Den som vill ha en dålig bok nöjer sig inte med en bra

Vad tänker ni när ni ser den här bilden?gtlndsbåten

Just det: böcker! Båtar, tåg och flygplan har samma läsfrämjande effekt på mig. (I bilar och bussar fungerar det tyvärr inte, för då blir jag åksjuk om jag läser.)

Jag vill ha böcker som gör att man förvånat höjer huvudet och undrar varför alla passagerare går av. Har det hänt något? Då är man framme vid slutdestinationen.

en engelsman i PPå Gotlandsfärjan läste jag En engelsman i Paris av Nicolas Barreau. Det är en underhållningsroman, eller romantisk komedi  – ”romcom”– som man kan förströ sig med ett par timmar och sedan lämna kvar åt någon annan.

Fast översättningen, översättningen… Tallrikarna på huvudpersonens restaurang är barskrapade och någon  är tandläkare ”med hull och hår”. Och så kan man reta sig på alltför många gyllenblonda lockar och andra schabloner om man vill, men det gör man inte, för det var ju den sorts bok man valde. Ju. Problemet var bara att den tog slut på halva vägen.

seglitsanDå plockade jag fram en bok som jag börjat på tidigare under sommaren och läst långsamt, långsamt: Steglitsan, av Donna Tartt. En helt annan sorts bok, välskriven och gripande med en huvudperson som man måste bry sig om, hur mycket han än knarkar och bedrar.

Inte en schablon i sikte, tänker jag först. Men så börjar jag känna igen bokens struktur. Om jag någon gång får tid över ska jag gå tillbaka till Steglitsan och jämföra den med arketyperna i en populär instruktion om hur man ska bygga upp handlingen i en roman eller film, The hero with a thousand faces av Joseph Campbell. Den har legat till grund för praktiskt taget alla populära Disneyfilmer.

Campbells idé är ingalunda ny, tvärtom, vad han skildrar är mönstret i urgamla berättelser och myter. Hjälten (som helst ska vara ung) vill något, väldigt gärna. Han måste lämna sin invanda verklighet och våga sig ut i det okända där han möter motstånd, hot och faror. Men han möter också en mentor som vägleder honom, en opålitlig typ som ibland är till hjälp, ibland inte, en hämnare som vill komma åt honom, en allierad som han kan lita på, väktaren som kan hindra hjälten eller släppa fram honom om de kommer överens. Till sin hjälp har hjälten speciella krafter eller kunskaper. När hjälten mött alla faror och klarat av alla hinder uppnår han det han vill (som ofta visar sig vara något annat än han trodde) och så återvänder han klokare till sin gamla verklighet.

Det var först mot slutet av Steglitsan som jag upptäckte att strukturen liknar populära Disneyfilmer som Frost. Men författaren Donna Tartt har valt en hjälte vars mentor ger honom superkraften att bli en hejare på att renovera gamla möbler. Då struntar jag i om bygget liknar både antika hjältesagor och samtida barnfilmer. Välskriven, spännande och rolig är den. Och bra översatt.

Jo, det där citatet: ”Den som vill ha en dålig bok nöjer sig inte med en bra”. Jag undrar vem som sa det? Kunde kanske vara Harry Schein?

Publicerat i Att läsa, Att resa, konst | Etiketter , , , | 8 kommentarer

Från sjö till ö

Dags för en utflykt. Lite svårt att lämna sjön, nu när den är som simvänligast.  rossen mot sandvika

urvgr 17 juli 14Tröstar mig med en sjöglimt vid nästa mellanlandning. Värmen skapar märkliga effekter. Ett rosa moln av duggregn dras åt sidan, som om det vore ett lätt draperi av tyll och bakom det bildar avlägsnare moln effektfulla kulisser.

dimma gotland

Och när jag vaknar upp på nästa destination, mitt på Gotland, är världen ett milt dis, där bara de närmaste träden kan urskiljas.

Men sedan klarnar det och det badas, dyks och simmas för fullt överallt. Om någon betraktade ön uppifrån, från luften, skulle det se ut som om befolkningen bara ramlar av den lilla öplätten, ner i vattnet åt alla håll. badförbud

Till och med där det råder badförbud badas det friskt. Det gäller bara att hålla undan för båten till/från Stora Karlsö.

Publicerat i Att resa | Etiketter , , | 30 kommentarer

Skopa upphittad!

IMG_3027Hyttis ohoj! Nu kan du sova lugnt om nätterna. Din ekströmsnyponsoppe-pulvermåttskopa är upphittad. På livets trassliga bastmatta, förstås. Var annars. Margaretha på Bastmattan inventerade en av sina bra-å-ha-lådor och se där. Där var den. Margaretha har fått din adress och om allt går väl kommer den till en brevlåda nära dig inom kort. Tack Margaretha! Och det där efterlysta enkiloskaffeburkslocket torde vid det här laget ha tagit sig från Lund till sitt nya hem i Umeå. Tack Agneta!

Mer efterlyst i Loppishörnan

Publicerat i Efterlyst | 13 kommentarer

Den perfekta temperaturen

Så snabbt vi blir bortskämda! Under några veckor var det varmt i hela landet och stranden fylldes med badande. En härligt långgrund strand, perfekt för barnfamiljer.

varmt

Några dagar senare har temperaturen sjunkit till 23 grader i luften och lika många grader i vattnet. Rätt behagligt tyckte vi. Men var är alla andra? Efter ett par veckor med temperaturer över tjugofem grader ligger stranden tom när vi kommer dit. 23 grader

Alldeles tom åt båda håll. Kändes nästan lite spöklikt.

tomt2

Men barnbarnen gillade det och hoppade förtjusta ner i det varma vattnet.

june i spatvattenfötter

Och fyraåringen var särskilt nöjd med spåren som han lämnade på bryggan.

”Kolla mina fina vattenfötter!”

Själv ska jag försöka fortsätta badandet så länge som möjligt. Om man fortsätter med en simtur varje dag kan man utan vidare fortsätta en bra bit in på hösten. Som förra året, hela september och kanske  – om oktober blir lika varm i år – några veckor till.

Publicerat i Livet | Etiketter | 9 kommentarer

OM Sverige hade varit med i fotbolls-VM…

OM vi hade varit med i VM och OM vi hade gått till final – ja då hade det troligen inte varit lika stort intresse här i huset för alla de andra lagen och deras länder. Visserligen har en och annan fotbollsexpert i huset (eller en, om man finräknar, nämligen redaktörn) tippat rätt på alla finalister, med Tyskland som världsmästare, men i övrigt har det varit många olika förslag. Det har producerats och viftats med allehanda flaggor och några av dem har jag inte riktigt lyckats identifiera. En geografilektion är det, om inte annat, när man tvingas kolla upp var Costa Rica egentligen ligger och hur stort Brasilien faktiskt är. VM-flaggspel

I övrigt anser jag att det är lite onödigt med bronsmatcher, man kan väl låta de lagen få en delad tredjeplats.

Samt att det är konstigt hur fort lag och tränare förändras. Eller är det uppfattningen om dem? Tyska förbundskaptenen Löw borde bort, menade man för inte så länge sedan, förvirrad och hjälplös som han är. Nu är han fotbollshistoriens bäste tränare och strateg. Och det vet ju alla att tyska landslaget spelar effektiv, men tråkig, mekanisk fotboll. Tills nu, när de prisas för sin elegans, virtuositet och snabbhet.

tillväxt på gångTydligen har Tyskland satsat mycket på att få fler barn och ungdomar intresserade av fotboll, genom samarbete med skolorna, genom att alla klubbar i de högre divisionerna också haft ungdomsklubbar, genom utbildning med nya inslag som bergsklättring och yoga.

Men ändå. Har inte förbundskansler Angela Merkel viktigare saker för sig än att åka tvärs över Atlanten för att se på fotboll? Har hon ingen TV?

När en radioreporter frågar en korrespondent i Tyskland vad detta betyder för Tyskland som nation tycker jag kanske att det är en besynnerlig fråga. Tydligen tycker korrespondenten det också, för hon svarar ungefär: ”För Tyskland som fotbollsnation betyder det förstås mycket. Men som nation… näe.”

Publicerat i Tävling | Etiketter | 12 kommentarer

Loppishörnan

Jag har funderat lite på hur jag bäst ska ordna min lilla loppishörna. Platsen där man kan berätta vad man saknar i livet, eller vad man har för mycket av. Platsen där ljuv musik kan uppstå, som när jag fick min efterlängtade melittatratt, eller kanske den dag Hyttis får sin nyponsoppspulverskopa i plast. Röd!

marmorcementDagens önskemål är ett kaffeburkslock. Någon behöver ett lock till en rund enkilosburk. Det var ganska länge sedan, men av allt att döma har hen inte fått tag i något lock ännu.

Jag tänkte att sådana har en väl liggande lite här och där. Många! Men trots ihärdiga bodröjningar och lite allmänt feng shuiande i övrigt har det inte dykt upp något lock. Jag har den här halvkilosburken, men vad hjälper det om man är ute efter enkilos.

Men jag visar den i alla fall för den händelse någon åstundar ett halvkiloslock, eller varför inte lite marmorcement, som finns i burken!

Och nu finns en rubrik Loppishörna uppe i sidhuvudet, alldeles under bilden, för eventuella önskemål! Samt ett förmånserbjudande. Missa inte det!

Publicerat i Efterlyst | Etiketter | 15 kommentarer

Efterlyst – upphittat

droppflaskaTack vare mina bloggefterlysningar har jag nu äntligen fått min Melittafilterhållare modell 103. Skogsgurra lanserade då idén att fler kanske letar efter något eller har prylar de vill bli av med. Eller bara få identifierade.

Lugn, bara lugn, jag tänker inte starta någon konkurrerande verksamhet till Blocket. Men inom den lilla krets som läser den här bloggen finns det garanterat gott om både prylar och kunskaper om dem. Och ett och annat önskemål.

Enligt Skogsgurra kan det vara så att Hyttfogden gärna vill ha en flaska som inte kan stå på egna ben utan måste hängas upp. En sådan har jag. Möjligen inte rätt modell, men här är den i alla fall.

Hyttis vill också väldigt gärna ha en liten röd plastskopa som fanns i Ekströms nyponsoppepulverpaket förr i tiden. Sannolikt har Storfiskarn en sådan. Han är nog ute i boden och letar just nu. Själv önskar sig SG räknestickor och räknemaskiner. Gärna Brunsviga av denna modell eller äldre.

räknareOch visst har jag sett en sådan någon gång. Verkar faktiskt väldigt välbekant! På något kontor i min ungdom? Någon som råkar ha en sådan liggande på vinden?

Och så undrar jag mer i största allmänhet vad jag ska ha denna manick till. Verkar mycket praktisk, går att öppna upptill. Men varför?

ståltrådsgrej2ståltrådsgrej

 

Olika förslag om den här ståltrådsmanicken. Ett intressant förslag är Kickis, att det är en nysthållarkrok, som man satte fast i skärpet eller förklädesbandet när man stickade, för att ha nystanet med sig, till exempel på promenader. Den idén följde Agnet upp med den här fina bilden. En fåraherde stickar strumpor av ullen från fåren som han vaktar. I Agnetas kommentar finns en länk där man ser hela tavlan. Här har jag valt ut en detalj där man ser att han fäst sitt garnnystan i västen. Riktigt vad han har för fästanordning är svårt att se. Men tavlan är fin. fåraherde2

Publicerat i Efterlyst, Livet | 52 kommentarer

Äntligen!

Som framgått av tidigare inlägg (här, här och här) har jag varit på jakt efter en Melittafilterhållare modell 103 sedan i februari. Många bloggläsare har gjort stora och uppskattade insatser för att hjälpa mig, Olgakatt i USA, Skogsgurra och Hyttfogden likaså. Storfiskarn och Livsrummet i trakterna i och omkring Dalarna. Dottern i Brasilien har försett mig med tygfilter för 102-hållare och det är ju ett steg i rätt riktning, men 103 är mer praktiskt om man är många som ska ha kaffe.

Jag har förlorat mången budgivning på Blocket och Tradera, på grund av senfärdighet och ouppmärksamhet. Jag har fått goda råd om att i stället sy filter till befintliga hållare eller kanske be en duktig keramiker göra en filterhållare i 103-modell.

Och så plötsligt händer det!  En kompis till syrran (aka Livsrummet) hälsade på henne häromdagen, på hemväg från en aktion i Torsby. Hon ville gärna visa upp alla fynden i en låda med smått och gott. Först lyfte hon undan lite (i hennes tycke) ointressant skräp för att ta fram de riktiga dyrgriparna. Men syrrans blick fastnade på ”skräpet”. Där var ju min hett eftertraktade Melitta-filterhållare. 103:an!!

103anNu har jag fått den levererad och inte fick jag betala ett öre för den heller. Tack syrran! Tack syrrans kompis Sylvie!!

Jag har försökt hitta en lämplig miljö för att ta ett porträtt av min dyrgrip. Bland kärleksörten? Nej den blommar inte än.  Tillsammans med paradisbusken? Nja, den busken var inte på poseringshumör. Med farmors ros? Nej den ser lite för hängig ut i värmen.

Så det fick bli nere på bryggan och jag lyckades fota den utan att snubbla och tappa den i sjön! Visst är den fin!

Nejdå, jag tänker inte använda den till att plantera hyacinter i eller något annat åt det hållet. Den ska få göra tjänst på det område den är skapad för. Det här arrangemanget är  tackblommor till Silvie och syrran. på bryggan

Uppdatering: Egentligen var det nog så (se kommentarerna) att Sivie 1x4gärna ville ha en filterhållare i porslin, men ändå avstod sitt aktionsfynd till förmån för mig som är på jakt just efter den ovanliga storleken 103. Tack och bock ännu en gång!

Nu undrar jag:  Skulle det kunna gå lika bra med den här modellen? Det är en 1×4; ungefär lika hög som 103:an, men lite, lite vidare upptill. Och lite lättare att hitta filter till.

Publicerat i Livet | Etiketter | 57 kommentarer

Lite pålägg kanske?

spamköttSå här på SPAM-konservens födelsedag kan det ju vara lämpligt att reda ut vad spam=skräppost har med en blandning av hoppressade slaktrester, stärkelse och salpeter att göra.

Hormel Foods lanserade konserven SPAM den 5 juli 1937. Tillverkaren insisterade att det ska skivas skrivas med stora bokstäver, men avslöjade aldrig vad det betyder. SPiced hAM är ett förslag. Something Posing As Meat är ett annat.

Trettiotre år senare kommer paret Bun in på en restaurang i Monty Python’s Flying Circus och undrar vad som finns på menyn. Servitrisen svarar:

spamvikingar”Ägg och bacon; ägg, korv och bacon; ägg och spam; ägg, bacon och spam; ägg, bacon, korv och spam; spam, bacon, korv och spam; spam, ägg, spam, spam, bacon och spam; spam, korv, spam, spam, spam, bacon, spam, tomater och spam; spam, spam, spam, spam, ägg och spam; spam, spam, spam, spam, spam, spam, vita bönor i tomatsås, spam, spam, spam och spam.”

Och sedan ligger det nära till hands att de upprepade meningslösa ordmassor som skräppost brukar innehålla får heta ”spam”.  Just servitrisens svar lär vara ett vanligt innehåll i spam-meddeanden, i alla fall förr i tiden,.

Går det att köpa SPAM idag, undrar jag. Har inte sett något på länge. Nej, jag är inte sugen; undrade bara.

Publicerat i Att tolka, historia, Ord | Etiketter | 24 kommentarer

Först bygger man en bagarstuga…

Jag läste för ett tag sedan en beskrivning om hur man bakar tunnbröd. Den började: ”Först bygger man en bagarstuga”. Lite som gamla recept som brukar börja med något i stil med: ”Först plockar man gåsen”.

Men vilken tur, tänkte jag då, att jag redan har en bagarstuga! Den är visserligen inte använd på femtio år eller mer, men om man bara fixar skorstenen så fungerar den säkert hur bra som helst. Under tiden kan jag lära mig lite mer om hanteringen i brukets gamla bagarstuga, nere i bruksparken, där det är tunnbrödsbak under bruksveckorna. bakugn

Här är själva ugnen där man eldar tills den är glödhet. Det är lite svårt att se på den här bilden hur stor ugnen är. Den sträcker sig kanske ett par meter in. bakugn

När det är så hett att röken pressas upp i ugnstaket och det är fri sikt, så att man kan se stenarna längst bak i ugnen, då är det dags att grädda tunnbröd. Och då går det undan. Ett bröd tar ungefär 20 sekunder att grädda. Så det vill till att man producerar i takt, de som kavlar ut bröden och de som gräddar. Det behövs ett stort bakbord.

bakbordettunnbrödet

När jag var in i bagarstugan dagen efter baket, var bakugnen och murstocken fortfarande het. Vilken värmekälla! Och vilken trevligt ugn att baka pizza i.

Jag måste nog se till att få fart på ugnen därhemma till hösten. Och gott bröd blir det ju!

Publicerat i historia | Etiketter , , | 36 kommentarer