Rättelser, tillägg, frågor och klarlägganden

Uppdatering: Oj vad jag lär mig av alla kunniga kommentarer! Jag tar det blomma för blomma.

Det är olika bud om gårdagens blommor. Orange näva eller nejlikrot? Cessi N föreslår nejlikrot och det verkar stämma om man kollar runt lite.

röd blomma

nejlikrot2Uppdatering: Cecilia får instämmanden från sakkunnigt håll. Jag tror vi vågar slå fast att det är nejlikrot.

Och så har vi de där blå klockorna som inte är blåklockor och inte heller knölklockor (för knölklockor kommer senare, de har inte ens några knoppar ännu). Men vad är det då?

inte knöl inte knölklocka

 

 

Uppdatering: Klockhyacint säger Olgakatt (som har dem i både blått och rosa) och Annika.

Ja så var det dillpionerna då, som vill ha ett klarläggande. Det är inte så att det finns bara en primadonna. Det är ett helt primadonnagäng. Jag har fotograferat dem vid solnedgången och de ser kanske lite trötta ut, men de vill i alla fall vara med på bild.piondivor

Uppdatering: Det ÄR kanske inte dillpion trots allt. Annika lanserar tanken att det är herrgårdspion, eftersom dillpionen ska vara ännu ”dilligare. Så här skriver Odla.nu:Det är inte helt enkelt alla gånger att veta vilken man har. Dillpionen, Paeonia tenuifolia, blandas allt som oftast ihop med herrgårdspionen, Paeonia x hybrida, som är en korsning mellan den sibiriska pionen Paeonia anomala och dillpionen och kan ha mer eller mindre finflikiga blad.

Javisstja, fotbladingen. LL99 och SG var lite undrande inför namnet, med all rätt: Den heter inte fotblading utan fotblad, eller Podophyllum hexandrum och under det namnet finns den avbildad på nätet i olika stadier, med sin lilla vita blomma till huvud och med sin kraftiga orange frukt.

smörbollDen här lilla godingen kallar jag helt enkelt för smörboll, men jag misstänker att det kan finnas andra namn på den också. Någon som vet?

Uppdatering:Detta kära barn har många namn; daldocka (ranunkel) säger SG och bullerblomster säger Hyttis.

Annars tror jag nästan att jag har koll på det mesta. (Ja, ja, jag hör fnittrandet från rabatten där man förbereder nya överraskningar varje dag. Men jag överlistar er nog vad det lider!)

Den här lilla anspråkslösa blomman till exempel som plötsligt bara stod där idag och såg söt ut. Nog är väl det en spetsmössa?

spetsmössaUppdatering: Annika instämmer och kompletterar med vit spetsmössa (tiarella cordifolia).

Och den där lönnplantan i bakgrunden har definitivt satt sin sista potatis. I morgon bor den inte längre i perennrabatten!

Publicerat i Att odla | Etiketter , , , | 14 kommentarer

Mums, sade kvickroten. Odlartips för nybörjare.

Om man köper ett par säckar kogödsel händer det att man bestämmer sig för att vänta med att använda innehållet något år eller två. Då gör man klokt att lägga in säckarna i en bod, på en stenhäll, var som helst egentligen, bara inte på marken. För kvickrot och andra ogräs sniffar sig till sådant godis på långt håll och en vanlig enkel plastsäck är inget skydd; den tar de sig lätt genom. kogödsel

Resultatet kan se ut så här efter ett tag: bara trassliga kvickrotsrötter och väldigt lite gödsel. Men annars tuffar det på i trädgården. Blommorna paraderar och nya kompisar dyker upp i rabatten och gamla bekanta dyker upp på oväntade ställen.

röd blommakonstiga klockorDe här två har jag ingen aning om vilka de är, men fina är de ju.

dillpionnOch så har vi gamla bekanta, som dillpionen – primadonnan med sinne för effekter och dramatiska entréer. Ser ut som om hon svept om sig en fluffig boa av något slag.

fotbladingSedan hittar jag en av de trevligaste och mest mångsidiga bekantskaperna i rabatten, en fotblading, på rymmen.

En halvmeter från rabatten står den och ser lite generad ut, med uppdragna axlar. Hur hamnade den där? Den gör inte så mycket väsen av sig nu, men i augusti kommer den att ha en stor knall-orange frukt under bladkragen! Säga vad man vill om odlandet, men enformigt blir det aldrig!

Publicerat i Att odla, Livet | Etiketter , , , | 13 kommentarer

Favoriten…

näsduksblommaNu blommar min stackars sista trilliumplanta tappert. Ville bara visa den så att ni förstår varför jag är så förtjust i den. Vitare än vitsippor. Och med de där envisa tretalen: tre kronblad, tre foderblad och tre… vad kan det heta, det som sitter lite längre ner på stjälken… blad? Så enkel och så otroligt fin! Visst gillade jag den väldigt mycket när det var en tuva med trettio- fyrtio blommor, men nu när det bara än en kvar blir jag alldeles tårögt när den blommar och klappar den lite försiktigt på huvudet.

trilliumen2

Här kan man se lite bättre hur den är uppbyggd, i tre våningar, var och en med tre blad, därav namnet trillium.trilliumen3

Publicerat i Att odla | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Favoriten…

Badsäsongen inledd

Vilken dag – både valdag och handdukens dag på samma gång. Eftersom jag poströstade häromdagen firade jag handdukens dag med ett primiärdopp i sjön.

Det kändes lite kallare än jag trodde att det skulle vara, så jag letade upp en termometer och kollade. 17 grader. Det borde inte vara outhärdligt kallt, för jag har satt 16 grader som nedre gräns. Men 17 graden nu på våren, när jag är lite ovan, känns kallare än 16 grader gjorde i höstas. Det är bara att hålla på eftersom jag gillar att simma mer än jag ogillar kylan. Efter ett tag har man vant sig igen. Huvudsaken är att den här sjön, som är min favoritsjö, är badbar igen.badsjö

Valresultatet tror jag inte att jag ska kommentera, det är så många andra som är i full färd med att göra det.

 

Publicerat i Livet | Etiketter | 2 kommentarer

Odiskutabelt – tycke och smak

Men idag var det väl riktigt svårt! Olgakatts lördagstemaförslag ”Tycke och smak” fick mig att googla lite på det jag trodde var ett citat från romartiden. Jag hittade : De gustibus non est disputandum: ”Om smak ska man inte diskutera”. Men så hittade jag också en nätdiskussion om detta talesätt, som tydligen inte är ett romarcitat, utan medeltidslatin. Där fanns mycket tyckande i en diskussion om detta som man inte ska diskutera. Hänger ni med?

Något tyckte att det borde heta De gustatibus non disputandum i stället. Då tyckte någon annan att det var en snobbig kommentar, medan ytterligare någon annan tyckte att hela diskussionen var onödig. Men det märkligaste med hela grejen var att man också förväntas betygsätta såväl frågor som svar och så får man stilpoäng! Jag fick lite svindel när jag försökte fatta det komplicerade betygssystemet (där ligger Jan Björklund i lä!).

Någon gillar ens frågor = 5+. Ogillar= 2-.  Om någon gillar svaret=10+ och 2- för ogillar. Om svaret accepteras av frågeställaren får man 15+ och frågeställaren får 2+. Men om man ogillar ett svar får man 2-. Man kan ”levla”, dvs flyttas upp till en ny, finare nivå och riktigt vad som händer då orkade jag inte ta reda på. Det oroar mig, på ett sätt som jag inte kan reda ut. Det snabba ansvarslösa tyckandet på nätet, gillandet och ogillandet  som egentligen handlar om vad man har för bakgrund, politisk uppfattning, utbildning och ja, tycke och smak, utan att det alls finns med i diskussionerna.

Nä, jag håller mig till blommorna i stället. Här har jag köpt lite blommor till en del av trädgården som behöver piggas upp med ettåringar. Det får bli Sveriges mest mobbade blomma, petunian. Plus lite pelargon och penséer. Färgglatt, okomplicerat och lättfixat.

petuniorOch  här har vi övriga lördagsbloggares syn på tycke och smak. Ska bli intressant att läsa vad det skriver om detta svåra ämne: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.

 

Publicerat i Att odla, Lördagstema | 12 kommentarer

Handgripligheter och affärsbegåvningar

Om man kör upp med bilen på gräsmattan framför entrén till huset får man skylla sig själv. För då fungerar bilen som en vält som pressar ner alla maskrosfrön i marken så att de kan börja gro. Därför har vi mer maskrosor än jag trivs med framför verandan.

Det är väl bara att meja ner dem med gräsklipparen, tänker ni. Ack vore det så enkelt!

onda maskrosor

Idag såg det ut så här innan jag gick till handgripligheter.

Först en vända med åkgräsklipparen. Maskrosorna hukade sig och tittade upp igen nästa dag. Då tog jag fram Klippo-klipparen i tisdags och körde med lägsta inställningen för att nacka dem. Det gick halvbra. Många maskrosor tittade upp igen och såg rätt oberörda ut. Så i går körde jag snaggvarianten fram och tillbaka några gånger för säkerhets skull. Maskrosorna couldn´t care less.

Så nu har jag gått till handgripligheter. Än så länge rycker jag av alla jag ser för hand, för att hindra frösättning och spridning, men min långsiktiga plan är att skaffa ett maskrosjärn och rycka upp dem med rötterna.

vägren En av grannarna, som inte alls har så många maskrosor som vi, berättade om en annan (mindre lyckad) maskrosbekämpningsmetod. Han erbjöd sina barn och deras kompisar en krona per maskros. Om de kunde visa upp en hel upprotad planta var han beredd att betala fem kronor.

Barnen sprang förstås omedelbart till närmaste vägren och plockade famnen full med maskrosor. I dagens beställar-utförar-kultur måste man vara noga med kravspecifikationerna.

Publicerat i Att odla, Att tolka | Etiketter | 7 kommentarer

Men? Vad håller dom på med?!

Jag har länge fört ett utmattningskrig mot myrorna i huset vid vår tomtgräns. Myrstacken befinner sig på granntomten, men myrorna trivs bäst på vår tomt. Mer om detta här.

Så här såg mystacken ut vid halvtid, dvs efter att jag kärrat bort ett fyrtiotal kärror stack och innan syrran och jag kärrade bort lika mycket senaste nyårsafton. Det fanns gott om stack inuti huset också, ända upp till taket.stor stack

Myrstackarna hade alltså ingen stack när de piggnade till på våren och allt verkade gå vägen, för en bit bort startade ett nybygge. Bra, tänkte jag, dom fattade vinken fast den var fin!

Men så igår möts jag av denna scen. Några få myror, som ser rätt klena ut pysslar om hundratals myrägg på den gamla stackens plats. Tänker dom flytta tillbaka, eller har dom haft myrägg i någon underjordisk barnkammare som dom nu håller på att evakuera?IMG_3513

Om det finns någon myrkunnig person som läser detta skulle jag väldigt gärna vilja veta vad som händer, egentligen!

 

Publicerat i Livet | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Gripen-gåtor och svar

Schweizarna röstade nej till att köpa stridsflygplanet Gripen E från Sverige. När det stod klart att nej-sidan vunnit började spekulerandet i svenska medier varför det blev så galet.

Kan det ha varit den svenske ambassadörens fel, han som med stor noggrannhet och målande beskrivningar kartlade centrala aktörer på nej-sidan? När de förolämpande formuleringarna om en del politiker kom ut, hoppade ledande kristdemokrater av Ja-kampanjen, som därmed försvagades.

ueli mauerEller kan det ha varit den schweiziska försvarsministerns själv, Ueli Maurer, en gång i tiden major över en cykelbataljon. Han lär ha drivit en ganska lam kampanj för Gripenköpet. Möjligen tyckte han inte att det där med stridsflygplan var så viktigt? Cyklar i stället, kanske?

Det sägs också att han fått kvinnorna emot sig efter ett ofta citerat uttalande. När någon damtidning intervjuade honom fick han bland annat frågan om det fanns några hushållsredskap som var äldre än 30 år i hans kök. Det kontroversiella svaret blev: ”Bara min fru!”

Jag undrar ändå om inte svaret finns på annat håll. Nej-sidans argument var inte så tokiga: Vad ska vi ha planen till, undrade de, vem är fienden? Ett neutralt land med Natoländer runtomkring – vem ska vi frukta? Behöver vi inte pengarna bättre till annat, som välfärd och vägar? Och om det ska satsas på ökade försvarskostnader – är då dessa dyra plan den bästa idén.

Det som förbryllar mig med den här icke-affären är allt ståhej innan kring det eventuella köpet (kolossalt viktigt för Sverige!) och Saab-chefens axelryckning när det inte blev något. ”O nej, det här påverkar oss inte alls?” Nähä?

mer än 30 år

Själv har jag nog bara redskap som är äldre än 30 år, som till exempel redaktörn. Och så har jag några som är mycket gamla. Den där översta hör till en äppelmosvagga. Men den där i mitten med ett liksom avlångt ägg till rulle; det undrar jag vad det är.

Publicerat i #blogg100, Debatt | Etiketter , | 9 kommentarer

Några till

Det har kommit klagomål från några blommor som inte kom med i går: Vi då?  Kvittenbusken, till exempel som blommar för fullt med sina fina blommor. Det blir gott om frukt på den lilla busken, men eftersom det är lite olika bud om ätbarheten har det inte blivit någon kvittenmarmelad, ännu.

kvitten2Och hur kunde jag missa att fotografera häcken med vita blommor. Jag vet inte vad det är för slags, men den blommar tappert varje år; det ser ut som om det har snöat.vit häck
vinka nära

vinka

Det här är den perfekta marktäckaren, vinka, som tokblommar så här års. Så fint!

Hallå, syrran, jag har fortfarande lite dåligt samvete för att du inte fick ta med dig några revor av den förrförra våren. Jag hade just fått den att ta sig efter lite grävskopeframfart, så jag tyckte det vore bättre om du hämtade i Tvåboslänten i stället, där den är väletablerad sedan länge, hela backen full!  Men så blev det inte av. Och sedan har jag glömt det. Men den finns kvar, bara att hämta.

stockisarnaOch så har vi årets välkomna nykomling, Stockrosorna, som Karin på Pettas gav mig, eftersom hon hade läst om min längtan efter stockrosor och alla mina misslyckade försök att få dem att trivas. De verkar må bra och kvickroten ska jag plocka bort!

Nä, nu får det räcka för i dag. Sorry gula vitsippan, daldockorna, julrosorna (ja, fortfarande!) och alla andra. Det får bli en annan dag. Eller ett annat år.

Publicerat i Att odla | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Några till

Mycket som hinner hända på några dagar

Oj, vad det går fort! Bara man vänder ryggen till händer det hur mycket som helst i trädgården. Medan jag har förlustat mig i arkivsammanhang i förra veckan har  växtkompisarna i rabatterna fortsatt enligt sin egen kalender. Det är lika spännande varje vår. Är alla kvar? Har det kommit några nya?

löjtnantshjärta2Jodå, de finns kvar, med något undantag. Här, som avslutning på perennrabatten, stod ett löjtnantshjärta. Det gör det inte längre. Verkar vara favoritföda för sorkar eller något annat djur som gillar rötter. Alldeles borta.

Ja, ja, bilden avslöjar att det är en del kvar att rensa också och det ska man helst göra i maj. Jag har ju några dagar på mig.mahonia

 

Men mimosan blommar för fullt. Eller mahonian då, som också kallas nordens mimosa. dillpionknopp

Och vad kan det här vara för liten filur. Ser nästan ut som en fågel. Eller någon slags insekt. Det är en dillpionknopp. Pionen har etablerat sig fint efter flytten för ett par år sedan. På den plats där den bodde förut blev det avloppsanläggning.

När grävskopan kom kastade jag mig framför den som den värsta miljökämpe och ropade: ”Stopp!” Den snälla grävskopsgrävaren erbjöd sig att ta upp den med skopan, men jag avböjde. Hur skicklig han än var ville jag nog handgräva mina pionplantor.

klätterhortOch här har viklematis klematis  och klätterhortensia på ladugårdsväggen och sockblomma i rabatten.

Kul att se dem igen i full fart!sockblomma

 

Sorgebarnet i sammananhanget är trilliumplantan. Den har funnits i rabatten i femtio år. Den var min farbrors stolthet; han brukade visa besökare hur fint den växer med sina tre blad i alla våningarna. Den var en kraftig tuva med ett femtiotal blommor som jag till och med tog snittblommor av vid högtidliga tillfällen. Men så tyckte några besökare att det var en trevlig växt och tog med sig halva tuvan. Den amputationen har den atrilliumenldrig repat sig efter.

tri

Den tynar långsamt bort. För några år sedan såg den ut som här ovanför. Ganska utglesad, men ändå en liten grupp med blommor.

Men i år verkar det bara vara en enda liten strånk kvar. Mina försök att köpa nya plantor och sätta bredvid har misslyckats. Ack om jag kunde fråga min farbror.

Eller finns det något annan som vet hur man får en trilliumplanta att trivas?

Publicerat i Att odla | Etiketter | 8 kommentarer