Så nära!

Bill Kaulitz, dyrkansvärd

Guldbagge för bästa filmtitel? Nej, någon sådan finns ju inte, men det borde det banne mig göra.

Jag hamnade nyligen, tack vare Eva på den Guldbaggenominerade dokumentären om två tjejer från Rågsved med den absolut perfekta filmtiteln: ”Så nära”.

Det är SÅ nära att de ska uppnå det de drömmer om (ska inte avslöja vad). Samtidigt handlar hela filmen om hur nära de är, som kompisar, hur de delar samma passion för Bill Kaulitz, sångaren i det tyska pojkbandet Tokio Hotel, tidigare Devilish. De har samma drömmar och vardagsproblem. Så nära. De bryter ihop tillsammans, tröstar varandra och kommer igen efter katastrofen. Åter i Rågsved i gryningen tar en av dem en bild av soluppången. ”Jag brukar ju inte se himlen så ofta så här dags.”

Det är en perfekt debut av Emelie Wallgren och Ina Holmqvist, den lysande filmen om tonåringarna Angela Satarzada och Arina Maximova, om deras passion för Bill och om deras vänskap. Som en ung man sade i anslutning till visningen på Zita i fredags, lite vemodigt: ”Dom hade ju varandra hela tiden, dom visste ju precis hur det kändes för den andra. Inte så vanligt att killar har det så där.”

Måtte den få Guldbaggen för bästa dokumentär, samt gärna en liten extrabagge för den perfekta filmtiteln.

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Så nära!

  1. Eva skriver:

    Kan bara hålla med. Vilken debut för två DI-elever och vilken perfekt avlyssnad och filmad skildring av de suveräna unga tjejerna.

    • Karin skriver:

      Ja, ytterligare ett skäl att även titeln ska vinna en Guldbagge, kameran är så nära, som om den inte fanns. Helt inpå känslorna.

  2. elin skriver:

    Kul att du gillade den! Jag tycker också att den är så härlig. Nu fick de inte priset, men de är ju bara i startgroparna:) De kommer göra fler bra filmer.
    Roligt att du följde med Karin!

    • Karin skriver:

      Ja, det kanske skulle ha blivit som för en del Nobelpristagare – svårt att fortsätta efteråt. Om man får en Guldbagge innan man är klar med sin utbildning kan det ju bli knepigt. Och om tio år står man kanske där med en drös baggar och undrar var man ska göra av dem och håller tummarna för att slippa en till! Men en väldigt bra film var det!

Kommentarer är stängda.