Flytta myror

Från köksbordet har man numera utsikt över en mycket stor myrstack (eftersom vi har huggit ner en dunge gamla björkar). Myrorna har i stort sett drivit bort oss från halva tomten de senaste åren. I skydd av den timrade överbyggnaden till en stor jordkällare på granntomten har de byggt något som kan vara kommunens största myrstack.

myrorinomhusNär vi åt frukost i går, syrran och jag med myrstacken i blickfånget, tog vårt beslut form: Vi flyttar den! Så det gjorde vi och det blev ett väldigt trevligt workoutpass. Myrstacken fanns inte bara på utsidan utan också inuti byggnaden.

Och idag gjorde sig nyupptäckta myrstacksflyttarmuskler till känna på lite oväntade ställen.

inomhuss

Nu har myrorna flyttat. Utom möjligen de som bor under bodgolvet, men dem får vi ta ett snack med i vår när solen tittar fram.

Ja se det var en riktig nyårsworkout!

PS. Jag är dålig på att ta bilder innan jag sätter igång. När man sedan står där med ett nyrenoverat rum, en rensad rabatt, eller en flyttad myrstack, inser man att man borde tagit bilder på hur det såg ut innan. Syrran är bättre på det och det är hon som fotat flytten.

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Flytta myror

  1. Kicki skriver:

    Njae, du vi flyttade inte en enda myra och inte ett enda myrägg, jag såg inga i alla fall. Alla ägg och myror finns nog under golvet och när dom kvicknar till i vår kommer dom att bli jätteglada över att vi städat så fint. Och ingen människa vågar gå in i den där murkna byggnaden och än mindre börja peta i själva centrum av den gigantiska myrmetropol som finns där.
    Men nya muskler fick vi, min sitter mellan skulderbladen.

    • Karin skriver:

      Tror du inte de låg hopkrupna och sov där i sänghalmen? I alla fall borde det bli lättare att leda bort dem i vår när de vaknar, de som troligen finns under bodgolvet. Tack i alla fall för myrstacksflyttningsinsatser! Och för fotona. Dem har jag ju glömt att credda dig för! Åtgärdar pronto.

  2. Pysseliten skriver:

    Myror är hopplösa att hålla ordning på! Hos oss trivs dom under plattorna på södersidan ovh drar upp all sand och lägger ovanpå plattorna. Dom där sandhögarnas storlek skvallrar om hur stora fort som bygger där under och jag krigar varje vår med dom – och förlorar. Hoppas ni har bättre tur!

    • Karin skriver:

      De här rackarna är skogsmyror och min förhoppning är att nu när skogen (= björkdungen) är borta kanske de inte trivs lika bra. Och nu har vi ju hjälpt dem på traven i alla fall. Men jag är beredd på fortsatt myrbekämpning, det är jag.

  3. Storfiskaren skriver:

    Fem myror är fler än två elefanter.
    Jag tror att myrorna dragit sig neråt i underjorden över nyår. Det firade nog där nere. Det kan dock hända att de inte klarar vintern om det blir kallt framöver nu när deras täcke bestulits från dem. Vi får väl se framåt våren om de ska bjudas på funlight till midsommar.

    • Kicki skriver:

      Jag ska verkligen ta ett allvarligt samtal med ”Storfiskaren” dels i när det gäller den lika självpåtagna som obefogade titeln och dels ska jag ha besked om vad som avses med ”två elefanter”.

      • Skogsgurra skriver:

        Titeln är det inget fel på. Det kan jag garantera. Den är tilldelad efter många, långa och trägna försök att fånga fisk i ett antal sjöar i Dalarna med omnejd. Den fullständiga titeln är: ”STORt intresse att fånga FISK hAR dEmoNstrerats under många decennier och i många sjöar” den kan, ungefär som en tapperhetsmedalj, bäras i förkortad upplaga på uniformsjackan i form av bandets färger.
        Vad beträffar de två elefanterna så förbjuder min naturliga vänlighet och hänsynsfullhet mig att tipsa om den uppenbara tolkningen.

        • Karin skriver:

          Hur ska jag nu tolka detta. Sedan Kicki och jag gått ner ett Stort Antal Kilo kan det ju inte vara oss du menar med två elefanter.

    • Karin skriver:

      Ack jag skulle så gärna vilja ha ett par elefanter!

  4. Skogsgurra skriver:

    De gode Bengt Anderbergs ordningsman i ”Niklas och Figuren” hade väl liknande problem? Jag har inte originalet tillgängligt här på förläggningen/anstalten men en koll i början av boken kanske ger klarhet?

  5. hyttfogden skriver:

    Den privata bibliotekarien rycker ut.
    Nicklas och figuren.
    I kapitlet ”Den tråkige polisen” berättas om hur den pratsamma och magra polisen
    Alexander ordnade och ställde i trädgården, hur han satte upp små skyltar där allt var förbjudet. Övergångsställen på gångarna osv. Ej för spindlar, daggmaskar på ett ställe, skalbaggar på ett annat. De enda djur som polisen fått ordning på och som det var reda med var myrorna. De gick i långa led, fort och ordentligt där de skulle gå, skötte sitt arbete och slarvade aldrig med någonting….

  6. hyttfogden skriver:

    Om björnar

    En argsint och otrevlig person här längre upp i skogarna har länge ägnat sig åt biodling. För några år sedan fick han sina bikupor förstörda och genast gick han ut i lokalpressen med en förmodan att det måste ha varit någon människa i farten och demolerat. Han misstänkte grannar som ville ge igen.

    Men så var det inte. Den skyldige blev snart avslöjad, en björn som gav sig på
    flera andra kupor i norra Karlskoga och som lämnade klara och tydliga spår efter sig.

    Jag misstänker att den ilskne gärna velat att det hade varit som han trott.

    • Karin skriver:

      Åh, så skönt, då kan jag skrinlägga mycket vaga med dock biodlarplaner. Det finns fina ramar, eller vad det heter, på bodvinden i Karlshem, från Erlands biodlingar om någon annan är intresserad. Men på den tiden fanns det nog inte björn i trakten.

  7. Musikanta skriver:

    Börjar med myror och slutar med björnar. Roligast att läsa kommentarerna eftersom man aldrig vet var ni hamnar till slut.
    Jag skulle aldrig ha kommit på någonting så vansinnigt som att flytta en myrstack – vill helst vara på behörigt avstånd från dessa.
    Har heller aldrig haft en tanke på att börja odla bin (eller vad det heter.) Det räckte med att en svärm satte sig utanför köksdörren på morgonen en underbart vacker pingstdag, då jag inte vågade sätta min fot utanför dörren förrän den var nertagen av biodlaren själv som inte kom förrän till kvällen…

    • Karin skriver:

      Om man bor på Södermalm i Stockholm har man svårt att värja sig mot rådande trender. Först var det surdegsbröd och det bakar ju alla nuförtiden, sedan var det stoppa egen korv, inte bara till jul, utan hela tiden. Sedan var det brygga eget öl, men det har vi inte försökt. Men när nästa trend dök upp, nämligen att odla egna bin och göra honung, då började jag rota lite på vinden på landet efter min farbrors biodlargrejer. Men längre än till rotande kom jag aldrig och om det nu är så att det drar till sig björnar går det verkligen bort. Fetbort, som ungdomarna säger (eller sa, i alla fall, för något år sedan).

      Jamen mystacken måste ju bara bort, innan den jagar bort oss. Sånt är livet!

Kommentarer inaktiverade.