Fulkaffe

Det brukar förekomma lite olika önskemål om kaffe i huset. En del vill ha espresso, andra kan tänka sig bryggt eller kokt, eller en intressant kombination av kaffe och kakao som heter något med azteker.  Själv dricker jag gärna snabbkaffe eller fulkaffe som det kallas av espressodrickarna. Först idag upptäckte jag vilken ljusskygg verksamhet jag ägnar mig åt, ibland i fullt dagsljus.

När jag skulle fylla på i kaffeburken såg jag instruktionerna på refillförpackningen. Man ska – tydligen i fullt mörker – hälla upp en till två teskedar i en kopp och sedan slå på 1,5 deciliter 80-gradigt vatten. Så långt brukar jag nog göra ungefär rätt, bortsett från mörkret. Det är nämligen först när man kommit så långt i processen som man får tända lampan! Det här kommer att bli besvärligt, särskilt nu på sommaren då det är ljust redan när jag tar min första kopp i halvsex-tiden. Mörkläggingsgardiner i köket?

Eller vad vill kaffeproducenten säga mig? Vad betyder den där tända glödlampan?

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet. Bokmärk permalänken.

9 svar på Fulkaffe

  1. Kicki skriver:

    Blanda inte in Aztekerna i min specialblandning, det blir inte bra. Hos oss kallas den bara specialare: kaffe, kakao aningen socker och lite kanel blandas med hett vatten och mjölk. Om jag har tid (och tålamod) kryddar jag med lite svartpeppar och aningen chili. Men då ska det dra ett bra tag och det orkar jag oftast inte.
    Kan lampan symbolisera det ljus och den klarhet som drabbar tankeförmågan när man druckit fulkaffe? Fast jag trodde att fulkaffe var gårdagens microvärmda sörja.

    • skogsgurra skriver:

      Fulkaffe? Tja, om hembryggt öl kallas fulöl så är det väl en korrekt benämning. Själv brukar jag emellanåt nöja mig med slaskkaffe. Det är snäppet fulare än fulkaffe.

      Gör så här (platsen ska helst vara kontrollrum på pappersbruk eller montagefutt på byggplats):
      1. Leta reda på pyts i lagom storlek. Gammal konservburk brukar passa.
      2. Skaka i lite näskaffe.
      3. Dra på varmvattnet och spola några minuter så det ryker om det.
      4. Fyll burken med varmvatten.
      5. Häll i additiver (kan vara gräddersättare eller annat – salt eller renskav i Lappland).
      6. Rör om med mejsel eller kulspetspenna (det senare alternativet för arbetsledare och andra intellektuella typer).

      Tja, sedan är det bara att njuta tillsammans med brödbit med räkost på. Ett fullvärdigt och klassiskt mellanmål.

    • skogsgurra skriver:

      Jag har varit lika blind som alla andra som ägnat sig åt funderingar kring lampan och vad den betyder. Det är först efter ganska långt funderande som jag förstår hur det hänger ihop: Eftersom fulkaffe tydligen ska tillagas i mörker så betyder lampan förstås att du kan tända ljuset när skumraskhanteringen är över.

  2. Emma Frost skriver:

    Lampan är väl ganska talande: Det färdiga fulkaffet inehåller en hel del konstiga ämnen som i kombination med all denna energi i form av koffein gör att du äntligen faktiskt KAN tända lampan (genom att doppa den i koppen).

    Själv använder jag kaffekvarn och pressobryggare, så slipper man det elektriska.

    • skogsgurra skriver:

      Hej Emma. Jag har beundrat dina hantverksalster på Frostflickan (jag kanske inte är rätt person att fälla några omdömen om just hantverksalster, men kunde inte låta bli att tycka om dem).
      Men att du går in för hantverk så hundraprocentigt att du till och med ”slöjdar” ditt kaffe är en överraskning.

  3. Kanske blir du pigg som en glödlampa!?

  4. Karin skriver:

    Tack för kloka synpunkter. Om jag försöker väga samman dem innebär de att jag bör skaffa mörkläggningsgardiner för mina ljusskygga kaffevanor eller på annat sätt dölja mitt pulverkaffebruk, men att jag när jag väl blandat ihop en kopp 80-gradig, lagom starkt kaffe, ska doppa glödlampan i kaffet innan jag tänder den varvid jag blir strålande pigg!

  5. Lotten Bergman skriver:

    Jag fastnade totalt på Skogsgurras tips om omrörning: pennan. Min pappa gjorde så på den tiden han hade socker i kaffet (nu är socker ju lika förbjudet som någonsin absint), men den där pennan som han rörde om med, petade han sig även i öronen med.

    Ack. Ljuva barndomsminnen.

    • Karin skriver:

      Lotten, tydligen tillhör din pappa kategorin ”arbetsledare och andra intellektuella typer” om Gurras analys stämmer (och de brukar de göra förvånansvärt ofta). Öronpetandet låter som ett ovanligt sätt att skaffa additiver eller skedde det kanske efter att han rört om i kaffet?

Kommentarer inaktiverade.