Klassiker är Gnuttans förslag till lördagstema idag. Då är frågan om man ska ägna sig åt sport eller böcker. Man kan göra en svensk klassiker om man är spänstig.
Det innebär att man ska åka Vasaloppets nio mil på skidor, cykla Vätternrundans 30 mil, simma Vansbrosimmets tre km och springa Lidingöloppets 3 mil. Allt inom ett år om det ska gillas. Om man tycker att det blir för jobbigt kan man välja att titta på fotboll i stället. El Classico kallas matcherna mellan Barcelona och Real Madrid.
Två bra lag, med varsin världsstjärna, Messi i Barca och snyggingen Ronaldo i Real Madrid.
Själv föredrar jag nog klassiker i bokform och där finns det ju en hel del att välja på. Ofta har små förlag med engagerade förläggare haft klassikerutgivning som en knapp, men någorlunda säker inkomstkälla.
Därför blev det lite gnissel när Bonniers satsade på en ny klassikerserie för ett tiotal år sedan. Det ökade statliga Klassikerstödet bidrog möjligen till beslutet. För att få bidrag från klassikerstödet måste en bok vara minst tjugo år. Och vips blev en bok som Stig Larssons Nyår utnämnd till klassiker. Det är att missbruka klassikerbegreppet, tycker jag. Här finns en artikel som jag skrev i samband med lanseringen av Bonniers klassikerserie.
Men så slank ju Gun-Britt Sundströms Maken med i serien också, och den är jag beredd att acceptera som klassiker. Ungdomar läser den idag! Och det är väl det som är själva poängen: klassiker är böcker som angår oss, oavsett när och var de skrevs.
Här finns övriga lördagstemabloggare och deras klassikerinlägg: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Jag tänkte faktiskt på Maken som en klassiker, dottern läser den nu, jag läste den i hennes ålder. Det var inte jag som hade rekommenderat den, hon visste inte om att jag hade den. Just det där tidlösa är en bra beteckning för klassiker. Något i berättandet som är lite oberoende av tiden. Tur att man inte är lagd åt det sportiga hållet, låter jättejobbigt. Men det kanske är för att jag är trött efter influensan ;-) Ha en fin lördag Karin!
Visst är det kul när man upptäcker egna favoriter i händerna på sina barn och deras bekanta!
Och visst är det tur att det finns så många andra som gillar att sporta, så att man kan ta det lite lagom lugnt på den fronten. Jag läste i samband med Vasaloppet att det blev fulltecknat så snabbt att de som skulle göra Klassikern inte hann anmäla sig. Kris och katastrof! Men man löste det så att Engelbrektsloppet (bara 6 mil!) räknas i stället. Undrar vad Vasaloppsklassikerna säger om det…
Nämen oj! Idag måste jag ju faktiskt hänga med och lördagsblogga! Jag har dålig koll på litteraturens klassiker, det är väl Homeros antika verk som jag helt bergis kan säga är klassiker, men sedan är jag inte riktigt säker … Brorsan samlade på ungdomsklassikerna Onkel Toms stuga, Huckleberry Finn, jorden runt på 80 dagar och allt vad dom hette. Maken har jag inte läst. Hur vet man när en bok är en klassiker?
Det vet man inte, tänkte jag svara på frågan vad som är en klassiker, men så har ju Barbro A listat en radda klassikerdefinitioner här nedanför, så det är bara att välja!
Klart du ska lördagsblogga om klassiker av det ena eller andra slaget!
Tidlöst är väl just det rätta ordet för en klassiker – att vad det nu är kan njutas i tidsålder efter tidsålder.
När det gäller litteratur har jag i klart minne de enda serietidningar min far godkände – Illusterade Klassiker!
Hade far levt idag hade kanske även Kalla Anka platsat bland de godkända klassikerna…..
Nog har de klassiska Kalle Anka-serierna rätt mycket finess. Frågan blir förstås om din pappa hade godkänt både Carl Barks och Al Taliaferro som serietecknare.
Idag tycks jag vara en kritisk röst i nätbruset. I klassikern kan man välja Engelbrektsloppet i Norberg istället för Vasaloppet. Möjligtvis går det lite lugnare till där.
Och om nu Gun-Britt Sundström skulle passera klassikernålsögat, varför skulle inte Stig Larsson? Nyår och Autisterna, gärna för mig.
Vi är helt ense om Engelbrektsloppet (se min kommentar 10.22).
När det gäller Stig Larsson är jag lite tveksam, helt enkelt för att jag inte ser eller hör några ungdomar som läser och diskuterar honom. Men det kan ju vara lite olika med det och klassikerstatus har han ju fått tack vare Bonnierserien.
Begrepp som kanske snart ingen förstår: helklassiker som intet har att göra med den sportliga varianten hel klassiker. Kanske görs även en halv klassiker av dem som inte riktigt orkar, men det är inte alls detsamma som halvklassiker.
Till klassiker inom litteraturen kan man väl räkna böcker som läses generation efter generation. Till exempel en av de första moderna romanerna: Don Quijote från början av 1600-talet. I en omröstning ”Världsbiblioteket över de hundra bästa böckerna” i början av 2000-talet hamnade den på första plats. Det kom en ny – mycket bra – svensk översättning av den då.
Ja, jag undrar hur många skolungdomar som kommer att tänka på latin och grekiska när de hör hel och halvklassisk! Själv är jag halvklassiker. Hade gärna velat gå helklassisk linje, men i gymnasieskolan i Avesta var det inte tillräckligt många som var intresserade av det, så det blev bara halvklassiskt.
Märkligt att Don Quijote hamnade på första plats. Lite svårforcerad är den ju…
Jag är halvklassiker. Helklassiskt föll mej aldrig in, även om halva klassen valde gammalgrekiskan.
Så halva klassen var halvklassisk och andra halvan var hel?
Haha! Något sådant ja.
I Italo Calvinos (1923-1985) ”Varför läsa klassikerna” presenteras postumt 23 av hans essäer och artiklar, där han i första kapitlet varierar 14 definitionsförslag på vad en klassiker är.
Exempel:
”1. Klassikerna är de böcker om vilka man vanligtvis hör sägas: ’Jag läser om…’ och aldrig ’Jag läser’ .”
”3. Klassiker är böcker som utövar ett särskilt inflytande både när de inpräntas som oförglömliga och när de gömmer sig i minnets veck genom att kamouflera sig som kollektivt eller individuellt omedvetet”. Och han fortsätter: ”Av denna anledning borde det finnas en tid i vuxenlivet ägnad åt att på nytt vända oss till ungdomens viktigaste läserfarenheter. Om böckerna förblivit sig själva (men även de förändras, i ljuset av ett förändrat historiskt perspektiv) har vi självfallet förändrats, och mötet är en alltigenom ny händelse.”
”4. Varje omläsning av en klassiker är likt den första läsningen en upptäckt.”
”6. En klassiker är en bok som aldrig har upphört att säga det den har att säga”.
I de övriga kapitlen behandlar han ”sina” klassiker, d.v.s. de författare, poeter och vetenskapsmän som betytt mycket för honom, från Homeros till Borges. Min egen bildning är tyvärr för tunn för att jag ska känna mig hemma överallt. Men intressant är det likafullt.
Tack Barbro för en gedigen genomgång av Calvinos klassikerdefinitioner. Jag gillar särskilt den där att det är ”en bok som aldrig har upphört att säga det den har att säga”.
Men jag tror inte alls att din bildning är tunn – vi har andra listor och referensramar än Calvino. Han skulle inte känna igen sig i en svensk klassikerlista.
Jag håller med dig om att förlagen kanske tar litet för lätt på benämningen klassiker . Boken skall kännas levande och angå oss även idag. Maken är absolut en sådan. Jag älskade den, då den kom ut och tänker definitivt läsa om den.
Hälsningar
Birgitta
Det är något speciellt med att läsa om böcker som man läste som ung. Man läser liksom om sig själv också. Och upptäcker ibland att man kanske ändrat sig en hel del när man ser helt nya sidor hos huvudpersonerna.
Åter igen har jag fått mig tillförd stort och smått kring klassiker och det som dyker upp i inlägg och kommentarer. Maken är helt okänd för mig så det tackar jag för.
Det vore intressant att veta hur Maken uppfattas om man läser den för första gången som vuxen. Det är något som jag inte kan göra, för jag läste den ju när den kom ut och sedan har jag läst om den ett par gånger och hittat nya teman varje gång!
Då kan jag kanske återkomma, men det kan dröja för bokläsning tar tid för mig nu för tiden; ha tålamod!
Jag läste Maken då den kom ut 1976. Själv tyckte jag nog att jag då var en ung vuxen på 34 år, men enligt den fyrhövdade barnaskaran var jag medelålders vid denna tidpunkt. Inte i yngre medelåldern, men efter åtskilliga protester från mig placerade de mig i mellersta medelåldern!
Vad minns jag i dag att jag som »ung vuxen i mellersta medelåldern« tänkte då jag läste denna bok. Jo, jag tyckte om språkbehandlingen och tyckte det var intressant med huvudpersonens studier. Hennes mellanhavande med pojkvännen fick mig mest att tänka på hur krångligt livet kunde te sig för dem som kom från frireligiös bakgrund – vilket ju författaren gjorde. Uppvuxen i Jönköping hade jag genom åren haft mer än en klasskamrat som fått tampas med sin speciella frikyrkas alla speciella inte-förbud: Inte gå på bio, inte dansa, inte se teater, inte vara med i friidrottstävlingar, inte det och inte detta. Men jag tyckte att det var en läsvärd bok, som jag dock inte har läst om.
Jag råkade en gång säga om en trettioåttaårig medarbetare att han var medelålders… Det har han nog inte förlåtit mig än!
Jag tyckte det var väldigt raffinerat med bibelcitaten i Maken, men det kan ju förstås bero på att jag är rätt okunnig på området.
Det här är ju klassiker! sa ungarna när dom hittade våra gamla LP. En av deras kompisar suckade och menade att vi måtte haft en underbar ungdom med såna klassiker som Bealtes, Rolling Stones, Hasse&Tage …
Fast det visste vi ju inte då… Och idag har jag dålig koll på vilka av dagens musiker som blir morgondagens Beatles, etc. Och det har nog ungdomarna också.
Maken… den har jag inte läst, men det måste jag nog göra förstår jag… hur har jag kunnat missa den?
”Alla” läste den på sjuttiotalet då den kom. Du kanske hade annat för dig då?
Auktoriteter och institutioner av olika slag och olika inriktningar kan hur mycket de till bestämma kriterier för hur klassiker inom skilda verksamhetsområden ska värderas. Man behöver inte sitta med näsan över listor, som andra bestämt, och ängsligt pricka av det som man kanske missat och falla ihop i vild förtvivlan. Man har ju sina egna favoriter och skulle inte de duga som klassiker för en själv?
I böckernas värld står Röde Orm först på min lista och sedan kommer alla andra favoriter och de är mina klassiker. Om nu så skulle vara att det på den auktoritativa listan finnes en bok med titeln Moby Dick vill jag bara säga att det var den tråkigaste tråkiga bok och jobbigaste som jag någonsin läst och jag lyckades aldrig ta mig igenom den. Det är bara den boken och en biografi om kung Sigismund som jag inte klarat av till slutet. Plus Singer och Laxness när jag tänker efter.
Det skulle vara intressant att ta del av någon litterär klassikerlista
som troligen i vissa stycken sammanfaller med den kanon som det pratades mycket om för några år sedan.
Hälsningar från en som tänker läsa om Fältskärns berättelser nu i sommar.
PS Vänligast länka mig till någon intressant litteraturlista av ovan angivet slag. DS
De böcker där Röde Orm förekommer i diverse ledder står sig väl rent berättelsemäsigt och dramatugiskt. Språkbehandlingen är inte heller oäven. Men där upphör det positiva.
Synen på medmänniskorna är rå och primitiv, gränsdragningen mellan godkänd lokalbefolkning och utsocknes är skarp (delar av Listerlandets befolkning undantagen). Framställningen tyngs av benämningar som ”skrälingar” och ”blåmän” – något som ytterligare framhäver författarens rasistiska böjelser.
Pippipappans yrkesbenämning framstår som söndagsskolemässig i jämförelse med de hövdingar och deras titlar som skildras i böckerna. Till detta kommer att verbens pluralformer gör texten onödigt tung.
Mitt projekt i sommar är att göra en välbehövlig upprensning i Bengtssons sedan länge med alltför stor flathet accepterade alster.
Vetenskapens nuvarande ståndpunkt är att det där med blå och brun är svårt att hålla isär och har uppfattats som samma färg av många i det förgångna. Därav beteckningen ”blåmän”.
Just så Hyttis. Det finns så många olika klassikerlistor att man inte har en chans att beta av dem. Man kan lika gärna göra en egen!
Här finns några listor:
http://varbokvarld.blogspot.se/p/klassikerlistan.html (av två privatpersoner)
BBC:s klassikerlista
<a href="BBC:s klassikerlista”>Lyrans klassikerlista
Lyrans klassikerlista:
http://bibliophilia.se/?p=1166
Vår bokvärlds lista:
http://varbokvarld.blogspot.se/p/klassikerlistan.html
Oj, oj! Mycket mer att läsa även för en person som läst litteraturvetenskap en gång i tiden!
Agneta! Tack för intressanta listor, jag känner mig väl bevandrad i alla.
Kul att vi uppfattar temat så olika. För mig gick första tanken till musiken och filmen. Och böcker också naturligtvis. Men bokklassiker är för mig böcker från 16- 1800-talet. Typ Voltaire eller Dickens. Att någonting skulle vara klassiskt inom sporten är en ny bekantskap för mig. Men begreppet har ju, som allting annat, vidgats med åren.
Ingrid
Var och en har klassiker på sitt område, skulle jag tro. Men filmklassikerna från femtio- och sextiotalen har vi nog gemensamt!
Hej Karin! Inför sommarens badsäsong tänkte jag bara tipsa dej om den här!
Jag tänkte i alla fall köp en. (PS. Det finns flera varianter från olika försäljare i olika prisklasser, googla SaferSwimmer, så dyker alternativ upp!)
Toppen – tack Pysse! Precis en sådan har jag funderat på att uppfinna, nu slipper jag det. Och dessutom är den prissänkt!
Maken är någonting helt nytt för min del så när jag far till biblioteket nästa gång (imorgon) ska jag försöka få tag på den. Tack för tipset!
Klassiska filmer kunde kanske ha varit mitt område den här lördagen…är man uppvuxen på en biograf under barndom och ungdom så minns man de flesta av filmerna som visades. Jag hade förmånen att få se dem gratis. Nå, nu blev det dubbeltäcket istället som blev min klassiker
Ja, tänk alla klassiska filmer som du måste ha sett, utan att överhuvudtaget ha haft en aning om att de var klassiska! Men ert tampandes om täcket är väl så klassiskt som den mest klassiska film!
Ska inte göra en klassiker, bara simma i Vansbro i sommar. Det kändes som en bra idé i februari, men ter sig avlägsnare ju närmare vi kommer. Jisses. Är inte ens särskilt bra på att simma, så jag vete fanken vad jag tänkte. Skyller på grupptryck.
Jaså, du ska simma Vättern Runt, sa en kollega som blandat ihop det lite.
Maken lästes nästan i vintras, för första gången och … jag måste säga att jag älskade första halvan, skrev ner coola citat, och sedan ledsnade jag på historien och läste inte ut den. Ovanligt.
Simma Vättern runt vore ju en utmaning som heter duga! Och Vansbrosimmet också. Se till att skaffa mycket ullfett att smörja in dig i, eller vårdräkt, för det kan vara otäckt kallt!
Jo, det blev ju rätt mycket hit och dit i Maken och jag vill minnas att det blev lite extra krångligt när den där filosofisnubben dyker upp. Var han dansk, eller är det något som min fantasi lagt till? Men i alla fall är det rätt mycket som känns pinsamt igenkänningsbart och det är ju bland annat det som utmärker en klassiker.
He, he, vårdräkt ska vara våtdräkt, förstås!
Haha, jag ska skaffa mig en vårdräkt. :)
Jag kan tipsa om en trevlig sömmerska och klädskapare i kvarteren kring Mosebacke!
Ser nu att boken jag skrev om i mitt bidrag just var märkt med detta smått tvivelsamma Bonniermärke. Självklart ska man ju inte få utnämna vad som helst till klassiker bara för att de har den rätta åldern. Gör om, gör rätt Bonnier. Just Dödssynden, som jag skrev om, ska väl dock få lov att sälla sig till de riktiga klassikerna. Och Maken, har jag aldrig läst, men det skulle man kanske.
Jamen det missade ju jag också, att Dödssynden ingår i Bonniers klassikerserie! Men det är ett godkänt val, tycker jag nog också.