Det finns många glädjefylla verksamheter som jag skulle kunna skriva om på dagens tema: Glädjen med att… som vi fått från Wienerbrödslandet.
Eftersom det är lördagstemabloggardags tycker jag att det passar ovanligt bra att skriva om glädjen med att blogga. Dit hör bland annat utmaningen att försöka skriva på ett givet tema. Att börja med tanken att näe, nu har jag nog inget att skriva om. Omöjligt tema, inte mitt ämne… Men så dyker det upp en bild, en tanke, en situation och vips har man sitt blogginlägg givet! Det är kul. Och det är väldigt roligt att vandra runt till alla andras bloggar och se vad de fått ut av samma ämne. Oväntade, roliga, gripande och tänkvärda tolkningar.
Glädjen med att blogga är framförallt kontakterna man får med trevliga människor på olika håll. Nya kompisar helt enkelt. Personer som delar ens intressen och ser till att man kommer iväg till en utställning eller konsert (Hej Monica, Anna, Ingrid och Niklas!).
Utan bloggandet hade jag nog aldrig hamnat på denna fina konsert med muciserande barn i Riddarhuset
Tänk om jag hade missat Louise Bourgeois-utställningen på Moderna Museet! Tack vare besökande bloggkompis kom jag iväg.
Det finns bloggkompisar som man vet att man kan hälsa på om man har vägarna förbi, även om det är på avlägsna platser (Hej Dina och Lena!) och bloggkompisar som ordnar simma-varje-dag-på-sommaren-utmaningar, bloggträffar och annat trevligt (Hej Ulrika och Lotten!).
Utan bloggandet hade syrran och jag inte hittat till Pettas på Åland (Hej Karin och Uffe!). Och då skulle jag inte ha fått de här fina stockrosorna. Eftersom jag beklagat mig på bloggen att jag hela mitt vuxna liv misslyckats med stockrosor fick jag ett par plantor av Karin på Pettas, och har man sett! De överlevde och blommade praktfullt långt in på hösten! Det kan man kalla glädjen med bloggandet!
Bloggandet är dessutom ett bra sätt att hålla kontakt med syskonen, mellan IRL-träffarna (Hej Skogsgurra, Hyttis, Kicki och Storfiskarn!) och gamla kompisar kan ha lite koll på vad man har för sig (Hej Eva och Kristina!).
Och kommentarerna! Det är kul att få synpunkter på det man skriver om. Jodå, även brorsans stundom en smula impertinenta påpekanden. Det är sånt som får en bloggare att skärpa sig lite till. Men nackdelarna då? Nej. Jag kan faktiskt inte komma på några nackdelar. Det är ju en helt frivillig verksamhet och jag skriver när jag har lust.
Och här kan man läsa om alla andra lördagstemabloggares glädjeämnen: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla
Har jag missat någon? Hojta till i kommentarsfältet i så fall!
Hipp hipp hurra för dig Karin, glädjen med att du frågade mig – en glädje att blogga jag delar med dig och många andra var och en på sitt sätt – frihet och lust! Till glädje!
:-)
Precis så där är det!
En stor glädje med att blogga och i all synnerhet när man har hittat så fina bloggvänner, sådana som ger respons på olika sätt och som man skriver teman med, träffas på riktigt och så vidare. Positivt så in i baljan är det!
Och varje gång jag ser på mina stockrosor så tänker jag på dig och Kicki!
Jag tänker ibland att detta är en alldeles ny umgängesform. Att man gradvis bygger på gemensamma kunskaper och inblickar i varandras liv så att det blir en pågående dialog, med många. Och därför väldigt kul och givande att ses ”live” också.
Ulla är den nya som kom med i vårt lördagsteam … har du med henne?
Så skojigt att få läsa om alla kontakter som du har besökt via ditt bloggande. Plus att du har fler än ett syskon som bloggar (uppfattade jag detta rätt nu?).
Få fina stockrosor som äntligen växer hos dig och av en bloggvän dessutom *tumme upp*
Ja, jag med har fin kontakt med mina bloggvänner och de förgyller mina dagar. Tycker om att läsa hos alla mina bloggvänner men oj, vad tid det tar. Nu när det börjar bli mer utetider så blir spontana besök också mindre.
Tack för att jag fick läsa ditt inlägg om glädjande glädje/ kram
Tack! Ska lägga till Ulla.
Det blev visst lite fler syskon än jag har, där i parentesen, eftersom syskonens respektive också kom med. Syrran (Livsrummet) har en blogg. Brorsan (Skogsgurra) bloggar inte, men kommenterar alltsomoftast. Hyttis (Hyttfogden) är min svägerska och Storfiskarn är min svåger och de deltar också i bloggandet som kommentatorer.
Ps Så fina stockrosor heter det och ingenting annat *ler*
Så fina fådda stockrosor… :-)
Du missade faktiskt en sak! Man LÄR sig så mycket av att läsa och kommentera i bloggar! Massor faktiskt. Idag fick jag slå upp impertinenta som var ett nytt ord för mej.
Min glädje med bloggar har tyngdvikten på läsandet och kommenterandet, själva skrivandet förknippar jag mer med skrivträning, retorikövning och lite prestation.
Absolut och alldeles riktigt, ja jösses vad man lär sig! Alldeles glädjande mycket, faktiskt.
Men lite kul är det väl att skriva också?
Jo, jag gillar att skriva, men rapporter på jobbet är av någon anledning lättare … Skitkonstigt!
Fast egentligen inte så konstigt. På jobbet vet man vad man ska skriva och det är bara (”bara”) en fråga om att hitta ett tydligt och pedagogiskt sätt att göra det. På bloggen är det alldeles fritt och då kan det vara svårt att välja vad man ska skriva om. Bland annat därför gillar jag lördagstemana.
Kan bara instämma Karin, inte minst sen jag hoppade på lördagstema som jag var lite orolig för skulle bli ett ”projekt”, men så blev det inte. Man får otroligt många idéer och en hel del inspiration för olika områden i livet. Så det passar verkligen att lyfta fram bloggandet när det handlar om glädje! Ha en fin fortsatt helg :-)
Det är ju mera ett (rätt stillsamt) flöde än ett projekt. Inga krav, ingen press och skulle man råka lägga ut lördagsbloggen på måndagen går ju det lika bra. Eller att man hoppar över någon vecka – man hamnar inte i fängelset för det!
Det är så roligt med responsen från andra bloggare. Dessutom är det lärorikt – man tolkar ett ämne på ett visst sätt. Sedan får man se hur andra tänkt – det öppnar nya dörrar för en själv.
Medlemmarna i ’lördagstemat’ är så vansinnigt duktiga på att skriva. Jag har mer en fotoblogg. Men jag vill kunna skriva bättre till mina foton och då är denna grupp en inspirationskälla.
Dina foton är fantastiska! Och de korta texterna berättar alldeles lagom mycket om bilderna. Men det är klart att bloggandet är en bra träning om man vill skriva mer. Och temaskrivandet är ett bra sätt att testa olika skrivsätt dessutom.
Jo, det förstår sig. Men varför skulle jag dölja min sanna natur just här?
Du får nog stå ut med ganska många fler kommentarer. Ibland känner jag mig som narren på triumfvagnen.
Ja en sådan behöver ju alla framstående personer…
Blir lite avis på dig och alla dina bloggvänner. Mais moi, je suis un solitaire. Jag blir nog aldrig någon temabloggare. Avskydde grupparbeten i skolan, och konstiga samarbeten på jobbet. Garanterat individuell, som en låt av Hoola Bandoola band hette.
Fast detta är ju inte alls grupparbete. Chacun à son goût! Men wollen Sie nicht so slipsen Sie, som vi brukade säga hemmavid. Hoola Bandoola, ja. Trevliga låtar av bästa solidaritetsstuk!
PS. Känn dig inte för säker, förresten. En vacker dag kanske jag dyker upp i Hjo och vill bli guidad till den berömda klibbalen!!
Och vi brukar stanna till vid glasscaféet vid hamnen emellanåt. Så du går inte det minsta säker…
Det blir så mycket ”respons”, hur vore det att börja använda det trevliga ordet
gensvar istället? Såg någonstans för inte så länge sedan i dagspressen om något som
fått ett stort gensvar. Så det kanske kommer åter.
Gensvar – verkligen ett ord värt att vårda! Gensvar. Gensvar. Gensvar. Om man skriver det tillräckligt ofta hamnar det nog lite högre upp i någon användningsstatistik, så att det inte stryks ur nästa upplaga av SAOL Tyvärr var det ingen som upptäckte att begreppet ”inmalningstvång” var hotat. Så det försvann. Men gissa om det blev många gensvar på det ingreppet!
Så går det när ekonomer och statistiker får råda. Rätt långt från ”Snille och smak”!
Visst är det dumt! Men jag fortsätter oförtrutet att använda inmalningstvång i lämpliga sammanhang (det är i alla fall ännu inte förbjudet), som på ett barnkalas nyligen där jag hävdade att det gällde ett visst inmalningstvång för proportionerna mellan macka och tårta. Ungarna svalde det.
Inte bara färgdiktator, alltså. Utan även mackfascist?
(Var tvungen fylla impertinenskvoten)
Jajamensan, så jobbar jag!
Finns det inte en viss skillnad på respons och gensvar utöver att respons kom in betydligt senare i språket (forntid kontra 1960-tal). Gensvar är väl så gott som alltid positivt, vilket inte respons behöver vara.
Kanske kan man kalla det jag skrev härovan för ett genmäle.
Jag undrar hur andra uppfattar detta. Själv tycker jag att respons kan vara väl så positivt som gensvar. ”Hon fick en fantastisk respons på sin artikel” skulle jag nog tolka som positivt (fast där är det väl i ärlighetens namn ordet ”fantastisk” som styr åt det positiva hållet). Kanske är respons neutralare, det kan vara bra eller dålig respons, medan gensvar handlar mer om starkt (bra) eller svagt (mindre bra) gensvar? … genmäler jag.
Vilken fin beskrivning! Och kul att du nämnde mej, välkommen till Wales!
Jag har också så otroligt positiva upplevelser av bloggande och nya kontakter.
Ha en fin söndag!
Ja, vem vet… Efter alla dina fina Wales-skildringar blir man ju riktigt nyfiken på den delen av världen!
Visst är det härligt med bloggandet… håller med dig i allt :)
Trevligt både att få och att ge kommentarer.
Ja, det råkar passa mig rätt bra med det här ganska kravlösa skrivandet och korta texter. Och när jag nu inte kommer mig för med att skriva dagbok finns det i alla fall ett och annat noterat så här i stället.
Instämmer med allt, inklusive Wollen Sie nicht so Schlipsen Sie. Står högt upp på listan över låtsassäjningar i släkten. Favoriten i olika varianter är den här:
Vojla, sade greven, ty han var den enda i sällskapet som talade franska.
Ja alltså den där greven, han sa både det ena och det andra: Voilà sa greven när han talade spanska. Och: Vojla sade greven med betoning på varannan stavelse…
Jag håller helt med dig! Alla trevlig människor man lärt känna via bloggen är en stor rikedom och jag har också fått tillfälle att träffa många av dem. Jag inte bara bloggare förresten utan även en del som jag fick kontakt med när vi bara hade vår hemsidor. Bor man på en semesterö söker sig ju många hit och det har varit folk från hela vårt avlånga land och alla möten har varit positiva upplevelser.
Det är verkligen kul att blogga!
Kram, Ingrid
Jag var rätt trögstartad när det gäller bloggandet, men tack vare andra bloggares envetna uppmuntran kom jag igång så smått. Känner mig fortfarande som nybörjare, men när jag kollar tillbaka ser jag att jag ändå har hållit på några år. Och jag lär fortsätta ett tag till för som du säger, det är ju verkligen kul!
Ibland måste man hoppa över eller komma på efterkälken med ett lördagstema – som jag nu. Efter en händelserik vecka med dålig eller obefintlig uppkoppling tar jag -strax-nya tag!
Bloggvärlden är fantastisk, gensvaren många och glädjen över alla möten i cyberrymden eller verkligheten stor!
Det är det som är det fina i kråksången, man är med när man kan och har lust och hoppar över när det kör ihop sig! Ser dock fram mot ditt inlägg om glädjen med att… Vågar man gissa att det blir något åt operahållet?
Vilket härligt bidrag! Visst är det otroligt mycket glädje med bloggandet och visst möter man många vänner. De senaste åren har jag inte helt hunnit med att vara så aktiv med läsandet och kommenterandet på alla de bloggar jag följt genom åren (som ensamstående mamma till en liten pojk – och innan det inte sambo med en som aldrig var hemma – var dessa vänskaper verkligen guld värd alla dessa ensamma kvällar och nätter. Det skapade vänskaper som håller i sig än. Visst är det härligt! Även om man inte mött alla känns det ju som om man delvis känner varandra ändå – och möts man på riktigt är det ofta som om man varit ute och tagit en fika tillsammans så sent som i förra veckan.
Tack! Jag det är ett nytt och trevligt sätt att lära känna andra. Gradvis, bit för bit bygger man upp kunskaper om varandras vardag, tankar och idéer. Och som du skriver, när man ses i verkligheten saknas det aldrig samtalsämnen!