Blod, svett och tårar

Den 13 maj 1940 höll Churchill sitt första tal i det engelska parlamentet, ett av hans mest citerade. Han hade tillträtt som premiärminister tre dagar tidigare och läget var dystert, vilket han medgav: ”Jag kan inte erbjuda något annat än blod, möda, tårar och svett.” Eller i originalversionen: ”I have nothing to offer but blood, toil, tears, and sweat.” Numera återges det oftast lite avkortat som ”Blod, svett och tårar”. Churchill var en mästerlig talare och han hade troligen uttryckt sig kortare, till exempel ”Blood, toil and tears”, om det inte varit så att det är ett direkt citat från den italienske frihetskämpen Garibaldi. Det där med svett känns lite udda i England, men kanske inte i ett varmare Italien?

Och hur ska jag då lösa detta med dagens akvarell? Churchill ger jag mig inte på att måla. Och inte blod, svett och tårar heller, tror jag.

Nej inte ens tårar, även om marknaden inte är så mättad som man skulle kunna tro. Den italienske konstnären Bruno Amadios målningar av gråtande barn blev extremt populära på 1950- och 60-talen. Han såg dem mer som hantverk än konstverk och lånade därför namnet av en släkting när han signerade: G. Bragolin.

På 1970-talet spreds ett rykte att Bragolin-målningarna var drabbade av en förbannelse. I hus med en sådan målning uppstod lätt eldsvåda, sas det. Husen brann upp, men inte målningen. Så därför har många målningar slängts eller eldats upp (jo det gick bra, visade det sig). De som har äkta Bragolinare bör alltså vara rädda om den!

Men vattendroppar då? Jag har länge tänkt att jag ska försöka lära mig hur man gör när man målar sådana. Det måste väl ändå vara lite lättare än att måla vattenfall (sa hon förhoppningsfullt).

Well. Det är inte jättelätt. Men klart lättare än vattenfall. Fast jag borde ha lagt dropparna på annat underlag. Här ser det inte helt trovärdigt ut med de där klotrunda dropparna på löven. Dropparna borde vara lite plattare, löven borde ligga ner. Nu ser det mer ut som genomskinliga små glaskulor på löven. Men jag tror jag vet hur jag ska göra nästa gång.

Uppdatering: ”Lägg bilden” föreslås i kommentarerna. Hm, den ligger ju, trodde jag. Men jag testar väl med att vrida den ett kvarts varv.

Heh … jag tolkade kommentaren som att det handlade om bilden på skärmen, när det i stället handlade om att lägga själva målningen plant, så att dropparna inte rinner av. Stämmer finfint; då akvarellen ligger på köksbordet ser det inte ut som att dropparna ska ge sig av. En annorlunda hängning.

Det här inlägget postades i historia och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Blod, svett och tårar

  1. skogsgurra skriver:

    Nu tycker jag, som vanligt, att du är ute och åker tvåhjuling.

    Lägg bilden så blir den väldigt bra! Då ligger vattendropparna helt naturligt på de horisontella bladen. Reflexer, skuggor och brytning (ljusa fläckarna i skuggorna) är rentav mästerligt fångade.

    Genomskinliga små glaskulor är i stort sett samma sak som vattendroppar. Brytningsindex är i stort sett samma och ytspänningen plus bladens vaxartade yta gör att vattendropparna i verkligheten är så gott som samma sak som små transparenta glaskulor.

    Tråkigt att jag ska behöva säga emot hela tiden. Blad och vattendroppar är helt enkelt din grej.

    Om du tänker dig att vattendropparna samlas till en sjö eller ett vattenfall och bladen sätts fast på ett antal träd och buskar så har du löst problemet! Åtminstone i princip :)

    • Karin skriver:

      Lägg bilden? Jag la den ner, för jag tyckte det passade bättre på nåt sätt. Men i upprätt läge stämmer det bättre med hur jag målade den. Så jag lägger in den igen, tiltad ett kvarts varv också.

      • skogsgurra skriver:

        Vet inte om jag var tydlig nog. Ta originalet, där rinner vattendropparna av de vaxartade bladen om bildplanet/papperet är vertikalt. Om du istället lägger originalet på en horisontell yta så försvinner den störningen, dropparna ligger lugnt och stilla på bladen.

        Om du gör det på en bildskärm blir det inte bra eftersom du då bara ser ett smalt streck (papperet sett från sidan – som dom hade det i Flatland eller Plattlandet. Så därför får du tänka dig att du ser arket (liggande), von Oben. Då får du resultat som kan vara de vackraste.

        Vridning ett kvarts varv gör ingen större skillnad. Första varianten är utmärkt.

      • Karin skriver:

        Aha, du tänker så! Alldeles analogt … interesting. Jo, om jag lägger akvarellen på köksbordet ligger vattendropparna kvar.

  2. Paula skriver:

    Det lönade sig att vrida bilden, ibland funkar det bättre så! Du har lyckats bra med dropparna.Du är nog för självkritisk tycker jag som skulle vara supernöjd om jag hade din förmåga.
    Jag håller fullkomligt med dig om att våren ska maka sig fram i lagom takt, men just i år är jag lite angelägen om att få lite behagligare väder att kunna umgås utomhus i.

    • Karin skriver:

      Inte självkritisk, men pigg på att bli bättre! Jag tror det är lite olika saker. Och just akvarellmåleriet är extra kul eftersom jag gradvis förstår hur jag ska göra för att få färgerna att samarbeta bättre med varandra och med mig.

      Och den här våren, ja. Jag tycker den går till överdrifter – eller som någon sa: vädret är fullt av extremiteter!

  3. Lotten skriver:

    Jisses vilka vackra droppar!!!

    (Och så var ju förvirringen med bildvridningen alldeles, alldeles ljuvlig.)

    • Karin skriver:

      Ja, ja, jag har ju lite svårt för det där med olika riktningar …

      Fast jag kom på ett tredje sätt: Man kan tilta datorn så att skärmen ligger platt ner på bordet.

Kommentarer inaktiverade.