Är dom här för att stanna nu?

Postat den 26 januari, 2011 av Karin

Modärna-kvinnor-projektet på Stadsteatern har letat fram glömda teaterpjäser av kvinnor och satt upp dem på nytt. Förlaget Rosenlarv har givit ut dem. Stadsbiblioteket på Medborgarplatsen ordnar ett par kvällar med uppläsning och diskussioner. Rekommenderas varmt!

I måndags berättade en av initiativtagarna, den enastående skådespelaren Ann Petrén om projektet och läste ur Frida Stéenhoffs idédrama Den smala vägen. När projektet presenterades på Stadsteatern möttes det med skepsis och inte minst oroliga frågor från manliga kolleger om det överhuvudtaget fanns några manliga roller i de där kvinnopjäserna. ”Jodå”, kunde hon lugna dem, ”det är alldeles vanliga rolluppsättningar, det råkar bara vara pjäser skrivna av kvinnor”. Men ofta med den viktiga skillnaden, förstås, att huvudrollen är kvinnlig.

I kväll är det regissören Jenny Andersson och Åsa Sarachu som står för presentationen. Åsa har redigerat boken Är de här för att stanna nu? Den handlar om de bortglömda kvinnliga dramatikerna, om projektet och dess mottagande.

Senare i vår spelar den kämpande Fria Teatern Sanna kvinnor av Anne Charlotte Leffler. Hennes pjäser spelades och diskuterades intensivt på 1880-talet och Sanna Kvinnor var ett av de mest spelade verken på sin tid (som alltså samtidigt var Strindbergs tid).

Publicerat i Böcker, Livet | 6 kommentarer

Varsågod och välj: stilrent eller hällregn

Postat den 25 januari, 2011 av Karin

Allvarligt talat, vi kan inte hålla på så här. Vackla in i duschen lite yrvaket i ottan och bara stå där en stund i strilande vatten. Det duger inte!

Jag har kommit till insikt efter att ha läst om vilka finfina alternativ det finns. Man kan skapa sig en stilren duschupplevelse – hörde ni det: STILREN – med hjälp av Tapwells takdusch. Låt er inte luras av att det ser ut som ett rör som man bockat till på enklaste vis och satt på en bevattningsstril. Det är faktiskt modellen LQM 8200 för 8495 kronor som vi talar om här. Väldigt stilren duschupplevelse.

Och inte nog med det, det finns fantasieggande alternativ för den som vill ta sin duschupplevelse på allvar. Cifials dusch med duschblandare ur Techno M3-collectionen ”skapar en illusion av att man står i hällregn”! Inte mitt förstaval, kanske, men ändå tryggt att veta att den finns.

Lite mer avvaktande ställer jag mig kanske till medlet mot duschklaustrofobi: satsa på öppna designlösningar, ta bort duschväggen! Varför avgränsa duschen överhuvudtaget?

Jo, förstår ni, inredare, duschdesigners och duschspekulanter: med en helt öppen duschlösning blir det ännu mer yta att torka upp på efteråt, vilket rätt många glömmer att göra och då blir den som går in  badrummet efter någon annans duschupplevelse alldeles plaskvåt om fötterna.

Om man är riktigt seriös häller man sedan gärna över sig en skvätt Gypsy Water, för att ytterligare förhöja duschupplevelsen. Sen doftar man bergamott och vanilj hela dagen till det facila priset 1150 kronor.

Kom sedan inte och säg att jag tar lätt på min roll som konsument. Allt detta står att läsa i en publikation som heter: A Perfect Guide från Perfect Magazine Scandinavia AB.

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Arbetarens kön

Postat den 24 januari, 2011 av Karin

På LO-tidningens kulturblogg diskuteras ”Arbetarens kön” apropå en träff i Göteborg med samma tema. Det ser av referaten ut att ha varit seriösa och tänkvärda inlägg på mötet och diskussionen fortsätter som sagt på bloggen.

Själv drar jag mig till minnes en episod i somras när det var schaktning på gång på tomten. Projektledaren berättade bekymrat att det hade blivit problem och att det var risk att jobbet skulle dra ut lite på tiden:

”Vi får inget grus. Lastbischauffören har fått foglossning och kan nog inte köra på ett tag.”

”Men… jag trodde att det bara var kvinnor som kunde få foglossning?”

”Ja.”

Och apropå typiskt manliga och kvinnliga jobb finns ett utdrag ur Johan-Olov Johanssons novell Kvinnsfolkssmide här. Både händelsen och personerna sägs vara autentiska; ett och annat namn har dock bytts ut på personer och platser.

I väntan på ersättare för den kvinnliga lastbilschauffören, som skulle leverera grus, fick jag prova på att köra grävskopa. Väldigt svårt, men kul när man väl kommer på knepen!

Publicerat i Att tolka, Livet | 1 kommentar

Så nära!

Postat den 23 januari, 2011 av Karin

Bill Kaulitz, dyrkansvärd

Guldbagge för bästa filmtitel? Nej, någon sådan finns ju inte, men det borde det banne mig göra.

Jag hamnade nyligen, tack vare Eva på den Guldbaggenominerade dokumentären om två tjejer från Rågsved med den absolut perfekta filmtiteln: ”Så nära”.

Det är SÅ nära att de ska uppnå det de drömmer om (ska inte avslöja vad). Samtidigt handlar hela filmen om hur nära de är, som kompisar, hur de delar samma passion för Bill Kaulitz, sångaren i det tyska pojkbandet Tokio Hotel, tidigare Devilish. De har samma drömmar och vardagsproblem. Så nära. De bryter ihop tillsammans, tröstar varandra och kommer igen efter katastrofen. Åter i Rågsved i gryningen tar en av dem en bild av soluppången. ”Jag brukar ju inte se himlen så ofta så här dags.”

Det är en perfekt debut av Emelie Wallgren och Ina Holmqvist, den lysande filmen om tonåringarna Angela Satarzada och Arina Maximova, om deras passion för Bill och om deras vänskap. Som en ung man sade i anslutning till visningen på Zita i fredags, lite vemodigt: ”Dom hade ju varandra hela tiden, dom visste ju precis hur det kändes för den andra. Inte så vanligt att killar har det så där.”

Måtte den få Guldbaggen för bästa dokumentär, samt gärna en liten extrabagge för den perfekta filmtiteln.

Publicerat i Livet | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Jag funderar på könsbyte

Postat den 21 januari, 2011 av Karin

Det kan ha sina sidor att engagera sig i diskussioner om andras – eller egna – manuskript. Under livligt samtal om de två huvudpersonerna i en kommande roman gick vi in på biografen och jag beslöt att ta upp en fråga som jag funderat på. Man skulle kunna laborera med ombytta könsroller. Om den manliga huvudpersonen kanske skulle vara beroende av henne? Öppet. Förmodligen är han det i smyg, men i deras inbördes roller är det hon som verkar beroende av honom. Om han vore yngre, mer oerfaren, hur skulle det fungera? I stället för att han blir hennes Professor Higgins skulle Eliza kunna ta kommandot. Kanske. Så precis när vi kom in i folkvimlet på biografen sade jag ivrigt:

”Jag funderar på könsbyte.”

Den dam som råkade stå närmast lyfte några centimeter från golvet. Jag lovar, hon hoppade verkligen till och hennes ansikte avspeglade hennes skeptiska tankar när hon granskade mig: Hon!? Varför i allsindar? Skulle hon göra sig som karl? Nä! Ingen bra idé!

Så jag blev tvungen att lugna henne. Klappade henne på armen och sade att det handlar om fiktion, förstås. Nästan som på bio.

Publicerat i Att skriva, Livet | 4 kommentarer

Egna älsklingar och andras

Postat den 21 januari, 2011 av Karin

Att döda sina älsklingar (kill your darlings) tillhör skrivandets dygder. Men det är inte så dumt att ge sig på andras texter heller. Eva utnämner mig till manusmördare i sin blogg och det är så sant, så sant. Som en entusiastisk seriemördare kastar jag mig över texter som anförtros mig och lämnar dödade och lemlästade älsklingar i mina spår.

Det är ett bra sätt att skärpa uppmärksamheten, det kommer det egna skrivandet tillgodo, jag lovar. Det gör det så mycket lättare att se sina egna texter med samma blick:

Nu börjar det bli roligt!

Funkar de första tre sidorna? Hur många adjektiv tål den här texten? Behövs det en återblick här eller kan man stryka den?

Egentligen är ju redigerandet den roligaste delen av skrivandet. Visst kan det vara lustfyllt ibland när det går bra att skriva, när tankarna rår på orden (eller är det kanske tvärtom, att orden rår på tankarna) och det blir som man tänkt sig eller bättre.

Men när man väl har ett par hundra färdiga manussidor att bearbeta – det är ju då det verkligt roliga börjar!

I årets tävling om bästa sättet att övervinna sin prokrastinering (dvs ovanan att skjuta upp allting) vann faktiskt det förslag som handlar om just detta. Att alla borde ha en manuskompis som frågar efter resultat och som sätter tänderna i det när det är dags för revidering.

Tyvärr deltog jag inte själv i tävlingen i år eftersom jag råkade prokrastinera lite för mycket. Men förra året fick jag i alla fall ett tredjepris för mina metoder att överlista mig själv och se till att det blir något gjort.

Det återkommer jag till. Senare.

Publicerat i Att skriva, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Egna älsklingar och andras

Hur gick det sen?

Postat den 20 januari, 2011 av Karin

”Om ett fritt samhälle inte kan hjälpa dem som är fattiga kan det inte heller rädda de få som är rika”, sa John F. Kennedy för exakt 50 år sedan.

Publicerat i Debatt | Kommentarer inaktiverade för Hur gick det sen?

Posttraumatiskt

Postat den 20 januari, 2011 av Karin

På den diversebutik som är utlämningsstället”Nej, nej, nej, fel kö. Paket är DÄR.” Dvs längst bak i den långa kön bredvid.

Väl framme vid disken befinner jag mig på fel plats, trots allt. Fel adress. Jag hade gått till mitt vanliga utlämningsställe, men nu var det en annan adress som gällde. Jag frågade varför. ”Det blir så ibland.”

”Varför?” frågar jag på nytt, på nästa ställe.

”Här hanterar vi paket som körs ut.”

”Körs ut? Men vad gör jag då här? Om ni kör ut det?”

”Det har vi gjort, men vi hade inte portkoden.”

”OK, då får ni koden nu.” Det var ett rätt stort paket, vore skönt att slippa kånka. Och portot var astronomiskt.

”Nej för sjutton, varje paket körs bara ut en gång.”

”Det här paketet har alltså varit vid min port och vänt. Varför ringde inte chauffören?”

”Nej det kan de ju inte göra.”

”Så ni har en massa paket som är ute och åker om dagarna och så kommer de hit igen. Trots att någon betalat en förmögenhet för utkörning.”

”Ja.”

Men lantbrevbärningen lär ska fungera bra.

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Redan de gamla grekerna…

Postat den 19 januari, 2011 av Karin

”Det finns ingen central makt som kan handla snabbt och beslutsamt eftersom de alla har rösträtt; de kommer från olika nationaliteter och var och en är för det mesta upptagen av sina egna intressen. Resultatet är vanligtvis att ingenting blir gjort eftersom några inte vill stöta sig med andra och andra är rädda om sitt eget skinn. De har inte insett att deras bristande engagemang skadar alla.”

Nej det är inte EU-kommissionens ordförande Barrosso, som beklagar sig över förhållandena i unionen, inte heller en förhandstitt på vad generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen kommer att säga i sitt tal om tillståndet i NATO på måndag.

Det är helt enkelt Thukydides, grekisk historiker kring 400 f.Kr, som kommenterar Sparta och deras allierade. Texten är tämligen fritt översatt från en engelsk version av hans text. Resonemanget finns i deckaren Perikleskommissionen, av Gary Corby, där Sokrates lillebror Nicolaos försöker klara ut ett mord. Den mördade är ingen mindre än Ephialtes, demokrat och en av Athens framstående politiker. Rolig, spännande och allmänbildande och som sagt, rätt samtida på många sätt. Hoppas något svenskt förlag nappar på att översätta den. Garys blogg är också värd ett besök, där man får lagom doser av klassisk kunskap och respektlösa anekdoter om den tidens kändisar.

Publicerat i Böcker | 4 kommentarer

Tolka tecknen

Postat den 18 januari, 2011 av Karin

Jag får kommentarer till bloggen via e-post, vilket både glädjer mig och oroar mig. Det är roligt att få brev. Men om det beror på att det är svårt att kommentera på bloggen är det förstås oroande.

I alla fall har jag fått hjälpsamma förslag om innebörden av ”instruktionerna i tältduken” i förra inlägget.

Det är en gammal indiansed, hävdar Britt. Röken från elden i tältet bildade mönster på tältduken som det gällde att tolka innan man företog sig något viktigt. Och hon tillägger: ”Är inte det precis som att läsa instruktioner i sådana där sammanhang? Lite dunkelt och svårtolkat.” Jo, precis så är det ju.

Men med all respekt för gamla seder tror jag nog mer på Bertils förklaring. ”Tältduken hänger alldeles säkert ihop så här: Den svenska texten ser ut att vara en översättning från engelskan med hjälp av Google translate (eller annat översättningsprogram). Följ instruktionerna i dokumentet, kan heta ’follow the instructions in the sheet’, men det kan också heta ’follow the instructions in the canvas’. De har troligen haft en förlaga med varianten ’in the canvas’, vilket programmet då har översatt med instruktionerna i tältduken.”

Och så ett mycket vänligt och generöst erbjudande: ”Om tu para sända jag ditt personskontosnummer i Nordeabanken plus det riktiga kodet, så jag fösöka ska hjälpa dig med att spåra dem bedragarna.”

Tack men nej tack, det är alldeles för mycket besvär!

Publicerat i Att tolka, Ord | Kommentarer inaktiverade för Tolka tecknen