Jag funderar på könsbyte

Det kan ha sina sidor att engagera sig i diskussioner om andras – eller egna – manuskript. Under livligt samtal om de två huvudpersonerna i en kommande roman gick vi in på biografen och jag beslöt att ta upp en fråga som jag funderat på. Man skulle kunna laborera med ombytta könsroller. Om den manliga huvudpersonen kanske skulle vara beroende av henne? Öppet. Förmodligen är han det i smyg, men i deras inbördes roller är det hon som verkar beroende av honom. Om han vore yngre, mer oerfaren, hur skulle det fungera? I stället för att han blir hennes Professor Higgins skulle Eliza kunna ta kommandot. Kanske. Så precis när vi kom in i folkvimlet på biografen sade jag ivrigt:

”Jag funderar på könsbyte.”

Den dam som råkade stå närmast lyfte några centimeter från golvet. Jag lovar, hon hoppade verkligen till och hennes ansikte avspeglade hennes skeptiska tankar när hon granskade mig: Hon!? Varför i allsindar? Skulle hon göra sig som karl? Nä! Ingen bra idé!

Så jag blev tvungen att lugna henne. Klappade henne på armen och sade att det handlar om fiktion, förstås. Nästan som på bio.

Det här inlägget postades i Att skriva, Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Jag funderar på könsbyte

  1. Kicki skriver:

    Ja nog för att jag sett många hjälplösa karlar, framför allt när jag jobbade i hemtjänsten. Men menar du en person som fråntagits sin självständighet från början och fostras in i underordning så lär det bli en psykologis skräckskildring. Ser fram emot den.

    • Karin skriver:

      Njae, jag tänkte nog mer som ett sätt att undersöka hur relationen fungerar. Det syns ofta mycket bättre om man vänder på rollerna. Men det blir nog inget könsbyte i det här fallet, de får nog hanka sig fram med sina invanda roller.

      Annars har jag hört en luttrad förlagsredaktör säga: ”Byt vad som helst på era personer, kön, ålder, nationalitet, yrke, det kan skapa klarhet, eller öka dramatiken. Men byt för guds skull inte namnen! Det går inte att hålla reda på, inte ens med datorns sökprogram, för rätt vad det är skriver man i alla fall dit en mening med de gamla namnen, i sista stund.”

  2. Eva skriver:

    Namnbyte är livsfarligt, det du berättar har hänt mig men jag har lyckats förtränga var…
    Annars skulle idén var väldigt spännande… i boken alltså, inte om du gjorde det :)

Kommentarer inaktiverade.