Lotusvatten – att fånga en doft

dscn8043Tove föreslår Arom som veckans tema och det passar ju bra så här i julförberedelsetider då vi frossar i nostalgiska dofter och smaker. Arom är väl egentligen en doft som man också kan smaka, tänker jag. Men även om smaklökar och doftreceptorer samarbetar för att vi ska uppfatta en arom, så hänger det nog mest på doftreceptorerna i näsan skulle jag tro.

Hursomhelst, jag har i många år trott att den aromrika blandning som jag har i en liten flaska i kylen är lotusvatten. Kewra water står det på etiketten. Det är en helt underbar smaksättare som passar fint i hemgjord glass, i milkshakes, i risgrynsgröt och i den indiska efterrätten ras malai. Kewravatten har en sval, fruktig smak, som påminner lite om en blandning av rosor, barrskog, mango och smultron.

o-19065

Inte lotusblomma utan skruvpalmsblomma

Lotusvatten låter ju både exklusivt och läckert. Men nu när jag försöker ta reda på hur det tillverkas visar det sig att det inte alls handlar om lotusblommor som jag har trott, utan att det är den destillerade doften av skruvpalmens hanblommor som jag blivit så förtjust i. Hmmm…

Och hur destillerar man en doft? Jo, blommorna måste skördas i gryningen, för sedan dunstar deras doft bort under dagen. Man packar blommorna överst i stora kärl, fyllda med rent vatten, inmurade i lera eller tegel. 002_edited-xl

kewradesstillering

Så eldar man under muren så att kärlet hettas upp och vattenångan tillsammans med doften från blommorna stiger uppåt, kondenseras och rinner ner i ett rör som leder ner till en behållare. På ett ungefär.

Jag har aldrig ägnat mig åt hembränning, så jag har lite diffusa begrepp om hur det där med destillering går till. I det här fallet är det ingen sprit inblandad, men destillerar gör man. Så här ser en mer schematisk bild av framställningsprocessen ut.

När jag ser hur lite det är kvar i min flaska undrar jag förstås var kan jag köpa mer kewravatten. Den lilla flaskan är från så länge sedan att det inte ens finns en bäst-före-markering. Men doften är sig lik. När jag öppnar skruvlocket och sniffar lite blir jag jättesugen på ras malai. Julnostalgi, för jag brukade laga denna udda efterätt på jularna förr i tiden. Mjölkbollar i mjölksås… Jag köpte flaskan på Essensfabriken på Wallingatan, men där har den försvunnit ur sortimentet. Jag har frågat i lite olika indiska och allmänasiatiska butiker, som alla har kolossalt många olika kryddor och essenser, men inte just kewravatten. Dom skakar på huvudet och säger att det är ingen idé att ta hem, ingen köper. ”Men ta rosenvatten i stället, det är ju nästan samma sak.” Nej, det är det verkligen INTE! Rosenvatten är jolmigt i jämförelse med kewravattan. Så det får nog bli att handla på nätet i stället.

Här finns de andra veckotemabloggarna och inlägg om aromer: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet   Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön 

Publicerat i Efterlyst, Lördagstema | Etiketter , , , | 21 kommentarer

Grått

november-21Grått säger Livsrummet att vi ska skriva om denna vecka. Jag kunde ju göra det lätt för sig och ta en bild genom fönstret. Eller citera Johans jul av Eva von Zweigberk: ”November är mycket lång och grå…”

Men jag tycker att det kan behövas lite färg, så jag plockar fram mina akvarellövningar från i somras.

farglara-1Vanligtvis brukar ju pedagogiska färgblandningsövningar bestå av att man blandar färger från primärfärgerna, alltså de färger som inte går att blanda till av andra: gult, blått och rött.

Sen blandar man vidare med sekundärfärgerna, grönt, lila och orange.

Men jag tänkte att det finns ju en himla massa färger liksom vid sidan av den där färgtonkretsen.  Jordfärgerna finns ju också. Hur blandar dom sig med till exempel blått? Jo alldeles förtjusande väl, visade det sig efter efter 528 försök. Eftersom färgerna uppför sig väldigt olika på olika papper tog jag elva papperssorter, grundade åtta fält med olika jordfärger. Så duttade jag i tre olika blå, medan färgen var fuktig, för att se vad som hände. När allt var torrt drog jag dessutom fält med Antwerp blå och ultramarin tvärs över pappret.

dscn6289-1

Den färg som jag gillade mest var en vacker grå som uppstår när man blandar bränd sienna med ultramarin.

Jag kände mig som värsta vetenskapskvinnan med mina färgblandningar, med min banbrytande upptäckt av den perfekta grå nyansen. Men så gick jag på akvarellkurs i höstas och läraren sa, liksom helt i förbigående: ”Här skulle jag nog ta bränd sienna och ultramarin för det är ju, som alla vet, det bästa sättet att få fram en vacker grå färg på gatstenarna.” Som alla vet!skannad-8

Va, tänkte jag, det är ju MIN färgblandning! Men så testade jag lite andra blandningar också och det visar sig att alla jordfärger funkar fint ihop med ultramarin för att blanda till olika nyanser av grått! Obränd och bränd umbra, obränd och bränd sienna, ja till och med gulockra, men då drar blandningen lite åt grönt.

Här hittar man alla andra veckotemabloggares grå nyanser: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet   Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön  Tack Livsrummet för inspirerande novemberteman. I december föreslår Tove: v 48 Arom, v 49 Absolut, v 50 Bida, v 51 Beda, v 52 Halvårskoll

PS. Men hur kunde jag alldeles glömma min senaste favoritsysselsättning? Det finns pennor som är som alldeles vanliga (gråa!) blyertspennor när man skissar med dem, men om man har på vatten på linjerna löser dom liksom upp sig. Jättekul! När jag väl kommit över den första förtjusningen ska jag ge mig på lite andra motiv än de som kommer helt automatiskt ur handen när jag får något att rita med och på: tjejer…skannad-9skannad-7skannad-8

Publicerat i Att måla, Böcker, färg, Lördagstema | Etiketter , , , | 21 kommentarer

Sits

Sits är det tema som Livsrummet föreslår för denna vecka. Och då tänker jag förstås på att jag inte kan få till någon snygg sits alls om det gäller att sitta på hälarna. Det GÅR inte.

plogen1-1024x412Jag klarar allehanda yogarörelser, till och med sådana som många andra går bet på,  som plogen.

Men det som borde vara enklast av allt, att sitta på hälarna, det klarar jag inte. Jag har tränat, jag har bett sjukgymnaster och yogainstruktörer om tips och hjälp att komma ner med rumpan på hälarna. Men hur jag än gör så fattas det ändå alltid minst en decimeter mellan rumpan och hälarna, till och med om jag sätter i tårna, så att hälarna kommer upp lite.

barnetInte ens viloställningen, ”barnets position”, klarar jag av, då man ligger mer armarna framför sig (eller utmed sidan) och pannan mot golvet och som sagt, rumpan mot hälarna. Om jag verkligen försöker känns det som att lårben och underben (vad heter det – skänkel?) ska sprätta isär i knähöjd.sits

Och när jag ser mig om på yogapassen sitter alla fint på sina fötter, alla utom jag. ”Ja, ja, säger yogainstruktörerna, så är det för en del. Du kan sitta med korslagda ben eller på något annat sätt som känns bekvämt.”

Så då gör jag det. Men jag undrar alltid och på nytt (eftersom jag just gjort en omstart med yogan, som den eviga ombörjare jag är) hur pass vanligt det är att inte kunna sitta på hälarna.

Hur övriga temabloggare tacklar temat Sits kan man läsa här: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet   Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön

Publicerat i Livet, Lördagstema, Träning | Etiketter , | 23 kommentarer

Det är bara en fas…

”Det är bara en fas”, säger grändgrannen när jag beklagar mig över att jag går åt fel håll med mitt akvarellmålande. I stället för fritt och flödande akvarellistiskt (ja, ja, som Lerin, dårå) blir det mer och mer fotografiskt avbildande. Det är förstås kul det också och grändgrannen säger att jag måste tänka på alla Picassos perioder innan han nådde fram till sitt eget bildspråk. Så jag får väl betrakta det som en fas. dscn7898

Jag har målat av en av gatorna i kvarteret på andra sidan Götgatan. Skaraborgsgatan, en liten idyllisk gata som ingen taxichaufför hittar till. Milda fina färger, vackra träd, nästan ingen trafik. Här är första försöket. Lite tråkig. Kompakta trädkronor. Och vad har den där mannen för konstig mössa? Bilen och porten är väl OK. Version 2

Här är nästa försök. Den är för stor för att skanna in, så jag har fotograferat den, vilket alltid är svårt. Färgerna stämmer inte riktigt. Den är färgstarkare i verkligheten. Här är en del av målningen skannad. skannad-2-1

När jag var halvvägs upptäckte en skuggbild nere i högra hörnet. En gestalt som jag inte målat satt där på trottoaren. Det var bara att lägga i lite färg, nåja, lite grått och brunt i alla fall, så satt hon där med sin mugg. Så här såg det ut när målningen var halvfärdig.dscn7860-1

Var och en som är någorlunda hemmastadd i våra kvarter inser att det är en väldigt dålig plats att tigga på, eftersom det är en ovanligt otrafikerad gata. Men målningen ville ju ha det så och då fick det bli så. När man målar akvarell har man inte så mycket att säga till om.

Publicerat i Att måla, Att tolka, färg, Foto, Livet | Etiketter , | 9 kommentarer

Regeringskansliets resor, förr och nu

”Jag bokar inte själv mina resor, utan vi har en organisation för det på departementet”, säger Erik Bromander som lyckats resa för 829 000 resor på två år. Han har jobbat som statssekreterare på Näringsdepartementet; ett tufft jobb som brukar innebära att man tar hand om markservicen på departementet, så att statsråden klarar de resor som de måste åka på. Bromander lade sig i stället i det ”yttre varvet”, som man brukar säga om dem som inte stannar hemma och tar hand om grovjobbet och problemen. Nu har resorna granskats och det visar sig visserligen att reglerna är otydliga men att han ändå begått regelbrott som gör att han ska betala tillbaka 40 000 kronor, enligt gårdagens rapporter.

300px-ernestocardenal2001

Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardinal

Annat var det på Bengt Göranssons tid, när han var kulturminister. Statssekreterarna höll sig hemma för det mesta och Bengt såg själv till att hans resor var ändamålsenliga och billiga. När han skulle hälsa på kollegan Ernesto Cardinal i Nicaragua bokade UD resan åt honom och hans entourage. Bengt tyckte att resan var horribelt dyr och bokade om så att den kostade en tredjedel, utan att ta längre tid. Restips: om man åker över Madrid i stället för New York kan man spara en bra slant!

Fast ibland kunde Bengts resvanor ställa till det. Det förväntades ju att ett statsråd anländer ståndsmässigt i första klass. Det gjorde aldrig Bengt. När Sverige var rapportörland i Europarådets förhandlingar om en satellitkonvention, förberedde man ett pampigt mottagande av honom på flygplatsen i Wien i samband med undertecknandet av konventionen. När Bengt skulle ledas av planet, först av alla, hittade man honom helt enkelt inte. Ingen släpptes av – Bengt skulle ju gå av först – och irritationen steg. Innan någon kom på att leta i andraklassavdelningen hann man ringa hem till Stockholm för att kontrollera att han verkligen kommit iväg. Och i andra klass satt Bengt och undrade varför de inte blev avsläppta…

Publicerat i Att resa, Att tolka, Debatt, Efterlyst, historia | Etiketter , , | 10 kommentarer

Fiber

På jakt efter världens starkaste fiber (som jag trodde var spindeltråden) hittar jag detta: Slå en knut på en fiber så blir den 25 gånger segare. Det kan göra en vanlig polymertråd segare än grafen. Forskaren Nicola Pugno vid universitetet i Trento i Italien har tillverkat världens segaste material. Knepet är så lätt att han döpt sin rapport till ”Columbi ägg för att tillverka världens segaste fiber”. En knut gör att fibern kan ta upp mycket mer energi innan den går av.

Ett av de material som idag anses ha störst seghet är grafen som klara av last på knappt under 1 000 joule per gram. (Det där har med hur mycket belastning den tål.) Med en knut på en fiber av grafen räknar Nicola Pugno med att segheten kan ökas till 100 000 joule per gram.

”Det är enkelt att slå knut på en enstaka tråd, men att göra det på de miljontals fiber som exempelvis finns i en skottsäker väst av kevlar är något helt annat. Möjligtvis kan en robot knyta knutarna, men frågan är med vilken täthet och hur mycket det skulle kosta”, skriver tidskriften Extreme Tech i en kommentar till Pugnos teorier.brynja

Och jag, jag tänker BRYNJA! Så många knutar och verkligen inte knutna av en robot. Här är en bild på syrrans dotters kille (vad blir det? systersvärsonskandidat?) som visar upp en brynja, modell mindre på vikingadagarna i Årsunda. En mer fullvuxen modell hänger på en stång till höger i bild. Massor med knutar för att försvara krigarna. Tydligen visste man redan då att knutar gör materialet många gånger starkare.

Fiber är Livsrummets förslag till denna veckas tema. Här finns övriga veckotemabloggare: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet   Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , , | 24 kommentarer

9 november

15032850_10154228467139247_7439929253260447107_n

Publicerat i historia | Etiketter | 13 kommentarer

Ögon

Version 3Ögon föreslår Livsrummet att vi ska skriva om denna vecka. Och det är ju något som jag kämpar med ibland. Om man försöker sig på att måla porträtt av människor eller djur är det mycket att tänka på.

Djur är kanske lite lättare, för det är rätt mycket lurv och ofta lättare öron, näsa och mun. Men då blir ögonen desto viktigare. Här är en mops som varit med här på bloggen förut. Här gäller det att få med så mycket som möjligt av personligheten i ögon och ögonbryn.

dscn7766Men även på människor blir det där med ögonen extra viktigt – och svårt. Blir ögonen fel, vilket dessvärre är väldigt vanligt om man inte är jätteskicklig, ja då är hela porträttet misslyckat.

För det första hamnar de ofta fel i ansiktet: för högt eller för tätt eller för långt ifrån varandra. Om man utgår från att ögonen sitter mitt på i höjdled och justerar lite för personliga variationer funkar det oftast bra. Och det brukar vara ungefär lika långt mellan ögonen som de är stora.

Och så måste man ha koll på blänket och se till att ögonen är parallella, eller blicken, snarare. Såvida inte modellen är vindögd förstås.greta5

På den här akvarellen har ögonblänket kanske hamnat lite olika, men inte så mycket att det ser helt galet ut. Själva iris och pupiller ser stora ut, men så är det också en unge med ovanligt stora mörka ögon.

Det är trixigt att få till det och när jag kollar i konstböcker ser jag att det inte alltid är självklart att ens skickliga konstnärer lyckas helt och hållet med ögonen.

Men så finns det förstås mästare som lyckas göra porträttet trovärdigt, nästan hur det än ser ut.

Här är en Picasso från 1906. Ögonen är olika, men blicken är riktad rakt mot betraktaren och det hela ser rätt naturligt ut, tycker jag.dscn7764

dscn7762Och här är en mer sentida konstnär, Red Grooms som målat med gouache på Gula sidorna i en gammaldags telefonkatalog av papper (man tager vad man haver…). På Grooms målning är är det också två ögon som är ganska olika, men helhetsintrycket är helt OK, eftersom han lyckats rikta blicken på ett sätt som känns rätt.

Det har däremot inte Otto Dix i den här målningen Café Couple, från 1921. Den skildrar det mondäna och i hans mening degenererade överklasslivet och det är nog därför ingen slump att mannen är svårt skelögd och att kvinnans blick är så tom.  dscn7759

Ögonen är själens spegel och det kan ju ta sig många olika uttryck.

Här kan man läsa övriga temaskribenters blogginlägg om Ögon: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet   Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön

Publicerat i Att rita, Att tolka, historia, konst, Lördagstema | Etiketter , , | 17 kommentarer

Lider ni av fräknar?

pippizz_118887889Lider ni av fräknar?” undrar en reklamskylt.

Pippi Långstrump regerar med att meddela ett bestämt: ”Nej!”

Expediten i affären med reklamskylten utbrister: ”Men kära barn, du har ju hela ansiktet fullt av fräknar!”

Pippi svarar att hon inte alls lider: ”Jag gillar dom!”

ljus-sommarnattDen Pippi-episoden kom jag att tänka på när jag såg den här reklamen.

Ljusa sommarnätter har jag aldrig lidit av. Men mörka vinterkvällar däremot… Det lider jag av.

Vilket jag blev brutalt påmind om i går när mörkret sänkte sig plötsligt och oväntat så gott som mitt på dagen. Idag går solen ner klockan 15.56 i den här stan.

Publicerat i Att resa, Debatt, Livet | Etiketter | 14 kommentarer

”Nej tack, inget vin för mig.”

I väntans tider är Pettas-Karins veckans-tema-förslag. Och det kan man verkligen säga om dessa dagar. Vi väntar besök från Brasilien; dotter och dotterdotter är på väg hit. Men just som jag inventerade förrådet med varma barnkläder, stövlar och annat kom ett meddelande från São Paulo: Halsfluss, hög feber och flygförbud. Så trist! Det hade annars varit ett vältajmat besök eftersom alla kusinerna, som längtat så mycket efter sin minstingkusin, har höstlov. Nu fortsätter vi att vänta och längta och hoppas att det i alla fall blir en Sverigeresa inom kort.

Veckans tema blev alltså högaktuellt för mig. Min plan var annars att skriva om hur man numera får veta att någon väntar barn. Oftast börjar man väl undra när kvinnor i fertil ålder säger: ”Nej tack, inget vin för mig!” Väninnorna utbrister: ”Va, är det sant!” Och så sprids nyheten.

raknäsdukNär frågan var aktuell för mina föräldrar gick det annorlunda till. De var dessutom nykterister, så den där vinmetoden skulle ju inte ha fungerat.

Det var tydligen så att man uttryckte sig lite diskret om detta ämne, även mellan äkta makar. För hur ska man annars tolka detta budskap, som enligt familjemytologin var mammas sätt att berätta för pappa att hon väntade barn?

Pappa rakade sig med rakkniv, som ingen fick röra, mer än pappa. Den skärptes med en strigel av läder som alltid fanns till hands på en krok på dörrkarmen i köket. Det var en omständlig procedur som också krävde varmvatten, raktvål, rakborste, raklödder och så behövdes en rakduk. Gärna den där större modellen av näsduk som var vanlig förr, blårutig i mjuk bomull. Så när mamma ville berätta nyheten om kommande tillökning för pappa tog hon helt enkelt och broderade ett par blåklockor och en liten blåklocksknopp på pappas rakduk! Subtilt, tycker jag.

Tack Pettas-Karin för fina teman under oktober. Nu tar Livsrummet över: 5 nov Ögon, 12 nov Fiber, 19 nov Sits, 26 nov Grått. Och här finns övriga veckotemabloggare: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet   Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön

Publicerat i Att tolka, Livet, Lördagstema | 22 kommentarer