1 september

Idag, den första september, är det 75 år sedan Tyskland invaderade Polen. Det blev upptakten till andra världskriget, även om Tyskland gjorde allt för att det skulle begränsas till ett tysk-polskt krig. Veckan innan hade Tyskland kommit överens med Sovjetunionen att de inte skulle kriga mot varandra (i ett hemligt protokoll delade de upp Polen mellan sig i stället).

DessutoGlivicem borde det se ut som ett försvarskrig för Tysklands del, så att inte några andra länder fick för sig att börja kriga. Därför genomfördes några fejkattacker på tyska mål, av tyskar utklädda till polska soldater den 31 augusti. Den mest kända är attacken på den tyska radiostationen Gleiwitz i Schlesien, som var en rätt klantig historia. Man hade missat att sändarstudion fanns på annan plats, så när meddelandet gick ut från radiostationen om den ”polska” attacken, nådde den inte långt. Men eftersom det var tyskarna själva som genomfört attacken dröjde det inte länge innan de tyska nationella sändningarna kunde sända ut informationen över hela landet. Därmed var saken klar, och Hitler anföll Polen nästa dag. Planen fungerade ganska bra, i alla fall ett tag. Visserligen förklarade Frankrike och England krig mot Tyskland redan den tredje september, men sedan gjorde de ingenting på flera månader.

Det är något skumt med detta krig sa man i USA. En senator, William Borah, kallade det för ett bluffkrig, ”a phony war”. Ja sedan vet vi ju hur det gick. Och jag kanske ser spöken, men när Putin blånekar till att det är ryska soldater i Ukraina, nu liksom tidigare när Krim annekterades, känns han inte helt trovärdig.

Publicerat i Debatt, historia | 8 kommentarer

Tunga moln

hotfulla molnNej nu byter jag ut den där dystra bilden i sidhuvudet. Men den kändes rätt i går, med sina hotfulla moln när Svenskarnas Parti höll sin manifestation där borta vid Gustav Adolfs Torg. Problemen är förvisso inte borta, men molnen ligger i alla fall inte lika tunga över stan i dag.

Man glädja sig åt att så många kom till motdemonstrationen och man kan dra en lättnadens suck att inte någon blev allvarligt skadad. Men det finns mycket att undra över.  Varför fick detta ”parti” överhuvudtaget tillstånd att demonstrera? Jag letar fram en artikel i Svenska dagbladet från i våras, om hur man tidigare ingrep mot nazistiska demonstrationer, medan polisen nu skyddar dem, i yttrandefrihetens och demonstrationsrättens namn. I Helsingborgs Dagblad finns en kort redogörelse för hur praxis förändrats trots att lagarna är samma.

Sverige får kritik från FN för att vi inte lever upp till FN-konventionen mot rasism, som Sverige anslutit sig till. Det innebär att vi lovat ”olagligförklara och förbjuda organisationer, samt organiserad propaganda och all annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering”. Vilket är precis vad Svenskarnas Parti gör. Men justitieministern menar att vi har de lagar vi behöver. Och så fortsätter diskussionerna: Antingen är det fel på lagarna, eller på deras tillämpning.

Jag var på väg till motdemonstrationen i går, men hindrades av mitt eget slarv. Mobilen var försvunnen och det innebar att jag måste gå tillbaka till de platser jag varit den senaste timmen för att leta efter den och sedan var det för sent att ge sig av till Kungsträdgården. Kanske lite lättad, rentav? Nej, jag tror inte risken för att skadas är så stor, även om det finns gott om berättelser om våld både från polis och demonstranter.

Bild på AFA-aktivister, från nätet

Bild på AFA-aktivister, från nätet

I går kväll pratade jag med en av dem som deltagit i motdemonstrationen och hon bekräftade den komplicerade bilden. En liten grupp våldsbenägna motdemonstranter skapar stora problem vid den här typen av arrangemang.

Hon hade frågat en person i ”AFA-uniform” (svartklädd, svart halsduk, mössa med skärm) varför de uppträdde så provocerande. När de är med i en fredlig demonstration borde de kunna acceptera det, anpassa sig och inte gå omkring och se hotfulla ut.

Den svartklädde visade sig vara dansk och han svarade: ”Vi har inte kommit hit för att sjunga sånger. Vi har kommit hit för att slåss!” Just denna lilla grupp provokatörer skymmer ibland det verkliga problemet, att nazister marscherar på gatorna i Stockholm och i andra svenska städer.

Publicerat i Debatt | 22 kommentarer

Man lommar iväg

Förr i tiden, för femton år sedan, var jag bortskämd med storlomsällskap vid bryggan nästan varje dag. Nu hör jag deras typiska läte dagligen, borta från ön, men de vågar sig inte så ofta till vår sida av sjön så länge fritidsbåtarna är i farten. Jag förstår dem. Förr brukade jag simma över till ön, åtminstone ett par gånger per sommar. Nu krävs följebåt för att man inte ska bli kluven av en snabbgående båt eller strypt av linan till en vattenskidåkare. Och då får det vara.

lommar

Men så här sent på sommaren, när det mest puttrar en och annan stillsam eka på sjön, då kommer storlommen fram och hälsar igen. När jag går nerför slänten till sjön kan jag se dem på håll. När jag väl kommit ner till sjön är de i regel borta. Men så dyker de upp igen, någon helt annan stans. Leker kurragömma, helt enkelt.storlom 14

Men i går, när jag förstås inte hade kameran till hands, bar de sig åt som delfiner. Det har jag aldrig sett förut. Hela familjen, mamma, pappa, barn tumlade om och dök liksom i bågar, precis som delfiner. Vattenytan kokade. Jag undrar om de gav sig i närkamp med storsjöodjuret, eller någon gammelgädda, eller vad i allsin dar de höll på med. När jag letar förklaringar på nätet hittar jag inget. Däremot stöter jag på uttrycket ”lomma” som i ”lomma iväg” och då måste jag ju fundera på det i stället.

I Hellquists etymologiska ordbok kan man läsa ”Lomma, gå med klumpiga steg = östfrisiska lômcn; jämför östfrisiska lôm, förlamad, haltande, matt, fornhögtyska luomi, matt; avljudsform till lam.” Och, säger Hellquist, även om sjöfåglar går illa har lomma inget med lom att göra. Men det tror engelska etymologer! De tror att ”loon”, det engelska ordet för lom, handlar om att lommen går lite ovigt (”refers to the loon’s poor ability to walk on land”).  Men! Är inte det en förolämpning mot denna vackra fågel som har så många andra egenskaper och som man för övrigt nästan aldrig ser på land?

Tillbaka till Hellquist. Han säger att lom troligen heter så efter fågelns läte och att ordet sannolikt hör samman med en grekisk ljudrot som finns i ”laíein”, skälla.

Skogsgurra skriver i en kommentar att de där lommarna älskar att leka kurragömma.

lommarna kurvaOch att de gärna överraskar en med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Och så har han mejlat över ett exempel på det. Ett par magnetiseringskurvor (nej jag vet inte heller riktigt vad det är) som dök upp i en mätmojäng som han byggt.

Visst är det lomlikt!

Publicerat i fåglar, Livet, Ord, Språk | Etiketter , , | 24 kommentarer

Inte har dom väl flyttat? Det borde dom ha berättat!

gravenHär familjegraven. Den ligger fint i slänten nedanför den gamla klockstapeln och på stenramen står farfars och farmors namn. På stenen mina föräldrars.

Bilden ovanför är från förra hösten, då jag skulle fixa lite med nya blommor. Det behövs inte så mycket. Det växer blåsippor längs stenramen och jag brukar komplettera med något säsongslämpligt, som blåklockor på sommaren. Så här års är kärleksört bra, för den klarar sig långt in i oktober.

ingen stenHäromdagen var det dags igen att klippa bort vissnade blåklockor och snygga upp lite kring gravstenen. Men oj, vad det hade blåst in mycket sand över den! Vad konstigt, hur kan sanden hamna i en sådan här prydlig liten ruta bara? Jag började krafsa undan sanden, men hittade ingen sten. Och brukar den inte egentligen vara lite upphöjd över marken? Där fanns ju ingen sten. Hade pappa och mamma flyttat?

Men inte skulle de väl flytta utan att berätta det för mig? Hann jag tänka, innan jag insåg att de nog gör lite som de vill nuförtiden, utan att rådfråga oss barn. Det måste finnas en naturlig förklaring, tänkte jag och när jag stod där på kyrkogården fick jag ett sms från kusinen i Australien att han kommer till Sverige i september för att ordna med en gravsten åt sin mamma, min pappas syster.

I behov av renovering?

I behov av renovering?

Jo, det visade sig att det stenhuggeri som ska göra gravstenen till min faster hade plockat bort mina föräldrars gravsten för att få samma stil på den nya.

Och då kommer de samtidigt på att snygga upp mina föräldrars sten, som börjar bli lite mossbelupen, trots att jag knäskurar den då och då.

Omtänksamt av stenhuggeriet, förvisso, men om de hade hört av sig hade jag inte behövt gräla på mina föräldrar för att de hade givit sig av utan att säga hejdå!

Publicerat i Livet | 23 kommentarer

Tunnelseende

”Tätning mot inläckande grundvatten utförs med cementbaserad injektering bergförstärkningen sker i huvudsak med sprutbetong och bult. Den förstärkta och tätade tunneln kläs sedan in./-/Samtidigt är en effektiv framdrift med hög produktivitet avgörande för att klara tidplanen. Vår ambition är därför att i möjligaste mån arbeta med funktionella krav och villkor.”

Har jag fått tag i en gammal projektbeskrivning för Hallandsåsen? Nej, det är en sprillans ny beskrivning av hur man tänker jobba med Förbifart Stockholm. Det kanske funkar bra, vad vet jag. Men jag blir lite förskräckt när jag läser om projektets omfattning. förbifart

En tunnel hela vägen från Skärholmen till Sollentuna! För alla som inte är hemmastadda i Stockholmsgeografin kan jag nämna att det blir den längsta tunneln i stadsmiljö i världen!

Det finns bara två vägtunnlar i världen som är längre, en i Lærdal i Norge (24,5 km) och en i Zhongnanshan i Kina (18 km). Men Förbifarten får fler filer. Det blir väldiga mängder berg att spränga bort. Var gör man av sex miljoner kubikmeter bortsprängt berg?

Och vad skulle man kunna göra i stället? En motorväg mellan Linköping och Gävle, till exempel. På YIMBY:s sida kan man läsa om olika alternativ. Ja, samma YIMBY som jag är helt oense med när det gäller Nya Slussen. Men det hindrar inte att deras genomgång av Förbifarten och dess alternativ är tankeväckande läsning!

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 35 kommentarer

Nu börjar’e

nu börjareDet landade ett brev på köksgolvet. Flygpost, till och med. Det såg ut som en inbjudan av något slag.

NU BÖRJARE stod det. Vi lät oss vägledas av viskningar och fnitter i den närbelägna hallen för att undersöka vad det var som började. Och har man sett! Det som började var vernissagen på en konstutställning.

De två konstnärerna hade verkligen jobbat med förberedelserna. Vernissagebesökarna fick varsin liten vernissageväska, med biljett till evenemanget  och bäst av allt: en rejäl summa pengar att handla för. Flera hundra tusen kronor faktiskt.

billjetväskapengar

Jag såg genast vilken tavla jag ville köpa, men dessvärre var andra vernissagebesökare snabbare än jag och lade vantarna på Månalisa, för det överkomliga priset av 10 000 kronor. Attans! Någon kanske hävdar att det är en förfalskning, men även en sådan har ju sitt givna värde. månalisa

Och titta på hennes luriga leende. Minst lika gåtfullt som originalets.

Men det fanns ju andra konstverk att satsa på och jag valde en fin abstrakt målning som heter Färgis. Den är lite sprallig och mycket färgglad. Tyvärr var priset lite väl högt, men jag lyckades pruta ner det från tio miljarder till några hundra tusen. Där rök dock nästan hela min konstkassa.  färgis

Det kan vara intressant att jämföra verket Färgis med ett liknande verk av den andra konstnären. Det konstverket har titeln Färgmönsret och även om man ser tydliga influenser mellan de båda konstnärerna är det också uppenbart att konstverken speglar två helt olika temperament. Färgmönsret visar en slutnare komposition och ett mer organiskt tema.

färgmönsretDetta konstverk var dock inte till salu, eftersom det ingår i ett större verk.  Konstkännare och framtida konsthistoriker bör lägga på minnet var de såg den jämförande analysen av dessa två verk första gången! För jag tror att konstnärerna kommer att låta tala om sig om några år.

Publicerat i Att tolka, färg, konst | Etiketter , | 31 kommentarer

Kvarlämnade

Leftovers heter en bok av Tom Perrotta som jag nog aldrig skulle ha läst om jag inte fått tipset genom Engelska bokhandelns trevliga läsecirkel. Den handlar om de människor i en liten stad i USA, som blivit kvar efter ”The Rapture”. The Rapture är ett slags uppståndelse; den drabbar inte bara staden utan hela landet. Folk bara försvinner, spårlöst. I en del familjer blir bara någon enstaka person kvar. I andra är hela familjen intakt.

perrottaBokcirkeldeltagarna är både från Sverige och från engelsktalande länder, men ingen från USA. Det förklarar kanske varför vi så fullkomligt missade utgångspunkten för boken. ”The Rapture” tycks vara ett levande (om än omtvistat) begrepp för många i USA, som ju är ett mycket religiöst land. Det är inte riktigt samma sak som Uppståndelsen. Eller är det kanske en andra uppståndelse då vi dödliga får följa med? Domedagen?

Det är inte bara jag som undrar. Om man försöker få klarhet om The Rapture som uppståndelsebegrepp, om Jesu första, andra och kanske tredje återkomst möts man av oändliga diskussioner om hur det egentligen ligger till. Allt detta var vi lyckligen okunniga om i bokcirkeln, men vår diskussion blev ändå riktigt intressant, kanske just tack vare vår okunskap.

The leftovers, de kvarlämnade, resterna, känner sig mer ratade än tursamma. Är dessa försvinnanden kanske författarens metafor för sjukdom och död som drabbar orättvist och som lämnar de levande med en känsla av skuld för att ha klarat sig? Det oerhörda och samtidigt vardagliga i att folk bara dör. En illustration till överlevarnas ständiga fråga: Varför fick just jag leva?

Och hur skulle man själv reagera om medmänniskor bara försvann, helt spårlöst och utan någon som helst systematik? Rika och fattiga, småbarn, unga, medelålders och gamla, onda och goda, lyckliga och olyckliga, vem som helst. Skulle man tyngas av skuld? Försöka bygga bra relationer och ett bra samhälle ändå? Eller ge upp och leva ett destruktivt liv? Starta en sekt som försöker hantera den nya situationen?

kevin

Huvudpersonen Kevin Garvey (Justin Theroux) är en ganska förnuftig person i boken, där han är borgmästare i den lilla staden Mapleton. I TV-serien är han i stället polismästare och verkar av recensionerna att döma vara rätt instabil.

Hur skulle myndigheter och regering agera? I boken får fenomenet det odramatiska namnet ”plötsliga försvinnanden” och det sätts upp kommittéer som ska undersöka saken. Och på något sätt normaliseras det onormala:

“Nothing happened. As the weeks limped by, the sense of immediate crisis began to dissipate.”

I boken finns en provkarta på alla dessa beteenden och många till. Nu har boken blivit TV-serie, som sänds på HBO i sommar.  Lite nyfiken på den blir jag nog. Och Tom Perrotta själv har ju födelsedag idag. Grattis!

Publicerat i Att läsa, Att tolka, Böcker, film | Etiketter , , | 30 kommentarer

T(h)ank you!

oljetanken - version 2Tankprojektet fortskrider. Tanken med tanken var att den skulle baxas ut ur källaren, sedan den gjort sitt. Men tanken kom på andra tankar och satte sig på tvären.

Vi borde ha anat oråd när vi såg skrapmärkena på tanksidan. Den måste ha pressat sig in genom dörren utan den där ditsvetsade inspektionsluckan som lägger till ett par centimeter på bredden.

Alltså måste luckan väck. Då stämde måtten precis med dörröppningens, i alla fall om man häktade av källardörren.

Men när luckan var bortsågad visade det sig vara svårt att få ut tanken ändå. Troligen sattes den in före rördragningarna i det strategiska hörnet mitt för dörren. Det innebar att tanken hamnade precis så mycket på sniskan att det inte gick att få ut den. Så det blev till att tänka om. Storfiskarn (aka Pensionären) och syrran stod som vanligt för mesta jobbet. Sonen inkallades för vissa strategiska moment. Barnbarnen hölls på lagom avstånd av farmor.

”Om källarhörnet djävlas”, sa Storfiskarn ”då får vi väl såga av motsvarande hörn på tanken.” Och så gjorde han det. Syrran och sonen klättrade in genom källarfönstret och knuffade på tanken så gott det gick bakifrån.tvångsförlossning

Storfiskarn drog från sitt håll. Och efter ganska mycket pressande, ungefär som vid en svår förlossning, gled den plötsligt ut.

T(h)ank you alla inblandade! Nu återstår bara lite efterbörd. Och att tänka ut en bra framtid för tanken. Jag skänker gärna en tank(e) till behövande!

Publicerat i Efterlyst | 22 kommentarer

Vi vill ha regn!

”Leve drottningen!” heter på franska ”Vive la reine!”  ”Vi vill ha regn!” på skånska blir också ”Vive la reine!” eller ”Viv’ll a räjn”, vilket låter precis likadant i franska öron.

Både redaktörn och jag fick höra om drottning Désirées resa i Skåne, när vi gick i skolan. Det var hon som var gift med Karl Johan Bernadotte, som valdes till svensk tronföljare 1810.

(Och här måste jag, som alltid när jag kommer in på den tiden, stanna upp och förundra mig över hur i allsindar man kom på att importera denna kontroversielle marskalk som kung? Han var i onåd hos Napoleon som bara ryckte på axlarna när han hörde om rekryteringen och sa ”Tja, svenskarna är ju vana vid galna kungar…” Fast på franska då.)

Désirée var ogärna i Sverige, men torrsommaren 1827 reste hon genom Skåne och det var då de skånska bönderna ropade ”Vi vill ha regn!” Drottningen blev glad över hyllningarna och bönderna var nöjda med att ha vädrat sitt missnöje.

Det lustiga är att redaktörns historielärare vinklade historien som en antirojalistisk berättelse: Denna världsfrånvända kvinna utan förståelse för folkets hårda villkor, denna inbilska drottning som trodde att skånebönderna lärt sig franska för att hylla henne!

Min historielärare däremot presenterade lokala potentaternas listiga metod att göra sig populära hos kungaparet. Genom att manipulera de korkade och lättlurade bönderna blev hovet gynnsamt inställt till den skånska adeln och andra makthavare. Frågan är förstås om händelsen alls har inträffat.

Men jag går och muttrar för mig själv, nu när det är snustorrt i markerna och elden i Salatrakten fortsätter att sprida sig: ”Vive la reine!” Här är en bild från Mimerlaven i Norberg. mimerlaven

Vi vill ha regn!

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 57 kommentarer

Solförmörkelse? Nu?

På lite håll och utan glasögon trodde jag ett ögonblick att vi fått röda näckrosor. Eller i alla fall orange. Men det var solen som speglade sig bland näckrosbladen.röd sol

Den såg mest ut som en augustimåne, trots att det var mitt på dagen. Eller som solförmörkelse.

röd sol 5

Och så kom det en häftig vindil som blåste ner några tunga grenar strax intill bilen. Det kändes olyckbådande. Och snart kom lukten av brandrök. Ingenting på radion så jag kollade nätet. Facebook var fullt av meddelanden om den stora branden utanför Sala. Det är ju sju – åtta mil bort! Och ändå skyms solen och brandlukten sticker i näsan.

Nu tycks branden vara under kontroll, men ett tungt jobb har det varit och det kunde gått mycket värre om det inte kommit oväntad hjälp. Nej, inget regn, det hade ju annars varit det bästa. Men just som man fick veta att försvarsmaktens helikopter pajat och skulle ta minst tolv timmar att fixa, då ringde en person som har ett helikopterföretag i Hudiksvall. Han hade hört talas om Sala-branden och undrade om det behövdes hjälp. För i så fall hade han tre små och en stor helikopter i närheten av Sala, på hemväg från en skogsbrandsläckning på Västkusten. Mycket välkommen hjälp från ovan!

Uppdatering 4 augusti, klockan 21. Det verkar som om branden fortsätter, trots allt. Hettan och torkan ger elden goda chanser att sprida sig. Nu täcker den en dryg kvadratmil och verkar inte avta. Röklukt och sotflagor sprider sig miltals omkring. brandkarta

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | 20 kommentarer