Boskapsskötsel i stället för jordbruk

Jag hade tänkt odla lite, för en gångs skull i god tid, men det har mest blivit insatser inom djurriket i stället.

Vkardemummaår framfusiga husmus har gnagt sig in i ett av de garanterat mussäkra skåpen och kalasat på allt hon hittat. Särskilt förtjust verkar hon vara i kardemumma. Hon har givit sig på en oöppnad påse med mald kardemumma och när innehållet var uppätet knaprade hon vidare på själva påsen. Suck! Skåpet som hon gnagt sig in i måste tömmas och knäskuras. Numera kan man bara förvara sådant som finns i glas eller plåtburkar där. Plast gnager hon lätt igenom. Nu har jag laddat musfällan med – gissa vad? Just det, kardemummabulle. En liten bit, för jag åt upp det mesta själv och jag förstår musen. Det är gott.

Och så var det myrorna då. De håller på att ta över vår tomt och snart finns det ingenstans där vi kan vara. Från den gigantiska myrstacken vid tomtgränsen har utvandrarmyror gått i täta led för att etablera sig överallt på tomten. Myr-autostrador kors och tvärs och nybyggarsamhällen lite varstans.

På nyårsafton roade syrran och jag oss med att flytta myrstack. Det kändes väl tveksamt om det var såvärst verkningsfullt, med tanke på att myrorna, myräggen, myrdrottningen och alla andra vitala myrstacksdelar befann sig i tryggt förvar under jord.

Delar av myrstack under flytt

Delar av myrstack under flytt. Det förfallna uthuset är tackochlov inte mitt, men står dessvärre vid tomtgränsen.

Men vi kärrade tappert bort ett trettiotal kärror av myrstackmaterialet ovan jord, samt krattade bort det mesta av resten. Det som inte syns på bilden är myrstacken inuti huset. Där fanns ännu mer.

Om vi inte hade skyfflat bort allt detta hade mina myrbekämpningsinsatser troligen varit förgäves nu. Att strö lite Myrr ovanpå några kubikmeter myrstack är meningslöst, men nu verkar det finnas goda chanser att få det myrfritt på tomten.

huggorm

Knappt hade jag fått någorlunda koll på myrorna, förrän den här kompisen dök upp. Förhoppningsvis en snok? Nej, inga ljusa fläckar bakom öronen, alldeles för trekantigt huvud och smala ”ormögon”: klockren huggorm. Vi får se vad som händer. De letar revis så här års. Kanske den inte känner sig välkommen efter att jag försökt kasta en sko till den. Inte på, men skon landade rätt nära. Då knyckte ormen på nacken, men låg kvar. Den höll full koll på mig, vred på huvudet och följde mig med blicken allteftersom jag gick runt den för att få en bra bild. Men så fort jag vände ryggen till försvann den. Listig som en orm!

Ack den ekologiska balansen. Ormar äter möss, men attackeras i sin tur av myror… Ska jag nu behöva kärra tillbaka hela myrstacken? Halloj syrran – flytta myror på midsommarafton, kanske?

Det här inlägget postades i Att odla, Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

31 svar på Boskapsskötsel i stället för jordbruk

  1. Kicki skriver:

    Självklart, jag kommer. Ska jag ta med skottkärra?
    Om man skulle försöka att tratta i ormen Fun Light. Myrorna dör ju av det men att komma åt dom är nog värre. Både huggormar och myror är ju fridlysta, egentligen. Och undra på att musen trivs bättre inne med din kardemumma.

    • Karin skriver:

      Njae, myrorna dog ju inte alls i någon märkbar omfattning av Fun Light. Men det berodde nog på att stacken var kämpahög. Men håll med om att ett av livets många mysterier är att myrorna är fridlysta (eller är det mystackarna… de stackars myrstackarna) medan Myrr säljs helt öppet utan restriktioner.

      Men nu verkar de i alla fall ha flyttat hit. Moahahahahaaaa…
      myror

  2. Eva skriver:

    Men usch Karin! Tur för musen att du är den mest humana musfångare som finns, tänka sig att fånga dem i en bur och köra ut dem i skogen… Jag minns allt den lilla näbbmusen som bodde i tevesoffan och sturskt trippade förbi oss…
    Vi har också sett orm på ön, det händer sällan men de letar alltså hem just nu – visste inte det hoppas de inte bosätter sig i vår backe!

    Och myror … fun light är det sant att det dödar dem? Jag vill inte ha myror i köksskåpet.

    • Karin skriver:

      Fun Light funkar nog på små myrmängder i stackar stora som en knytnäve. I vår megastora stack hade det ingen som helst effekt.

      Husmöss har det mest oemotståndliga sätt att hävda sitt revir. Jag glömmer aldrig den husmus som satt på spisen en kväll och tittade kritiskt på mig. Armarna i kors, rynkade ögonbryn och jag hörde tydligt hur den sa: Men? Vad gör DU här. Det är ju jag som BOR här.

    • Kicki skriver:

      Jo faktiskt, en flaska Fun Light, outspädd då, det funkar på måttliga myrstackar men syrrans är gigantisk och underjordisk. Det lär ska vara det syntetiska sockret som gör’et.

      • Karin skriver:

        Var, Kicki, var! (Den gigantiska myrstacken) Och även myrorna verkar tillhöra förfluten tid! Tack och bock, ännu en gång!

  3. Kicki skriver:

    Dom fick ett litet tips om färdriktningen, eller?
    Var får dom alla barr ifrån? Det finns väl inga granar där, eller är det lärkbarr?

    • Karin skriver:

      Kanske, måhända, eventuellt råkade jag spilla lite sockerlösning på vägen. Men jag minns inte riktigt. Duktiga myror hittar nog ett nytt hem utan min hjälp. Och barr behövs inte, det funkar lika bra med flisor från ett förfallet hus. Vilket förklarar varför de trivs så bra i granngårdens förfallna skjul.

  4. Karin på Pettas skriver:

    Vi har också blivit med myrstack! En till! Med myrorna i den gamla stora har vi kommit överens med och det fungerar utmärkt, men den nya redan rätt stora är vi inte riktigt glada över och nu försöker jag prata omkull de inneboende, så de förstår att det är mycket bättre att bo på andra sidan vägen. Men de tycks ha dövöron….
    och möss och annat otyg göre sig icke besvär, för då sänder vi hermelinen på dem….och sparvhöken. Kaa, vår orm finns nog inte mera….eller så har den flyttat för att den inte tycker om herr Melin den heller.
    Myror lär tycka illa om urin och kalk…så nu blir det kanske användning av potta igen om de inte flyttar frivilligt. Jag tror på urinet…i början av min karriär här så fanns minst 14 rödmyrestackar i sluttningen ovanför huset. Det rådde Randamanda-katten bot på. Hon använde stackarna till sandlåda och tro det eller ej, men det bombardemanget gillades inte av myrorna. De flyttade allihopa. Givetvis så krafsade Randamanda runt i deras hem så möblemang och inneboende flög åt alla håll och kanter. Ett hemfridsbrott av rang..och en syn för gudar.

    • Karin på Pettas skriver:

      …stacken …förstås

      • Karin skriver:

        De stackars myrstackarnas stack…

        • Skogsgurra skriver:

          Det är en vanlig missuppfattning att myror sticker. Det gör dom inte dom biiiter*. Utom i det nu aktuella fallet då dom faktiskt stack från sin stack.

          *Vilket ger osökt anledning att dra fram det gamla citatet från slättlandet mellan Kumla och Viby: ”Di säjer att oxar biiits. Men dä gör di iiinte. Di bölar”

    • Karin skriver:

      Duktig Randamanda! Katt vore nog bästa lösningen på både det ena och det andra, men katt i stan… det blir lite tråkigt för kattstackarn, utom de månader då vi är här på landet. Så tyvärr måste vi hitta andra metoder att bekämpa myror och möss.

      Jag tror att vår stiliga huggorm också ska få heta Kaa. Det känns ju naturligt. Han är en cool typ och verkar fridsam. Fast om något barfota barnbarn trampar på honom kan man inte veta vad som händer. Eller jo, det kan man och det är ju liksom lite nervöst.

  5. Skogsgurra skriver:

    Min första kontakt med Fun Light var på sjukan för några månader sedan.
    Den mat som serveras är inte så skoj. Jag tror det är för att patienterna ska acceptera att de blir hemskickade innan de är färdigbehandlade.

    Just den här gången serverades en mycket mjöldryg och oaptitlig ”Crèpe Lard Epaisse au Four” (tjock fläskpannkaka i ugn) och till den serverades Fun Light med päronsmak plus en kompott på röda vinbär. Helt osockrad.

    Jag trodde att det var fläskpannkakan som gav mig dödslängtan. Men nu förstår jag att det måste ha varit Fun Light. Om den dödar de synnerligen kompetenta och motståndskraftiga myrorna så har den mänskliga organismen inte en chans.

    • Karin skriver:

      Kombinationen fläskpannkaka och Fun Light måste absolut vara uttänkt av en sjukhusdirektör som vill ha hög patientomsättning: ”Om dom inte dör så lär dom i alla fall ge sig av illa kvick!”

  6. hyttfogden skriver:

    Vi hade en katt en gång som var fenomenal på att ha ihjäl ormar. Hon klöste dem på huvudet tills de var aldeles fransiga och blodiga och de hade inte en chans att komma undan.

    Skålar med jordnötter och liknande ska man passa sig för att ställa kvar på soffbordet framför TVn för under natten händer det saker . Någon tömmer skålen och stoppar
    undan rovet bakom kuddar och under plädar. Någon gör detta, någon som vill ha
    ett lager godis att knapra på. Vem kan det vara?

    • Karin skriver:

      Undrar om det kan vara SG som hamstrar jordnötter hos er? Ingen risk för hamstring hos oss. Någon sätter i sig hela skålen under kvällens lopp. För säkerhets skull, alltså.

  7. Tove Olberg skriver:

    Nyhet för mig om Fun Lights funktion på myror, men överraskad blir jag inte, den smakar illa. Tackar samtliga som gjorde mitt besök hos Karin så ”naturligt” med krypande innehåll.

  8. Musikanta skriver:

    Upptäckte spår av mus idag i en absolut tät låda – en sån där som rullar tillbaka av sig själv. Får hoppas att det var den som höll på att skrämma ihjäl mig för någon månad sedan när jag öppnade dörren till badrummet. Nu har jag köpt några råttskrämmare, men det är nog mest för att invagga mig i någon sorts trygghet – inte tror jag att mössen bryr sig…
    Du är modig du som vågar stå kvar när ormen ligger där och t.o.m. fotografera!
    Glad Valborg!

    • Karin skriver:

      Sådana där elektriska manicker som ska skrämma iväg dem med ett pip ilsknare än den argaste mus? Det funkar faktiskt. I alla fall ibland…

      Ormen var alldeles lugn och verkade inte alls vilja fajtas. Kollade mig noga medan jag rörde mig långsamt runt den, på behörigt avstånd. Det var helt ofattbart hur den bara kunde försvinna på en bråkdels sekund, när jag vände ryggen till. Den ville väl inte avslöja var den bor och det gjorde den verkligen inte.

  9. Musikanta skriver:

    PS. Musen i badrummet förpassades till mushimlen av maken som gillrade en råttfälla där. Som väl är har vi två ställen att gå på när det kniper…

    • Karin skriver:

      Aj, aj, det där klarar inte jag. Jag fångar mössen i en liten bur (numera med hjälp av kardemummabulle) och så får de skjuts till någon avlängsen plats som inte är alltför befolkad. Men i vintras orkade vi inte åka längre än till ishockeyrinken. Vi släppte ut mususligen, sa till den att folk kommer att äta varm korv och slänga lite rester, så det kommer att gå bra. Och så döpte vi den till Puck.

  10. Kulturchefen skriver:

    Hu, åhå, ormar verkar läskigt! Möss är det numera strykande åtgång på här, ute alltså, in får jag nog inga mer sedan katterna blev två. I lördags levererade de tre näbbmöss på en dag framför trappan, och nu får man liksom se upp med var man sätter fötterna. Hittade nyss en i skottkärran, det är ju roligt att slänga runt med döingarna, så de kan landa lite varstans. Urr. Men jag är glad över att de tränar instinkterna och vänligen håller sig ute med barbariet.

    Det är verkligen rart att du inte vill dräpa mössen, Karin! Jag tror kanske inte att jag aktivt skulle ta kål på någon, men har inte haft problem med att rigga fällor och ta rätt på resultatet. Udda innetips är ju att möss inte gillar stickigheter, så man kan använda lite enris, t ex, och proppa in i lister och så vidare. Verkar ha funkat där jag behövt det i stugan. Gift, nej, det är för osympatiskt.

    • Karin skriver:

      Vilka duktiga katter du har, som kan ta möss och som förstår att inte ta in sin fångst i huset! Vår katt Alexander var rätt fumlig och när han någon gång fångade en mus blev han så till sig att han måste komma in och visa upp den. Gärna upp i sängen med bytet om man inte var påpasslig och körde ut honom.

  11. hyttfogden skriver:

    Vill man ha råttfritt inomhus ska man ta grenar av hägg och knäcka dem och lägga dem där mustrafiken inomhus är livlig. De har en doft som råttor och möss skyr. Den är ganska påträngande. Man behöver ju inte släpa in hela häggj-v-ln, det räcker med en tillknycklad och bräckt kvist.

Kommentarer inaktiverade.