Vi for till Nora, redaktörn och jag, precis som de tre små gummorna. Nora, med sin fina bevarade träbebyggelse är en lyckligt lottad stad, tillsammans med Eksjö och Hjo, som slapp en brutal stadsomvandling när det begav sig. De är de tre städer i Sverige som får kalla sig Trästäder.
Men ärendet var inte att gå till marknaden i Nora (finns den fortfarande?) utan att gratta brorsans fru och brorsan som fyller väldigt jämt, med en veckas mellanrum. De förekommer här på bloggen ibland i kommentarsbåset med sina alias: Hyttis och Skogsgurra. Firandet ägde rum hos deras dotter med familj, nära Nora och både naturen på resan dit och platsen vi kom till var så vackra att man tappar andan. 
Så fint! Inte ens min nya fina kamera kan riktigt göra motiven rättvisa.
Eftersom jag fortfarande håller på att lära mig kameran är bilderna från begivenheten lite speciella. Jag har bland annat lyckats ta en serie bilder när brorsan tar för sig av maten. Ideligen!
Det ser verkligen glupskt ut, men så insåg jag att jag råkat ställa in kameran så att den tog sekvenser med flera bilder i sekunden. Tjugo bilder på brorsan som tar för sig! Och gott var det ju!
Vid Norasjöns norrände rinner Bornån ut i sjön, lugnt och stilla. Vid stränderna, precis vid utloppet finns ett naturskyddsområde med bävrar och annat som håller på med sitt. Och granne till naturskyddsområdet är Skogsgurras dotter med familj. Precis vid sjöändan, som bildar en fin liten vik med sandstrand, har de hittat ett drömhus.
Vi fick en tur på Bornån och det var ungefär som jag föreställer mig Kongofloden eller Amazonas djungler. Bävrarna hade jobbat bra och det låg kullvälta stammar lite varstans. 
Och så tänkte jag att i den här miljön, i den idylliska trästaden Nora, men sina fina gamla träkvarter, med kyrkan mitt i byn och i den här John Bauerinspirerade miljön vid sjön och all denna vackra natur, här borde man ju naturligtvis placera en spännande intrig till en deckare.
Så originell är jag. Naturligtvis har någon annan redan tänkt tanken. Nora är ju deckarförfattaren Maria Langs Skoga. Och den där dungen där Kung Liljekonvalj regerar är naturskyddsområdet precis vid Bornåns mynning…
Men på pingstafton kändes det bara idylliskt, där på stranden invid Kung Liljekonvaljs dunge.
Ibland är en idyll faktiskt en idyll!
Detta är samma fågel, enligt mig. Skillnaden är bara att vår sketrost har hittat en munsbit av något slag. I Wiki finns dess olika namn med: norrländska skvakatrast, grantrost eller fjeldtrost, finlandssvenska skitutrast och skånska Berkedrösla.
Så jag vänder mig i stället till en van fågelfotograf för att klura ut hur han gör. Öppnar han inte fönstret? Eller har han kanske mer vältvättade fönster än jag? När jag försöker fota en fågel genom fönstret intresserar sig kameran med superzoomen mer för fluglortarna på fönstret än för fågeln på backen utanför.
Eh… det där med att ändra bildstorlek går till så här, berättade redaktörn. Så här ser det ut när man ska exportera från från Bilder. Om man klickar på den där lilla pilen till höger om JPEG-rutan, den ensamma pilen, så dyker det upp nya trevliga rutor. 
Kommer ni ihåg när Pippi, Tommy och Annika stannade utanför en godisbutik och Annika frågade förhoppningsfullt:
Redan innan har jag trampat runt en hel del på nätet för att försöka hitta rätt i kameradjungeln, men det är banne mig inte lätt! 
