”Letat på ett snyggt citat …”

Postat den 1 maj, 2020 av Karin

Här kommer lite mera valborgsnostalgi i form av en dikt som är skriven av Karin Englund, men inte av mig, utan av min svägerska som heter likadant. Hon har fångat på kornet hur det kan vara för en talare en Valborgsmässokväll, kallt och blåsigt och stimmigt och ingen ordning på publiken och … och … alldeles underbart!

Dagens akvarell är en teckning som konstnären Walter Crane tillägnade arbetarna ”En girland för första maj”. Jag har ofta tänkt att det vore kul att se den i färg, så nu har jag färglagt den. Som barndomens målarböcker. Det är ett helgerån egentligen, men Crane var en vidsynt och tolerant person, så han har nog överseende. Fast jag vet inte. Den är nog bättre svartvit. Du hade rätt Crane! 
Ett av kraven som är inlindat i girlangen är ”produktion för nytta inte för profit”. Kanske en paroll som skulle kunna tillämpas på välfärden?

Vårtalaren

Brasan brinner, ”Majsol ler”
manuskriptet jag ej ser,
ensam här i talarstolen.
Någon tok har bett mig hit
för att prata lite sk-t
just om våren här i Norden.
Tänkte säga några floskler nu
om kärlek, tro och hopp,
kanske någonting om världsfreden
men sen så är det stopp.
Inte har jag fantasi
tota hop nåt med espri,
ensam här i talarstolen.

I allt stoj och i allt stök
omvärvda av brasans rök
sjunger liten tapper skara.
”Sköna Maj” och ”Vintern Ra”
så är stadgat, så ska va,
intet nytt inunder solen
Vet väl jag som också stått där
i en kör så mången gång.
Inte någon kan oss höra
när vi brister ut i sång.
Knappast någon akustik
och en oordnad publik.
Det är kallt så ini Norden.

Ungar springer av och an
kastar smällar på varann,
ramlar nästan in i brasan.
Varm där fram och kall där bak
eller tvärtom efter smak,
komma av mej stora fasan.

Och så ska vi väl ha en första-maj-fana också. Här är Stockholms brödutkörares fackföreningsfana.

Letat på ett snyggt citat ifrån en
skald som alla glömt.
Om en annorlunda vinkling av
mitt vårtal har jag drömt.
Nu ska vita mössor på

för envar att skåda få,
studerat folk så in i Norden.

Oj, jag tror jag tappat trån
något fel på mikrofon,
ensam här i talarstolen.
Om jag lägger på en rem
får jag ganska snart gå hem,
sätta mig i TV-stolen.
Brasor brinner i vårt kalla land
det doftar gott av jord.
Varje år så dukar samma hand
av vitsippor ett bord.
Varje år är likadant
knappast tror att det är sant
att våren kommit har till Norden

Melodi: Ensam på en krog i Hamburg. Dikten publicerades i Karlskoga Tidning på åttiotalet.

 

Beslutet om att första maj skulle firas internationellt som arbetarnas dag togs sommaren 1889. Året därpå hölls första-maj-demonstrationer runt om i världen. Här i Sverige samlades 50 000 personer den 1 maj 1890 på Gärdet, som länge var dit demonstrationstågen gick. Förstamajfirandet firar alltså 130 år i år. Men digitalt. Det ska nog gå bra det med.

 

Publicerat i historia | Etiketter , , | 16 kommentarer

Lite nostalgi

Postat den 30 april, 2020 av Karin

En annorlunda Valborg, på alla sätt. Jag är väl medveten om att det inte går någon nöd på mig, att jag har det bra med mina möjligheter att träffa barn och barnbarn, om än på avstånd, att jag får all hjälp jag kan önska med att handla och andra ärenden, att jag kan ta långpromenader i skogen eller cykelturer till någon av de fina sjöarna i närheten, att jag kan måla när jag vill, att jag har gott om böcker i bokhyllan, musik, radio, TV… att … att allt möjligt annat. MEN just i kväll skulle jag väldigt gärna vara på landet i stället.

Den här alen finns vid det som en gång var min farfars hus, ett hus som jag nu har tagit över. Den har alltid funnits och min farbror, som bodde där fram till 1990, brukade kalla den för den gamla damen. Den har nog blivit lite för slank på min målning och ser yngre ut än i verkligheten. Knotig och lite mossig står hon där vid stranden, med allt glesare kalufs för varje år och med den där dramatiska armen som sticker ut till sidan.

Ja, ja. Jag får trösta mig med mitt (eventuella) körsbärsträd utanför fönstret.

Publicerat i Livet, Natur, Okategoriserade | Etiketter , , , | 12 kommentarer

Är allt OK? Ni har ju inte fotograferat er mat …

Postat den 29 april, 2020 av Karin

På Facebook ser jag ofta bilder på mat. Förr var det bilder på den restaurangmat som FB-vännerna var i färd med att äta och numera är det bilder på alla kreativa rätter som coronakarantänen resulterar i.

Själv är jag lite dålig på det det där. Jag kommer oftast på att jag borde fotografera, när det är för sent. En tom tallrik är ju inget särskilt spännande motiv.

När det blir möjligt att gå på restaurang igen ska jag skärpa mig, om inte annat för serveringspersonalens skull. De kan ju bli oroliga annars att man inte gillar deras arrangemang.

Men idag må ni tro blir det i alla fall en matbild! Jag har inte fotograferat, utan målat av min middag. Den räcker nog till en måltid till, men vid det här laget är den rökta siken tyvärr inte lika vacker längre. Nästan hälften gick åt när jag åt. Väldigt god är den!

Första gången jag målar ett motiv blir det rätt mycket detaljarbete för att lära känna det. Om jag målar samma motiv flera gånger kan jag vara friare, måla snabbare och enklare. Det blir ofta bättre. Men en uppäten fisk kan man inte måla igen …

Varannan tisdag kan man hämta ut varor från Reko-ringen som levererar på parkeringsplatsen vid Skarpnäcks idrottsplats. Det är utomhus, folk håller bra avstånd och producenterna har allt: ägg ost, kött, fisk, honung, sylt, bröd … Problemet är inte att hitta det man behöver utan att begränsa sig så att man inte förköper sig. Reko-ringar finns lite varstans i landet. Värt att kolla upp!

Publicerat i teknikövning | Etiketter , , , | 23 kommentarer

Balkongberoende

Postat den 28 april, 2020 av Karin

”Hur väljer du dina motiv – egentligen?” undrade en akvarellkompis. Det har jag just inte funderat på – det ger sig ju efterhand och bortsett från ett (25 april) har det varit kul att måla det som dyker upp. Det finns till och med en liten motivkö, som står och stampar i farstun.

Länge har jag tänkt att jag skulle ta med målarprylarna ut i naturen, men det har inte blivit av.

Men idag, tänkte jag i morse, idag blir det utomhusmåla av! Det var innan jag klev ut på balkongen för mitt morgonkaffe.

Jag gick snabbt in igen och kollade termometern. Som kallast var det 0,5 grader i natt och på morgonen var det 3,5.

Jag överlade med mig själv om det är försvarbart att sätta på värme-elementen på den inglasade och hyfsat isolerade balkongen. Jo, det gick an, undantagsvis, eftersom ett av träden på gården lockade som dagens motiv.

Undrar vad det kan vara för träd? Det är första våren jag bor här och jag kan inte minnas om det var några bär eller frukter på trädet i höstas. Dekorativt är det i alla fall och tillräckligt nära för att jag ska kunna urskilja blommorna. På ett ungefär i alla fall.

Aj då. Det blev visst två olika sorters blad på trädet. Det till höger – ungefär klockan två – stämmer bäst med verkligheten.

Tack vare dagens motiv kunde jag också äta lunch och dricka eftermiddagskaffe på den uppvärmda balkongen, som jag välsignar varje dag.

Tanken var att balkongen skulle bli målarverkstad när det är tillräckligt varmt, men det fungerar inte.

Det är söderläge och det är svårt att måla i direkt solsken. (Det är ingen slump att de som kan välja väderstreck alltid placerar ateljén mot norr, där det är ett jämnare ljus.)

Att dricka kaffe i solsken går däremot mycket bra. Så jag har bestämt mig för att köket får tjänstgöra som ateljé och balkongen som lunch- och fikarum.

Nu använder jag den så snart det är varmt nog och några sköna kvällar har det gått bra att sitta där och läsa en stund. Jag håller på att utveckla ett balkongberoende tror jag och tröstar mig med att det finns värre beroenden.

Publicerat i Blommor och bin | Etiketter , , | 24 kommentarer

Karantän, quaranta – fyrtio dagar

Postat den 27 april, 2020 av Karin

I fyrtio dagar måste skeppen ligga på redden innan de fick komma in i staden, när det var risk för farsoter som pest eller kolera.

Två leprasjuka som hejdas vid stadsporten.  Träsnitt av Vincent de Beauvais, 1300-talet.

Regeln tillämpades först i Dubrovnik på 1300-talet, där det var trentino i stället, dvs trettio dagar. Sedan  i Venedig med fyrtio dagar och det var den regeln som sedan snabbt spred sig i Europa.

För dem som var illa däran i någon kronisk sjukdom hjälpte ingen karantän; de fick inte komma in i städerna överhuvudtaget.

Nu har jag kommit fram till min fyrtionde akvarell, men planen är ju att måla hundra. Jag tyckte att jag tog i när jag planerade att gå i mål den 25 juni, men jag undrar om det räcker. Hur ser det ut då? Det lär knappast finnas något vaccin i sikte, men eventuellt bättre kunskaper om immunitet och kanske rentav ökade möjligheter att testa vem som varit coronasmittad.

Men den fyrtionde akvarellen måste ju firas på något sätt. Dags att ge färgerna full frihet. På ett helark har jag strukit på lite olika färger med den tjockaste och bredaste gethårspenseln, 6 cm bred, kraftigt gethår. Sedan har jag sprejat med en vanlig blomspruta och låtit färgarna flöda som som vill.

Den är stor: 50 x 70 cm, så färgerna har verkligen haft möjlighet att åka kana. När man målar på det här sättet blir kanske inte hela ytan användbar, men med lite tur kan man få till bitar som fungerar som ”riktiga” målningar.

Publicerat i färg | Etiketter , , , , | 8 kommentarer

Balans och distans

Postat den 26 april, 2020 av Karin

Ett hörn av Björns trädgård

Jag kanske ska anmäla mig som frivillig smittskyddsspanare på Södermalm? Med bilen kan jag ta mig dit det behövs utan att använda kollektivtrafiken. Från dagens spaning kan jag lämna ganska lugnande rapporter. Folk på Götgatan väjer för varandra och ser till att hålla lagom avstånd.

De som sitter i Björns trädgård gör det på ett ansvarsfullt sätt. Antingen familjevis vid olika bord, eller, om man delar bord, ser man till att ha en buffertzon av barn som går på samma förskola emellan. Inget kramande, inte ens armbågsknuffar utan avståndshej.

Och jag tänker när jag ser alla dessa barn som leker intensivt i vårsolen att om det kunde vara så här överallt och hela tiden vore det lugnt. Några kvällsspaningar har jag inte gjort och tänker inte heller göra, men det lär se helt annorlunda ut då, med trängsel och bristande omdöme. Allmänt alkoholförbud om det inte blir en bättring, vore kanske ett verksamt hot?

Dagens akvarell är en tjej som testar sin balans genom att snurra så att den tjocka kalufsen virvlar omkring henne. Målet är att bli så snurrig att hon vinglar lite, men utan att ramla.

Publicerat i Hälsa, Livet, Planering | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Balans och distans

På jakt efter den bild som flytt

Postat den 25 april, 2020 av Karin

Den 25 april fick Aten till sist ge upp det krig som pågått i 27 år. Stadsstaten var försvagad av pest och kapitulerade för  Spartas övermakt. År 404 f kr var det Peleponnesiska kriget äntligen slut. Aten fick behålla sin självständighet, men förlorade kolonierna.

Eftersom jag jobbade som reseledare i Grekland i min ungdom var det sånt jag pluggade in för att kunna återberätta för turisterna.

Kanske jag har någon Aten-bild som jag kan använda som motiv tänkte jag och började rota efter bilder från den tiden, men det finns inga. Lite utflyktsbilder från Rhodos, men inget från Aten.

Tänk vad man inte fotograferade förr i tiden!

För säkerhets skull kollar jag på vinden också. Inget. Men det finns ju ytterligare en möjlighet: det kan finnas något på landet, men i så fall får det vänta till ett obestämt sedan.

Dagen går, som den gör när man dyker ner i gamla papper och jag hittar en hel del annat, som den här teckningen från Prag, av senare datum. Eller, nåja, – 91 står det visst.

Den teckningen leder mig in på nya spår.

Kanske det finns någon skiss i de gamla skissböcker som jag aldrig kan bestämma mig för om jag ska slänga eller behålla.

Nja, det blev lite magert resultat även där. Men ett par blyertsskisser verkar vara från Aten och en har till och med färginstruktioner, så den skulle jag kanske kunna använda?

Jag brydde mig aldrig om att göra några teckningar på Akropolis eller andra berömda byggnader, när jag var där, I stället finns lite caféskisser från Syntagman, en katt på en trapp och någon smal slingrande gränd.

Det här vill jag minnas var något från den Ottomanska tiden. Alltså det förfallna huset till höger, som mest bara bestod av en port och lite murrester. (Märkligt vad väl man minns de platser man ritat av!) Jag verkar ha tyckt att det var något att måla eftersom jag varit så noga med ljusriktning och färger.

 

Annars gjorde jag mest tuschteckningar, som var klara när de var klara. Som Vaclavplatsen här ovanför. Vi får se om jag kan göra något av min skiss från förr i tiden!

 

Om man inte riktigt vet vad man håller på med, blir åtminstone den första versionen ett evigt trevande. Jag tror att det här motivet får vila i frid. Men det blev i alla fall en akvarell idag också och en och annan lärdom.

Publicerat i #när det skiter sig, Att resa, Efterlyst, otur | Etiketter , , , | 8 kommentarer

På Kommandorans tid

Postat den 24 april, 2020 av Karin

Det här är fattigstugan i Julitta. Det ser idylliskt ut idag, men var nog rätt tufft att hamna där en gång i tiden. Fönstren var små för att det skulle gå att hålla varmt i stugan. Norrväggen är lite lägre än söderväggen och där finns inga fönster alls.

Idag läste jag en artikel om hur resurserna stramats åt de senaste årtiondena för äldreboende och hemtjänst. Artikelförfattarna är förvånade att någon är förvånad att coronasmittan hittat till de gamla.

Jag har också på nära håll kunnat konstatera att det finns mycket som kunde bli bättre. I ett hyreshus med många hjälpbehövande gamla är det tät trafik med hemtjänst från många olika företag. På äldreboenden är det splittrade scheman, många deltider eller timanställda, stor personalomsättning, och ibland knackigt med arbetsledning. De anställda gör sitt bästa, men deras förutsättningar är inte goda. Förhoppningsvis kan det bli en ändring på detta, när vi ser tillbaka på 2020, vad som hände och varför.

Publicerat i Debatt, Livet, När det skiter sig | Etiketter , , , | 6 kommentarer

Molnigt

Postat den 23 april, 2020 av Karin

Idag är det världsbokdagen, Cervantes dödsdag (på ett ungefär) och Shakespeares födelsedag (också lite ungefärligt). Hursomhelst har UNESCO tyckt att det är en lämplig dag att fira Boken.

Nu har jag ju redan målat böcker häromdagen så det får bli något annat motiv för dagens akvarell. Det ligger nära till hands att försöka illustrera något Shakespearecitat. Sådana vimlar det ju av, men hur många är måleriska, egentligen. Jomen här: Every cloud engenders not a storm (Henrik IV), dvs alla moln bär inte på stormar. Moln får det bli.Konstigt akvarellpapper. Väldigt kraftigt, som kartong. Vanligtvis brukar jag måla på papper som väger 300 gram per kvadratmeter, ibland 640. Det här verkar väga bortåt 800. Jag vet inte när jag skaffat eller fått det, men jag misstänker att det var ett tag sedan. Det luktar lite skumt om det när det är vått. Gammalt lim kanske. Och jag hittar ingen stämpel.

Det går att måla på i alla fall, även om det har sina egenheter. Nån slags hård ytbehandling som gör det svårt att lägga flera lager. När jag skulle mörka ner granskogen till vänster försvann skogen nästan helt – den nya färgen liksom schasade bort den gamla, så det fick bli favvomotivet istället, lite bergknalle.

Publicerat i #när det skiter sig, Böcker | Etiketter , , , | 11 kommentarer

Soldatens första plikt på morgonen

Postat den 22 april, 2020 av Karin

Min far brukade påminna mig alltsomoftast om vad soldatens första plikt på morgonen är, nämligen att ha gjort rent geväret kvällen innan. Det fanns fog för sådana påminnelser för jag är rätt dålig på planering och framförhållning på det personliga planet. I större skala går det bättre. Som reseledare kunde jag hålla reda på hundratals resenärer; när jag reser privat händer det att jag rör till det.

Jag har sent omsider lärt mig sånt som att man ska börja med att smörja och bröa kakformen när man gör en sockerkaka. Och ibland kommer jag ihåg att kolla om jag har alla ingredienser hemma innan jag börjar laga mat, så att jag slipper avbryta mitt i matlagandet för att kompletteringshandla.

Kolla! Rätt färger (förhoppningsvis) redan på paletten och rengjorda penslar framlagda! OCH färdigblandad grön!

Det händer också (väldigt sällan, dock) att jag gör en ordentligt mis en place, innan jag börjar laga mat. Alltså att jag plockar fram de skålar, redskap och tillredningspryttlar som behövs.

Och jag kämpar med att bli bättre på att se till att allt är på plats innan jag börjar måla. Därför tog jag rentav en bild idag på min akvarell-mis-en place.

Inte nog med att jag tagit fram penslar och färger, bytt till rent vatten och plockat fram hushållspapper. Jag har också gjort rent paletterna och tryckt fram lagom mycket färg av de sorter jag tror att jag kommer att behöva.

Den här bilden kanske ser ut ungefär som den jag lade upp på min arbetsplats häromdagen, men skillnaden är himmelsvid. Här finns det som behövs. Jag har till och med testat några färgblandningar för att se om de funkar och lagt fram inte bara akvarellpappret, utan också tillräckligt med kladdpapper.

Puh! Nu när jag är klar med allt det där börjar klockan bli så mycket att jag bara hinner göra en snabbskiss. Kanske blir det en fortsättning på påskliljorna i morgon. Eller kanske något helt annat.

Den där molnlika formationen ovanför påskliljorna anses av en del akvarellister vara ett misslyckande; det blir en sådan där ”blomning” om en färg inte är tillräckligt torr (som den blå i det här fallet) när man lägger till en annan färg eller vatten.

Jag försökte ljusa upp lite ovanför påskliljorna och då blommade det iväg. I det här fallet gör det ju inget tycker jag.

Nu ska jag plocka undan på bordet och göra rent penslarna också, så där som en ordentlig soldat ska.

Så folks, det var allt för idag!

Publicerat i Planering | Etiketter , , | 13 kommentarer