Det här är farfars snickeriverkstad där han och senare också min pappa Martin och farbror Erland snickrade möbler. 
Den här soffan är gjord där.
Man kan diskutera om den stämmer med rubriken ”kökssoffa”. Men jag menar att om en soffa används i köket, då är det en kökssoffa. På bilden mellanlandar den i ladugården där farmors ko, Koa, bodde. Där har det sedermera blivit gästrum och ett ofta utnyttjat möbelförråd för möbler som är på väg någon annanstans.
Den lämnade ladugården och flyttade till Kungsholmen i Stockholm, till ett trevligt kök, med utsikt över hela Stockholm. Men så hamnade den i Axelsberg, där köket var så litet att den inte fick plats. Det löste sig dock när soffans vårdnadshavare fick jobb i Brasilien, för då följde soffan med. Där hittade den en trivsam plats innan för köksdörren, sådär som det gärna ska vara, med utsikt över São Paulo.
Det finns gott om kökssoffor i familjen och av någon anledning verkar alla väldigt flyttbenägna. Man hittar dem inte alltid där man ställde dem senast utan ofta på nya överraskande platser.
Här är min mamma på Ängsbacken i Horndal, där vi växte upp. Där fanns gott om plats att samla på soffor. Mamma sitter här på ett auktionsfynd, som varit kökssoffa lite här och där. Den hängde med till Uppsala, tillbaka till Horndal för att sedan bege sig till Stockholm och Södra Stationsområdet.
Idag bor den troligen på Götgatan om jag är rätt underrättad. Den soffan har en snarlik kompis, men den har lite annat schwung på rygglinjen.

Tyvärr är det svårt att hitta en bra bild på den – jag tycks vara usel på att dokumentera sofforna – men här ser man i alla fall lite grann. Den bodde också länge i Horndal, flyttade sedan till Stockholm och Enskede, men lär längta hem till Horndal igen.
Tyget på bilden är tyvärr utslitet för länge sedan. Den glada tjejen på bilden är idag en bit över trettio år. Tyget på soffan kommer från en tygfabrik i Mwanza i Tanzania och är ett medlöpartyg. Det är det tyg som man skickar in mellan färgvalsarna för att rensa bort färgrester. När ett medlöpartyg är mättat kasserar man det. Då kan man köpa det väldigt billigt och ofta har det vackrare mönster än de ”riktiga” tygerna.
Ja, så har vi kökssoffornas kökssoffa. Urkökssoffan. Den som fanns i det stora köket på Ängsbacken, innanför dörren. Den har jag vissa planer för.

Detta är Jakobina gruvstuga som ger begreppet ”stuga” nya dimensioner.
Den har varit utlånad till Jakobina gruvstuga i Grängesberg, där Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har en depå, som nu gradvis flyttas till Stockholm. Inför flytten från Jakobina undsatte brorsan och räddade Kökssoffan. Den bidar nu sin tid på hemlig plats. Den verkar inte heller gilla att bli fotograferad, men jag hittade i alla fall en bild från Ängsbackstiden. 
Oj, nu börjar mitt bloggprogram protestera. För många soffor, troligen. Och då har jag ändå inte hunnit berätta om hälften av de soffor som är i omlopp.
Här är en sista soffa för idag. Den har varit kökssoffa här på Urvädersgränd i några år.
Men tyvärr är den i lägsta laget; man når inte riktigt upp till bordet om man inte är lång och ståtlig. Dessutom finns det ett färgproblem. När vi flyttade in sa folk: ”Den där soffan måste du klä om”. Jag tänkte: Den där tapeten måste jag måla över. Men också: Den här soffan är nog lite för låg.
Nu har jag flyttat ut den tillfälligt, i avvaktan på att snälla människor ska vilja ta hand om den. Den kommer från Mora och är egentligen syrrans. Visserligen bytte jag till mig den mot en gammal Saab, men nu har Saaben pajat och då borde hon ju få tillbaka soffan, eller hur? Men hon vill inte. Jag har kollat med övriga närstående tänkbara soffintressenter men de påstår att de redan har fyllt sina soffkvoter.
Så nu är min fråga helt enkelt: Är någon intresserad av en herrelös soffa?
PS. En annan, mycket obstinat kökssoffa kan man läsa om här.