Vi börjar med det lättaste, tycker jag

Här kommer första avsnittet av konversationslexikonet om aktuella stadsbyggnadsfrågor, som jag utlovade häromdagen. Jag börjar med det blivande Nobelcentret, som är någorlunda okomplicerat. Någorlunda…

blasie3

holmenPlatsen är inget att bråka om, tycker jag. Så här ser det ut i dag. En lite bortglömt yta på Blasieholmen. Det finns mer plats än man tror där bakom Nationalmuseum, så utrymmet är inget problem.

från strvgntullhusSett från Strandvägen ser det ut så här. Det verkar till och med vara möjligt att trycka in ett rätt stort hus utan att behöva riva det gamla tullhuset. Men det ska rivas  som planen ser ut just nu.

Det är den gula låga byggnaden som skymtar bakom båten till höger. Så här ser det ut framifrån.

Och så här ser det planerade nya Nobelcentret ut på skisserna från David Chipperfields arkitektfirma. Lite för högt, tycker jag. Vore snyggare om det linjerade med omgivningarna på höjden. Dessutom ligger det och trängs med kvarteret på andra sidan gatan.  fr strandvägen

Sänk ett par våningar och flytta det österut – eller söderut? – äsch, åt vänster på bilden och låt tullhuset ligga kvar, det är mitt förslag. Och när man ändå håller på kunde man fundera på att göra det trekantigt i stället, så att det passar bättre till kajens utformning. Gratistips till Nobelstiftelsen och stadsbyggnadsborgarrådet Kevius!

Sedan är det en helt annan historia att jag inte riktigt förstår vad man ska ha detta jättehus till. Utdelningen av nobelpriset har ju hittills fungerat rätt bra i Konserthuset, såvitt jag förstår. De som utser nobelpristagare sitter på annat håll, Kungliga Vetenskapsakademien, Karolinska institutet, Svenska Akademien och så Oslo då. Och att skapa ett museum som skildrar uppfinningar – eller litteratur för den delen – är inte lätt. Finge jag den uppgiften skulle jag nog satsa helt och hållet på att bygga ett virtuellt museum på nätet.

Det här inlägget postades i Debatt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Vi börjar med det lättaste, tycker jag

  1. Olgakatt skriver:

    Jag tycker det nuvarande Nobelmuseet i Börshuset är alldeles utmärkt tillräckligt. Komplettering med ett virtuellt museum på nätet är en god idé!
    Skandal om man river det vackra tullhuset och sätter en fyrkantig kloss där!
    F ö är Slussenprojektet en bedrövlig historia. Varför har politiker så sällan backspegel där de kunde ha lärt av tidigare misstag och rivningsraseri?

    • Karin skriver:

      Helt enig, om allt! Men det nuvarande stadsbyggnadsborgarrådet kommer från Skanska och är en av initiativtagarna till lobbyorganisationen YIMBY, som vill få alla bevarandekrafter att framstå som töntiga och bakåtsträvande.

  2. Musikanta skriver:

    Underbar bild i huvudet!
    Jag tycker det eventuella huset på Blasieholmen ser hemskt ut! Håller helt med dig att det åtminstone kunde vara lägre. Har inte länsantikvarierna något att säga till om längre? Eller vem det nu är som ska vårda våra gamla fina byggnader.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Tack!

      Jag tror tyvärr att både stads- och länsantivariernas ord väger lätt när Nobelstiftelsen och stadshuset bestämt sig för något.

  3. LupusLupus99 skriver:

    Ett eventuellt nytt Nobelcentrum hör hemma antingen vid KTH
    eller vid karolinska Institutet. Blasieholmen bör även fortsättningsvis se
    ut som det gör idag med samma verksamhet.

    Hamnmagasinen och kajerna på Blasieholmens östra och Norra sida
    används ju idag av Waxholmsbolagets båtar. Magasinen används
    till verkstäder för underhållsarbeten på båtarna.
    Vart ska de båtarna ta vägen om Nobelcentrumet byggs?

    Svaret är ut ifrån Stockholms centrala delar.
    Politikerna i Stockholms läns landsating och i Stadshuset vill flytta all skärdgårdstrafik (=Waxholmsbolaget) ut från centrala Stockholm.
    Waxholmsbolaget har redan idag mer eller mindre ”avvecklats”.

    De hade tidigare sitt eget kontor i just tullhuset men har nu fått flytta ihop
    med Trafikförvaltningen. Dvs samma klåfingriga och korrumperade
    politker som bestämt om avvecklingen av WÅAB samt den misslyckade
    avregleringen av WÅAB’s trafik i Stockholms skärgård.

    Numer har huserar politikernas kompisar i Strömma Kanalbolag
    i tullhuset. Säkerligen har de fått ett ”bra avtal” (dvs hyra till underpris)
    nu när Waxholmsbolaget är ute ur leken.

    • Karin skriver:

      Aj då! Det är aldrig så enkelt som man tror. Men ett litet trekantigt hus mellan tullhus, verkstäder och Nationalmuseum? Det får plats och den där ytan är en smula övergiven i dag.

      Strömma är väldigt expansiva, det är dom. Hmmm, måste kolla hur det blev med guidningen på Birka, som Riksantikvarieämbetet stod för tidigare, men som Strömma ville ta över.

  4. margaretha skriver:

    Har för mig att känslorna svallade i Karlskoga, för några år sedan, eftersom de vill ha museet där. Är de helt utmanövrerade nu? Det vore väl bättre att man samlade all nobeliana där.
    Margaretha
    som säkerligen
    inte förstår vad
    det ejenkligen
    rör sig om
    – prestisch?

    • Karin skriver:

      Jag tror aldrig att Nobelstiftelsen var särskilt intresserade av att utveckla något i Karlskoga, dumt nog. Det hade varit både naturligt och spännande. Och sådana etableringar får ju vanligtvis en bra lokal uppslutning. Kan det vara prestisch, rentav? (Ja, det kan det nog.)

      • hyttfogden skriver:

        Ja det var ju SG och jag och några till som bråkade om att vi
        skulle ha Björkborn som utgångspunkt för ett nobelprismuseum
        i Karlskoga. Alfred hade sitt sista hem här i den gamla herrgården och hade inte han köpt Bofors och börjat rusta upp det så vete katten hur det gått med företaget. Och det var Ragnar Sohlman som såg till att testamentet lagfors här vid tingsrätten och att det slogs fast att Alfreds hemvist sista tiden
        var här i Karlskoga, för här hade han sina hästar och där en man har sina hästar där är ock hans hemvist.

        Våra dåvarande politiker (i mitten av nittiotalet) ställde sig lite undrande till den här gruppen som drev frågan om detta museum. Nobels vänförening verkade skrämda och Michael Solman var skitförbannad på att några ur lokalbefolkningen
        tog sig ton. Jag kan inte redogöra för alla turer men det var en
        intensiv period. När äntligen kommunen började förstå att detta kanske var en möjlighet för stan att få en av godbitarna inom museivärlden skickades ett par av kommunens ledande tjänstemän till Stockholm för att träffa Sohlman. De blev rejält utskällda och kom tillbaka hit med svansen mellan benen och en känsla av att det här ville de aldrig mera vara med om.
        Så föll allt tillbaka men jag tror att lokalbefolkningen så sakta började få upp ögonen för det Nobelmuseum som vi trots allt
        har. Ett hotande moln steg upp på himlen – det sades att alla
        Alfreds böcker skulle skickas till Stockholm till Stiftelsens bibliotek men hur det blev med den saken blev aldrig klarlagt.
        Jag tror böckerna finns kvar och nu har huset rustats och receptionen byggts om och det verkar som om museet blir väl omhändertaget av personal och vänförening och besöken är många av turister.
        Här finns knappast parkeringsproblem och husen står inte och skuffar på varandra och här skulle gott rymmas ett hus till eller
        två med nobeliana. Dessutom skulle inte ett Nobelmuseum här ”drunkna i bruset från alla andra museer som finns i Stockholm”
        som Bengt Söderberg (hette han så som gjorde en utredning
        om Stockholms museer?) skrev i sin utredning.

      • Karin skriver:

        Där man har sina hästar… Jamen såklart. Det är hemma det! Jag vill minnas att alternativet var Paris? Konstigt att sentida Sohlmän inte förstod denna enkla sanning, som Ragnar Sohlman på sin tid lyckades använda för att bärga hem Nobelmiljonerna till Sverige.

        Jag tror att museiutredaren hette Bengt Säve-Söderbergh.
        Hoppas Björborn blir väl omhändertaget av trakten!

  5. Pysseliten skriver:

    Din idé vann! Ett trekantigt, lite lägre hus till vänster i bild skulle passa bra, om det sedan ska vara Nobel… vad var det nu igen? …center eller något annat spelar mindre roll. Men ett virtuellt Nobelmuseum räcker gott och väl och jag tycker också att annan Nobelrelaterad verksamhet kan ligga i anslutning till KI eller KTH, som LL99 föreslår.

    Vad kan man i så fall ha ett trekantigt hus till?

    • Karin skriver:

      Tänk ett riktigt bra nätbaserat Nobelmuseum, där man utvecklar alla olika nobelpristagares idéer på ett begripligt sätt. Pedagogiskt och gymnasievänligt, så att intresserade ungdomar i Bangladesh, Canada, Leshoto, Sverige, Patagonien, Uruguay och alla andra länder i världen kan logga in sig och nörda loss. Och så levnadsbeskrivningar och kulturhistoria. Massor med bra översättningar.

      Ja, vad ska man då ha det trekantiga huset till? Det kanske vi kan utlysa en pristävling om!

  6. Pysseliten skriver:

    Det vore ett bra sätt att få lite uppmärksamhet i världen för Nobelpriset. Mina tyska släktingar bryr sig inte ett dugg om nobelprisutdelningen (min mamma frågade), dom känner bara till att det är något som delas ut här, men inte så mycket mer. Dom skulle sannolikt inte besöka ett Nobelmuseum här (jag tror naturen och Abba-museet drar mer) då är det större chans att dom besöker ett på nätet.

    • Karin skriver:

      Personligen tycker jag det kan bli lite fånigt ibland när man stöter på pryttlar från någon känd person utan något egentligt sammanhang.

      Att vördnadsfullt stanna upp inför en gammal hatt, eller promenadkäpp kan kännas lite underligt. Hela miljöer är en annan sak. Strindbergsmuseet ger en bild av hur han hade det, liksom Karlfeldts lilla skrivkammare på loftet på ett härbre utanför Krylbo. Och jag kan tänka mig ett ABBA-museum fyllt av tidsanda och musik.

      Men vad ska ett Nobelmuseum innehålla, om inte idéer. Och idéer presenteras bäst i bild, text och kanske modeller. Allt utomordentligt väl lämpat för presentation på nätet!

  7. Olgakatt skriver:

    Det Stockholmsmuseum flest utländska besökare lär favorisera är Wasamuseet. Det får man nog sno sig att se dessutom, än har man väl inte löst konserveringsproblemet? Sjöbottnen var bättre ur den synpunkten.
    Nobelbanketten intresserar kanske folk mer än att gå på ett museum om själva pristagarna och deras vetenskap. Jag har varit på visning i dagens Nobelmuseum och det var ganska tråkigt. Jag hade förväntat mig nåt helt annat än vad som bestods. Men hela nobeleriet är ganska gubbigt och jag får samma känsla som när jag for på mina medicinska kongresser: väldigt mycket av gubbföreningen för inbördes beundran.
    Det är väldigt trevligt att komma till Stockholm några dagar då och då men varför man ska tränga ihop en faslig massa av allting just där begriper jag inte. Det finns gott om plats utanför tullarna! Den sk förtätningen av städer är över huvud taget en styggelse! In med luft, ljus och grönytor istället!

    • Karin skriver:

      Ja, det nuvarande Nobelmuseet är en besvikelse, men jag undrar om inte själva idén är väldigt svårförverkligad.

      Vasamuseet väcker alltid munterhet hos utländska besökare. Vilket roligt nationalmonument, tycker de om denna ingenjörsmiss och totala flopp. Men praktfull är den ju, den där båten och debatten pågår ständigt om hur den bäst ska bevaras.

  8. Vilken vacker bild du har i blogghuvudet. Den får mig att längta till huvudstan till skillnad från planerna på ett Nobelhus. Det verkar mest vara ett monument utan innehåll. Jag undrar varför alla stora hus som byggs idag måste ha metallglänsande hud?

    • Karin skriver:

      Du får skynda dig innan man har fördärvat Stockholms silhuett helt och hållet! Nästa stora kloss blir vid Centralen, det nya stationshuset gör Citybanan och lite annat. Då försvinner nog Klara kyrka helt och hållet.

      Och visst är det märkligt med alla dessa moderitningar inom arkitekturen. Ett tag var det svart. Nu är det guld.

  9. Redaktören skriver:

    Illuminerad mässing i skymningen borde se tjusigt ut. Men till och med på photoshopskisserna ser det ut som förgylld idélöshet. Jag brukar inte ömka östermalmsboende, men att de ska tvingas stirra på denna gula kloss varje dag får mig att tycka synd om dem.

    All arkitektur med anspråk på att skapa historia måste ha en uppgift. Ett kungligt slott är till för kungens hov och för att markera monarkens makt.

    Men vad är nobelhusets uppgift? Vad ska pågå där? Jag fäste mig vid att arkitekten i en intervju sa att han gillat att rita den stora salen för prisceremonier, eftersom han inte behövde ta hänsyn till ”de begränsande parametrar” som arkitekter annars behöver göra. Med denna arkitektslang menade han att beställarna inte hade några särskilda krav för akustik eller scenografi, alltså sådana krav som måste ställas om salen även skulle användas för teaterföreställningar och konserter.

    Med andra ord beställs en sal för 1400 besökare, vars enda uppgift är att fungera en gång om året men i övrigt är direkt opraktisk. Jag undrar vad ingenjören Nobel tyckt om en så icke-funktionell skapelse. Överhuvudtaget är en gåta till vad denna gula kloss ska vara till för. Konferenslokaler finns det till övermått i Stockholm och museer i varje kvarter.

    Om Stockholm behöver en ny monumentalbyggnad så vore det ett nytt musikteaterhus/operahus. Undrar om inte tomten skulle räcka till ett sådant?

    • Karin skriver:

      Operan vill ha en ny byggnad. Jo, den kunde kanske ligga på Blasieholmen. Och i så fall kunde ju Nobelstiftelsen få ta över nuvarande Operahuset.

Kommentarer inaktiverade.