Jag hade tänkt odla lite, för en gångs skull i god tid, men det har mest blivit insatser inom djurriket i stället.
V
år framfusiga husmus har gnagt sig in i ett av de garanterat mussäkra skåpen och kalasat på allt hon hittat. Särskilt förtjust verkar hon vara i kardemumma. Hon har givit sig på en oöppnad påse med mald kardemumma och när innehållet var uppätet knaprade hon vidare på själva påsen. Suck! Skåpet som hon gnagt sig in i måste tömmas och knäskuras. Numera kan man bara förvara sådant som finns i glas eller plåtburkar där. Plast gnager hon lätt igenom. Nu har jag laddat musfällan med – gissa vad? Just det, kardemummabulle. En liten bit, för jag åt upp det mesta själv och jag förstår musen. Det är gott.
Och så var det myrorna då. De håller på att ta över vår tomt och snart finns det ingenstans där vi kan vara. Från den gigantiska myrstacken vid tomtgränsen har utvandrarmyror gått i täta led för att etablera sig överallt på tomten. Myr-autostrador kors och tvärs och nybyggarsamhällen lite varstans.
På nyårsafton roade syrran och jag oss med att flytta myrstack. Det kändes väl tveksamt om det var såvärst verkningsfullt, med tanke på att myrorna, myräggen, myrdrottningen och alla andra vitala myrstacksdelar befann sig i tryggt förvar under jord.
Delar av myrstack under flytt. Det förfallna uthuset är tackochlov inte mitt, men står dessvärre vid tomtgränsen.
Men vi kärrade tappert bort ett trettiotal kärror av myrstackmaterialet ovan jord, samt krattade bort det mesta av resten. Det som inte syns på bilden är myrstacken inuti huset. Där fanns ännu mer.
Om vi inte hade skyfflat bort allt detta hade mina myrbekämpningsinsatser troligen varit förgäves nu. Att strö lite Myrr ovanpå några kubikmeter myrstack är meningslöst, men nu verkar det finnas goda chanser att få det myrfritt på tomten.
Knappt hade jag fått någorlunda koll på myrorna, förrän den här kompisen dök upp. Förhoppningsvis en snok? Nej, inga ljusa fläckar bakom öronen, alldeles för trekantigt huvud och smala ”ormögon”: klockren huggorm. Vi får se vad som händer. De letar revis så här års. Kanske den inte känner sig välkommen efter att jag försökt kasta en sko till den. Inte på, men skon landade rätt nära. Då knyckte ormen på nacken, men låg kvar. Den höll full koll på mig, vred på huvudet och följde mig med blicken allteftersom jag gick runt den för att få en bra bild. Men så fort jag vände ryggen till försvann den. Listig som en orm!
Ack den ekologiska balansen. Ormar äter möss, men attackeras i sin tur av myror… Ska jag nu behöva kärra tillbaka hela myrstacken? Halloj syrran – flytta myror på midsommarafton, kanske?
Stockholm Water Front har haft fler turer än jag mindes. Först ritade Gert Wingårdh ett förslag till kongresscenter på den tomt där Klara postterminal tidigare låg. Det var kring år 2000; byggnaden höll sig någorlunda i nivå med kringliggande hus och skulle ha passat bra till Stadshuset med sitt tegel.
Sett från Strandvägen ser det ut så här. Det verkar till och med vara möjligt att trycka in ett rätt stort hus utan att behöva riva det gamla tullhuset. Men det ska rivas som planen ser ut just nu.
dasspappret ut. Inte så effektivt, men trevligt att titta på. Två olika varianter fick jag till och med. Fem hundra blad av Det bästa och en packe Munksjö Prima. Jag tänkte att det blir ju finfint på farfarsdasset, där jag för närvarande har en modern toapappersrulle. Hon har försökt medföra toapapper till farfars dass förut, syrran, men det fick brorsan syn på och lade vantarna på.
