Ordning och reda

Inlägget häromdagen, där jag skrev om Feng Shui, växte känslor. Förlåt. Det var inte meningen att någon skulle känna sig utpekad (nej inga namn!) eller få dåligt samvete (Musikanta). Tvärtom. Ville bara inspirera och trösta lite.

Under mina år i arkivsvängen hände det att jag gjorde hembesök hos olika arkivbildare, för att diskutera eventuella åtgärder, som ordningsarbeten, leverans och liknande. Då upptäckte jag att många var skamsna, oroliga och tyngda av dåligt samvete för sina arkiv. För det mesta helt i onödan. Där man först möttes av en skur av ursäkter och förvarningar om dokumenthanteringens brister och arkivets eländiga skick, kunde man sedan hitta det mest välartade och välordnade arkiv man kan tänka sig.

Fast det hände förstås också att det kunde det råda en förfärlig oordning, även om allt låg i prydliga boxar med fina etiketter. Det är de allra svåraste arkiven. Hellre oordnat än felordnat. Det kanske inte är felordnat så länge arkivbildaren har hand om det. Hen hittar nog i sitt eget system. Men om arkivet sedan ska till en arkivinstitution där också andra kan få ta del av det – ja, då funkar det inte med arkivbildarens ibland rätt associativa sorteringsprinciper.

Arkivet på bilden har inget med min pappa att göra.

Arkivet på bilden har inget med min pappa att göra.

Pappa var sådan. I en pärm där han samlat material om kalkbrott kunde man hitta bilder på skulpturer och artiklar om konserter i Gävle.

Om man då vet att det fanns ett kalkbrott i Valla och att en kusin till honom, från Valla, gjort skulpturerna och att hon sedermera gifte sig med en kompositör och flyttade till Gävle– ja då är ju sambandet kalkbrott-skulpturer-Gävlekonserter glasklart!

Han hittade bra bland sina pärmar och bland sina prylar. Men som generell sorteringsprincip funkar det inte lika bra.

Så vad jag försöker säga är nog att ni har bättre ordning än ni tror. Och om ni funderar på att överlämna era personarkiv till någon arkivinstitution är det lika bra att låta den institutionen ta hand om ordnandet. Det blir bäst så för dem som vill leta upp något i arkivet i framtiden!hyllor2

Och så måste jag bara få visa den här fina bilden. Njutningsmedel för arkivarier. Finns det något underbarare än att ha gott om tomma hyllor?

Det här inlägget postades i historia och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Ordning och reda

  1. olgakatt skriver:

    Jag har två motton:
    1. Jag har ett särskilt system – ALLT ligger överst.
    2. Bara en dåre håller ordning. Ett geni överskådar kaos.

    Dina tomma hyllor kommer mig att tänka på Vivi Täckholm, botanikprofessor i Kairo. Hon hade lärt sig att äska x antal gånger mer än vad institutionen behövde för att få så det räckte. Så när hon behövde 15 nya herbarieskåp äskade hon 75. Hon fick 75….
    Vid det här laget har de nog ändå gått åt.

    • Karin skriver:

      Allt överst – mycket bra! Då är det väldigt lätt att hitta det men behöver.

      Klokt av Vivi T. Herbarieskåp kan man aldrig få för många av. Intressant dock att institutionsledningen hade så dålig koll på åtgången!

  2. Kicki skriver:

    Att jag inte kommenterat beror på två saker:
    1. bortrest och datorlös
    2. ämnet är alltför evigt högaktuellt i det här huset.

    • Karin skriver:

      Lite elektroniksemeter såhär mitt i sommaren är aldrig fel. Särskilt inte om man ägnar sig åt rofyllda sysslor som att mala granbarr, koka bark och riva rötter, eller vad det är du ägnat dig åt på din dekoktkurs.

      Ämnet är högaktuellt hos de flesta, på olika nivåer. Så länge det går att stänga dörren om arbetsrummet och så länge kaosmakaren hittar i sitt eget kaos kan man lugnt titta åt annat håll!

  3. Musikanta skriver:

    Jag får tröst av ditt inlägg. Jag tror ingen är intresserad av mina arkiv när jag inte finns längre så jag har ordnat det precis efter mitt eget huvud. Fast nog skulle jag önska mig lite fler tomma hyllor, men jag har ingenstans att ställa dem så det kanske måste bli att slänga en del böcker. Känner du någon som är intresserad av 20 volymer (ca 1,5 kg styck) av Vitterhetsakademin? I så fall skänker jag bort dem.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Jag är övertygad om att du har koll på var du har dina papper! När det blir för trångt tar jag någon slängdag ibland, då jag resar ut sådant som garanterat är inaktuellt (inbjudningar, seminarieprogram för seminarier jag missat, äldre betalda räkningar, etc) och det hjälper en del.

      Om det är Vitterhetsakademiens årsbok kan den vara svår att få avsättning för. Har du testat att lägga ut dem på FB, eller bloggen? Om det är monografier kan det nog gå att hitta intressenter, men det är ju lite pyssel, förstås. (Skicka iväg, få tillbaka åtminstone portokostnad och gärna lite till.) Skulle du råka ha Text, tal & tecken av Björn Lindblom köper jag den gärna!

  4. Cecilia N skriver:

    Tomma hyllor är bara bra om man har famnen full med sånt som man behöver hyllor till.
    Här har vi nog bara knökfulla hyllor.
    Och skulle det förirra sig tomma hyllor in till oss så säger det ”Tjoff!” och så är de inte tomma längre.

    Tomma hyllor som håller sig tomma framkallar nån sorts ångest tror jag. (Har inte testat tillräckligt länge.)

    • Karin Englund skriver:

      Du har alldeles rätt! Hyllor brukar lida av svårartad horror vacui. Men eftersom det vimlar av människor med famnen full av sådant som de måste lägga någonstans behöver inte hyllorna plågas alltför mycket av sin tomhetsskräck. Mycket vist ordnat. (Förutom den lilla detaljen att det praktiskt taget aldrig finns en tom hylla när man behöver den.)

  5. Älskar din kommentar till Bildt-huset i mars!

Kommentarer inaktiverade.