Karin Englund

Inom alla verksamheter (tror jag) finns det regler om vad man ”får” och inte får göra. Och så finns det ofta också lite snobbighet. Inom akvarellvärlden är det inte så farligt med det där. Inte i Sverige, numera, och inte ens i England, som annars brukar ses som det prudentliga akvarellmåleriets hemvist. Numera är det OK att använda vitt, även om det ofta är effektivare att lämna pappret omålat där det ska vara vitt. Svart färg har varit tabu, men det har också lättat.

Det finns nog bara en regel eller ett råd som jag har svårt att tänka mig att frångå och det är den om att man inte ska snåla på pappret. Det är väldigt svårt att få bra resultat på dåligt papper. Har man ett bra papper går det att få till något även om man glömt penslarna och de flesta färgerna hemma.

I övrigt anses det nog lite fint att vara minimalistisk, men det är inget jag strävar efter. En engelsk akvarellärare såg med förvåning på oss svenskar som kom till hans kurs med stora IKEA-kassar fulla med akvarelltillbehör. Själv hade han en lite ask med åtta färger och i bröstfickan hade han sina tre penslar.

Favoritpenslar, uppifrån: en elaking, en rigger, en vanlig, en platt, en get, en ful, en tjock, en smal.

Man behöver kanske bara tre penslar (eller helst fem) men en poäng med att ha många är att man slipper skölja bort en massa färg när man målar.

Om jag har blått i penseln och ska komplettera med lite brunt på målningen är det ju dumt att skölja bort det blå. Jag tar en annan pensel och så kan jag skifta och ta en ny pensel vartefter jag behöver olika färger.

Här är mina användbaraste penslar. Den där översta penseln med blått skaft är en hårding, bra på att lyfta bort färg när det blivit fel. Nästa, riggern, klarar långa telefonledningar eller riggen på en båt. Geten, i mitten, är mest till för att blöta pappret och den kan man till nöds klara sig utan. Fulpenseln är bra om man vill ha det lite spretigt och stökigt i bilden. Tjockisen håller mycket färg och kan bilda en fin spets. Den smala är väl bara fem, sex strån och är suverän för detaljarbete. Dyrast av dem alla, tror jag.

En poäng med att ha få färger är att man kan bli riktigt bekant med dem och lära sig deras egenskaper. En poäng med mina 41 olika färger är att de alla kan lite olika saker.

Idag har jag bara lekt lite med färgerna. Det verkar som om det alltid blir något åt Slussen-hållet när jag inte riktigt har något motiv. Den här liknar alla de olika permanenta provisorier som man måste forcera för att ta sig mellan olika Slussen-nivåer. Lite skev är den också, mittkonstruktionen.