Eftersom vissa yrkesgrupper har svårare att få jobb efter avslutad utbildning vill Svenskt Näringsliv sänka studiemedlen för dem som väljer att studera ”fel” ämnen. I rapporten Konsten att strula till ett liv. Om ungdomars irrvägar mellan skola och arbete, föreslås sänkt stöd för studenter inom onödigt populära ämnen som:”till exempel programmen för blivande språkvetare, regissörer, musiker, lingvistiker och operasångare”.
Som stundom vikarierande språkpolis tycker jag förstås att detta är trist för lingvistikerna och undrar samtidigt hur det blir för lingvisterna.
I sammanfattningen skildrar man först de strulande ungdomar som kostat på sig diverse kurser i humaniora. Sedan får man veta hur det borde gå till:
Om man jämför detta med civilingenjören som gått raka vägen så är läget helt annorlunda. Hon har etablerat sig på arbetsmarknaden och kunnat visa vad hon går för i karriären, vilket gör att en föräldraledighet inte nödvändigtvis blir ett stort avbräck. Hon har kunnat lägga undan en grundplåt för bostad och andra eventualiteter. Livspusslet blir väsentligt enklare.”
Det kan man nog aldrig veta, vad det är som gör livspusslet enklare. En fungerande bostadsmarknad, till exempel? Och civilingenjörens partner kanske tycker att det blivit i tristaste laget och sticker med en språkvetare. Den där spikraka civilingenjören kanske ska ta sig en ordentlig funderare på vad det är hon går raka vägen till. Och på när livet börjar. Egentligen.
I många länder gör man helt andra bedömningar av värdet och nyttan av humaniora och där skakar man också på huvudet åt regeringens tilltag att stryka de estetiska ämnena i gymnasiet, från och med i höst.