigt sommarlov och det kanske blir så i år också. Lite tidigare än vanligt.

Och så får vi se om vi tar nya tag i höst. eller inte. Bloggandet fortsätter ju i alla fall på våra olika håll och det är trevligt att få besök, eller att titta in hos alla de bloggare som deltagit. Tack Livsrummet för marsteman!

Seså, ut och måla tulpaner nu! Här är de som deltagit i vecko-temabloggandet: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt Musikanta,  Yvonne, och Paula

Publicerat i Att måla, Efterlyst, färg, Lördagstema | Etiketter | 7 kommentarer

Kvarta

Kvarta, kinesa, törna in, hit the hey, slagga, slafa… Sova helt enkelt. Kvarta är veckans tema och det passar ju fint eftersom det  i morgon är internationella sovdagen, enligt World Association of Sleep Medicine. Dom vill upplysa om viktiga frågor som rör sömnen och hjälpa människor med sömnproblem att förebygga och hantera sömnstörningarna.

Tackar för vänligheten, men jag känner mig lite grann som Pippi Långstrump när hon såg en skylt utanför en skönhetssalong där det frågades: Lider ni av fräknar? Pippi stegade in och svarade bestämt ”Nej, jag lider inte av fräknar!”

Skönhetssalongdamen utbrast förskräckt: ”Men kära barn, du har ju ansiktet fullt!” Pippi förklarade att hon inte alls led, utan gillade sina fräknar.

I den mån jag har sömnproblem är det att jag sover ovanligt mycket. Till mitt försvar brukar jag säga att jag har sömn som hobby. Sent omsider har jag (med alltfler vetenskapliga rapporter i ryggen) accepterat att jag behöver sova många timmar varje natt, för att må bra. Det har ju vanligtvis ansetts lite töntigt att sova mycket och väldigt coolt att klara sig på fyra – fem timmars sömn per dygn. Nu börjar det bli mer vedertaget att det är bra att sova åtta timmar eller mer, varje dygn.

Att kvarta hos någon är kanske inte idealiskt ur sovsynpunkt, eftersom det antyder lite provisoriskt övernattande, ofta i lite obekväma former. Det är Livsrummet som föreslagit temat och hon bor i Moratrakten. Där kan jag tänka mig att många familjer fått frågan den senaste tiden om det går bra att kvarta hos dem under Vasaloppsveckan.

Här finns övriga veckotemabloggare: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt Musikanta,  Yvonne, och Paula

Publicerat i Att tolka, Debatt, Livet, Lördagstema | Etiketter | 14 kommentarer

Fel spårvidd!

Förra söndagen föll jag för frestelsen att köpa en hel låda full med akvarellfärger. Även om några av färgerna kanske inte kommer till användning i första taget är den en stor och bra låda, med utrymme mellan färgkopparna så att det inte blir så joxigt med färgblandningar som inte är meningen.

Här är min minsta låda, för fältbruk, och så den nyinköpta ryska lådan.

Jag plockade bort några onödiga färger i den ryska lådan, för att i stället fylla några tomma koppar med favoritfärger från tub.

Men vad krångligt, kanske någon tänker, varför inte använda tubfärgerna direkt i stället? En rimlig fråga och svaret är helt enkelt att jag är för otålig för tuberna. När man väl är igång och målar kan det bli för tidsödande att plocka fram en tub, skruva av hatten – som ofta fastnat, så att man måste ha en tång till hands – trycka ut lagom mycket färg och så skruva på hatten igen. Mycket smidigare med färgen i koppar, om det inte handlar om mycket stora målningar, då man behöver massor med färg från tuberna.

Här är de tio färger som jag gav ledigt tills vidare, efter att jag testat igenom hela lådan. De kommer nog till användning när jag får färgbrist någon dag.

Så plockade jag fram de tomma plastkopparna, köpta för ändamålet och fyllde med färgerna som saknades i lådan, till exempel en rolig gul (New Gamboge), några blå och bränd Sienna. Men när jag skulle sätta i färgkopparna i lådan var de för stora! Annan spårvidd, liksom, på den ryska lådan. Precis som med tågen.

Lite rådvill undrade jag om jag skulle försöka stoppa tillbaka färgen i tuberna, men avstod från det experimentet. I stället pillade jag loss färgen ur några av de ryska koppar som jag plockat undan och fyllde på med mina färger, samt kompletterande med några halvkoppar, som gick att trycka dit. Nu har jag en startklar rysk-tysk-engelsk  blandlåda med färger som jag är van vid.

Och så började jag förstås att undra över spårvidd och samordning i världen och hittade den här intressanta kartan med världens alla spårvidder. Ett pussel som man kan fundera mycket över!Och som skulle behöva uppdateras, tror jag. Nya järnvägen från Mombasa till Nairobi, till exempel, har ”normal” spårvidd, dvs 1,435 mm, och då borde Kenya kanske vara blått, åtminstone delvis.

Publicerat i Att måla, färg, historia, otur | Etiketter , | 12 kommentarer

Lopp

Veckans tema är lopp. Eftersom jag inte är så bra på sånt – varken Vasalopp eller maratonlopp – kör jag en (förkortad) repris på det enda lopp jag deltagit i på senare tid. Förra året, tänkte jag. Det visar sig att det är snart tre år sedan! Men allt annat stämmer. Missade yogapass och raserad kondition efter vintern.

Så här års är det dags att ta itu med spänsten, konditionen, formen, allt det där som vintern gör sitt bästa för att rasera. Så hej och hå, till yogapass vi gå! tänkte jag. Om man väl hittat ett yogaställe som man gillar är det så enkelt. En drop-in-lektion på lagom nivå och så är man igång igång, trots ett alldeles för långt uppehåll. Det är mjukisbyxor, tisha och barfota som gäller. Billigt, bekvämt och lättfixat.

Men det gick det inte så bra. Jag var sen till yogapasset, som redan var fullt. Inte en ledig fläck på golvet. Det blir en speciell situation när mattorna ligger kant i kant, för då krävs det samordning med grannarna så att man inte petar varann i ögonen, eller nåt.

ångestloppet2På hemvägen fick jag i alla fall en chans till lite motion, för jag lockades att delta i Ångestloppet. Världens kortaste stadslopp! Det fixar jag nog tänkte jag, hivade in yogamattan därhemma och tog på mig springskor. Och så fäste jag min nummerlapp på jackan. Nummer 209.

Starten gick i Götgatsbackens nedre del, nära Slussen – masstart, alla på en gång – och UPPFÖR backen förstås. Då upptäckte jag något konstigt. Alla hade samma startnummer som jag.jaktstart ångestloppet

Jag kollade lite närmre på en rygg framför mig. Då såg jag att det står 209 meter på ”nummerlapparna”, loppets längd. Och då var vi framme. Det går fort att springa 209 meter. Men det var rätt kul ändå.

Ja, så såg det ut för tre år sedan. Jag noterar särskilt att det är barmark, eller vad det heter när gatorna är snöfria. Snart dags att hålla utkik efter årets Ångestlopp!

Publicerat i Lördagstema, Träning | 8 kommentarer