Karin Englund

Tischans dag

Postat den 22 juni, 2014 av Karin

brando I går var det internationella T-shirtdagen. Och då kan man fira genom att ta på sig en favvo-tischa, om det inte vore så att alla ligger på sin hylla i stan och jag är på landet. En av många packningsmissar.

Så då får det väl (gärna) bli en bild av T-shirtens marknadsförare nummer ett, Marlon Brando, i stället.

Annars lär det ha varit hemvändande soldater från första världskriget som gjorde tischan populär. De var fattiga och tog vad de hade till vardags, till exempel sina undertröjor. Och det var många som tyckte det var lite coolt och tog efter.

Samma hemvändande soldater lovades en bonus för sina år i armen, redan 1923, men det dröjde och dröjde innan de fick några pengar. Trötta på att vänta ordnade de protestmarscher 1932, något som regeringen svarade på med federala trupper som jagade bort demonstranterna. Först trodde de protesterande veteranerna att militären kommenderats ut för att hedra dem, men snart fick de klart för sig att så var det inte. Två av dem sköts ihjäl.

Det bidrog till att Hoover förlorade presidentvalet samma år, då Roosevelt vann en riktigt rejäl jordskredsseger. Och bidrog sannolikt också till att Roosevelt såg till att ordna det lite bättre för hemvändande soldater efter andra världskriget. Just idag, den 22 juni för 70 år sedan, undertecknade han the Servicemen’s Readjustment Act (GI Bill) som gav återvändande soldater rätt till arbetslöshetsersättning, utbildning och billiga lån för bostäder, till starta-eget-projekt särskilt inom jordbruk.

Kritikerna menade att arbetslöshetsersättningar bara skulle göra de hemvändande soldaterna lata och att möjligheterna att studera skulle sänka standarden på universiteten. De skulle inte klara sina examina. 1947 kunde NY Times konstatera att man bevittnade ett förvånande faktum, det mest överraskande dittills i USA utbildningshistoria, nämligen att soldaterna ”are walking away with the highest marks in all of their courses.”

Publicerat i Debatt, historia | Etiketter 22 juni 1944, GI Bill, Roosevelt, T-shirtens dag | 10 kommentarer

Det gick bra!

Postat den 21 juni, 2014 av Karin

Vi fick hjälp med att ta ner några björkar i höstas. Sådana som var ruttna inuti och som stod farligt till och lutade sig hotfullt över hus och bodar.

Trädfällaren är ett riktigt proffs och det är spännande att följa hans planering och se hur träden lyder honom. Själv menar han att det ju bara är enkel matematik. Well…

I går var det dags att resa upp en björk i stället, som majstång. Förra årets majstång var lite för kort, tyckte man allmänt, så i år ville man ha ett rejälare träd. Det ska vara en rakvuxen, lagom kraftig björk som man tar bort grenarna på men behåller toppruskan.

Proffsfällaren inkallades, både för att fälla björken och leda resningen av majstången. Med ett så högt och svajigt träd kan det bli rätt nervöst innan det kommer på plats. Tänk om den välter? Kommer tvärslån verkligen att vara vågrät? Är den inte längre på ena sidan! Ser den inte ut att luta?

Det gick förstås finfint. Ett av barnbarnen har varit lite fundersam när det gäller våra björkar på tomten som måste väck. När hon kände igen vår trädfällare och såg att han också klarar av att resa upp träden igen sade hon nöjt: ”Vad bra. Då kan han hjälpa oss om vi ångrar oss och vill ha upp någon av björkarna igen!” Vi diskuterade tanken med trädfällaren och han var med på noterna, glad över hennes tilltro till hans förmåga.

Publicerat i Livet | Etiketter Majstång, Midsommar, trädfällning | 12 kommentarer

Grodorna funderar

Postat den 20 juni, 2014 av Karin

Rickard Fornstedt har levt sig in i hur det känns att vara groda idag.

Grodorna har tröttnat på att vara mobbningsoffer på midsommarafton. De funderar på någon slags motåtgärd. Men jag tycker inte att de ska ta åt sig. Fransmännen däremot…

Sången var från början en fransk militärmarsch under Napoleontiden med refrängen ”I takt, kamrater”:

Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas
Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas, au pas, au pas.

Engelsmännen, som ju är fransmännens ständiga fiender och motståndare, bytte ut ”camarade” mot ”grenouilles”, alltså ”I takt små grodor”. Hur sedan denna militära nidvisa kommit att bli ett centralt inslag i det svenska midsommarfirandet är lite ovisst.

Grodorna borde dock inte känna sig träffade, tycker jag. Eller borde dom det?

Trevlig midsommar i alla fall!

PS. Kolla gärna Rickard Fornstedts blogg som är full av fina bilder. Tack Rickard för tillstånd att använda bilden – din rubrik är bra mycket fyndigare än min: Grodperspektiv!

Publicerat i Att översätta, Att tolka, historia, Språk | Etiketter Au pas, camarade, Rickard Fornstedt, Små grodorna | 13 kommentarer

Öppna dörrar

Postat den 19 juni, 2014 av Karin

Nu har tidskriften Parnass kommit med ett nytt nummer. Den här gången är det Karlfeldt som avhandlas, denna storvulna karl vars texter är fulla av citat. Denna dalaromantiker som levde i Stockholm. Denna nobelpristagare som inte ville ha något nobelpris, men som fick det när han var död.

Här finns också ett Öppna dörrar, ett särtryck av Parnass med en presentation av sexton författarhem som man kan besöka i sommar. Två av författarhemmen är Karlfeldts: Tolvmansgården i Karlbo och Sångs i Sjugare by.

Det är 150 år sedan Karlfeldt föddes och födelsedagen, 20 juli, firas i Folkare i Karlfeldtsgårdens trädgård. Det firas också på annat håll. Kungliga Biblioteket har en Karlfeldt-utställning och på Karlfeldtgården i Sjugare ordnas poesivandringar.

Vill man sedan hitta en motvikt mot det bonderomantiska kan man fortsätta till Dan Anderssons Luossastuga och sedan, om man åker E 18 söderut i Enköpingstrakten, titta in på Statar- och Fridegårdsmuseet i Övergran. Fyra författarhem= en chans att vinna en prenumeration på Parnass. Men kolla öppettiderna först! Fridegård har öppet bara på lördagar och söndagar, tror jag.

Uppdatering. ”Söderut i Enköpingstrakten” är ingen bra beskrivning av hur man kommer till Fridegårdsmuseet. Här är en karta som visar var det ligger:

Publicerat i Att läsa, Att resa | Etiketter Karlfeldt 150-årsjubileum | 5 kommentarer

And who’s talking?

Postat den 16 juni, 2014 av Karin

Tur och retur Horndal-Stockholm igår och idag utan missöden. Tågen kom och gick i tid. Folk bar sig inte åt. Allt var stillsamt och effektivt och inte alls bloggvänligt.

Så vad ska man då skriva om? Om yngsta dottern som nu åker iväg (igen!) till Brasilien och nästa gång vi ses är hon sannolikt mamma.

Jag vet att det inte är någon idé för mig att ha några som helst synpunkter på detta arrangemang. Hon vet mycket väl att jag födde hennes storasyster i Tanzania och hennes storebror i USA. Själv är hon dock född i Stockholm.

När jag vid något tillfälle undslapp mig en kommentar om att det vore kul om hon födde hemma i Sverige lade hon bara huvudet på sned och log sitt vackraste leende och frågade:

”And who is talking?”

Ja, ja. Kan väl hända. Men det är väl en helt annan sak? Eller??

Publicerat i Att resa, Livet | Etiketter Brasilien, Föda barn, nytt barnbarn på gång | 10 kommentarer

Lupinspaning

Postat den 14 juni, 2014 av Karin

Visst är det ett ovanligt rikt lupinår i år? Till och med Horndalsbor (som i normalfallet inte är så lättimponerande) åker på lupinspaning mellan Horndal och Grönsinka. Jag med.

Publicerat i färg | Etiketter lupiner | 23 kommentarer

Kollektivtragik

Postat den 13 juni, 2014 av Karin

Nu rullar tågen igen, verkar det som, mellan Stockholm och Uppsala och vidare norrut. Krånglet på den sträckan kom lite olägligt förra veckan. Även om vi är vana vid improvisationer och komplicerad logistik blev det till sist bil när dottern skulle ta sig från Arlanda till Horndal (efter en lååång resa från Sao Paulo).

Jag försökte få någon rätsida på situationen, men på SJ var de lite hjälplösa. ”Ni kanske kan möte henne i Västerås?” (Och varför i så fall inte hämta henne direkt på Arlanda?) ”Men Sala då? Möt henne i Sala!” (Fast vilken tid på dygnet det skulle kunna bli aktuellt visste man inte.) Någon samordning med sträckan Krylbo – Gävle (som passerar Horndal) var det inte tal om. I vanliga fall är det hur smidigt som helst med tåg från Arlanda till Krylbo. Fast nu verkar det inte finnas några vanliga fall längre.

Väl ombord på tåget upptäcker jag att jag valt fel. Tidpunkten passade bäst, så det blev snabbtåg, trots att det är långsammare (och dyrare) än regionaltåget. Ett SJ-mysterium som jag lärt mig leva med. Det jag har svårare för är att man blir illamående på snabbtågen. Att jag aldrig lär mig!

Det här tåget är dessutom lite slutkört. Förutom krängningarna i sidled hoppar och skakar det rätt ordentligt.

På väg till stationen letade jag förgäves efter Max Gustafsons nya bok, Det rånade folket. Ska se om den går att beställa på nätet. Här är i alla fall en populär bild, Kollektivtragik, som jag fått låna från hans hemsida. (Och så blev vi – som en liten kommentar till bilden – stående i Uppsala på grund av ”bristande koordinering med mötande tåg”…)

På hemsidan finns många fler bilder, till exempel den här som jag nog inte vågar skicka till en kompis vars dotter verkar ha hamnat på fel gymnasium, trots mycken valvånda innan det till sist blev vad det blev.

Och nu är vi nästan framme i Krylbo, nästan i tid! Men så tar det stopp. Meddelandet om varför vi stannar denna gång känns lite dubbeltydigt: ”Vi blir stående här en stund för ett planerat tågmöte.”

Publicerat i Att resa, Debatt | Etiketter avreglering, Det rånade folket, gymnasieval, Max Gustafson | 10 kommentarer

I dag kom jag på det – hur man bollar femman

Postat den 12 juni, 2014 av Karin

Jag fick tag i barnbarnets bollar och började kasta ”tolvan”, alltså den bollek som vi höll på med en gång i skolan, rast efter rast. Här har jag beskrivit alla tolv momenten, utom femman, för den kunde jag absolut inte komma på när jag skrev inlägget i början av maj. Men sedan dess har tydligen min hjärna funderat vidare och nu plötsligt var det självklart. Femman bollas som elvan, fast med en hand. Det finns en symmetri i det, eftersom sexan är som tolvan, fast med en hand. Svårt att beskriva så jag får väl ta till de gamla beprövade (fast lite olämpliga) termerna ”tjejkast” för tolvan och sexan och ”killkast” för elvan och femman.

Såhär i skolavslutningstider har jag dock fått ett annat problem att grunna på. Hur hoppar man egentligen hage nuförtiden?

Förr i tiden slutade den vid ruta åtta och så ritade man en halvmåne efter sjuan och åttan. Dit skulle man hoppa jämfota, samtidigt som man vände sig ett halvt varv i luften och landade med ansiktet mot hagen, för att kunna hoppa tillbaka. Det verkar inga ungar göra nu. Den där sista rutan är som vilken ruta som helst. Det går väl bra det med, antar jag, men det verkar lite för lätt.

Och så var jag på sommarlovsfika med ett par spralliga sjuåringar. Jag missade själva avslutningen så jag försökte gissa mig till vad deras rektor hade sagt i sitt somamravslutningstal. Det är en klok rektor, så jag gissade att han pratat om att det är skönt med friheten som sommarlovet innebär, att det är underbart långt, till och med så långt att man mot slutet av lovet kan börja längta tillbaka till skolan lite grann, både om man är elev och om man är rektor. Ja lite sånt. Sommarlovsfirarna tittade storögt på mig: ”Va, hur vet du det, KÄNNER du honom?” Det måste vara en bra rektor, eftersom ungarna faktiskt hade lyssnat på honom och mindes vad han hade sagt.

Publicerat i Att tolka, Livet | Kommentarer inaktiverade

Dagens bräda

Postat den 10 juni, 2014 av Karin

Begreppet ”dagens bräda” har jag nog redogjort för tidigare. Pappa snickaren myntade det när han blev pensionär och det innebär att man gör något lite mer bestående, helst varje dag. Som att hyvla en bräda. Eller laga något, eller sortera foton och sätta in i album. Att slänga en påse sopor i soptunnan är ingen bräda. Men att åka till soptippen med bilen full med slängsaker är definitivt en bräda. Att rensa land är nog ingen riktig bräda, men att gräva upp ett nytt land är det. Kolla kärran! Fyra sådana kärror blev det. Plus en massa gräs- ogrässvål som hamnade på komposten. Bräda! Den uppmärksamma iakttagaren kankse utbrister: ”Men mänscha, ska du slänga en finfin planta med spansk körvel?!” Ja det ska jag, vi har nog och övernog. Någon som vill ha?

Och nu blommar lupinerna för fullt – lite tidigt tycker jag – och dom längtar efter regn. När det blir för torrt för dem böjer de ner nacken lite till och det ser ut som om alla står försjunkna i kollektiv bön. Så gärna fler solskensdagar, men först en rejäl rotblöta!

Publicerat i Att odla | Etiketter Dagens bräda, lupiner, rotröjning, torka | 19 kommentarer

Vila vid denna källa…

Postat den 9 juni, 2014 av Karin

källa-e1392659131871 När vi var barn brukade vår far ta oss med på källutflykter. Han tyckte det var viktigt att vi kände till kallkällorna i trakten, så vi cyklade ibland ganska långt i olika väderstreck och sedan gick vi någon liten stig in i skogen där det fanns en källa. Han hade koll.

Oftast hängde det också en skopa där att dricka ur. Och fanns det inte någon skopa gick det bra ändå. Här är det brorsan som säkrar medan jag dricker ur källan.

I lördags fick jag en länk från Kulturchefen till ett fint TV-program om kallkällor av filmaren Kurt Skoog, Markens öga. Det finns kvar på SvT Play till i början av juli.

Det pågår tydligen en källrenässans i landet och tur är det, för jag kan tänka mig att det nya brutala skogsbruket skulle kunna förstöra många fina källmiljöer om man inte ser upp. Passa på att se programmet när ni kan.

Publicerat i historia, Livet | Etiketter Kallkälla, Kurt Skoog, Markens öga | 13 kommentarer