Lite om att rita…

När får vi läsa något om det där ritandet, frågade en kompis som läst underrubriken till bloggen: Om att läsa, skriva, översätta och lite om att rita.

Mäh, tänkte jag, ritar gör jag väl hela tiden! Så kollade jag vilka inlägg som fått etiketten ”att rita” och ser att av totalt tre inlägg i rita-kategorin är ett felmärkt, ett är lite dubiöst och bara ett enda handlar om att rita. Nästan i all fall.

Förklaringen är nog att jag också ser bloggandet som en väldigt bra anledning att rita. Jag vill gärna ha illustrationer till inläggen och det är inte alltid det finns foton och då – hurra! – måste man ju rita. Det är något rogivande med att rita. Det känns som om hjärnan trivs väldigt bra när jag sitter med block och penna, eller numera allt oftare med ritplattan.

Bikinins 65-årsdag den 5 juli verkade först vara ett sådant där rit-tillfälle. Det var ju så sorgligt och symboliskt alltihop. Jag såg en liten notis om hur bikinins skapare inte kunde få tag i någon fransk flicka som ville exponera sig i bikini och därför måste han hyra in ”en exotisk dansös” från en nattklubb. Där skenade min fantasi iväg lite grann och när jag först inte kunde hitta några uppgifter om den exotiska dansösen tänkte jag att då får jag väl rita en.

Föreställde mig att hon kanske kom från någon ögrupp i Stilla Havet. Från Bikiniatollen, till exempel, från någon av de där öarna som utnyttjades så hänsynslöst för kärnvapenprov. Så jag började skissa på en bild med en kvinna och havet som bakgrund.

Men så hittade jag av en slump den där bilden på den faktiska kvinna som åtog sig jobbet och då lade jag ner ritandet, även denna gång. Jag har hundratals sådana teckningar som aldrig nådde bloggen. Det är därför som jag tror att jag ständigt ägnar mig åt att rita på denna sida. Svaret på frågan om varför jag inte skriver om att rita är helt enkelt att jag ritar i stället. Trots att det inte märks så mycket av det. Kanske skulle öppna en klottersektion här på bloggen för alla skisser, slumpskott och sånt? Eller kanske inte.

Publicerat i Att rita | Kommentarer inaktiverade för Lite om att rita…

Bikini och sprängda atomer

Idag fyller bikinin 65 år. Först ritade Jaques Heim en minimal baddräkt som han kallade Atom, för att den var så liten.

Sedan gjorde ingenjören och sedermera baddräkts-designern Louis Réard en ännu mindre variant som han döpte till bikini, efter Bikiniatollens sprängda atomer. Det var där USA utförde sina kärnvapen- prov.

Minibaddräkten presenterades den 5 juli 1946 och väckte stor uppståndelse. Det var omöjligt att hitta en fransk modell som var villig att ta på sig det vågade plagget. Lösningen blev i stället att Réard hyrde en nattklubbsdansös, Michelle Bernardini, från Casino de Paris för uppdraget.

Sedan dröjde det innan bikinin slog igenom. I USA blev den accepterad kring 1960. I Spanien fanns bikiniförbudet kvar långt in på sextiotalet.

Bikinihistorien har en mörkare sida. Att använda namnet på de utsatta ögrupper som förstörts av kärnvapentester skulle förhoppningsvis inte kännas naturligt idag i baddräkts-sammanhang. Moruroa-outfit, hur låter det?

På den här bilden ses vätebomben Bravo detonera över de nordvästra delarna av Bikini-atollen. Bravo var tusenfalt kraftfullare än de bomber som fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Den orsakade stor förödelse och spred radioaktiv aska över stora områden, inte minst över bebodda öar i Stilla Havet. Många av dem är fortfarande obeboeliga.

Publicerat i Debatt, Ord | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Bikini och sprängda atomer

Nytänkande, hjärnrikt, häpnadsväckande

Jag har fått massor med beröm ett tag. Så här kan det se ut i högen med kommentarer: ”Varför har du begåvats med så mycket hjärna – vad avundsjuk jag blir!” Eller: ”Heliga Toledo, vad glad jag är att jag hittade den här sajten!” Eller: ”Jag ramlade ur sängen i morse och kände mig rätt låg. Den här artikeln piggade upp mig betydligt.” Eller: ”Varför har ingen tänkt på detta förut. Heder och tack!”

Det kan vara upp till hundra kommentarer om dagen. Men varför ser man då inte dessa omdömen i kommentarbåset, undrar den uppmärksamme läsaren. På grund av min blygsamma läggning? (Äsch, inte är väl jag…) Nej, förklaringen är helt enkelt att det är spam. Alla meddelanden är på engelska och de är helt orelaterade till det de kommenterar.

Som när jag klagar på att regnet öser ner. Då utbrister en Derek entusiastiskt att det var det smartaste han någonsin läst. Meddelandet kommer från en normal e-postadress, men det är på engelska och rätt irrelevant i sammanhanget. Dagmar Richter (med en berlin.de-adress) konstaterar att jag verkligen lyckats slå bollen ut från plan när jag skriver om en nyutslagen stjärnflocka. Hank (midland.com) tycker att han fått svar på alla sina frågor, när jag skriver några rader om midsommarfirandet. Demario: ”IMHO*, the best blog around.” Janice: ”Never would have thought I would find this so indispensable.” Mattingly: ”ICOCBW**, but I don’t think anyone thought of this before. Kudos!”

Under några dagar utsätts jag för detta fullständiga bombardemang av komplimanger och så upphör de lika plötsligt som de började. Nästan så att jag saknar dem lite! Men det är opraktiskt med 100 nya kommentarer varje gång man går in på sidan. Man riskerar ju att slänga en och annan riktig kommentar också när man deletar.

Det jag verkligen undrar är: Vad handlar det om? Vem eller vilka gör detta och varför? Att man spammar bloggen när jag skriver om Libyen kan jag förstå, men då var det varken riktiga adresser eller meddelanden, bara zgstrlthgf lkjhkjhgjhgf och liknande. Men detta? Varierade budskap, fullständiga meningar med trevligt innehåll och ingen reklam. Vad hade man tänk uppnå med det?

You’ve hit the ball right out of the park! Incredible!

* IMHO = in my humble opinion
**ICOCBW= I could of course be wrong

Publicerat i Att tolka | 6 kommentarer

Om Svenskt Näringsliv självt får välja

Eftersom vissa yrkesgrupper har svårare att få jobb efter avslutad utbildning vill Svenskt Näringsliv sänka studiemedlen för dem som väljer att studera ”fel” ämnen. I rapporten Konsten att strula till ett liv. Om ungdomars irrvägar mellan skola och arbete, föreslås sänkt stöd för studenter inom onödigt populära ämnen som:”till exempel programmen för blivande språkvetare, regissörer, musiker, lingvistiker och operasångare”.

Som stundom vikarierande språkpolis tycker jag förstås att detta är trist för lingvistikerna och undrar samtidigt hur det blir för lingvisterna.

I sammanfattningen skildrar man först de strulande ungdomar som kostat på sig diverse kurser i humaniora. Sedan får man veta hur det borde gå till:

Om man jämför detta med civilingenjören som gått raka vägen så är läget helt annorlunda. Hon har etablerat sig på arbetsmarknaden och kunnat visa vad hon går för i karriären, vilket gör att en föräldraledighet inte nödvändigtvis blir ett stort avbräck. Hon har kunnat lägga undan en grundplåt för bostad och andra eventualiteter. Livspusslet blir väsentligt enklare.”

Det kan man nog aldrig veta, vad det är som gör livspusslet enklare. En fungerande bostadsmarknad, till exempel? Och civilingenjörens partner kanske tycker att det blivit i tristaste laget och sticker med en språkvetare. Den där spikraka civilingenjören kanske ska ta sig en ordentlig funderare på vad det är hon går raka vägen till. Och på när livet börjar. Egentligen.

I många länder gör man helt andra bedömningar av värdet och nyttan av humaniora och där skakar man också på huvudet åt regeringens tilltag att stryka de estetiska ämnena i gymnasiet, från och med i höst.

Publicerat i Debatt, Livet, Språkpolisen | Etiketter , , | 16 kommentarer

Statusuppdatering

Hur det går med paradrabatten aka perennrabatten? Jodå, såhär ser den ut idag och för ett otränat öga kanske det inte är så märkvärdigt. Men för de besökare som i sorg eller förfäran vänt bort blicken de senaste åren, måste detta vara ett glädjebudskap: inga lönnplantor, inga nässlor och inga hallonsnår. Och kantskuret! Väldigt väl kantskuret, vill jag lova, för jag behövde jord och gräs på annat håll i trädgården.

Det saknas rött, tycker ni kanske och det har ni rätt i. Studentnejlikorna är lite sena av sig och jag funderar på att plantera in några röda accenter som blommar tidigare på sommaren. Förslag? Eller ska man låta allt bli sommaräng, som strax bakom perennrabatten? Så här skulle det kunna se ut i stället. Den hädiska tanken slår mig emellanåt.

Men så vänder jag mig om och möter den blåbergvallmons undrande blick. Jag vet ju att den inte klarar sig mot de härdigare prästkragarna och blåklockorna. För även om den kommer från Kaukasus berg behöver den mycket pyssel, väldränerad jord, vandrande halvskugga och mer näring än man skulle kunna tro.

Så för bergvallmons, dillpionens, trilliumens och löjtnantshärtats skull vill jag kämpa vidare med perennrabatten, även om jag just nu har annat för mig. Den har överlevt tjugo års vanvård, så jag är inte särskilt orolig för den.

Publicerat i Att odla | Etiketter , , | 10 kommentarer

Bråjopp

Dialektkartorna på den läsvärda lingvistbloggen visar olika ords utbredning i landet. Här kan vi se var man säger nypotatis, respektive färskpotatis. Enligt denna karta använder man ”nypotatis” i södra Sverige, i Jämtland, på Gotland (men inte Öland!) och Åland. Och så inom en mystisk liten enklav strax söder om Sälen.

Dessutom säger man nypotatis på ett par ögrupper som ser ut som ungefär som Japan och Indonesien. Eller som kanske – mer sannolikt – föreställer svenska språköar i västra Finland.

Men varför finns det ingen bråjopp, undrar vi som bor i Dalarna och kanske några värmlänningar också. Potatis heter ju egentligen jordpäron, vilket förkortas jopp. Den tidiga potatisen, den som har brått, heter bråjopp. Ser fram mot att det kommer med på nästa års dialektkartor!

Publicerat i Ord, Språk, Språkpolisen | Etiketter , | 8 kommentarer

Stjärnflocka

Stjärnflockan blommar för fullt och brer gärna ut sig i rabatten. Den gillar att man delar den och finner sig lätt tillrätta var man än placerar den och den ser ut som en riktig blomma ska se ut, tycker jag.

Jo då, det gör blåklockor, prästkragar, förgätmigej, vallmo, klöver, midsommarblomster och alla andra blommor också, var och en på sitt sätt, men stjärnflockan inkarnerar på något sätt själva blommans idé. Blomman an sich, så att säga. Mer blomma än såhär kan det inte bli.

Dessutom lär den vara både ”magstärkande” och aptitretande, enligt den innehållsrika boken Nyttans växter av Kerstin Ljungqvist.

En annan favoritblomma, den trebladiga trillium är en indiansk växt som visar sig vara en riktig hejare på både det ena och det andra. Den är till exempel antiseptisk och blodstillande och dessutom bra för att sätta fart på förlossningar. Och trolldruvan, som också finns i paradrabatten, kan man använda för att bekämpa vägglöss med, om behov skulle uppstå.

Publicerat i Att odla, Böcker | Etiketter , , | 2 kommentarer

Prinsessorna får konkurrens

Årets folkdansgästspel i Bruksparken var ett gäng österrikare som körde ett handfast program, med akrobatiska inslag. Fjolårets treåring, som nu är fyra, gillade särskilt Österrikes svar på Capoeira – ett slags intensivare variant på oxdansen. Han saknade inte förra årets prinsessor.

Om man klickar på bilderna blir de större.

 

 

Ankorna i ankracet var lika förvirrade som vanligt, men orädda när det gäller att kasta sig ut i vattenfallet.

Vädret skötte sig föredömligt och det blev saft och bullar i år också. Allt som allt en lyckad och lagom traditionsrik midsommarafton, med inslag av förnyelse och omtänkande. Fyraåringen verkar rentav fundera på att börja dansa folkdans.

Midsommaraftonsfarstu

 

Publicerat i Livet | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Prinsesspedagogik

Treåringen som gjorde mig sällskap till bruksparken förra midsommaren för dansa kring stången och titta på folkdanslaget från Polen blev storögd när han såg flickorna i sina granna dräkter.

– Oj, är dom prinsessor ALLIHOPA!?

Jag svarade inte att de är fabriksarbeterskor från Warszawas förorter eller något liknande, för det hade varit lite för svårbegripligt. Men jag försökte i alla fall förklara att det var vanliga flickor från ett annat land och att de var duktiga att dansa och att det var därför de var här. Och att man har de där färggranna kläderna för att det ska vara fint när man dansar.

I kväll när vi pratade om morgondagens firande frågade jag om han mindes förra året. Jodå, han mindes mycket bra. Han hade fått saft och bullar och han hade åkt motorcykel (dvs han hade fått sitta några lyckliga minuter på en blänkande Harley-Davidson). Och så hade han sett en massa prinsessor. Men han mindes tydligen något av mina prinsesspedagogiska utläggningar också, för han lade snabbt till:

– För det är ju vanligt med prinsessor i deras land, visst då?

Publicerat i Att tolka | 2 kommentarer

Fylleriövning för regeringen

Hej regeringen. Jag ser i DN att finansdepartementet anlitar PR-konsulter för att förklara det finanspolitiska ramverket. För vem? För regeringen? För EU-kolleger? Att det handlar om besparingar i offentliga utgifter dvs ett överskottsmål på en procent, kommunala budgetar i balans och en ordning som gör det svårt för riksdagen att ha någon annan åsikt än regeringen om budgeten framgick väl från första början.

Nåväl, om det nu behövs mer kreativa förklaringar finns hjälp att få. Det har ju blivit lite kostsamt hittills med konsulterna, måste man säga och kritikerna menar att finansdepartementet med sina 400 anställda borde kunna förklara sina egna regler. Men om man ändå vill använda extern hjälp blir det lättare att nå överskottsmålet med den här lösningen:

Två av världens mest framstående reklamkonsulter ställer sina tjänster till förfogande. Gratis! Allt man behöver göra är att gå in på deras hemsida och sedan skriver man in upp till fem lämpliga ord i dialogrutan och efter ett tag kommer de med något kreativt. Fast det måste vara på engelska. Skriv till exempel ”financial politics for dummies” eller ”stop  parliament from thinking” eller ”it’s for your own good” eller någon annan angelägen vinkel. Man kan försöka fler gånger tills man är nöjd. Här är länken. Lycka till!

Publicerat i Att översätta, Att tolka, Språk | Etiketter , | 4 kommentarer